Västmanländskans gravid- och bebissvammel

Idag är det alltså nyårsafton och för bara några dagar sedan "fyllde" lilla T 18 månader. Ett och ett halvt år har hon alltså funnits här hos oss. Så snabbt det har gått - speciellt den här hösten. Vilka framsteg hon har gjort vår stora lilla tjej! Inte minst språkligt. Vi började på en lista över hennes första ord, men de blev snabbt så många att vi tappade räkningen och på julafton kom den första riktiga tvåordsmeningen - "Mamma sopar", tätt följd av "Mamma rullar" (men det hade faktiskt inget med mammans intag av julmat att göra) ocn "Bada mera". På sitt eget lilla vis kan hon föra långa resonemang och är väldigt bra på att förklara saker - som t.ex. lekar hon lekt med sin pappa när jag varit på jobbet och som hon vill visa mig. Hon leker också roll-lekar med dockan och nallen - de ska både sova, sitta på pottan och matas. Och nu bjuds vi ofta på kaffe ur dockservisen hon fick av moster i julklapp.

Efter nyår börjar en ny fas i lilla T:s liv när hon ska börja på förskolan. Och hennes föräldrar ska nu båda tillbaka till jobbet efter (den delade) lyxtillvaron som hemmaföräldrar.

Lilla T:s blogg har ju skötts väldigt dåligt under hösten, men om man tänker på det så är ju ingen gravid och ingen bebis längre, så det kanske är dags att tacka för den här tiden. Men lilla T kommer med säkerhet att gästspela på den andra bloggen framöver och hennes föräldrar lovar att bli bättre på att uppdatera det privata webbalbumet.

Så lilla T önskar GOTT NYTT ÅR och springer vidare på nya äventyr.

Man skulle kunna tro att det inte händer något alls i lilla T:s liv just nu, men det är snarare så att det händer så mycket att vi inte hinner med att berätta om allt. Dessutom har stora novembertröttheten slagit till.

I höstkollektionen från Me & I hittar man bland annat den här supersöta tröjan med katter på och en massa annat fint. Men jag har inte blivit bjuden på något party …

Efter att ha legat undanstoppad i en lådan sedan lilla T var 8 månader lyckades vi få in hennes lilla hand- och fotavtryck i en ram. IKEA har den lite tjockare ramen där man får plats med gipsavgutningen. Jag målade bakstycket med röd hobbyfärg och använde rejält med klister för att få gipsskivan att fästa. Men för säkerhets skull vilar den också på ett par små spikar i nederkant.

 (svårt att få till ett foto utan reflexer i glaset)

Själv sitter jag på tåget på väg till ett författarmöte och nuförtiden är det maken som sköter BVC-besöken. Men jag fick just rapport via SMS att lilla T numera är 83,5 cm lång och väger 11 kg.

Skicka vidare!  - Bra idé från Polarn O. Pyret.

Lämna in dina P O.P-kläder så säljs de vidare till förmån för Plan Sverige.

Att gunga!

Och att få plaska med vatten vid diskbänken.

.. när jag ska handla något till mig själv kommer jag hem med något åt lilla T istället. Men hade den här funnits i stl. 40-42 hade jag tagit den direkt till mig själv.

(tunika från PoP)

Lilla T håller sin pappa fullt sysselsatt på dagarna. Det är väldigt mycket spring i de där 14-månadersbenen.

Här kommer ett tips på ett nyutkommet seriealbum. Duktiga illustratören Jojo Falk  - som jag haft förmånen att få jobba ihop med - fångar små och stora betraktelser om livet som nyblivna föräldrar med massor av humor. Alla småbarnsföräldrar kommer att le (och ibland gapskratta) igenkännande. Ett plus - vårat nya liv som småbarnsföräldrar är dagens boktips! Nananinanana …

Nu sover lilla T bättre igen, men nu har JAG börjat sova jättedåligt. Nu går jag sedan flera dagar tillbaka runt som i en dimma och jag kan inte ens skylla på att jag är en nattvakande småbarnsförälder.

Jag har ju glömt att visa mitt barnvagnspyssel. När vinteråkpåsen blev för varm kändes plösligt sittdelen tlil barnvagnen kal och desstom halkig. Jag spanade på fina barnvagnsdynor, men blev lite snål när jag såg vad de kostade. Dessutom hade jag ju tyg kvar sedan jag sydde lapptäcket. Men lite hjälp från min mor med mönster knåpade jag ihop en egen dyna.

En billig fleecepläd från Jysk blev bakstycke. Jag vändsydde allt, vek ner och sydde en "ficka" att trä över ryggstödet på vagnen. Sedan gjorde jag dekorsömmar runt om och några sömmar i "viket" i mitten och ryggen för bättre styrsel och passform. Stora knapphål så att remmarna kom igenom och så var det klart!

Petit Pure har rea. Fina kläder - många av dem ekologiska. Dyrt javisst, men nu är det som sagt rea. Lilla T får en grön fågeltröja.

Ibland undrar vi hur vi har kunnat få ett så högljutt barn? Vi är båda ganska tysta av oss. Men lilla T låter massor!

Hon bubblar och "pratar" och kvittrar när hon har det bra och ser något roligt. Hon skrattar högt när hon busar. Hon skriker i högan sky när något inte går som hon tänkt eller när hon vill ha något (alldeles särskilt när hon vill ha mat från våra tallrikar). Hon klampar när hon går. Hon skramlar, bankar och dunsar med sina leksaker (tack och lov för tålmodiga grannar!).

Men på något sätt är det väldigt mysigt (ja, förutom klagokören vid blöjbyte och nattning  - den går inte av för hackor …) för det är ju så tydligt att hon kommunicerar med oss på alla tillgängliga sätt.

Och hon är ju vårt alldeles egna lilla skrammelmonster

På sistone har lilla T blivit ganska orolig på kvällarna. Vi har ju haft tur för lilltjejen har alltid varit ganska lätt att lägga och har sovit i egen säng i eget rum sedan hon var drygt tre månader. Ofta lägger vi bara ner henne med napp och gosekossa och så lägger hon sig på sidan och somnar. Sedan en tid tillbaka sover hon också oftast hela natten utan problem. Kanske vaknar hon till vid sexsnåret och då brukar vi ta in henne till oss och så sover hon vidare en timme eller två till.

Men sedan två veckor tillbaka är det inte kul på kvällarna (med några undantag så klart). Det är precis som att hon har kommit på att hon missar något när hon sover. Vi lägger henne och hon studsar lika snabbt upp igen och står och "skakar galler" i spjälsängen, skriker hjärtskärande och sträcker upp armarna. Ibland plockar hon även upp kudden och täcket och sträcker upp dem mot oss. Vi brukar plocka med oss dem när vi tar in henne till oss, så det är väl hennes sätt att säga att hon vill vara där vi är. Dessutom har hon börjat vakna igen på nätterna (när hon väl somnat då). Nu är det ju maken som har nattvaken, men det betyder ju inte att jag inte vaknar.

Det hela sammanföll med att jag började jobba igen, så det är klart att jag funderar på om det har med det att göra (och får dåligt samvete). Någon slags separationsångest? Men det är kanske en fas hon skulle ha kommit in i i vilket fall som helst vid den här åldern. Vem vet? Hon är även väldigt ledsen när någon går ifrån henne och det behöver inte bara vara mamma eller pappa utan det gäller farmor, moster och okända barn på stranden också.

Det tråkigaste i hela historien är att hon blir ledsen redan när man börjar med nattningsrutinen. Så att ta på pyjamas, byta blöja och borsta tänderna på kvällen är långt ifrån en harmonisk upplevelse för någon inblandad. Vällingen är dock populär fortfarande, men tar ju slut alldeles för snabbt Lillskruttisen blir ibland superledsen bara vi går in i hennes rum på kvällen - för att inte tala om hur arg hon blir när hon förstår att vi ska lägga ner henne i sängen. Man önskar ju så att hon ska tycka att det är mysigt inne på sitt rum och gosigt i sängen, så som det verkade förut.

Men man får väl ta till alla småbarnsföräldrars mantra: "det är bara en fas, det är bara en fas, det är bara en fas".

Hittade en fästing på lilla T idag. En väldigt liten fästing, men i alla fall. 

Blä! Det är väl verkligen läskiga djur. Och helt onödiga.

Jaha, då kan jag konstatera att jag överlevde min första vecka tillbaka på jobbet och att man inte hinner/orkar göra något annat när man jobbar än att jobba.

Nu laddar jag för nästa vecka och försöker hitta det positiva:

• Lästid på tåget
• Kafferast
• Att jag får vara i fred på toaletten
• Att jag kan äta lunch utan att behöva mata någon annan samtidigt
• Att jag inte behöver dra runt på jätteskötväskan längre utan kan lufta mina handväskor

Och det bästa av allt är ju att få komma hem till min goa lilla tjej när dagen är slut!

Jag brukar drabbas av en ganska jobbig söndagsångest i vanliga fall. Ni vet den där känslan av att helgen har gått för fort, man har inte hunnit med allt man ville göra och man får lite panik över alla saker man måste hinna veckan som kommer.

Söndagsångesten brukar vara riktigt, riktigt jobbig efter t.ex. en semester.

Och nu är det söndagen före första arbetsdagen efter nästan 13 månaders föräldraledighet.

Snacka om värsta söndagsångesten!!!!

Lilla T blev ju ett år mitt uppe i semesterbestyren, så jag har inte hunnit med någon månadsrapport. Nu är ju hon redan en bit in på sin 14:e levnadsmånad, men en liten lista ska vi väl få till i alla fall:

♥ På BVC:s 1-årskontroll vägde lilla T in på 10,3 kilo och 78 cm, men vi tror att de egentligen mätte fel (speciellt med tanke på att hon var 78 cm förra gången de mätte också) eller att hon har vuxit en bra bit till sedan dess. Vi har redan fått lägga undan några byxor i stl. 80 och några bodys börjar kännas trånga.

♥ Hon har ju gått nu snart i tre månader och nu är det allt stadigare och det börjar gå undan. Fortfarande ramlar hon en del, men oftast bara på rumpan och är lika snabbt uppe igen. Och hon skulle så gärna vilja springa tillsammans med kusinerna, men det är för svårt ännu.

♥ Pekar ivrigt "dä" på allt möjligt och älskar att trycka på knappar och att "nyckla" på olika saker med mammas och pappas nyckelknippa.

♥ Nu har lilltjejen 6 st små vassa tänder som hon gärna använder till att tugga på sina föräldrar med. Dessutom är tre kindtänder på gång.

♥ Äter allt mer på egen hand. Hon är en riktigt hejare med skeden och tränar gärna med gaffeln, när hon lyckas ta en av sina föräldrar, men fingrarna är förstås bäst fortfarande. Hon äter också mer och mer "vanlig" mat och snart kan vi nog äta samma mat hela familjen.

♥ Har koll på hur hundar låter ("vovovo") och blir alldeles till sig både när hon ser en livs levande hund och när hon ser sina gosedjurshundar (för att inte tala om jättegosehunden på IKEA igår!). Kråkor säger "kaa" och ankor "vaa".

♥ "Pratar" hela tiden! Inget vettig förstås, men vill vill ju gärna tro att en del ljud betyder något. Pappa och mamma har hon ju kunnat länge. Förutom djurläten tror vi att "ko" är sko, "pa" är lampa, "baa" är banan, "bap" är napp och skål (’kål") lärde hon ju sig på midsommar. Vi tror också att "gugu" är gunga och idag tyckte jag att jag hörde att "ocka" när vi lekte med dockan. Hon förstår ju dessutom rätt så mycket av vad man säger och säger "ja" och "nej" på passande ställen. Det enda som verkar riktigt, riktigt svårt att förstå är "inte bita mamma".

Update: jo, hon säger ju "ta, ta" (tack, tack) och har också sagt "katt" (med alla bokstäver och allt).

♥ Sover gör hon riktigt bra till sina föräldrars stora glädje. Ofta blir det mellan åtta på kvällen till någonstans mellan halv sju och halv åtta på morgonen. Ett nytt liv känns det som

♥ Har börjar "busa" t.ex. genom att gömma sig själv när vi leker titt-ut.

Ja, och så har det säkert hänt tusen andra saker som jag inte kommer ihåg nu!

Lilla T blev 13 månader idag. Och jag som inte ens har berättar om alla hennes framsteg i en 12-månadersrapport …

Men det kanske blir bättre här på bloggen nu när lilltjejen är tillbaka från alla sina semesteräventyr.

… att trötta småbarnsföräldrar som lämnar bort sitt barn för första gången skulle satsa på en lyxig semester och sköna hotellsängar …

Eller så kan man åka flotte på Klarälven.

Precis så här dags - 12.27  - den 27 juni förra året dök hon upp i våra liv.

Idag fyller hon 1 år. Grattis lilla T!

Sedan fanns hon där, och lika obegripligt som det var innan, lika påtagligt är det när hon väl kommit ut. Hon gör sig påmind, hon tar mer plats än jag trodde att något så litet skulle kunna göra. Jag är förstummad, ibland förlorad, ofta förförd - allt annat än oberörd. Denna ogripbara kärlek, dessa fingrar som sluts kring mina, denna kropp som jag tung av värme bär mot min egen, som lever av mig. Sedan frustrationen över att inte veta om jag gör rätt, tills jag inser att det inte finns någon God Mor. Det finns bara jag. Att det är gott nog. Hon kräver uppmärksamhet, jag äger inte längre min egen tid - vad är det här, att bara komma och kräva, hennes behov före mina? - och genom nattsvarta nätter och ömmande bröst, på grund av allt detta, älskar jag henne.

[ur Syster min av Barbara Voors]

… vid den här tiden den 26 juni förra året: att det bara var början på hur ont det skulle göra (trots allt jag hade läst och hört).

… dem 26 juni förra året: att det kunde kännas så surrelistiskt att gå och vänta på att förlossningen skulle sätta igång. På TV föds barnen alltid jättesnabbt efter det att vattnet har gått ju ….

… när jag gjorde mig i ordning för att gå och sova den 25 juni förra året: att jag skulle vakna mitt i natten av att vattnet gick!

Lilla T råkade knacka bort en liten, liten flisa ur sin nästan alldeles nya framtand. Vi fick snabbt en tid hos tandläkaren, men hon konstaterade att det var ett så litet jack att det inte behövdes slipas.

Skönt, för vi begriper inte hur de skulle lyckas med att slipa med tanke på hur svårt det är att borsta hennes tänder!

Hur kan det komma sig att lilla T:s nya ord dyker upp så här lagom i midsommarhelgen?

Ordet?

‘kål!

[läses skål så klart!]

Lilla T önskar er en glad midsommarhelg!

Vi märkte att lilla T var väldigt intresserad av fotona på sina små kusiner som vi har i arbetsrummet och av foton på de där fina bebisarna i datorn (ja, bilder på henne själv alltså). Så nu har vi fixat en egen "kortlek" till henne. Vi lånade en lamineringsmaskin och plastade in ansiktsbilder på de närmaste släktingarna. Hon kan redan plocka fram kusinerna och sina föräldrar bland bilderna. Nu övar vi på mor- och farföräldrar och våra syskon.

För dem som undrat vad lilla T önskar sig i ettårspresent så finns en önskelista här.

Vi är ju förstås väldigt glada för vår lilla tjej hela tiden, men just nu så är hon så där alldeles extra supersöt och mysig! Vi går runt här och är liksom alldeles nyförälskade i henne. Det känns som att vi håller på att spricka!

Snart är det dags för 1-årskalas. Även om det bara blir den närmsta familjen, så kändes det roligt att knåpa ihop några inbjudningskort.

Ett litet "kit"från Panduro …

… blev ganska så piffiga inbjudningskort (tycker jag själv alltså).

(och för er där uppe i Västmanland som undrar om era inbjuningskort komit bort på posten, så är planen att vi firar lilla T hemma hos hennes mormor och morfar i början av juli - mer info kommer)

Tänk så spännande livet är för en liten. Känna på en ananas, klappa ett får, titta på en lyftkran, gunga - promenaden till ICA är rena äventyrssemestern!

Det bloggas dåligt här …

Det beror på att vi får jaga efter vår numera väldigt rörliga lilla tjej mest hela tiden.

Lilla T sover dessutom bara en gång om dagen nuförtiden.

Igår knäckte lilla T det här med att gå på riktigt. Nu går hon kors och tvärs över lägenheten utan att hålla i sig. Och hon verkar mycket nöjd med att kunna ta sig fram obehindrat. 

Vi fick låna några par skor av lilla T:s kusiner. Nu tror jag att vi har så vi klarar oss ett tag …

Idag har jag blivit firad på min allra första mor dag med paket, teckning, blommor och lyxig frukost.

Det kan jag nog vänja mig vid

Det går inte snabbt.

Det är vingligt.

Det ramlas ofta.

Det är inte så många åt gången.

Men lilla T tar nu tveksamt, men alltmer självsäkert, sina första steg utan stöd.

Mellan mamma och pappa.

Mellan soffbordet och TV:n.

Mellan köksfönstret och köksbordet (om inte snäll person ställt dit en stol som mellanstation).

Och till andra spännande ställen.

Vi förutspår en inte så stillasittande sommar för lilla T:s föräldrar.

Idag blir lilla T 11 månader. Vi har firat det genom att umgås med farmor, gunga och med att få tand nummer tre.

Idag var det cykelpremiär för lilla T. Med nyinköpt cykelsits och hjälm bar det av en liten kort runda runt kvarteret. Hjälmen var pyton, men cykelturen var kul. Nu ska bara lilla T:s föräldrar skaffa cykelhjälmar också och så ska vi lägga oss i hårdträning inför cykelsemestern på Bornholm i sommar.

Det är väldigt populärt att gå ut. Så fort ytterdörren ellar balkongdörren öppnas är det en liten tjej som är snabb som blixten över tröskeln.

Lilla T har börjat uppskatta lek mer och mer. Förut har det ju handlat mer om att vi roar henne eller att hon tuggar på/bankar med närmste leksak. Men titt-ut har fungerat länge och det är alltid lika skoj.

Bollar är roligt. När vi var hos lilla T:s morföräldrar sparkade hon och mormor en badboll över hela gräsmattan och häromkvällen satt vi hela familjen på golvet i köket och rullade/kastade en boll mellan oss och det var fantastiskt underhållande. Ja, för lilla T alltså. Men vi tyckte också det var kul - bara inte riktigt lika länge som lilltjejen

Att jaga mamma eller pappa är också skoj och vi ska låtsas vara rädda för det hon jagar oss med. Pappa jagar man bäst med den skrämmande USB-kabeln och mamma med den ruskiga tygödlan. Lilla T skrattar så hon kiknar.

Plocka i och ur saker från valfri behållare är väl en lek som de flesta barn gillar. Det kan vi också ägna långa stunder åt. Lilla T har en liten väska (ni vet en sådan där lite "kappsäck" i hårdpapp) och i den lägger vi olika småsaker som hon sedan kan plocka med lääänge.

Annars så läser vi böcker och dansar. Och så har lilla T upptäckt att det är roligt med lekparken. Gunga är jätteskoj och sandlådan börjar bli intressant. Men roligast av allt är fortfarande att titta på stora barn som leker på lekplatsen. Och kråkor!

 Lilla T har egen sandlåda på vår innergård

Även om mitt litteraturintag till största delen består av sådana här böcker nu för tiden, så hinner jag ibland läsa annat också.

Vad får en bebis att ta sina första steg?

Är det glädjen av att se sin pappa?

Är det av längtan till mamma?

Nej, det är för att komma åt verktygslådan!

Var inne på jobbet på kurs igår och hejade på en kollega vid kaffemaskinen. "Ja, nu är jag utsläppt ur mammabubblan en stund och ute i verkligheten", sa jag lite skämtsamt. "Nej, nej", svarade hon, "det är det här stället som är bubblan och mammalivet som är verkligheten!".

Tänk att jag inte bara har trevliga kollegor, utan kloka också!

Jag har ju glömt att berätta hur det gick på lilla T:s 10-månaderskontroll förra måndagen.

Först blev hon vägd och mätt av sköterskan. Ni väger hon 9,3 kilo och är 78 cm lång. Hon ligger fortfarande lite över medel för sin ålder på längdkurvan  - inte undra på att hon växer ur kläderna i stl. 74 på löpande band.

Sedan var det dags för läkarundersökningen. Men det var en väldigt stressad läkare och det kändes lite "jagat" hela tiden. De hade bokat undersökningar väldigt tätt (jag träffade nästan alla från föräldragruppen i väntrummet) och det fanns ingen tid att ställa frågor eller prata lite mer allmänt. Jag antar att de vill vara effektiva, men det kändes sådär …

Förutom att lyssna på hjärta och lungor och "känna igenom" kroppen testade läkaren om lilla T slog ihop två klossar och om hon leker tittut. Det klarade hon ju galant! De andra kontrollpunkterna testade de inte som jag trodde utan de bara frågade mig om hon plockar upp saker med pincettgrepp, om hon står och går utmed möbler, om hon förstår enstaka ord och liknande. Men som stolt mamma kunde jag ju svara ja på allt utan att tveka

Lilltjejen blir allt duktigare och stadigare på att resa sig mot möbler och väggar och hon står och går med stöd i en väldig fart. Gåvagnen är väldigt poppis! Ibland står hon utan att hålla i sig, men det vet hon inte om förstås. Hon har till och med setts gå ett par steg, men bara om hon håller en leksak i vardera handen. Men hon vågar inte gå t.ex. mellan mamma och pappa och vi försöker med det. Kryper gör hon inte nu heller, men hon har utvecklat en väldigt bra teknik på för rumphasning. Det är skönt för henne att vara lite mer rörlig, det känns som mycket frustration har släppt nu.

Vi har också upptäckt att hon förstår väldigt många ord. "Hund", "gris", "kråka", "fisk", "apa" och "anka" prickar hon in bland leksakerna (när hon är på humör). Hon vet dessutom att kråkan säger kra-kra (kaa) och att ankan säger kvack (vaa). Napp och kossa (en gosefiltskossa som hon har i sängen) har hon också full koll på. Och banan (baa). Säkert är det flera ord som jag glömt just nu. Vi är i alla fall överens om att hon är mycket intelligent

Böcker börjar bli intressanta. Mest att slänga ner från bokhyllan i en hög på golvet, men också allt oftare att bläddra i. Vi ska läsa och peka i samma bok - om och om igen! Som sig bör Hon är också väldigt nöjd med att hon lärt sig att själv trycka in knappar på leksaker som har sådana och få dem att låta. Det är ju dock mindre lämpligt att hon också gärna vill trycka på t.ex. larmknappen på offentliga toaletter och sånt.

Lilltjejen har ju kunnat vinka länge, men nu gör hon det lite mer medvetet. Och för ett par helger sedan lärde hon sig att klappa i händerna och nu gör hon det hela tiden! Ja, förutom när det är klappsånger på öppna förskolan och man ska klappa. Annars är favoritsysselsättningen att peka. På allt! Och vi ska säga: "Ja, titta bil!" (eller hund, eller fågel eller vad vi nu gissar oss till att hon menar). "Mata" mamma och pappa, kasta ner saker på golvet när hon sitter i barnstolen och att "byta" saker (hon ger oss en sak, vi säger tack, hon får tillbaka saken, vi säger varsågod) är också nya roliga lekar.

Ja, som ni förstår så är det full rulle här hemma!

Två av de bröllopsbloggar jag hängde lite på inför vårt bröllop gått och blivit gravidbloggar. Både evasleva och I nöd och lust väntar tillökning. Spännande - lycka till!

Och så har en gravid- och bebisblogg gått och blivit lite bröllopsblogg - emsidemsi har inte långt kvar till sin bröllopsdag. Hoppas det blir en härlig dag!

Titta vilka söta plåster jag hittade i dag. 70-talsnostalgi från Apoteket

Innan jag fick barn tänkte jag att mitt barn inte skulle vara ett sånt där kladdigt, smutsigt och snorigt barn. Ja, ni vet - sådana där barn som man ser ibland på stan och man tänker "hur svårt kan det vara att hålla ungen ren!".

Nu får jag ta tillbaka alla sådana tankar för nu vet jag hur svårt det kan vara att hålla små barn rena. Det gick väl an under amningen - lite mjölkkräk syns knappt på kläderna och är lätt att torka bort från barnet. Men nu! Oj,oj - vad det kladdas med mat! Maten hamnar lika ofta på kläderna, i håret, bakom öronen och i hela ansiktet, som i munnen. Och jag har fått ett barn som skriker hysteriskt när jag försöker torka hennes händer och ansikte. Men jag har förstått att de flesta barn är sådana.

Vi gör vårt bästa för att gno av henne kladdet snabbt så att plågan ska bli kort, men då blir rengöringen inte så effektiv som man kunde önska. Ofta ser det OK ut i inomhusbelysning, men när man kommer ut så ser man att hela barnet är svagt orange av tomatpuré eller flagig av intorkad gröt. Det i kombination med rinnsnuva nästan hela triden gör att lilla T ser ut precis som ett sådan barn som jag förr i världen tittade på med lite lätt rynkad näsa. Nu är ju hon sötast i världen ändå (så klart!), men jag tycker ändå att det är lite förargligt. Speciellt om man träffar någon som man känner.

Men jag inser det omöjliga i att hålla lilltjejen fläckfri, så jag siktar på att hon åtminstone ska ha rena kläder när vi lämnar hemmet. Min mamma brukar säga att det räcker om man är snygg när man kommer (när man är bortbjuden på fest eller så). Vi siktar på att vara snygga när vi går. Resten av dagen får det gå som det går.

Att lilla T har slutat amma innebär visst också att jag får sluta stoppa i mig obegränsade mängder onyttigheter. På bara en amningsfrimånad vände vågen snabbt upp igen. Oj då! Nu blir det vatten och bröd framöver. Och brödet ska inte vara kanelbullar

Är det verkligen normalt att ha ont i huvudet varje dag, hela dagen? Inte migränhuvudvärk, utan ett sådant där molande elände. Är det sömnbristen?

Idag blir vårt lilla sockergryn 10 månader!!!!

Lilla T sov hela natten - kl. 20-06 i ett svep!

Lilla T:s stolta föräldrar kan nu meddela att lilltjejen då och då står själv utan att hålla i något i fler sekunder. Men det är förstås inget hon är medveten om.

Idag tog hon också två steg utan att hålla i sig - mellan dubbelsängen och mammas sängbord - med siktet inställt på väckarklockan. Inte heller det något hon var helt medveten om.

Men ändå!

Drar mig upp till stående vid bokhyllan inne på mitt rum, plockar ut alla pekböcker en och en och slänger dem på golvet, rundar spjälsängen, går längs sängen fram till den luddiga pallen, pausar för att pussa lite på sjökon Manne som ligger där, tar mig med visst besvär runt dörrposten och ut i hallen, där står  - med lite tur -  gåvagnen, rullar iväg med vagen i rejäl fart, stannar och pratar lite med bebisen i spegeln på klädkammardörren, går vidare och om jag inte kör fast vid det lilla bordet bredvid soffan så kommer jag ända fram till vardagsrumsfönstret och om mamma och pappa inte ser så hinner jag pilla lite på den där fina krukväxen med blad som hänger ner över kanten …

Det är inte lätt att vara bebis på det här stället!

Precis är man lärt sig att dra sig upp till stående i spjälsängen och sedan ställa sig på det ihopknölade täcket I(alt. kudden) och luta sig ut över kanten för att nå saker nedanför sängen (alt. på sängbordet), så sänker pappa sängbotten.

Och precis när man kommit på hur det funkar med att ta sig fram i lägenheten genom gå längs väggarna och stödja sig på element och stolar så att man kommer fram till skåpen och lådorna i köker så sätter pappa spärrar på alla underskåp.

Taskigt!

Jag gjorde ett lite gästspel på jobbet ett par dagar för att gå en projektledrkurs. Lilla T stannade hemma med sin pappa som tog föräldradagarna. Det kändes inte så kul att åka iväg när de två låg kvar i sängen och myste och det kändes konstigt när en kollega tittade in för att visa upp sitt lilla knyte. Lite kändes det som att jag hade glömt något hela dagen och det var läskigt att det kändes som att jag inte varit borta alls fårn kontoret så fort jag satte foten innan för dörren. Men å andra sidan var det ju lyxigt att kunna läsa en bok i lugn och ro på tåget, att ha kafferast utan avbrott, att äta lunch i solen med trevliga kollegor och att gå i några affärer utan att behöva fundera på om jag skulle komma in med barnvagnen.

Och det var väldigt, väldig mysigt att komma hem till en glad bebis!

Lilla T hade haft det jättebra med sin pappa. Och han verkade gilla det med. Men var ändå lite förvånad  - "för att man har ju verkligen att göra hela dagen"

Men nu kryper jag in i min mysiga mammabubbla igen. Åtminstone till nästa kurstillfälle.

 Peka (dä, dä!)

 Fågelskådning (läs: jaga ankor)

Jag har ju glömt att berätta att lilla T är amningsfri sedan drygt tre veckor tillbaka. Hon har ju varit amningsfri på dagtid ganska länge och efter några goda råd från BVC på lilltjejens 9-månadersdag bestämde vi oss för att det var slut på nattamat också (vi har ju trappat ner lite redan innan). Enligt nya rön så ska barn inte äta alls på nätterna från ca 4 månaders ålder, så nu var det väl på tiden. Stackars lilla tjejen visste inte vad som väntade henne …

Maken laddade för att ta nattpasset med en madrass på golvet i lilltjejens rum. Själv skulle jag bara hålla mig undan (enligt instruktionerna). Natten blev ganska tuff. För lilla T som skrek och skrek och inte fattade varför hon inte fick mat. För maken som fick trösta och trösta. För mig som låg kvar i sängen med en klump i magen och kände mig som världens elakaste mamma. Och för oss alla eftersom ingen sov.

Dagen efter blev lilla T magsjuk. Och då fick vi ta att steg tilbaka med dagamningen, eftersom mammamjölk var det enda skruttisen ville äta och vi ville ju få i henne någonting. Andra natten fortsatte vi dock enligt planen och det gick lite bättre, men det var kanske för att lilla T var sjuk och trött …

Magsjukan gick snabbt över som tur var! Eftersom maken skulle upp och jobba var det min tur att sova på madrassen och söndagnatten var ganska lugn - oftast fungerade det att bara stoppa in nappen igen. Men framåt fyratiden stog lilla T upp i spjälsängen och vrålade. Jag gav upp och gjorde en flaska välling som väldigt tidig frukost. Och med tanke på hur snabbt hon slurpade i sig den flaskan så måste hon ha varit superhungrig! Mönstret upprepades sig natten därpå, så det där med att inte äta på natten verkade inte vara lilla T:s grej. Men jag antar att det är lite olika hur lång natten är. Så vi bestämde oss för att det är OK att hon får en flaska välling vid fyra-femtiden. Och med lite tur somnar hon om ett par-tre timmar efter den flaskan. Amningen verkar hon inte sakna alls däremot. Så nu är jag helt överflödig

Nu hoppas vi på att nätterna ska bli lite lugnare, för fortfarande vaknar lilla T ganska många gånger och även om man bara ska upp och stoppa i nappen så är det ganska slitigt. Det hade inte varit så farligt att göra välling klockan fem om det hade varit lungt tills dess … 

Just nu är jag ganska sliten känner jag (därav stiltjen på bloggen bland annat). Amningshormonerna har gått ur kroppen, det är svårt att somna för att jag vet att jag ska bli väckt många gånger och ibland också svårt att somna om när jag varit uppe. Men det är väl bara ännu en av mammalivets fröjder

Ingen saknad under 9 månaders graviditet.

Ingen saknad under 9 månaders amning.

Jag hade glömt hur tråkigt det är …

… "roliga veckan" …

… "tjejgrejorna" …

… "röda faran" …

… nu är den tillbaka

Blä!

En svärm nyckelpigor har invaderat lilla T:s rum och svävar ovanför hennes säng.

Nä, jag tror inte att jag bryr mig om att börja jobba igen. Inte när man kan ha sådana här härlig dagar. En lugn förmiddag, lite lunch, en promenad till parken för att mata ankor, fika i solen på Stadsparkscaféet, en sväng på stan, läsa lite på en bänk medan lilltjejen sover, babysim, lite familjemys vid middagen. Om man bortser från "kvällsracet" med grötkladd och missnöje på skötbordet och låter bli att tänka på hur många gånger jag blir väckt i natt så är tillvaron som mammaledig väldig behaglig.

Skulle ju shoppa till mig själv, men kunde inte låta bli att shoppa några saker till lilla T också. Hon har ju trots allt fyllt 9 månader

Kommer ni ihåg det där lilla projektet jag skulle sätta igång för länge sedan …

Ja, nu är det äntligen klart (tack vare Beas marsutmaning).

Först klippte jag sönder tygerna:

Sedan sydde jag ihop dem igen:

Och så blev det ett lapptäcke till lilla T.

Jag har gjort några mindre syprojekt med bebistema i marsutmaningen också.

Det finns dagar då Västmanländskan lämnar hemmet och går på stadens gator i vanliga kläder och vanlig BH, utan amningsluckor

Vi var på 9-månaderskontroll på BVC i fredags och lilla T är nu uppe i nästan nio kilo och är 76 cm lång. Lång för sin ålder enlig kurvorna. Just nu är hon fantastiskt mysig (ja, jag vet att att säger det varje månad). Det händer så mycket.

Det pratas en massa! "Dadada", "papapa" och "mamama" har funnits på repetoaren länge, men nu är det också mycket "jajaja" (fast nästan lite på skånska "jaujaujau") och "dä" som vi så klart tolkar som "där". Om man frågar "Var är lampan?" så tittar hon upp taket och ser jätteglad ut. Ibland säger hon "pa" ("lampa"). I och för sig får man samma reaktion om man frågar "Var är pappa?", så det råder lite begreppsförvirring där Och om hon får en bit smörgåsrån eller likande så kan hon säga "ta, ta" ("tack") med lite hjälp, men allt oftare självmant.

Det är för övrigt en rolig lek just nu att "ge" mamma och pappa saker - nappen, halvätna kex, salivkladdiga leksaker och annat mysigt. Då ska vi se glada ut och säga "tack, tack" och sedan ge tillbaka dem. Helst vill hon stoppa in sakerna i våra munnar (för det är ju där allt ska vara  - det vet man ju) och roligast av allt är att hjälpa pappa att borsta tänderna. Titt-ut är en annan favoritlek. Och hon är jättebra på att vinka.

Krypa vill lilla T inte göra på några villkors vis, men hon är ganska rörlig ändå. Från sittande "roterar" hon bra åt alla håll och hon har en väldigt bra räckvidd. Ibland ställer hon sig på alla fyra för att nå/se något, men mer än så blir det inte. Ofta slutar det med att hon landar pladask på magen.

Hon vill nog hemskt gärna stå och gå, men det klarar hon inte utan hjälp. Men hon försöker komma upp, men då hamnar hon oftast i en situation som hon ine kan ta sig ur riktigt.

Med hjälp är hon däremot väldigt duktig. Hon drar sig upp till stående mot olika saker och ofta möts jag av en glad lite bebis som står upp i spjälsängen efter tuppluren. Hon går ganska stadigt med lite hjälp längs bordskanter och väggar och har blivit duktigt på att lista ut var hon kan stödja sig för att komma vidare. Men fortfarande vill hon helst hålla i någons händer. De är pålitligast. Den nya gåvagnen är ganska intressant, men inte helt godkänd ännu. Men snart kör hon nog så det ryker.

På dagtid ammas hon inte alls längre utan äter riktigt mat. Nattamningen är snart ett minne blott hoppas vi. Fortfarande är burkmaten myckt bättre än mammas hemlagade och gröt är storfavorit. Den godaste frukten är mandarin (så nu har vi orangea fläckar som inte går bort på nästan alla kläder - haklapparna står inte emot mycket). Två små framtänder i överkäken har också tittat fram så smått.

Annars går veckorna som vanligt med babysin, mammabarn-gympa och besök på öppna förskolan. Andra barn är väldigt spännande just nu och lilla T är väldigt snäll och delar med sig av sina leksaker. Hon vill gärna ta på barnen och då får man passa henne lite eftersom hon är mest intresserad av ögonen och kan peta lite väl våldsamt på/i dem. Men det är inte illa menat, det är nog bara väldigt intresant med de där ögonfransarna som fladdrar hela tiden.

Nu ser vi fram emot att hon ska komma ur sin mammiga period som är lite påfrestande för oss alla och så ser vi fram emot vår och att det bir lite enklare att ta sig ut utan att hålla på att böka med en massa kläder.

Idag har vi en alldeles enländigt febrig liten kräkbebis här hemma. Vi tröstar, torkar och håller tummarna för att vi inte ska bli smittade …

Nu plockar jag undan amningströjorna. Trotjänarna från Boob har varit väldigt bra, men nu när det inte ammas på dagtid längre så behövs de ju inte. OM det blir en akututryckning får vi lösa det ändå. Det ska det bli skönt att få lägga undan dem - jag har gått i samma sex tröjor i nio månader nu …

Nu ligger vårt lilla sockergryn och sover. Hon är så fin! Tänk att vi har haft henne hos oss i nio månader. Tänk att hon har funnits här "ute" lika länge som hon låg i magen …

Kan ni gissa hur kladdigt det blev när lilla T lyckades få av korken på tandkrämstuben som hennes orutinerade moder lät henne leka med?

Och det är väl inte så där väldigt nytigt för små bebisar att tugga i sig tandkräm …

Nåväl, hon luktar i alla fall väldigt mintigt och fräscht

Vi fick en bärstol av vänner, men tyvärr visade det sig att den inte alls var bra,även om den såg ut att vara i nyskick. Det var någon slags silikon i bärremmarna och den hade stelnat efter några år på vännernas vind och gjorde att remmarna var stenhårda och obekväma. Inte något man vill bära en, vid det här laget, ganska tung bebis i ens några meter. Men andra vänner hade skaffat en Vaude Jolly Comfort som vekade jättebra och vi hade tur och hittade en likadan i jättefint skick på Blocket för halva priset. Nu har vi testat den lite här hemma och i fjällen och är supernöjda. Stadiga bärremmar, brett avbärarbälte, bra packutrymme och tillbehör såsom regn- och solskydd. Lilla T verkar också nöjd (när hon välkommit i den) för hon somnar sött varje gång.

… den här söta texten om bebisar som jag hittade hos En bok om dagen.

Är det månne de första små tänderna som skymtas där i överkäken?

Lilla T:s vecka i fjällen:

• Tågresor: 2 (långa!)
• Mysdagar med farfar: 2
• Turer upp på Åreskutan: 1 (somnade)
• Bad på äventyrsbad: 1 (spännande)
• Promenader i motvind och snöglopp: 2 (men det var mest synd om mamma)
• Resturangbesök: 2
• Tupplurar med mamma: flera
• Pulkaåkningar: många
• Antal varv runt soffbordet: oräkneliga

Sämst: Alla jobbiga ytterkläder som ska på och av.        Bäst: Att få sova nära mamma och pappa hela veckan.

Lilla T är hemma igen från sin fjälltur. Nu tar hon igen sig, men rapporterar mer sedan.

Nu åker lilla T på fjällsemester, så det blir tyst (hrm, ännu tystare) här på bloggen några dagar.

Lilla T kan inte krypa.

Men ibland tror hon att hon kan.

Det slutar oftast med att hon dunsar rakt ner i golvet med ansiktet före.

Oftast går det bara bra. Men idag uppstod blodvite och hon kan nu stoltsera (eller?) med sin första fläskläpp.

Stackars lilla T.

Lite bebispyssel gästspelar på den andra bloggen.

I går kväll testade vi att ha barnvakt till lilla T på kvällen för första gången (vi har ju haft barnvakt på dagen en gång förut). Jag hade ett presentkort på bio och barnvakt innestående hos lilla T:s farmor och nu när hon (T alltså, inte farmor) inte behöver ammas för att nattas så tänkte vi göra ett försök.

Tyvärr var det kanske inte den bästa av dagar för lilltjejen har varit förstoppad och haft det riktigt jobbigt med sin mage. Dessutom är hon riktigt mammig nu. Lilla T vaknade strax innan farmor med sambo kom och var på lite dåligt humör redan då. Ingen annan än mamma dög (och knappt det heller). Men vi stoppade ner lilla T i barnvagnen och skickade iväg henne på promenad med farmor. Ett beprövat kort som fungerat förut. Under tiden smet vi iväg på bio och middag.

Vi fick inget krissamtal och när vi kom hem var det stilla i lilla T:s rum. Det visade sig att lilla T hade somnat tidigt, men före det hade farmor fått jobba hårt med att sjunga, dansa och underhålla - för om det inte hände något skoj så var det gnälligt. Men det var nog ansträngande för lilla T att hålla igång farmor eftersom hon somnade tidigt och utan att vilja ha kvällsgröten

Men på det stora hela gick det fint och farmor sa att hon kunde tänka sig att vara barnvakt igen. Det är vi glada för

Jag tycker ju att lilla T behövde en 8-månaderspresent. Eftersom hon själv inte uttryckt några önskemål, och dagen sammanföll med ett riktigt bra rabatterbjudande i Lollopards webbshop, så bestämde hennes mamma att hon önskade sig ett påslakanset med traktorer på. Titta så fint:

 (och ja, käre make - jag vet att hon absolut inte behövde ett sådant!)

Men för att lilla T inte ska bli ledsen för att hon bara får mjuka paket blev det även en klassisk Brio träbil (fynd på Tradera). Lilltjejen har visat stort intresse för bilar hon kompisen M och på öppna förskolan, så hon behövde nog en egen.

Den vita tröjan - pojkstorlek 3 år

Den röda tröjan - flickstorlek 5 år

Är det bara jag som tycker att det är något konstigt med den här bilden?

Korrigering: värst just nu alla kategorier är att ligga på skötbordet!

Vi för snart gå runt till grannaran och berätta att "nej, vi sticker inte kniven i vårt barn - vi byter bara blöja".

Kom på att igår var den första helt amningsfria dagen för lilla T. Från klockan sex på morgonen till första nattmålet klockan två så ammade hon inget. Alltså inte ett helt amningsfritt dygn, det dröjer nog, men en hel dag. Positivt att hon kan klara sig utan sin mamma för mat. Det var dock lite obekvämt för mamman framåt kvällen

Under den tidigare nedtrappningen har hon fått en eller ett par slurkar som mellanmål, men på dagarna har hon så mycket för sig att hon inte hinner sakna det så mycket tror jag. Dessutom har hon "tappat tekniken" och är ganska ofokuserad.

Jag, däremot, börjar faktiskt sakna det lite, nu när den lilla mysstunden är på väg att försvinna. Motsägelsefullt - jag vet!

Man vet att man har tittat på för mycket dag-TV när repriserna börjar gå i repris …

Bäst just nu:

• mandariner
• leka tittut
• riva ut alla böcker ur bokhyllan

Sämst just nu:

• näsfridan
• att bli torkad om munnen
• att ligga på mage

Idag satte sig lilla T upp från ryggliggande för fösta gången, men hon har tränat länge. Värsta sit-upsen

Och det blev man visst hungrig av för till lunch klämde hon för första gången en hel burk (190 g) mat för 8-månadersbebisar. Ekologisk spaghetti bolognese var en hit.

Idag blev lilla T åtta månader. Det blev så otroligt uppenbart att hon är stora tjejen nu när vi träffade kollegans lille nyföding igår.

Och en mysig ålder är det också, även om hon håller sina föräldrar fullt sysselsatta. Och då kan hon inte ta sig runt på egen hand ännu Men stå och gå vill hon gärna och då får vi vackert finna oss i att hjälpa henne. Krypa verkar inte vara något alternativ. Att dra sig upp från sittande och stå mot olika saker funkar bra och även att röra sig lite i sidläge längs bokhyllor och så. Snart har hon lärt sig att sätta sig upp från ryggläge också. Där är annars huvudet lite fört tungt ännu.

Ett annat tecken på att hon är en stor tjej nu är väl att hon snart bara äter vanlig mat. På natten vill hon förstås gärna snutta, men på dagen verkar hon klara sig  bra ändå.  Ja, bara maten inte har för stora bitar bara (som mammas hemlagade), men det löser sig väl när hon får ett par små tänder.

I övrigt så har lilla T även testat att åka pulka för första gången som uppladdning inför skidresan om ett par veckor.

Vilken grej - all choklad jag åt under graviditet gjorde inte bara mig glad - det gjorde underverk för lilla T också. Läs om chokladbebisar hos Mrs. Pitepalt så förstår ni vad jag menar

Nedtrappningen av amningen på dagtid går ganska bra. Lilla T äter nästan bara "vanlig" mat, men får sig en lite slurk då och då när inget annat fungerar.

Nu har vi även påbörjat projekt nedtrappning på natten. Just nu råder ransonering av nattmaten. 6 timmar (minst) ska de små liven klara sig utan mat. Får man gröt vid åttatiden så behöver man alltså inte äta förän vid tvåtiden nästa gång. Även om man vaknar vid tolv och är lite småsugen ….

Sakta med säkert tar lilla T över rummet som blir mer och mer barnrum och mindre och mindre kontor …

Lilla T:s namn som väggdekoration ovanför spjälsängen. (fanerbokstäver målade med hobbylack - från Panduro)

Vi hade ju en av de är vinteroverallerna som Po.P återkallade, så när vi åkte för att byta den passade vi på att ekipera lilla T inför den stundande resan till Åre och vi hittade det allra sötaste lilla underställ i merinoull! Vindfleece och söta små vinterkängor är inropade på Tradera sedan tidigare. Vi får se hur hon gillar att "upp och stå" i snön.

Annars tänker hennes mamma mest mys i stugan, pulka, och att sitta och läsa mot en vägg i solen när lilla T sover

Lilla T blir ju 8-månader först på fredag, men idag har hon varit på 8-månaderskontroll och gjort BOEL-test (blicken orienterar efter ljudet). Några problem med hörseln har vi inte misstänkt med tanke på att hon håller på att vrida nacken ur led när hon här något bakom sig, men det är alltid bra att få det bekräftat. Med beröm godkänt på samtliga punkter.

Hon växer också så det knakar: 8,6 kg och 74 cm lång.

Bara för att det inte händer så mycket här på bloggen, betyder ju inte att det inte händer massor i lilla T:s liv. Det gör det.

Men hennes mamma är lite trött just nu. Det är nog förkylning kombinerat med avtagnade amningshormoner och stökiga nätter som gör det.

Uppdateringar kommer …

Allt såg så fint ut så idag hos ortopeden. Ja, eller i alla fall lilla T:s höfter som de kollade. Hon är helt symetriskt (känns ju bra!) och har inga problem med benrörelser. Det sistnämnda visste vi iofs redan

Så skönt att få det här sista OK:et. Nu är lilla T inte någon lux-bebis längre, utan bara en helt vanlig bebis.

Underbar har hon varit hela tiden

Håll tummarna idag - vi ska till ortopeden för slutkontroll av lilla T:s höft. Hon ska röntgas den här gången - det gör man alltid på lux-barn när de är ungefär 8 månader för att helt kunna friskförklara.

Lite sjuka här.

Igen.

Burkmat vs. mamma hemlagade:

3-0

Jodå, jag hinner fortfarande läsa lite emellanåt. De här böckerna till exempel.

Ja, Lilla T har ju egentligen gått på babysim i flera veckor nu, men vi har ju glömt att berätta om det.

Vatten är fantastiskt roligt! Det är roligt att plaska, hoppa, simma på rygg och på mage, hoppa från kanten, simma i tunnel och sjunga vattensånger. Men det är inte kul att dyka. Vad ska man ner därunder vattnet att göra - då får man ju vatten i näsan. Usch!

När Lund finns ett rekreationsområde som heter Skrylle. Där kan man promenera, jogga och - de år det finns snö i Skåne - åka skidor. Och så kan man släpa sin barnvagn genom mängder av snö!

Vi var två föräldralediga och en arbetslös som kunde njuta av det fantastiskt soliga och fina vintervädret i fredags. En lång promenad med barnvagn till Skryllegården - där vi åt  lunch - och så tillbaka igen. Nej, det var inte så här mycket snö i spåret hela tiden, utan bara på en liten del av sträckan. Men då det var så här så var det ett riktigt bra träningspass.

Emsidemsi har en kategori på sin blogg där hon visar bilder på hur det ser ut framgför barnvagnen när hon och W är på promenad. Jag ska inte börja med det, men så här såg det ut framför min barnvagn igår.

Fler bilder på vinter i skåne finns här.

Det har tidigare påståtts här på bloggen att lilla T inte gillar frukt. Hon ber om en kraftig dementi. Frukt är godis!

Bäst just nu är clementin - hon skakar i hela kroppen när hon får syn på en. Banan är toppen, speciellt när man får dela den med pappa och får "bita" av bitar själv. Hallon-, mango- och katrinplommonpuré är också smaskens.

Här gör man sig till och lagar bebismat på fina och ekologiska råvaror, men nähä då - burkmat är bättre! Min fisk fick tummen ner av lilla T, men Sempers spätta och potatispuré är mums. Köttfärssrätten jag gjorde går ner, men är inte poppis. Hipps ekologiska lasagne slinker ner snabbare än jag hinner mata in. Imorgon ska vi se hur min fina (men inte så uppskattade) köttgryta står sig mot köttgryta på burk.

Kanske är det lika bra att lägga ner matlagningsprojektet …

Även jag shoppade lite på syrrans favoritaffär i helgen. Nu har jag ett litet projekt på gång. Något till lilla T ska det bli. Vilken dag som helst …

Igår var sista tillfället som föräldragruppen på BVC träffades "officiellt". Vi fick lära oss om hjärt- och lungräddning på små barn (och öva på små bebisdockor) och lite om vad man gör om små barn sätter i halsen. Jättebra kunskaper. Vi fick också se en otroligt fånig film (inte innehållsmässigt, men utförandemässigt fånig) med dålig kvalitet om vad man gör när större barn och vuxna sätter i halsen. Trots det taffliga skådespeleriet och den gryniga bilden så får man ändå en liten klump i halsen. Tänk om …

Vi hade fixat en tulpanbukett åt vår sköterska och en e-postlista till oss så att vi kan höras av och kanske ses fler gånger. Om inte annat så känns det troligt att vi springer på varandra så öppna förskolan och sånt.

Tanken är nu att lila T ska trappa ner på amningen och så småningom sluta helt. Jag det är inte min ambition att amma i evighet. 8-9 månader verkar rätt bra tycker jag, men det är ju upp till var och en (men, jag tycker hursomhelst att om barnet kan gå fram, lyfta upp tröjan och knäppa upp amningsbh:n själv - då är det dags att sluta amma). Å andra sidan känns amningfria nätter väldigt långt borta just nu …

På dagtid testar vi just nu - gröt till frukost, riktigt mat till lunch, välling som eftermiddagsmål och gröt innan läggdags. Däremellan lite amning som mellanmål. När de funkar (och det gör det oftast om inte lillskruttisen är sjuk), tar vi tag i resten.

Men det betyder nog också att jag borde trappa ner på mitt intag av godis och kakor, annars kanske vågen sticker iväg igen. Anna Skipper skulle gråta om hon såg min diet just nu …

Hur glad blir man inte när maken kommer hem med godis och blommor till mig efter en lång natt och en jobbig dag med en febrig liten bebis.

En del saker är lite extra svåra att lägga undan när lilla T har växt ur dem. En sådan sak är den söta klänningen som blev lilltjejens första festklänning och som på sistone fungerat som en liten tunika/linne. Men nu håller hon på att spränga den så den får vi lägga undan.

En annan sak är lilla T:s allra sötaste vintermössa. Den har vi fått låna av kusinen, men nu fyller den inte riktigt vintermössans funktion (de ska ju helst värma hela huvudet) längre, så den får vi lämna tillbaka.

De senaste 3-4 veckorna har lilla T haft feber en dag - i ungefär 18 timmar - och inga andra symptom. Idag är en sådan dag.

3-dagarsfeber har man ju hört talas om, men 18-timmarsfeber?

Vår stora tjej behövde en större bilbarnstol, så idag samlade vi kraft och åkte till det stora barnprylvaruhuset (tro mig, man behöver samla sig lite innan man åker dit) för att skaffa en sådan. Efter lite funderande kom vi hem med en Maxi-Cosi Mobi. De flest verkar likvärdiga, men den här hade fått bra i konsumenttester och verkade lätt att montera. Det blir säkert jättebra.

 (en sån här, men grå och svart)

Och så måste jag framföra en offentlig ursäkt till Annas Herr Make: Maxi-Cosi är ett i allra högsta grad levande varumärke, Herr Make är inte gammal (men det sa jag aldrig, faktiskt!) - det är jag som inte hänger med

Lilla T har gått och blivit en riktigt mammagris. Hon blir jättegnällig så fort jag lämnar rummet eller bara rör mig för långt bort från henne. Ibland duger inte ens pappa. Lite trist för honom.

Trist också för lilltjejens moster på besök. Hon ville så klart gosa massor med lilla T, men det fungerar inte riktigt just nu. Men några mysstunder har de två fått i alla fall, när lilla T glömmer bort mig och kommer på att hon har världens bästa lekmoster. Utbildad för jobbet och allt!

Lilla T har moster på besök så hon har inte tid att blogga.

Mamma envisas med att klä mig i sina gamla bebiskläder. Hallå, de har ju inte varit moderna sedan typ 70-talet. Men mamma påstår att det är inne med vintage. Ja, ja …

Lilla T tycker fortfarade att det roligaste som finns är att stå. Nu har hon kommit på att man kan hålla i andra saker än mamma och pappa.

 Babygymmet får nytt användningsområde, men det är lite farligt för det välter när on försöker dra sig upp.

 Spjälsängen funkar bäst för att dra sig upp på egen hand.

 Kanske borde vi inte uppmuntra intresse för att dansa kring blanka stänger …

Jaha, vad gör ni idag då?

Själv kokar jag rotfruktsmos till lilla T.

O, mitt rafflande liv!

Jag har en liten sjukling hemma idag. Ingen torsdagsgympa för oss alltså.

Gissa vem som byter flest blöjor hemma hos oss just nu?

Lilla T har en massa nya ljud för sig och det är väldigt roligt. Men är det inte lite orättvist att hennes "nöjd-ljud" låter som papapa och dadada men hennes missnöjda ljud låter mamama

Ja, just det - idag blir lilla T sju månader. Hurra, hurra!

Det firar vi med att gå på föräldragruppen där kommunala förskolan ska prata om sin verksamhet idag.

Det är väl inte möjligt att en sjumånaders bebis ska sluta sova sin förmiddagslur redan???

Idag på eftermiddagen kom lilla T:s farmor hit och tog med lilltjejen på en lång promenad. Skönt för mig som varit ensam med henne hela veckan att få en stund för mig själv. Jag hann pyssla lite, data lite, läsa en stund och jag tror till och med att jag somnade till ett litet slag.

Och när farmor och lilla T kom tillbaka hade de med sig semlor till en lyxig eftermiddagsfika.

Lilla T och jag tackar båda två. Kom snart igen!

Lördagens rapport till pappa: lite tråkig dag idag - ont i magen (stånk-dag), vill inte äta, inte sova, blev lite glad när mamma gav mig massage, jättepigg på kvällen (mamma inte lika pigg). Vi ses imorgon!

Ofta vill jag inte göra något annat än att snusa på lilla T:s duniga huvud.

Spåren efter lilla T:s kvällsrutin:

När vi bytte till sittvagn fungerade det inte att ha kvar den fina barnvagnsmobilen som min svägerska sytt. Men den fungerar bra så här också:

Fredagens rapport till pappa: sov i mammas säng nästan hela natten, bet henne i näsan (då vaknade hon), hjälpt mamma att prata i telefon, promenerat i Skrylle med M, ätit massor av gröt. Kom hem snart!

Torsdagens rapport till pappa: har varit på bra humör hela dagen, gympat, promenerat med en annan kompis i mammagruppen, åt lunch helt själv (kladdigt), skallat bebisen i spegeln (aj, inte kul), åt bebis-macka (ganska gott) och välling (blä) till kvällsmat. Stor blöt puss!

Onsdagens rapport till pappa: lekt med farmor, promenerat med kompisen i mamma-gruppen, sångstund på öppna förskolan, tog en tugga på mammas muffins när hon inte såg (mums!), badade, mamma sprutade vatten på mig, jag kissade på mamma, somnade sött. Saknar dig!

Eftersom lilla T "fyllde" 6 månader mitt i julveckan dröjde det lite innan vi fick komma på sexmånaderskontroll. Men i måndags var vi hos läkaren och den stolta modern kan rapportera att lillltjejen fick godkänt utan anmärkning på alla kontrollpunkter :)

Vi är ju lite oroliga för att lilla T aldrig kommer att lära sig att krypa. Sedan hon lärde sig att sitta skriker hon i högan sky när vi lägger henne ner. Ryggläge är inte kul, men på mage är ännu värre. Men läkaren tyckte inte vi behövde oroa oss. En del barn kryper ju inte heller utan tar sig fram genom att hasa på rumpan tills de lär sig gå.

Matchvikt 8245 gram och hela 72,5 cm lång. Och det märks - alla kläder i stl. 68 har blivit för små så när som på någon enstaka kofta. Men det är härligt att hon växer som hon ska - det betyder ju att vi gör rätt med maten. Numera äter lilla T riktig mat till lunch och en stor portion gröt på kvällen. Vi funderar på att ge henne frukostgröt också snart och bara ha amning som mellanmål och nattmat. För amningsfria nätter känns långt borta … Trots kvällsgröten vaknar T numera ofta tre gånger per natt jämfört med de två gånger som vi var nere i för inte så längesedan (oh, ljuva tid!).

Men i övrigt är lilla T på strålande humör för det mesta och hon "pratar" som bara sjutton. Många nya vokalljud och en hel del förtjusta "pfsst" och "bububub". Ibland får hon till någon som låter lite som "mamamamama", men jag inser ju att hon inte säger mamma riktigt än.

Vi har ju sedan länge ett presentkort på bio och barnvakt innestående från lilla T:s farmor, men eftersom lilltjejen inte tar flaskan längre och inte alltid vill äta sin kvällsgröt, så har vi inte vågat utnyttja det. Däremot brukar det fungera bra att jag åker iväg en stund om jag "tankar" T med mat precis innan hon ska sova sin förmiddagslur. Då brukar hon sova 1,5-2 timmar och när hon vaknar ska hon ha "vanlig" mat. Så då kan jag vara borta 3-4 timmar t.ex. på en lördagförmiddag när maken är hemma.

I söndags ställde lilla T:s mormor upp som barnvakt just under den här "luckan", så att jag och maken kunde göra något tillsammans utan barn för första gången sedan hon kom. Lite nervösa cyklade vi iväg ner på stan utan att veta riktigt vad vi skulle göra. Vi kom ner lite för tidigt, så det var stängt nästan överallt. Vi fick promenera omkring lite först, hittade sedan ett brunchställe och avrundade med att gå på en fotoutställning.

Jag var mest nervös och fick lite skäll av maken när jag klickade iväg ett SMS för att kolla läget hemma när han var och köpte en tidning. Men vi hade inte behövt oroa oss. När vi kom hem var mormor och lilla T i full färd med lunchen. Lilltjejen hade visat sig från sin bästa sida och sovit riktigt länge under barnvagnspromenaden, så vi hade utan problem kunnat stanna borta en timme till. Skönt att det gick bra. Nu vågar vi kanske lämna henne ifrån oss fler gånger.

Lilla T pratar

Lilla T har sin mormor på besök några dagar och hinner därför inte blogga så mycket.

När lilla T är pigg är annars hennes nya intresse att stå. Sitta är ju kul, men det är så mycket roligare att få dra sig upp med hjälp av mamma eller pappa och så stå där och vingla. Ännu roligare är att få låtsasgå fram och tillbaka i lägenheten. Vi förutspår föräldrar med trötta ryggar!

En del barn är så bortskämda. Dagens rätt: torsk med dragonsås och rotfrukspuré. Flott serverat och allt.

Själv åt jag de mikrade resterna från gårdagens soppa direkt ur platsburken …

Precis när vi kommit igenom förkylningen och fått ett par nätter med ganska OK nattsömn, så är vi igång igen. Nu har lilla T fått feber. Hon är så varm, så varm. Stackars lilla knyte!

Febern är väl inte vansinnig hög, men hon verkar ganska tagen av det och sover väldigt oroligt. När hon är vaken är hon ganska slak och gnällig. Och det är väl inte så konstigt. I natt var vi periodvis uppe en gång i kvarten. Jag blev lite orolig för att hon inte ville amma. Det är ju viktigt med vätska vid feber. Men vi lyckades få i henne lite Alvedon och efter en stund blev hon lugn och kunde äta. Sedan fick hon ligga mellan oss sängen så att jag lätt kunde ge henne mat och natta om henne när nappen trillade ut. Där låg hon hela natten och ångade - som en gnyende liten varmvattenflaska.

Morgonen var lite orolig och en temperaturkoll visade att febern inte gått ner. En ny dos Alvedon och ett samtal för att ställa in en utflykt och så kröp vi tillbaka i sängen igen. Det blir en lugn dag hemma idag.

Oj, hade ju inte tänkt på att det här med babysim också innebär att jag ska bada.

Min egenvård har varit lite eftersatt på sistone. Kan inte minnas sist jag rakade benen …

Lilla T:s första teckning:

På tapeten i arbetsrummet

Skulle ut och se om jag kunde hitta något åt mig själv på rean. Men det var mycket roligare att handla åt lilla T. Hon fick en filt och en mössa (att ha till våren) från Po.P:s samarbete med 10-gruppen och en söt liten badrock från Lindex att ha på babysimmet. "Läckra" bebis-badbrallor handlade vi i går på informationsmötet (de kräver att man har en speciell sorts byxor och de var alla i skarpa färger med palmer, delfiner, grodor och sånt på sig. Vad är det för fel på enfärgat???)

Jag fyndade å andra sidan precis en amningströja från Boob på Tradera. Alltid nåt.

Så började maken jobba igen och lilla Toch jag får klara oss själva. Det har inte hänt så mycket här på bloggen på sistone, men jag ville verkligen passa på att njuta av att hela familjen var hemma. Ja, och så har vi ju både varit bortresa och haft besök, så då blir det ju inte mycket datortid över. Jag har också passat på att läsa nu när jag fått chansen. Det är nog det jag saknar mest från livet före lilla T. Kanske det enda faktiskt. Min julläsning kan man kolla in här om man vill.

Men det har så klart hänt massor i lilla T:s liv. Första julen, första nyårsfesten, 6-månadersdagen och massor av bus med alla kusiner. Hon sitter superstadigt nu, men det innebär också att hon absolut inte vill ligga ner. Inte alls. Det är lite jobbigt på skötbordet! Men annars är hon väldigt glad och vill upptäcka allt runt omkring sig. Hon har också testat några nya maträtter. Kötträtter är forfarande inte någon succé, men frukt blir mer och mer populärt. Och igår bytte vi liggdelen på vagnen mot sittdelen. Vår stora tjej!

Men lillskruttisen har också haft det jobbigt på sistone med en envis förkylning. Hon är supertäppt i näsan och harsvårt att både äta och sova. Så vi är alla rejält trötta eftersom nattsömnen inte är var det borde. Alla rutiner är lite upp och ner efter helgerna, men förhoppningsvis får vi ordning på det nu när det är vardag igen.

Mitt i alla julförberedelser fick vi också iväg ansökan om förskoleplats för lilla T. Om allt går som det ska börjar hon förskolan i januari 2010. Känns långt borta. Och det kommer nog gå snabbare än vi kan ana …

Lilla T firar det nya året med en förkylning

(kusinträff)

Och så här firade hon nyår.

Så här firade lilla T sin jul.

Så här i jultider med mycket stoj och massor av mat är det är skönt att pusta ut en stund på soffan med en tidning.

Ett gott nytt år önskar lilla T er alla!

Lilla T tackar för alla sina fina julklappar!

Lilla T:s minsta stora kusin är på besök, så det blir lite stilla här på bloggen i några dagar.

Idag firar vi att lilla T fyller 6 månader.

Lilla T önskar god jul!

Nu är lilltjejen julbadad. Att bada är jätteroligt nuförtiden. Det plaskas så det står härliga till. Hela badrummet (inkusive den badande föräldern) blir blött.

Förra gången testade vi att en av oss badade tillsammans med henne i det stora badkaret och det fungerade jättebra, men man måste nästan vara två hemma då, så att en kan lyfta i och ur henne. Men vill ju inte riskera att halka med en blöt lite bebis i famnen när man ska i och ur badkaret.

Vattengläden lovar ju gott inför babysimmet efter nyår.

Lilla T har så klart fått lite julpyntat också. En fin paketmobil ovanför sängen till exempel.

Det händer inte så mycket på den här bloggen just nu. Men det har hänt lite på den här.

Förut hade jag alltid bebiskräk på kläderna.

Nu är det små bitar av uppblött smörgåsrån som kletar sig fast överallt …

Kanske blir lilla T vegetarian. Hon verkar i alla fall inte ett dugg imponerad av kyckligpuré.

Lilla T har visst blivit inspirerad av Kotten och börjat tugga med sina tandlösa små gommar när hon ammar. Hon har gjort de en gång förut lite försiktigt, men nu har hon börjat tugga loss ordentligt. Aj!

Idag bjöds det trerätters lunch för bebisar. Efter att ha tuggat (nåja) sig igenom en massa rotfrukter, grönsaker och frukter är det dags att gå på de tunga grejerna. Så idag fick lilla T kycklingpuré, ärtor och mango.

Nu har vi testat oss igenom lite olika fruktpuréer, men lilla T är inte imponerad.

Banan mottages skeptiskt, hallon var inte alls gott, mango var ganska OK och katrinplommonpurén accepterades endast för att den var på gröten.

Och på tal om blöjor och annat i den regionen så har lilla T blivit uppgraderad en blöjstorlek. Numera har hon maxiblöjor (stl. 4). 

Hon har också fått byta från sin rumpnissevagga till spjälsängen, så att hon kan sträcka ut ordentligt.

Stora tjejen!

Inte nog med att lilla T har varit förkyld. Hon har varit förstoppad också - stackars lilla tjejen! Som hon har jobbat. Stönat, stånkat, pustat och frustat tills hon blev alldeles knallröd i ansiktet och man trodde att ögonen skulle plopppa ur. Men utan resultat. Vi har masserat, matat med katrinplommonpuré och andra saker som skulle sätta lite sprutt. Men det gick en hel vecka utan något resultat. Men sedan lossnade det - tack och lov - och ordentligt också.

Tänk att man kan bli så glad över att få att byta bajsblöjor!

Ja, vi har blivit sådana där småbarnföräldrar som obesvärat pratar om vad som händer i vår bebis brallor. Till och med vid middagsbordet ibland. Men bara när vi är ensamma (hoppas jag).

Och ja - det här är ett blogginlägg om bajs.

Nu tror jag att vi är ute på andra sidan av den här förkylningen (peppar, peppar ..). Maken däckade totalt. Lilltjejen var ganska dålig med rätt mycket gnäll och jobbiga nätter som följd. Jag klarade mig ändå rätt så bra, men är ju trött som attan.

Som andra småbarnsföräldrar sjunger jag Näsfridans lov (eller Nose-Frida som den heter nuförtiden)!

… gav de sitt barn en portion gröt innan läggdags. De hade hört talas om att det kunde få barnet att sova bättre på natten.

Det hade lilla T uppenbarligen inte hört talas om …

Visst har vi haft en liten lucia här idag. Men hon ville hellre äta luciakronan än att ha den på sig.

Vi är trötta och förkylda, så därför händer det inte mycket här på bloggen.

Nu har vi fått besked. Lilla T ska få börja på babysim efter nyår.

Förkyld make. Förkyld bebis. Nattvak. Och nu börjar jag känna mig krasslig också. Uj, uj!

04.30 Första frukost. Jag är ganska pigg, men mamma säger att det fortfarande är natt så jag får väl somna om då.

06.30 Vaknar och pratar lite med fiskarna i mobilen ovanför sängen. Får en liten morgonslurk i mammas säng. Sedan hittar jag på en ny lek - först suger jag på min leksaksfisk i plysch så att den blir riktigt blöt, sedan bankar jag den i ansiktet på mamma.

07.10 Tittar på när mamma och pappa äter frukost. Hjälper pappa att läsa tidningen. Blir lite ledsen när pappa går till jobbet.

07.40 Leker i babygymmet en stund medan mamma läser de där bloggarna hon är så hemskt intresserad av.

08.10 Hjälper mamma lite vid datorn.

08.20 Övar på att sitta själv. Det går ganska bra - jag ramlar bara ibland. Det är jobbigast att ramla framåt på näsan. Tur att det är mjukt under!

08.30 Påklädning. Mamma påstår att det skulle gå mycket lättare om jag inte försökte äta kläderna samtidigt. Men man måste väl få smaka lite?

08.45 Dags för en liten matslurk igen. Sedan lite mys på soffan och en sångstund.

09.45 Jag blir lite ledsen och kinkig. Mamma säger att jag är trött och behöver sova en förmiddagslur. Kanske har hon rätt, men man kan väl inte gå och lägga sig utan protester, eller?

10.30 Somnar väl då, så att mamma kan tvätta, städa, laga mat och annat som hon tycker är roligt. (Men idag tror jag faktiskt att hon sov en liten stund också)

12.15 Jag vaknar och är hungrig. Mamma har lagat potatis- och broccolipuré, men det vill jag inte alls ha - inte ens fast mamma säger att det var min lilla kusins favoritmat när hon var lika liten som jag. Jag dricker lite mjölk istället, men det smakar inte heller så gott idag. Mamma ser lite trött ut när jag kräks potatis- och broccoliblandad mjölk i soffan och på mammas byxor.

13.00 Hjälper mamma att bädda och hänga tvätt.

13.30 Vi går på promenad. Jag somnar i vagnen. Skönt!

15.50 Vaknar. Vi har en mysig stund i soffan. Jag äter och mamma tittar på Top Model. Sedan hjälper jag mamma att slå in paket. De röda snörena är väldigt fina.

17.00 Mamma ska laga mat. Jag får sitta i Babybjörnen och hålla uppsikt så att allt går rätt till.

17:50 Jag får kvällsmat. Tar en liten power nap. När jag vaknar har pappa kommit hem. Jag klappar honom lite. Handen var visst lite kladdig - det blir lätt så när man mumsar på dem lite då och då.

18.30 Håller mamma och pappa sällskap när de äter.

19.00 Kvällsrace - då äter jag och skriker om vartannat. Men pappa har smittat mig med sin förkylning så ikväll tycker jag faktiskt att jag har rätt att vara lite gnällig.

19.30 Byter om till pyjamas och blir omstoppad. Lite tidigare än vanligt, men det kan nog bli skönt att sova.

20.00 Somnar.

Två saker som jag inte saknade under graviditeten: "roliga veckan" och min migrän.

Migränen är tillbaka nu - med dunder och brak!

Skolfröken har tappat sitt språk. Jag är bara allmänt förvirrad. Det yttrar sig till exempel så här:

Går förbi sophuset men blöjpåsen i handen, glömmer att slänga den och kommer på det först när jag är halvvägs ner på stan.

Lägger breven jag ska posta framför mig på barnvagnen så att jag garanterat inte ska glömma att stoppa dem på lådan. Har med mig dem hem igen.

Tar fram ett gryntunderlägg för att ställa den varma kastrullen på. Ställer kastrullen bredvid (och gör ett brännmärke på köksbänken av trä).

Glömmer att låsa ytterdörren och kommer hem till olåst lägenhet där också TV:n står på för fullt.

Tittade just till dottern där hon ligger och sover sött.

Jag har fortfarande lite svårt att förstå att vi har ett barn.

Att hon är här hos oss.

Hela tiden!

Idag var det dags för mammagruppen att gå på studiebesök på öppna förskolan. De flesta hade nog, precis som vi, varit där förut, men passade på att hänga med för lite part och fika. Vi fick en liten genomgång av verksamheten och lite informationspapper. Sedan var det fri lek De som ville fick också göra gipsavtryck av bebisarnas händer eller fötter. Lilla T gillade att sitta i "babypoolen" och småsnacka med de andra bebisarna. Hon fick också äta sin smakportion där, det hann vi inte innan vi gick. Jag var lite orolig att hon inte skulle kunna koncentrera sig, men ännu så länge vinner gröten kampen om upmärksamheten. Det är tydligen fantastiskt gott!

För ett par veckor sedan var några ur mammagruppen hemma hos oss och fikade. Jag och lilla T skulle ju missa ett tillfälle när vi åkte till Vänliga Västmanland och det kändes som att det skulle bli väldigt långt mellan gångerna (vi träffas varannan vecka ungefär) så jag bjöd hem gänget till oss. Då dåg det ut så här hemma på vårt vardagsrumsgolv:

 Bebisar på parad

Så sitter jag här med min lyxkaffe och några pepparkakor. Dottern snusar nöjt i vaggan bakom mig. Jag tittar ut på de stora, vita snöflingorna som faller ner utanför fönstret.

Och tänker: jag har det ganska bra ändå.

Ja, förra veckan fyllde lilla T hela fem månader och det händer massor! Hon är väldigt social och vill vara med där det händer hela tiden. Babysittern duger bara i nödfall - att få sitta med vid bordet i nya stolen är bäst. Likaså i vagnen. Ligga ner duger bara när hon sover - annars vill hon sitta upp eller bli buren i babybjörnen. Hon har börjat bli leden om vi lämnar rummet eller om hon inte ser oss. Det räcker ibland med att stå bakom den öppna kylskåpsdörren för att hon ska bli ledsen. Men det går snabbt över när vi tittar fram igen. Hon kräver också mycket mer underhålling nu och det är inte helt lätt. Förut var hon nöjd med att ligga och sprattla i babygymmet ganska långa stunder, men det är inte alls så poppis om inte någon sitter bredvid och pratar med henne. Och det är väl inte så kul att ligga platt på rygg när man kommit på det där med att sitta. Hon sitter ganska stadig nu, men inte helt på egen hand - det händer fortfarande att hon ramlar åt ett eller annat håll så vi får lägga kuddar runt henne på golvet.

Idag var vi på BVC och vägde in lilltjejen på 7 725 g. Jag som varit lite orolig för att hon inte äter tillräckligt. Det var tydligen ingen fara! Vi har ju börjat med smakportioner och det mesta slinker ner utan problem, men på sistone har hon inte varit så intresserad av att amma. I alla fall inte på dagtid. Men BVC-sköterskan sa att det var vanligt för att bebisar i den här åldern är så nyfikna på omvärlden att de inte riktigt har tid att ligga still och äta. Och de stämmer ju ganska bra. Händer det något annat i närheten  - om någon pratar, om TV:n är på, om jag bläddrar för ivrigt i min bok - så är det mer intressant är att äta. Däremot äter hon oftare på natten igen. Hon sover oftast från nio till halv två-två i ett svep, men sedan vill hon (till min stora förtvivlan) ha mat varannan timme. Och efter matningen klockan sex är det ingen idé att försöka få henne att somna om. Då är hon pigg och på ett strålande humör!

Igår testade vi gröt för första gången (en liten smakis) och det var nog det mumsigaste som hon fått någonsin. Hon brås viss på sin kusin Lite, lite banan fick hon också smaka, men den mottogs mer tveksamt.

BVC-sköterskan mätte förstås lilla T fortfarande. Nu är hon 70 cm lång. Det märks på kläderna - en del saker i stl. 68 har vi redan fått ta undan. Å andra sidan verkar det ibland beror mer på modellen än storleken - en del plagg i stl. 62 fungerar fortfarande och andra i stl. 68 har känns jättetrånga länge.

Sedan fick hon sin andra spruta - påfyllningen av vaccinet. Hon var så duktig och skrek bara en liten, liten stund. Men hon blev visst trött av det för hon har sussat sött i vagnen i snart tre timmar. Förra gången sov hon också länge och var lite gnällig på kvällen. Vi får se hur det blir idag.

Och med det sagt (skrivet) så hör jag hur det gnyr och gnäller från vagnen. Dags för matpatrullen att rycka ut!

Några har frågat efter den. Så lilla T fick knåpa ihop en. Önskelista alltså.

Dagens rätt: broccolipuré

Smakpanelens bedömning: mums! (men fy, vilken sprutt det satte på magen!)

Det har fungerat väldigt bra ett par gånger att pumpa ur och ge lilla T flaska. Så har jag fått chansen att lämna hemmet en lite längre stund. För några veckor sedan när jag skulle på pysseljunta, ville maken ha lite mystid med dottern. Vi var inte alls oroliga för jag skulle ju bara vara borta några timmar och hon skulle ju äta smakportion och vi hade gott om mjölk i frysen. Och dessutom modersmjölksersättning om det skulle behövas ännu mer mat.

Men se, då passade det inte alls att äta ur flaska. Gumminappen var blä och innehållet smakade visst inte så värst gott heller. Maken testade att ge lilltjejen mjök på sked, men det passade inte heller. Lite vatten i flaska för att se om det var innehåll eller förpackning som var värst funkade inte heller. Lilla T ville ha tutte helt enkelt. Det var inte läge att testa om modersmjölksersättningen var ett alternativ. Maken lyckades dock få i henne ytterligare potatispuré och höll på så vis ställningarna, men när jag kom hem var läget tämligen gnälligt och T ammade sedan som om hon aldrig skulle få mat igen.

Synd tyckte vi som såg både mysig pappadotter-tid och en utovad barnvaktskväll med bio flyga sin kos.

I morse gjorde maken ett nytt försök med flaskan - denna gång med modersmjölksersättning i - för att jag skulle få en liten sovmorgon. Denna gång var nog flaskan helt OK, men fy för att dricka sånt skräp! Usch och blä! Men vi får försöka igen  - det kanske tar lite tid att vänja sig vid smaken. Det skulle ju vara himla bra att ha som alternativ om det inte funkar att pumpa. Ja, om skruttisen vill ta flaska överhuvud taget då.

To be continued …

Vi gillade inte någon av de dynor man kunde skaffa till TrippTrappstolen (och de passade inte heller i vårt gröna kök), så jag fick knåpa ihop en själv. Jag är verkligen ingen virtuos vid symaskinen, men efter lite expertkonsulting från mamma så gick det bra. Titta inte för noga bara

(dessutom med praktiskt avtorkbart vaxat tyg - till skilllnad från ljusa pastelltyger med nallebjörnar på)

Dagens rätt: majspuré

Smakpanelens bedömning: mumsigt

Men kocken tyckte att det var svårt att få till en jämn puré. Mycket skal. Hur gör man - det kan väl ändå inte vara meningen att man ska "sprätta" majskornen som man gör när man skållar mandel …

Idag fyller lilla T fem månader!

Funkar att pilla med.

Funkar att banka i köksbordet med.

Funkar att smula sönder.

Funkar att slänga på golvet.

Äta? Nej, det tror jag inte på …

I helgen när vi var på flera håll i Stockholm var det inte helt praktiskt att göra egen puré, så vi testade ett par av de varianter som fanns på det lokala Coop hemma hos mina föräldrar. Utbudet av ekologisk barnmat var knappt, så vi fick ta Sempers vanliga sortiment (som ju i alla fall till stor del är närproducerad).

Morotspurén var ett säkert kort - den slank ner lika bra som mammas hemlagade. Majs- och potatispurén mottogs skeptiskt första gången, men slank ner fint andra gången.

Det är ju väldigt smidigt med färdig puré, men än så länge är det inte så ansträngande att göra egen, så jag tror att jag fortsätter att mixa hemma lite till. Burkarna kan vi ta till när vi är på språng.

I tordags satt lilla T prov för första gången utan stöd! Ja, ingen lång stund, men i alla fall! Första gången var i vagnen när vi var ute på stan med mormor. Hon sträckte sig efter knapparna på min kappa som låg över fotänden på vagnen. Och så satt hon

 Kappan var lite tung, så hon nöjde sig med sin mössa

Färdigheten testades sedan på mormors köksgolv när vi kom hem - till lilla T:s egen förtjusning.

 En kudde bakom är bra som säkerhet när hon tappar balansen och ramlar baklänges.

Vår stora tjej!

Ett annat trick som hon testade för första gången dagen efter vara tt fånga sina fötter på skötbordet. Hon har inte varit så intresserad av sina fötter förut (troligen pga. skenan) men nu fick hon ett fast grepp.

Ja, i tisdags morse laddade jag barnvagnen med lilla T och allt vi kunde tänkas behöva för nästan en vecka borta från hemmets lugna vrå. Jag packade smart i ryggsäck och fick även med babyskyddet under barnvagnen. Maken följde med oss till stationen och hjälpte till att lyfta upp vagnen på tåget. Där var det trångt! Men vi hittade en plats att ställa vagnen (till några kostymklädda unga killars förtret - där ville de hänga sina fina överrockar). Jag lyfte ur mjukliften och kunde på så vis få med mig lilltjejen till vår plats. En egen plats för ett så litet barn kostar bara en femma och det är det helt klart värt!

Lilla T tyckte det var väldigt roligt att åka tåg. Hon hade fullt upp med att titta ut genom fönstret och på alla medpassagerare. Bäst var den lilla flickan som just lärt sig gå och som passerade i gången om och om igen (hon ville inte sitta still nu när hon lärt sig denna nya färdighet - till hennes mors förtvivlan).

Det var egentligen meningen att vi skulle åka till Stockholm och byta där, men på grund av elfel på Stockholms central så rekommenderades byte i Norrköping. Lilla T passade på att somna precis lagom till bytet, så det fungerade bra att packa ner henne i vagnen igen och hon sov sig igenom en liten skumpig avstigning (tack till den rökande tanten som hjälpte mig) och en väldigt gnisslig rullstols/barnvagnshiss på regiontåget. Tyvärr var sätena otroligt obekväma så hennes mamma fick inte sova, men annars var regiontågen väldigt mycket smidigare än X2000. Bara att rulla på och åka den lilla hissen. Gott om plats att ställa vagnen så att man kunde sitta bredvid den och det gick till och med att ta med sig hela ekipaget in på toaletten - som dessutom var utrustad med skötbord. Konduktörerna var dessutom väldigt trevliga. Mycket gott betyg för Tåg i Bergslagen alltså.

När lilltjejen sedan vaknade åt hon en lång stund, satt i mitt knä en stund och lekte med sin randiga kanin. Eftersom hissen var lite långsam och det inte är slutstation så ville jag vara ute i god tid inför nästa byte, men lilla T gjorde klart att det inte var kul att bli ner bäddat igen i vagnen. För varmt med alla kläder och så går det inte att sitta upp när mjukliften ligger i. Usch och fy! Men, hon somnade igen så snart vi kommit ut i friska luften och jag hann med en fika på Waynes innan vi byte till nästa regiontåg.

Väl framme i Metropolen kvistade jag in på Coop för att handla blöjor och lite barnmat (onödigt att släpa) och sedan promenerade vi sista biten hem till lilla T:s mormor och morfar. Men det är en annan historia.

Lilla T har också testat dubbeldäckståg mellan Västerås och Stockholm - även de var föredömligt barnvagnsvänliga (ja, man får ju välja nedre botten så klart!) - samt pendeltåg, tunnelbana och stadsbuss i huvudstaden. Allt går ju bra men tar lite tid. Det blir mycket upp och ner i långsamma hissar från och till perronger och i tunnelbanan är det ju väl mycket folk. Men lilltjejen tog allt med gott mod.

Tågresan hem gick med X2000 hela vägen och det fungerade fint även denna gång - då hade dessutom maken slutit upp - men i höjd med Nässjö började lilla T tycka att det fick vara nog med allt kuskande med olika färdmedel och vi fick jobba hårt för att hålla henne nöjd och glad den sista biten.

Och vi vet inte om vi inbillar oss - men hon såg väldigt glad ut när vi kom hem till lägenheten.

Usch, idag är en sån där dag när inget känns bra. Jag är så in i bängen trött! Mitt redan tunna hår känns mer än lovligt risigt (och dessutom har jag bebiskräks i det!). Jag är innerligt trött på mina amningströjor som börjar bli riktigt urtvättade. För att inte tala om amnings-BH:arna - fy för! Jag är dessutom novemberglåmig, lite småfinnig och har ont i lederna. 

Hjälp! Jag behöver en mamma-make over!

Dagens rätt (ja, eller förra onsdagens rätt): ärtpuré

Smakpanelens bedömning: smaskens!

 Men fy, vad ont i magen man kan få av ärtor - och blöjkontot blev hårt belastat …

Nu är vi hemma igen!

Lilla T har varit med om massor av roliga saker som vi ska blogga om så snart vi hinner. Men idag ska vi mest njuta av en helt vanlig dag hemma.

Nu drar lilla T norrut för att testa X2000, träffa mormor och morfar och gå på fest. Vi ses!

Nu snurrar lilla T år alla håll och kanter. Från rygg, till sida och till mage och sedan tillbaka igen för att göra samma sak åt andra hållet. Men den där sista lilla knycken för att komma helt runt på magen är svår  - där ena armen är i vägen - det lyckas bara ibland.

Hon jobbar också bra på att röra sig ett helt varv motsols i babygymmet - först ligger hon med fötterna nedåt, sedan vrider hon ett kvarts varv i taget tills hon kommer hela varvt runt.

Hennes föräldrar tycker så klart att hon är så begåvad

Efter genrepet för ett par veckor sedan var det dags för vår barnvaktspremiär. I fredags kom lille M och hans festklädda föräldrar hem till oss i god tid innan de behövde gå till sin fest. Då kunde de ge M hans kvällmat och han hann vänja sig lite vid oss innan de gick. Det ynkades ett par gånger vid dörren när föräldrarna gick, men sedan fick M clementinbitar (mycket populärt!) och satt snällt i lilla T:s stol och plockade med dem när vi åt vår middag. Lilla T fick sitta i babysittern på köksbordet så att hon hade full koll på alla.

Sedan lekte vi en stund allihop innan det var dags för M:s kvällsgröt. Kanske gjorde jag inte den precis som hans föräldrar för den var inte så populär. Men vi hade fått tipset att ge honom en leverpastejmacka om inget annat funkade och den slank snabbt ner. Sedan fick maken ta hand om pyjamaspåklädning, tandborstning och nattning medan lilla T fick sin kvällsmat. M kom till ro ganska så snart, lilla T strax därefter och vi kunde pusta ut med popcorn i TV-soffan.

Tyvärr vaknade det lilla pyret vid tolvtiden och blev enormt ledsen när han inte kände igen sig. Maken tog till alla knep för att få honom att somna om, men det var inte lätt. Jag försökte sova, men det var inte heller lätt. Efter en timme eller så tog jag över, men maken hade nog gjort grovjobbet för M somnade ganska så snart. Lite senare på natten blev han hämtad av sina föräldrar och då sov han som en stock genom både påklädning och transport till barnvagnen.

Men vi fick godkänt på barnvaktningen av föräldrarna och förhoppningsvis fick lilla M inte några bestående men

Nu fixar lilla T att ta sig runt från rygg till mage!

Dagens rätt: timjankryddad puré av palsternacka

Smakpanelens omdöme: med beröm godkänt

Hmmm … någon som kan tipsa om ett bra sätt att få bort morotspuré från kläder?

Det var en lång och jobbig kamp.

Förnuftet vs. fåfängan.

Förnuftet sa: vi har redan en stol till lilla T. Den är praktisk och vi fick den gratis.

Fåfängan sa: men den är ful! Tänk vad fint det skulle vara med en som passar i köket. Den ska ju stå framme hela tiden.

Förnuftet sa: men den här är lätt att göra ren. Och dessutom lätt att montera ner och ta med sig.

Fåfängan sa: ja, men tänk vad praktiskt med en stol som lilla T kan ha lääänge. Och så är den ju snygg också.

Fåfängan vann!

Nu står den en TrippTrapp i vårt kök.

Dagens rätt: morotspuré

Smakpanelens bedömning: entusiastisk

Lilla T uppvaktar sin pappa på hans alldeles första fars dag med ett kort som vi gjorde på öppna förskolan. Och vit choklad.

Eftersom jag har varit lite krasslig den här veckan så har det inte blivit så många aktiviteter utöver föräldragruppen (med efterföljande fika) och några promenader. Jämfört med förra veckan när vi lunchade, fikade, sjöng, kollade film och annat så ha det varit en väääldigt lugn vecka. Idag verkade lilla T totalt uttråkad av att bara se sin mamma. Jag svär att hon sa "nä, nu får du väl ge dig" när jag försökte roa henne med en liten sångstund och drog samma repertoar som alltid.

Så vad gör man inte för sitt barn - jag fick packa ihop oss och knata iväg i regnet till öppna förskolan, där de brukar ha sångstund och annat. Det var premiär för oss, men jag hade hört att fredageftermiddagar brukar vara ganska lugna. Och där var bara en handfull mammor (och en pappa) med sina barn. Vi hälsades välkomna av av en trevlig förskollärare, som visade oss runt och berättade hur allt funkade. Jag hälsade på ett par mammor som jag kände igen från babysången. De flesta hade barn i bästa "slå varandra med klossar"-ålder, så mammorna sprang omkring och jagade sina telingar för att försökte hindra dem från att skada varandra alltför mycket. Lite svårt att prata med dem alltså. Jag försökte istället konversera pappan som satt ensam i ett hörn med sin dottern, men det gick trögt. Men jag förstod snart att det inte var mig personligen han hade något emot, utan bristen på gensvar i kommunikationen berodde på att han bara talade persiska.

För att undvika att lilla T skulle få en kloss i huvudet tittade vi på när några stillsamma flickor målade i ritrummet. Sedan var det dags för sångstund (jag hoppades på lite inspiration till nya sånger). Det tyckte lilltjejen var fantastiskt roligt! Förskolläraren som spelade ukulele och sången med en grön handdocka i form av en groda var bäst - då var lyckan total.

Sedan var det fika. Men se, det tyckte lilla T var urtråkigt. Tanken på att hennes mamma skulle få sitta ner en stund med en kopp kaffe och kanske prata med någon annan vuxen var visst outhärdlig! Så vi tackde för oss och traskade hem.

Men, så här i efterhand, var det nog inte av missunsamhet som lilltjejen protesterade mot fikat. Istället var det nog så att hon var så trött av alla nya intryck att hon bara längtade efter att få sova i vagnen. Hon slocknade nämligen i samma sekund som jag la ner henne.

Stort grattis till vännerna i Anderslöv som blivit föräldrar till ännu en fin pojke!

På menyn idag: rotmos (rotpuré?)

Smakpanelens bedömning: lätt skeptisk

Update: rotmosen vann i längden

Jag hade ju lite tur när tävlade på Kulturbloggen, så jag hoppas på tur även i den här tävlingen om en ekologisk luvtröja från Petit Pure (kolla t.ex. i deras söta tröjor med prickiga fåglar):

Jag är med och tävlar hos En Mölnbobos Liv, tävlingen sponsras av Petit Pure och vinsten är en luvtröja för barn upp till 2 år. Alla kan vara med och tävla även de utan blogg. Tävlingen avslutas 5 december.

Visste ni att morot luktar förfärligt illa när man kokar torrt i katrullen?

Idag får lilla T rotmos istället.

Uppdate: hur lång tid tar det egentligen att koka en kålrot? Jag har skurit den i pyttesmå bitar och nu efter 30 minuter (jag vaktar kastrullen noga för att inte koka torrt igen) är den fortfarande stenhård …

Efter att ha ätit potaispuré med stor entusiasm i fyra dagar verkade lilla T lite trött på den färglösa purén idag. Hon var mer intresserad av min smoothie.

Men imorgon ska hon få morotspuré - det är ju lite mer färg på det så jag hoppas det faller bättre i smaken.

Igår efter mammagruppen på BVC fick jag sällskap en bit av en annan mamma. Precis innan vi skulle ta olika vägar tog jag mod till mig - och bjöd upp henne och hennes lille pojke på fika! Var det inte modigt, så säg?

Det var en ganska trevlig stund där vi mest pratade om och jämförde våra barns utveckling (men det är väl ganska naturligt). Innan hon gick föreslog hon att vi skulle ta sällskap på barnvagnspromenad någon dag. Det är väl mammaledigas motsvarighet till småskolans "ska vi leka"?

Jag måste få säga att lilla T har varit en ängel de här dagarna när jag inte mått så toppen. Det är precis som att hon förstår att hon ska sova lite extra länge när hon sover på dagen, så att mamma också får sova. Att hon ska amma länge så att mamma hinner titta på ett helt avsnitt av Gilmore Girls (ur boxen som lilla T gav sin mor i födelsedagspresent, avsedd just som amningsunderhållning) och hon verkar nöjd med lugna lekar och mys på soffan.

Inspirerad av Mrs. Pitepalt gav även jag mig på att baka med bebis på magen (ja, fast i ärlighetes namn sov hon (bebisen, inte mrs. Pitepalt) i vagnen det mesta av tiden och satt bara i Babybjörnen under slutfasen av bakandet).

Det blev smarriga mintiga chokladbröd (recept ur Stora & Små) och jordnötskakor (recept ur min nya pysselbok, men de blev tyvärr inte alls så goda, så jag struntar i att ge receptet) och på det hela taget en ganska lyckad aktivitet för både mor och dotter.

Hmmm … potatispurén har verkligen fått igång magen på lilla T …

Potatispuré är fortsatt populärt.

Här är det lite gnälligt och snorigt idag. Ja, jag alltså - inte lilla T. Hon är på bra humör.

Det känns svårt att vara en bra mamma när man är sjuk.

Lilla T har ju passerat fyra månader och då är det dags att börja testa lite annan mat än bara mammas mjölk. Så idag, efter att ha inhandlat en för ändamålet avsedd stavmixer, så puréade vi loss. På menyn: potatispuré med rapsolja och modersmjölk (idag och fyra dagar framöver).

Lilla T verkade försiktigt entusiastisk, men egentligen var nog skeden det mest spännande. För att inte tala om den totala uppmärksamheten från hennes båda föräldrar, som fick henne att kuttra förtjust och visa upp ett stort potatiskladdigt leende

Oj, nu har den stora tröttheten slagit till! Känner mig helt färdig. Jag har ändå tyckt att det har fungerat ganska bra att vakna på nätterna och amma - det har inte känts oöverstigligt och har fungerat ganska bra på dagarna även om jag inte alltid hinner sova när lilla T sover (som man ju ska). Men nu - oj, oj! Jag känner mig mer död än levande när jag ska upp på natten och dagarna är ganska dimmiga. Lilltjejens nya sovtider gör ju inte saken bättre … Och för att göra det hela extra besvärligt så har jag hamnat i någon slags konstig stressbubbla och känner mig märkligt speedad och uppe i varv trots att jag är helt slut. Konstigt.

Det kan väl ha lite att göra med att det blivit riktigt höst nu också. Det är ju enormt trist väder och vissa dagar blir det inte ljust på hela dagen, så en liten höstdepp att toppa det hela med kommer som att brev på posten. Det blir inte lika långa barnvagnspromenader ute i friska luften när det spöregnar och det gör väl sitt till.

Missförstå mig inte nu - jag är enormt glad för lilla T och förmånen att få vara hemma med henne - men just nu känns det lite som att jag är fast i ett liknande scenario som i den där filmen med Bill Murray där han vaknar upp till samma dag varenda dag. Groundhog Day tror jag den heter.

Men vi har bestämt att vi ska styra upp helgerna lite bättre. Jag måste ju upp och mata, men i övrigt ska vi ta en helgmorgon var så att vi båda får chans att vila upp oss lite. Kanske ska vi också hjälpa varandra att ta en tupplur under dagen - det är vi båda dåliga på.

Jag ska verkligen försöka ta mig ut och gå med vagnen även om det är busväder. Det är lite svårare nu när lilla T helst vill sitta i Babybjörnen och inte alls ligga nerbäddad i vagnen, men det får vi lösa. Och så ska jag nog inte slarva med mammabarn-gympan. Det är nog nödvändigt att röra på sig och jag känner att jag är alldeles stel i axlar och skulderblad (dock är jag lite bekymrad för att jag har fått så ont i knälederna på sistone - det känns dåligt, mitt liv kommer nog innehålla en hel del kravlande på golvet osv. de närmsta åren). Ett lite mer allvarligt tag med min "avgiftning" är nog inte heller fel. Men jag håller fast vid att jag måste får äta choklad

Det är nog bara en liten svacka just nu - det löser sig nog till det bästa.

I väntan på att växa i de supercoola gympaskorna som lilla T fått i present av familjen "over there", finns det ju mycket annat sött att sätta på fötterna.

ö.t.v - supermjuka stickade raggsockar som lillkusinens mamma stickat

ö.t.h - tovade ulltofflor present från mormor och morfar

n.t.v - sötaste strumporna från Trumpett lånade av kollegans lilla Pyre

n.t.h - små "stövlar" som min farmor stickat

Och så de nya tossorna förstås!

Just som ja satt här vid datorn så vände sig lilla T över på sidan där hon låg på aktivitetsfilten. För första gången helt på egen hand

Det kom ett brev på posten med ett par söta hemstickade tossor till lilla T. Hon säger tack till vännen i Årsta

Idag har jag testat livet som tvåbarnsmamma.

Men bara i en timme

Jag hade lovat en (snart inte längre) mammaledigkompis att vara barnvakt så att hon kunde gå till frisören och piffa sig inför jobbstart på måndag. Jag hade planerat det smart så att lilla T skulle sova. Och det fungerade - i ungefär fem minuter! Men hon var ändå nöjd i babysittern där hon tittande beundrande på lille M och jag kämpade för att underhålla dem båda. Hon pratade och bubblade förtjust, men han var inte lika intresserad. Men det vet man ju hur det är - stora killar är inte intresserade av småtjejer

Men sedan blev lilla T ledsen och började gråta. Och då började M också gråta! Vad gör man - två ledsna bebisar som båda vill bli burna. Men en snabb avledningsmanöver (jag slet fram några nya leksaker) lugnade dem och precis då kom vännen tillbaka från frissan. Men då hände något konstigt - M började storgråta när han såg sin mamma och klängde på mig! Konstigt …  Men han tog henne till nåder en stund senare.

Det gick ganska bra, men det var skönt att det bara var en timme. Det verkar inte så lite körigt att vara tvåbarnsmamma! Men förhoppningsvis kommer jag aldrig ha en ettåring och en fyramånaders bebis samtidigt. Lite längre mellan barnen än så vore nog bra. Och hatten av för min lilla mamma som hade två blöjbarn samtidigt (18 månader mellan mig och min storebror)och en man som reste jämt. Puh!

Barnvaktstimmen var genrep inför en hel barnvaktskväll om ett par veckor. Men då är maken också hemma.

Idag fyller lilla T fyra månader. Det är inte klokt vad snabbt det går! (ja, jag vet - det säger alla). Vi var på BVC idag och kollade vikt (7 270 g) och längd (68 cm). Lilltjejen fick ett presentkort på en bok (att hämtas på biblioteket) i 4-månaderspresent. Jag fick en massa information om smakportioner. Japp, nu är det dags för potatispuré och sånt

Vi har testat att låta T sitta korta stunder i barnstolen och det har hon uppskattat. Hon vill vara med hela tiden nu - det duger inte att sitta i babysittern på golvet. På bordet ska det vara. Eller helst i knät hos mamma eller pappa. När vi är ute och går så är det Babybjörnen som gäller i vaket tillstånd - och helst också framåtvänd så att hon ser riktigt bra. Ligga ner i vagnen går nästan bara när hon sover, men att halvsitta upp-pallad med kuddar funkar också som kompromiss.

Det dräglas också en hel del och ofta är båda händrna inne i munnen. Eller någon leksak. Men vi har inte sett till några tänder ännu. BVC-sköterskan säger att att det är normalt (såklart!)  att bebisar stoppar saker så långt in i munnen att de nästan kräks. Så det var ju bra

Det är ett herrans liv på henne också. Massor av nya ljud och sm skrik som låter extra roliga i vårt tämligen "kala" kök (klinkersgolv och många hårda ytor).

Planen för idag:

• BVC
• fixa födelsedagspresenter och kort
• handla en stavmixer

Det där med att ställa om klockan var inget som lilla T brydde sig särskilt mycket om. Hon vaknade strax före klockan sex som vanligt. Men som nu är strax före fem till hennes mors förtvivlan …

Vi beklagar - kära vänner och familj - ni som ansträngt er för att hitta fina och pedagogiska leksaker i present åt lilla T. Den bästa leksaken någonsin är ändå ett tomt paket ekologisk mellanmjölk från Skånemejerier.

… att från och med nu blir jag inte bara uppvaktad av maken på födelsedagen. Utan av en liten dotter också. Så mysigt!

Precis som så många andra småbarnsmammor var jag på Po.P igår för att kolla in deras nya samarbete med 10-gruppen. Det blev en liten tröja till lilla T. Ja, eller en lite större så att hon har att växa i. Hela kollektionen finns att titta på här. Jag är lite sugen på något i den gröna bokmönstrade också.

Så hade jag byltat på både mig och lilltjejen kläder för att gå på babysången. Jag fick underhålla lilla T hela vägen dit för att hon inte skulle somna i vagnen (vill inte sitta och sjunga "trygga ekan" utan barn …). Och så var det inställt idag! Äsch!

Så det fick bli en långpromenad på St. Hans backar istället. Lilla T somnade sött efter en stund. Efteråt fick jag fika på överbliven äppelkaka här hemma istället. Det blev kanske inte så "äsch" ändå. Sjunga kan vi ju göra själva också.

Lilla T:s nya grej - att sova med snuttetrasan över ansiktet.

Se tidigare sovteknik här.

Idag har vi varit på föräldragruppen på BVC för första gången. Lilla T tyckte att det var väldigt intressant och spännande med alla de andra barnen och försökte konversera dem.

Lilla T:s mamma tyckte däremot inte att det var så skoj. Jag hade ju läst att Skolfröken inte var så nöjd med sin grupp och heller inte kollegan J, men jag hoppades ju ändå lite. Men det var väldigt ostrukturerat - vilket inte var en så stor överraskning med tanke på att vår BVC-sköterska är en smula förvirrad. Ingen info som man inte redan kände till och ofta ett svar på en helt annan fråga än den man ställde. Och inget fika!

Nä, det kanske man får fixa själv efteråt eller så, men det kändes redan som att alla kände varandra "två och två" och när timmen var slut så försvann alla snabbare än ögat. Just på slutet där var jag iofs lite ouppmärksam för då hade lilltjejen tröttnat av alla intryck och var jätteledsen! Så om någon försökte få kontakt så kanske jag inte uppfattade det just då. Några bekanta ansikten - och deras nya små knyten -  från föräldrautbildningen på MVC fanns där i alla fall.

Bättre lycka nästa gång, eller något …

Jag inser ju att man som förälder kommer att få svårt att hålla emot det enorma berg av plastleksaker som snart kommer ta över vårt hem. Men om man får välja så är ju Brios klassiska träleksaker sååå fina. De finns nu även i lite moderniserad tappning.

Livet som hemmamamma gör inga underverk för mina matvanor. Men nu ska jag försöka ta tag i mina dåliga vanor - ett steg i taget.

I fredags fikade jag med en kollega på hennes sista mammalediga dag.

Tänk att hon redan ska börja jobba igen. Det var ju alldeles nyss hon gick på föräldraledighet …

Tänk att hennes lilla flicka redan är en stor förskoletjej. Det var ju alldeles nyss hon kom …

Tänk att det kommer gå rasande fort tills lilla T och jag är i samma situation …

04.30 - Morgonmat, somnar om.

07.40 - frukost och mys i mammas säng.

08.30 - "pratar" med Lilla Anna i babysittern när mamma äter frukost.

08.45 - påklädning och mys.

09.05 - maratonätning.

10.15 - leker i babygymet lite när mamma klär på sig och plockar undan lite.

10.30 - hjälper mamma att bädda sängen, det är ju så roligt med gosiga kuddar och täcken som viftar.

10.40 - jättetrött, men vill inte sova i vaggan. Då är det mysigare om mamma bär mig.

11.00 - mamma ger upp försöken att få mig att sova. Vi har sångstund på soffan istället - det är mycket roligare! Äter igen.

11.30 - overallpåklädning, mamma gör iordning vagnen, men jag protesterar - ska det behöva ta så lång tid att få på regnskyddet så att vagnen börjar rulla!

11.45 - promenad i regnet, jag har det varmt och torrt inne i vagnen. Det är riktigt höst nu - mamma borde ha tagit på sig vantar. Jag får i alla fall användning för min prickiga regnrock, säger hon. När vagnen rullat en stund somnar jag.

12.45 - när jag vaknar igen ar mamma hunnit vara på banken och nu är vi på barnvagnsbio. Filmen är sådär tycker jag, men det är väldigt fina lampor i taket. När mamma ändå bara sitter still så passar jag på att äta ordentligt.

14.15 - efter bion vill mamma gå i affärer. Det tycker jag är ganska tråkigt, så jag protesterar lite, men bestämmer mig sedan för att sova en stund. Mamma tar den långa vägen hem från stan så att jag får sova klart.

16.10 - nu måste jag äta igen. Mamma tittar på Top Model under tiden.

16.30 - jag får jätteont i magen och skriker massor!

17.00 - Somnar i rena utmattningen.

19.00 - maratonätning igen.

20.00 - pappa är borta ikväll, så mamma hade tänkt att jag skulle bada och att vi skulle mysa lite, men jag är trött och tycker det är lika bra att vi tar på pyjamasen och gör kväll tidigt. God natt!

Efter en lite stökig natt och en väldigt pigg morgon (lilla T - inte jag) tog vi oss iväg till mammabarn-gympan. Lilltjejen tyckte det var fantastiskt roligt och kluckade förtjust mest hela tiden. Bäst är att få bli hissad och att åka flyplan på mina uppböjda ben medan stackars jag får göra sit ups. Sedan somnade hon en stund i vagnen, men vaknade av "hissrycket" (vår hiss startar med ett kraftigt ryck - lilla T kan sova hur gott som helst men vaknar alltid av det) och somnade inte om. Efter att vi båda fått i oss lite lunch fick T följa med in i duschen - först i babysittern utanför duschkabinen och sedan lät jag henne få känna hur det kändes att duscha. Mjuka, mjuka strålar och bebisvänlig temperatur. Hon brukar gilla att bada, men duscha var visst inte så kul. Men när vi ändå hade tagit av alla kläder myste vi med lite babymassage istället och nu sover lilltjejen gott i min säng.

Jag hoppas att hon sover en liten stund nu. Kaffet är på gång och jag fick med mig en kanelbulle och senaste numret av Mama med mig hem från Pressbyrån. Håll tummarna för att jag får en välbehövlig paus i soffan.

Usch, denna vecka känner jag varken för mammabarn-gympa, babysång eller något annat. Vill bara sitta inne och cocoona med lilla T.

Sötaste mattan till barnrummen måste vara den här runda elefantmattan från Mario.

Jag är med och tävlar hos En Mölnbobos Liv, vinsten är ett set barnkläder från Lollopard. Tävlingen är öppen för alla även de utan blogg. Tävlingen avslutas 31 oktober.

Lollopard är ett Malmföretag som gör superfina barnkläder. Och lite för vuxna också. Lilla T har fått den roliga bodyn med Kockumskranen på av en av mina kollegor, men nu börjar den bli för liten.

Jag väldigt förtjust i deras traktormönster och det här påslakansetet.

Jag var väldigt shoppingsugen igår. Egentligen är det jag som behöver byxor, men det är så himla trixigt att prova kläder med en bebis i barnvagn. Så det blev några saker till lilla T. Vi har ju haft sådan tur att vi fått och fått låna så mycket fina barnkläder så det har inte blivit så mycket bebisshopping, men nu behövde hon faktiskt pyjamasar. Och då rusar jag såklart med glädje ut och shoppar

De här hittade jag på Lindex. De har mycket fina bebiskläder tycker jag, som gillar lite 70-talsretro. I alla fall har den brunorangea pyjamasen med igelkottar sådana vibbar.

En liten mysdress i lila från H&M slank också med - ett plagg som lilltjejen inte behövde (och som inte är 70-talsretro), men som jag tyckte var så sött med den där blomman mitt på magen.

Lilla T har blivit intresserad av tidningen. Hon funderar väl på vad det där är som hennes föräldrar ägnar så stor uppmärksamhet och som prasslar så kul. Men hur nyttigt är det egentligen för bebisar att äta trycksvärta …

Jösses, vad det dräglas nuförtiden. Det är blött överallt!

Ja, i ärligheten namn var det väl lilla T:s mamma som ville testa barnvangsbion. Ett bra koncept - bio mitt på dagen, lite lägre pris, lite lägre ljudnivå, lite ljusare i salongen, paus med fika till självkostnadspris samt gratis barnmat för de större barnen och massor av skötbord med gratis blöjor. Och det var väldigt poppis - massor av mammor med barnvagnar! Lilla T tyckte det var sådär, men sov lite, åt lite och där emellan fick jag stå upp i gången och "guppa" henne. Men det gick bra det också. Filmen hette Maria Larssons eviga ögonblick och den har jag skrivit mer om här.

Både i måndags och idag har lilla T haft vänligheten att sova ganska länge i sin vagn och tillåtit sin mamma att sitta på en bänk i det fina höstvädret och läsa. Härligt! Även om lästakten inte är vad den brukar, så hinner jag ju i alla fall med en och annan bok.

Lilla T:s favoritleksaker just nu:

 Den alltid lika populära blomman. Den smakar dessutom gott.

 Giraffen Sophie - den är ju så kul när den piper!

 Karro Kanin - den kan man ha långa konversationer med.

 Nyfunnen vänskap - nallarna vi fick ärva av barndomsvännens pojkar är fantastiskt fina.

Vi fick en inbjudan till babysång på församlingsgården tillhörade kyrkan i närheten. Sång, lek, fika och en liten stunds andakt utlovades. Sång låter ju OK, men andakt? Å enda sidan är jag är ju inte troende och vi har valt att inte döpa vårt barn. Å andra sidan har jag själv tillbringat mycket tid i kyrkan, båda mina syskon arbetar i församlingar och jag har en väldigt positiv inställning till deras verksamhet. Så jag bestämde mig för att gå dit förra veckan och se hur det kändes.

Jag kom prick på utsatt klockslag, men det gjorde ingen annan. Jag hade missat att det var "drop in", så första halvtimmen var jag och lilla T ensamma med diakonen ( iofs en väldigt trevlig och lättpratad kvinna) och sången kom igång först efter en timme. Då var lilltjejen redan trött av alla nya intryck och av att titta på de andra barnen. Hon blev lite ledsen och inte så mottaglig för sången. Andakten visade sig vara ett tänt ljus och en välkomstbön i början av sångstunden samt ett par kristna sånger och en avslutande bön i slutet. Och det är ju väldigt svårt att ha något emot att sjunga "Tryggare kan ingen vara" och "Du vet väl om att du är värdefull". Efter sången var det fika till självkostnadspris. De större barnen lekte, de små ammade och de vuxna kunde prata lite. På det hela taget ganska trevlig. En ytligt bekant (vi har ett par gemensamma vänner) dök också upp  med sina två barn.

Idag gick vi dit igen, men med lite annan taktik. Jag såg till att komma ganska lagom till sångstunden. Då fungerade det bättre för lilla T, som tyckte det mesta var roligt. Vi sjöng ju favoriten "I ett hus vid skogens slut". Den där haren som skuttar är nog bland det roligaste som finns! Men jag tror egentligen att tidpunkten för hela tillställningen sammanfaller med tidpunkten för lilltjejens förmiddagslur, så det kan nog vara svårt att få henne nöjd och glad hela tiden. Men efter lite mat somnade hon sedan skönt i vagnen.

Ja, just ja - man ska inte äta för mycket lök när man ammar. Lilla T uppskattade inte gulaschsoppan vi lagade (och åt) igår.

Synd att vi gjorde en jättekastrull när vi ändå var i farten. Maken får äta myyyycket soppa framöver.

Jag funderar lite på hur tillverkarna tänkte när de klämde dit några strass-stenar på amningsnattlinnet. "Vi lägger till lite bling-bling så känner sig mammorna glamourösa när de går upp och ammar klockan tre på natten."

Det funkar inte, kan jag berätta …

IKEA är ju bara för bra. Hittade detta jättesöta påslakanset till bebissängen. Dessutom helt färgpedagogiskt rätt i svart, vitt och rött.

Om någon ser en ensam, borttappad mössa på Nova Lund så är det lilla T som tappat den. Ja, eller hennes mamma. Någon vänlig själ kanske hittar den och låter den värma ett annat litet bebishuvud.

Mammabarn-gympa idag igen. Och jag klarar av att göra armhävningar. På knä iofs, men ändå ..

Det jag nog en välväxt bebis och en barnvagn modell "pansar cruiser" att tacka för!

Det var ju nästan lite sorgligt att plocka undan lilltjejens minsta små klädesplagg, men så är det ju. Passade på att införskaffa lite bra förvaring så att vi kan lätt kan byta storlek vartefter hon växer.

Ja, lådorna ska alltså inte stå här på vardagsrumsgolvet, utan på vinden.

Torkade jordgubbar och choklad med havssalt.

Lilla T vägdes in på 6 905 g idag på månadskontrollen. Och så mättes hon för första gången sedan hon föddes. Det har vi inte fått göra tidigare pga. skenan, men nu är det OK och hon är hela 65 cm lång!

Ja, och så skulle hon få trippelvaccination. Det var ju mindre skoj. Varken jag eller lilla T tyckte det var så särskilt roligt att de satte en nål i henne

Ja, det är inte klokt vad snabbt det har gått. Tänk att vår lilla tjej redan är tre månader gammal. Nu ligger hon här på aktivitetsfilten på golvet, sprattlar förnöjt och ler mot mig (och dregglar en massa). Det var ju inte länge sedan hon bara var vaken när hon åt. Eller när hon skrek

Hon gillar fortfarande att äta mycket och ofta, men som tur är får hon inte lika ofta onti magen efter maten. Hon sover i eget rum och oftast mellan klockan nio och klockan tre för att somna om efter lite mat och sova till sextiden. Och allt oftare hoppar hon över "nattmaten" och sover till halv sex-sex i ett svep. På dagarna är hon vaken och uppmärksam och vill gärna titta på världen från babybjörnen hellre än att ligga i vagnen. Hon ler hon stort mot och "småpratar" ofta med sina föräldrar och sina leksaker. Hon har upptäckt sina händer och mumsar gärna på dem. Hon lyckas ibland - mer eller mindre medvetet - få tag på olika saker och då åker de också in i munnen. Hon vill gärna bli underhållen och älskar när vi sjunger för henne och hela kroppen spritter av förtjusning när pappa gör roliga rörelser och grimaser (mamma försöker för all del också, men pappa är bäst på det).

Uppdate: söta kläder i 3-månaderspresent från farmor. Tack!

Lilla T fyller 3 månader idag!

Undra hur många gånger om dagen jag pussar mitt barn.

På det lena huvudet, den gosiga nacken, de mjuka kinderna, de knubbiga små händerna, de söta fötterna, den runda magen …

Gårdagen var ingen bra dag för lilla T. Hon skrek hjärtskärande långa, långa stunder och ville inte äta. Det är ju annars hennes favoritsysselsättning. Det var lite trixigt på mammabarn-gympan (tredje gången: första gången sov hon, andra gången var det jättekul och nu tredje gången var det visst inte alls skoj). Hon somnade ibland i rena utmattningen, men bara om jag bar henne. Men framåt eftermiddagen blev det lite bättre och hon åt i alla fall lite och kvällen var ganska lugn. Men det var nog jobbigt för i natt sov hon från halv nio till kvart i sex. Och nu på morgonen har vi bara tagit det lugnt. Myst i sängen, småsovit (båda) och småsnuttat (lilla T). Vi får hoppas att det blir en bättre dag idag.

Jag håller på att tappa allt mitt hår!!!! Jag har hört att det är vanligt att fälla mycket hår under amningsperioden och det hade väl varit OK om jag nu hade fått det där extra tjocka och glansiga håret under gravititeten. Men det lyste med sin frånvaro och det som nu fäller är ju från min vanliga tunna kalufs. Snyft!

Måste bara tipsa om de här supersöta haklapparna från Kurbibs (fyndigt namn, va?). Jag tror lilla T måste ha minst en. De lanseras i början av oktober. Håll ögonen öppna!

I Malmö kommer de att säljas på Form- och Designcenter och på nätet via Bluebox.

I helgen var det dags för släkt och vänner norröver att få träffa lilltjejen. Och premiär för långtur i "babymobilen" för hela familjen. Lilla T passade på att slå sovrekord natten innan vi skulle iväg (nio timmar!) så vi var lite oroliga för hur det skulle gå - vi hoppades ju på att hon skulle sova mycket under färden. Men det gick jättebra! Lilla T sov i tvåtimmarsintervaller, så det blev precis lagom med pauser för att låta henne sträcka på ryggen och fylla på mat för alla.

 (lite pappamys på en rastplats)

Vi tog en lite längre paus hos makens morbror i Mjölby och några kortare på rastplatser längs vägen. Visst tog det tid, men det gick bra och vi anlände till Metropolen lagom till kvällsmaten. Där väntade lilltjejens mormor, morfar och moster som inte hade träffat henne sedan i augusti. Och strax efter oss dök lilla T:s morbror upp och det blev "premiärvisning" för hans familj. Men kusinerna var lite för trötta för att orka bekanta sig med varandra.

Dagen efter var det dags för ett litet välkomstkalas efter samma koncept som inflyttningsfesten. Vi skålade i bubbel för lilla T och fick, visa upp henne för, förutom den närmsta familjen, mina farföräldrar och barndomsvännen. Vi hade beställt smörgåstårta och mamma hade bakat sin fantastiska schwarzwaldtårta.

Lilla T var dock inte helt förtjust i att gå från famn till famn, utan trivdes nog bäst i babysittern där hennes  lillkusin, som är två år, bjöd också på underhållning i form av sånger och annat. Det tyckte lilla T väldigt mycket om. De var så söta tillsammans

Lilltjejen fick också massor av fina presenter. Stort tack!

På söndagen hann vi prata lite med min bror och hans lilla familj och inspektera deras husvagn, vi åkte för att titta på syrrans lägenhet, gick en tur i skogen för att plocka svamp och fikade hos barndomsvännen och hennes tre vildbattingar.

 (i svampskogen)

Och på måndagen vände bilen tillbaka mot Skåne. Även hemresan gick bra, men bara lite gnäll och knorr när vi precis hade passerat gränsen till Skåne. Då tyckte väl lilla T att det fick vara nog med bilåkande …

Den är veckan har varit en riktigt "mammaledig"-vecka. Fika på stan med föräldraledig kollega i måndags. "Mamma-barn"-gympa i tisdags och därefter barnvagnslunch på stan. Idag var jag bjuden till Malmö av min föräldralediga kollega. Hon hade även bjudit dit en vän - som vi tidigare hade listat ut var en gammal skolkamrat till mig - och hennes lille pojke. Det var trevligt att träffa henne igen - hon var sig precis lik. Det blev en mysig dag med god lunch och smarrig fika. Lilla T hade också turen att få låna massor av fina kläder som kollegans flicka vuxit ur samt en rolig mobil och några andra praktiska saker. Toppenbra! På eftermiddagen kom lilltjejens farmor förbi för att få sin veckodos av sitt barnbarn. Och i helgen är det mormor och morfars tur. De har inte träffat lilla T sedan i början av augusti och det har ju hänt massor sedan dess.

Väninnorna och pysslarna var här och hälsade på i helgen och skämde bort lilla T med fina paket. Tack!

I helgen när barndomsvännerna var på besök "smet" jag hemifrån en längre stund för första gången sedan lilla T föddes. Tack vare mjölkpumpen kunde jag njuta av en god middag, ett glas vin och massor av prat med väninnorna. Och jag kunde ta på mig lite fina kläder, utan att behöva tänka på amningsvänlighet. Mammalyx! Lilltjejen och maken hade haft en bra kväll och de sov sött båda två när vi kom hem.

Nej, det blev ingen "tredje gången gillt" vad gäller nattsömnen. I natt var det dags förr nattamat igen.

Jag hoppas på att kunna väcka lilltjejens litteraturintresse. Den enda bok hon varit intresserad av hittills är badboken i plast. Och det är nog mest för att den är färgglad och fin.

Lilltjejen sov hela natten igen!

Om nu bara hennes mamma kunde sova på nätterna också - istället för att blogga - så skulle det ju vara helt OK att gå upp kl. sex.

Ja, eller i alla fall "halv sex-sovare"  - för igår natt sov lilltjejen från halv tio till halv sex. Åtta timmar! Jag vågar inte hoppas på att det är en ny trend …

 I barnvagnen

 På skötbordet

 I babysittern

 På mage på filten

 I vaggan

Det är ju lite dumt ordnat att den tidpunkt när lilla T är som allra gladast och piggast på att leka infaller just när hennes föräldrar är som allra tröttast.

Det kan också ha att göra med att den stunden också infaller klockan sex på morgonen …

Uppdate: Jojo har koll på hur det kan kännas

Lilla T har börjat göra som Kotten och kräks mest hela tiden - även samtidigt som hon ammar …

Det är inte bara lilla T som har skorv. Nu när vi använder skorvkrämen lossnar det flagor som sätter sig på allt och alla.

Stort grattis till vännerna i Danmark som fick en liten pojke igår. Ganska mycket för tidigt, men allt hade gått bara fint.

Nu när lilltjejen "bara" vaknar 2 gånger per natt har hon fått flytta in i sitt eget rum. Tidigare sov hon inne hos oss så att jag lätt kunde lyfta upp henne i sängen och amma. Men nu testar vi alltså att lägga henne i "rumpnissevaggan".

Vi har ställt en fåtölj bredvid och när hon vaknar och är hungrig så kan jag gå in och amma henne där. Vi hoppas att alla inblandade ska sova bättre på nätterna framöver. Men på premiärnatten vakande lilla T fyra gånger. Men hon var inte ledsen - bara väldigt hungrig. Jag tror det också berodde på hon somnade tidigare igår kväll än vad hon brukar, så då räckte väl inte "kvällsmaten" lika länge.

Lilltjejen har fått gå upp en blöjstorlek. Nu är hon inte "mini" längre utan "midi"

Jepp, då är vi nyss hemkomna från det första passet i mamma-barn gympa. Tänkt dig 45 mammor i en sal med bebisar i olika åldrar. Mammorna i gympakläder. Bebisarna på mattor på golvet med diverse filtar och leksaker. Gympan var lätt med fokus på mage, rygg och bäckenbotten. I vissa övningar kunde man engagera barnet också, men min lilla snutta sov sig igenom nästan hela timmen trots musik och stegrande ljudnivå på bebisarna runt omkring henne. Två gånger i veckan kan man gympa. Vi får se om vi blir stammisar.

Lilla T:s dag:

05.30 Första frukost, somnar om

08.30 Andra frukost, leker i babysittern och pratar med mamma som äter frukost

09.30 Sprattlar på mage på fårskinnet, gosar med mamma

10.00 Sover en stund

11.30 Hjälper mamma att blogga

11.30 Lunch

12.00 På väg ut med vagnen, pratar med den trevliga granntanten

12.15 Sover gott i vagnen medan mamman rullar runt på stan och läser lite på en bänk i solen

14.00 Litet mellanmål i Botaniska trädgården

14.30 Åker BabyBjörn hem, tittar på träden, pratar med grannpojken

15.00 Tränar lite på mage igen

15.30 Tupplur

16.00 Mellanmål och sångstund

16.30 Leker i babysittern och pratar med mamma som förbereder middag

17.00 Tränar på mage igen, sång- och massagestund på skötbordet, pratar med lejonet

17.30 Myser med mamma på soffan, småsnuttar, somnar

19.00 Kvällsgnäll medan mamma och pappa turas om att äta middag. Jag får också middag

19.30 Leker med pappa

20.30 Byter om till pyjamas, får AD-droppar, äter ett litet kvällsmål

21.15 Natti, natti!

03.05 Nattamat

Jag har ju funderat på vad jag ska unna mig själv. Jag har ju iofs skaffat en snygg (eller vad säger du, emsidemsi?) prickig regnkappa från Didriksons för höstens barnvagnspromenader, men den räknas väl nästan till nödvändigheterna? Likaså de nya underkläderna. Ett par knallröda Converse har också hittat hem till mig, men de var ett fynd på Tradera så de tillfredsställer inte riktigt den där känslan av onödig lyx som en "unna sig"-sak bör ha.

Jag får fundera vidare …

Nya rutiner på barnvagnspromenaden.

Lilla T säger: barnvagnen är väl OK när jag sover, men när jag är vaken så sätt mig för bövelen i Baby Björnen så jag ser något!

Ja, då har maken börjat jobba igen och det är bara lilla T och jag hemma. På de sista dagarna av makens semester hann vi med fika i parken, grillning hos vänner och att fira lilla T:s farmor på födelsedagen. I fredags lyckades vi planera det så att jag fick lite egentid - jag lämnade maken och lilltjejen hemma med en flaska och åkte ner på stan. Jag hade en klipptid, satt en stund på torget med en bok och en glass, strosade i affärer och fixade ett par födelsedagspresenter. Mammalyx. Hela två timmar vågade jag stanna borta den är gången

Jag inser nu vad mycket som hänt i lilla T:s utveckling på kort tid och vad mycket mer vaken hon är. Och då vill hon bli underhållen. Så vi sjunger, pratar, masserar, sprattlar på mage, boxar med leksakerna (uppmonterade i olika snillrika konstruktioner att hänga ovanför babysittern. Vi försökte hitta ett babygym, men de var så gräsliga - bara plastiga från Fisher Price) och annat. Det går ganska bra att roa sig själv i babysitter, men bara så länge mamma eller pappa tittar på, pratar och puffar på leksakerna så de rör sig. Så det kräver lite mer insats nu när vi inte är två som kan turas om. Men jag får helt enkelt strunta i att städa, tvätta och laga mat. När hon sover måste jag ju läsa och blogga

Ja, och så äts det ju fortfarande en hel del. Jag måste nog byta amningshörna i soffan snart så att den inte blir  helt nedsutten bara i ena änden. Lilltjejens mage är nog lite bättre, även om det är en del skrik direkt efter maten. Vi har i alla fall slutat med Minifom och kör naturellt. Det var så himla trixigt att hålla på med de där dropparna.

Nästan alla små plagg i stl. 56 är bortplockade och en del i stl. 62 börjar bli lite små också. Vi vet ju ännu inte exakt hur lång lilltjejen är men det verkar som att hon är över 60 cm i alla fall. Matchvikt förra veckan: 6250 g

Nej, nu ska vi nog strax ta oss ut en sväng med barnvagnen i det fina vädret. Glad måndag!

Uppdate: med strax menade jag sisådär en timme senare när jag bytt på Lilla T, bytt igen eftersom hon gjorde i brallan så fort den nya blöjan var på plats, ammat, lyckats klä mig själv, slängt i mig ett par mackor och riggat barnvagnen.

Lilltjejen har fått skorv. Massor av skorv - inte bara i hårbotten utan den sträcker sig ner i pannan, ögonbrynen, kinderna och öronen. En riktig torrboll alltså. På BVC sa de att vi skulle - gissa två gånger - smörja in henne med bröstmjölk (detta underverk mot alla åkommor!). Men sedan blev vi rekommenderade att använda krämen Borgao och har nu börjat smörja in hene tre gånger om dagen med den. Det är riktigt kladdigt och kletigt och hon ser rejält flottig ut i håret, men förhoppningsvis blir skorven bättre i alla fall.

Vandra Skåneleden med en bebis - fungerar det? Lilla T kan rapportera att det fungerade alldeles utmärkt.

Vi var förstås lite fundersamma på hur det skulle fungera (speciellt med tanke på vädret) , men fördelen med Skånleden är att man väldigt sällan är särskilt långt från en väg där det går en buss till civilisationen. Alltså kan man avbryta om det inte fungerar (men vädret var kanon).

Men lilltjejen är glad och nöjd i Babybjörnen nuförtiden. Eftersom hon också blivit väldigt sällskapssjuk på sistone passade det henne väldigt bra att få sitta när mamma eller pappa hela tiden. Det var mindre gnäll och gråt än en normal dag hemma. Kanske funkade magen lite bättre för henne när hon fick vara mycket upprätt. Vi försökte också packa lätt så att våra ryggsäckar inte skulle vara för tunga och hade bokat boende så att vi garanterat visste att vi skulle sova varmt, torrt och med alla bekvämligheter.

Korta sträckor och många pauser var också förutsättningen. Vi hade med lilltjejens mjuklift så att vi alltid hade en torr och varm plats att lägga ner henne på (och sängplats på natten). Då fick hon också chansen att vila ryggen och sprattla ordentligt. Vi hade också packat gott om filtar och kunde med lager-på-lager av kläder och filtar anpassa och hålla henne lagom varm. Regnskydd hade vi fixat och världens sötaste lilla sydväst att ha på huvudet. Och hennes mat har jag ju alltid med mig

 Blöjbyte i det fria

För mig var det lite klurigt att hitta kläder som funkade både att gå i och att amma i. Amnings-bh med många spännen i kombination med ryggsäckens bärremmar var inte helt lyckat! Men eftersom det var bra väder så blev det inte knöligt med för många lager och jag hade garderat mig med "tuttvärmare" i fleece "om-utifall-att".

Ja, det fungerade på det stora hela väldigt bra och var en trevlig liten familjesemester. Kan rekommenderas - om man gillar sånt alltså.  Men väl värt att nämna för ev. läsare som inte känner mig är att jag verkligen inte är en särskilt sportig och hurtig person, så fixar jag detta gör alla det. Lilla T brydde sig kanske inte så värst om den vackra naturen på Österlen, men är ju oftast nöjd så länge hennes föräldrar är i närheten

Vi ville inte hålla traditionellt dop för lilla T och tyckte att det kändes svårt att få till en namngivningsceremoni som skulle kännas bra. Men vi ville ju gärna välkomna vår lilla tjej på något sätt och presentera henne för familj och vänner. Vi löste det genom att låna en idé från en kollega och hålla en inflyttningsfest för henne. För det är lite så det känns - att en helt ny familjemedlem har flyttat in hos oss.

Vi började med att skåla för lilla T i lite bubbel och vi fick hjälpa henne att öppna många fina inflyttningspresenter.

 Tack!

Och så hade vi ju turen att det var toppenväder så vi kunde sitta ute på gården. Där serverades smaskiga smörgåstårtor som vi hade pysslat ihop.

 (glömde ta "före"-fotot)

Gästerna verkade ha trevligt, men huvudpersonen var måttligt intresserad av tillställningen.

Efter smörgåstårtan - så blev det mer tårta! Lilltjejen föredrog dock annat att äta.

Dessvärre var inte festföremålet på topphumör alls den här dagen. Det blev nog lite för mycket med stressade föräldrar på förmiddagen och många gäster på eftermiddagen. Men kalaset var kanske mest till för gästerna och för oss. Och vi hade en härlig dag i solen och kände oss nöjda och glada med kalaset.

Tyvärr kunde ju inte vännerna från norr komma ner till Skåne för ett litet tårtkalas, så snart ska lilla T ge sig ut på tour till Mälardalen för att möta släkt och vänner däruppe.

Idag var vi på efterkontroll på ortopeden och lilla T:s höft  är helt OK:ad nu! Så skönt!

Vi passade på att tacka våra trevliga "badtanter" med ett kort och lite smarrig choklad till kaffebordet. Trevligare sköterskor kan man nog inte hitta.

Ja, inte min semester utan makens. Men det blir ju semester för mig också. Det är så otroligt mycket lättare och roligare att vara småbarnsförälder när man är två vuxna hemma. Och mysig att umgås som en familj.

Sådär värst fint väder har ju semesterveckan inte bjudit på, men i måndags var det ganska fint, så vi bestämde oss för att ta med en vän och köra till Dalby stenbrott för en liten picknick. Maken var modig och hoppade i plurret, men vi andra stannade på torra land.

På tisdagen hällregnade det hela dagen, men jag av mig ut i alla fall. Vi hade bestämt att jag skulle få en timme ensam på stan efter lilltjejens morgonmatning och maken skulle hålla ställningarna hemma. Sagt och gjort kastade jag mig på cykeln och lyckades shoppa lite välbehövliga nya underkläder. Inget spännande, men jag behövde en amnings-BH till och lite nya trosor. Jag är mer än lovligt trött på mina gravid-trosor … Ett par presenter, lite scrapgrejor och en söt liten höstmössa blev det också. Och så hann jag in på apoteket och bibblan också. Det kändes riktigt lyxigt att få den timmen för mig själv! Och hemma hade allt gått bara fint

På kvällen kom vännen från Spånga förbi efter ett möte i Köpenhamn. Det var trevligt att ses, det var nog i julas vi sågs sist. Lilltjejen fick en stor påse med badankor i present.

Den 27:e firade vi att lilla T fyllde två månader. Stora tjejen redan! Hon blir mer och mer av en personlighet varje dag - ler, småsnackar och har börjat intressera sig mer för sina leksaker. Maken konstuerar olika anordningar för att hon ska kunna titta på, prata med  - och kanske till och med knocka till  - olika saker. Kaninen är populär och prassel-blomman som man fick i BB-påsen.

Den här veckan har vi också besökt våra arbetsplatser och visat upp vår guldklimp. Lite ångestladdat - man vill ju att bebisen vara fin och lugn och så vill man ju själv se snygg och samlad ut. Men det var ändå rätt så trevligt att träffa arbetskamraterna igen. Lilla T var på sitt allra bästa humör och söt som socker i kläderna hon fått av vännerna i Mörarp.

Vi fick fika, vackra blommor och lilla T blev ytterligare bortskämd med presenter.

Att träffa alla "tanter" på mitt jobb och de inte riktigt lika många "farbröderna" på makens jobb måste ha varit utmattande för lilltjejen somnade som en stock halv tio och vaknade inte förrän klockan sex morgonen därpå! Och den här gången lyckades även jag sova, om inte riktigt lika länge så åtminstone från halv tolv. Sömnrekord!

Usch, jag har gått och blivit förkyld. Undrar om det automatiskt innebär att lilltjejen blir sjuk också?

Nu har vi testat min nya bekantskap. Jag fick pumpen av en kompis och vi testade om lilla T kunde tänka sig att äta ur flaska. Maken matade och jag höll mig på avstånd så att hon inte skulle förstå att "originalförpackningen" fanns i närheten. Och hon tog flaskan på en gång! Men hon hade nog gärna ätit lite mer. Planen är nu att bygga upp ett reservlager och ha i frysen så att jag kanske kan få gå iväg på något ensam då och då.

Drömmer om bio …

Det är julafton varje dag för lilla T.

På BVC häromdagen hade lilla T denna "outfit" på sig:

Tre personer frågade mig vad min pojke hette!

Först tänkte jag att det var så trist. Att flickbebisar inte kan få ha på sig tuffa gröna manchesterbyxor och sånt utan att alla tror att de är pojkar. Men när jag funderar lite så kanske jag själv hade kunnat göra samma kommentar. För tyvärr är man nog själv också ganska fast i samma "tänk" om vad som är typiska pojk- eller flickkläder. Men det är ju också trist …

Som sagt, lilltjejen och jag har haft fullt upp i veckan. Minst en aktivitet om dagen - det är mycket för oss

I måndags tog vi en promenad till bibblan. Jag har utveckat en bra taktik där eftersom jag känner mig lite ängsligt för att lilla T ska börja gallskrika just när vi är på biblioteket. För att minimera tiden vi är därinne så förbeställer jag böckerna på nätet hemmifrån. Då hamnar de i en särskild reservationshylla och man kan snabbt dyka in, hämta upp sina böcker och låna och lämna tillbaka i bokomaterna. När lilltjejen blir större hoppas jag att vi ska kunna hänga på biblioteket tillsammans lite längre stunder. Förhoppningsvis kommer hon gilla bibblan lika mycket som jag gjorde när jag var liten. Ja, och fortfarande gör faktiskt.

På eftermiddagen kom sedan en vän förbi och hjälpte oss att äta upp resterna av makens födelsedagstårta.

På tisdagen kom en kollega och hennes lilla tjej på besök. Ett par månader är vi föräldralediga samtidigt och kan få till trevliga fikaträffar. Det kändes verkligen som det var nyss kollegan gick på föräldraledig, men flickan är redan ett år och ett par månader. En härligt pigg liten tjej som tyckte det var spännnade med bebisen (och klappade snällt för det mesta) och de vuxnas fikabröd.

På onsdagen var det dags för 7-veckorskontroll och det gick galant! Lilla T väger nu 6 003 g. Vi vet inte hur lång hon har blivit, för vi får ännu inte sträcka ut hennes ben helt. Men vissa saker i stl. 56 har hon redan växt ur. Doktor kollade även lungor, hjärta, ryggrad, ögon, öron och gom och allt såg bara fint ut. Han ville även veta om hon öppnade händerna och om hon börjat ge svarsleenden och svarsljud. Och det har hon såklart Det är helt underbart att titta ner i vaggan på morgonen och mötas av ett jätteleende och hon har börjat småsnacka lite också när hon är på bra humör. Men hon har ju tyvärr fortfarande ganska mycket ont i magen.

På kvällen kom vännerna i Torna Hällestad förbi på fika och berättade lite om sina semesteräventyr. De hade inte sett Lilla T sedan hon var två dagar gammal så det var på tiden att de fick se vad stor hon blivit.

Sedan var det min tur att gå till doktorn på torsdagen. Ja, eller i alla fall till barnmorskan - dags för efterkontroll alltså. Men även jag fick godkänt på samtliga kontrollpunkter  Barnmorskan frågade sedan om jag hade hunnit fundera något på preventivmedel. Som om att minnet av förlossningen inte skulle vara preventivmedel nog …

På eftermiddagen skulle vi ha åkt till vännen i Anderslöv, men då både hon och hennes lille kille blivit förkylda stannade jag och lilla T hemma istället och hängde lite i Botaniska trädgården. Det gäller att passa på för det mysiga lilla caféet har bara öppet till sista augusti. Parken har förstås öppet alltid, men då får man fixa kaffet själv.

Ett besök hos föräldralediga väninnan i Bunkeflo och hennes mysiga tjejer var inplanerat på fredagen. Lilla T fick testa minsta flickans babygym och det uppskattade hon mycket. Kanske måste vi fixa ett sådant åt henne snart. Bunkeflo måste för övrigt vara barnvagnsmaffians högborg - man ser enorma mängder barnvagnar när man är ute och promenerar där. Ja, och vi bidrog såklart med två vagnar till. Sedan fick jag skynda mig hem för att snabbstäda lite i lägeheten innan vännerna från Danmark dök upp. De var på väg hem från semester i Småland och skulle stanna över natten. De väntar sitt första barn i oktober och fick öva lite på lilla T. Hon visade sig kanske inte från sin allra mest soliga sida på kvällen, men sådant ska de ju också öva på. Å andra sidan sov hon i ett sträck från halv elva till halv fem, så de fick ju inte nattsömnen störd i alla fall.

På lördagen regnade det precis hela dagen, så när våra övernattningsgäster åkt slappade vi bara hela dagen. Lilltjejen fortsatte sitt sömnmaraton hela dagen. Kanske var det vädret som gjorde henne lika slö som sina föräldrar. Men lite babymassage, bad och skorvbehandling blev det i alla fall.

Sömnkuren gjorde nog susen för på söndagen vaknade lilla T och var världens piggaste och gladaste bebis. Vi kunde mysa, skratta och småsnacka hela morgonen. Härligt! Vädret var fint så hela familjen promenerade ner på stan och vi hittade ett café med brunch och en solig uteservering. Sedan ringde vi makens kollega. Han bor mitt i stan med sin lilla familj och de har sagt att vi ska titta förbi vid tillfälle. Och vi hamnade mitt i ett barnkalas! Deras lilla kille fyllde ett och firades av sina små vänner och deras förälar. Vilken ljudnivå!!! Och vi fick en glimt av hur vår familjeframtid kommer att se ut

Men nu är det en ny vecka och nya upptåg. Maken har semester så jag ser fram emot ett par sköna veckor med delat ansvar och kanske lite mer sömn

Man ska ju inte klaga på att bebisen sover - problemet är ju ofta det omvända. Men i natt sov hon jättemycket och nu har hon nästan sovit hela dagen också. Ska man bli oroligt?

Lilltjejen och jag har fullt upp denna vecka. Rapport kommer snart om besök, 7-veckorskontroll och annat ..

Jag tycker att  det är svårt att veta hur mycket kläder, filtar och så vi ska ha till lilltjejen när vi går ut med vagnen. Det blåser ju ganska mycket i Skåne, men det är ju fortfarande varmt. Och det sägs att det kan bli väldigt varmt i insatsen om man har sufletten uppe. Vi fick ju dessutom vara extra försiktiga när lilla T hade skenan. Hon fick inte bli för varm då eftersom hon kunde få skavsår och utslag under skenan. Hon har ett tunt vadderat täcke under sig och oftast blir det bara en filt och mössa utöver det. Om det är lite svalare och hon har kortärmat, så tar vi en liten kofta. Är det blåsigt så fäller vi upp sufletten och knäpper på det där lilla skyddet som hör till barnvagnen (vet någon vad det heter?). Det kanske är för lite?

Men idag såg jag en liten bebis som var nerbäddad för något slags arktiskt klimat. Först ett stort fårskinn, sedan ett fluffigt vadderat täcke. På det låg bebisen i långärmad tröja, mössa och små vantar. Ovanpå det ytterligare ett vadderat täcke, och så var suflettern uppfälld och barnvagnsskyddet (vad det nu kan heta …) var fastknäppt och uppdraget till hälften.

Termometern idag visar 22 plusgrader. Var inte det överkurs ändå? Hur ska de göra när det blir minusgrader …

Det är i alla fall ingen som kan beskylla mig för att ha tajmat föräldraledigheten med OS. Jag har inte sett en enda tävling.

Amning är en bra bantningsmetod. Alla gravidkilona är borta.

Men jag får nog passa mig. Det är otroligt lätt att gå och "naffla" i skåpen när man går hemma. Och att unna sig en glass på barnvagnspromenaden - varje gång …

Går på kräftkalas iförd lämplig klädsel.

Firar pappas födelsedag med fin present.

Går på promenad i Skrylle.

Hjälper pappa att storstäda.

Ja, det var den frågan två nervösa föräldrar ställde sig i torsdags när vi trotsade monsunregnet och rullade iväg barnvagnen mot ortopeden. Lilla T:s höftled skulle bli undersökt med ultraljud "med provokation" - dvs. de skulle trycka på hennes höfter för att se om de hoppade ur led. Det låter lite brutalt, men läkaren försäkrade oss om att det inte skulle göra ont och ev. skrik beror oftast på att barnen inte tycker om att bli fasthållna. Nu har ju jag aldrig dragit något ur led, men det låter ändå som att det skulle kunna göra ont …

Lilltjejen skrek  - med all rätt - i protest och försökte hämnas genom att kissa på läkaren, men han var rutinerad och undvek skickligt manövern. Undersökningen gick ganska snabbt och till vår lättnad konstaterades att båda höftlederna nu fungerade fint och lilltjejen slapp skenan!

Vi lyste som solar när vi gick därifrån, precis som den glada familjen vi mötte när vi var på väg in. En bra dag för många. Vi har badat "ihop" med tre andra små tjejer under de här veckorna och jag hoppas att de också får positiva besked när det är dags.

Så fick vi gå hem igen med vår mjuka lilla tjej. Det var härligt att få hålla om henne utan skenan, gosa med "hela" henne t.ex. att kunna klappa henne på ryggen och ge henne ordentlig massage. Men vi får lära om lite hur vi håller henne. Hon har varit väldigt stabil med skenan och det har gått att hålla henne med en hand. Nu är hon alldeles "sladdrig" och far åt alla håll och kanter. Och så har hon krympt två storlekar.

Vi måste fortfarande vara försiktiga med hennes ben ett tag till, inte lyfta eller dra ut i benen och inte använda tighta byxor eller strumpbyxor. Men det är inte helt lätt att byta blöja när man inte får ta det klassiska "pincett-greppet" om fötterna. Förut kunde vi lyfta i skenan, men nu måste man in med händerna underrumpan och lyfta. Det är ju OK, men kanske ändå inte jättekul när hon gjort ner sig jättmycket …

Vi blev förvarnade om att lux-bebisar kan bli lite extra oroliga i några dagar efter att skenan tagits bort. De känner sig visst trygga i den trånga skenan efter att ha legat trångt i magen och kanske känner de sig "nakna" utan den. Och visst har hon varit lite extra orolig och gnällig de senaste dagarna och inte sovit så långa stunder - speciellt inte på dagarna (därav den dåligt uppdaterade bloggen). Hon skriker mer vid förflyttning, men det kan ju bero på att hennes föräldrar fumlar mer med henne nu, och verkar ha svårt att komma till ro. Idag har hon dessutom maraton-ammat hela dagen och knorrat däremellan. Förhoppningsvis vänjer hon sig snart och upptäcker att hon kan röra sig mer fritt. En sak är redan bättre - det är toppen att ligga på mage! Och det verkar också fungera bättre att bära henne i Babybjörnen.

Ja, och så fick vi ju bada henne själva för första gången. Så mysigt!

Ja, att inte få sova är ju ett inte vara ett helt okänt problem för småbarnsföräldrar, men att inte kunna sova när man har möjligheten är kanske lite ovanligare. Det är tyst i huset, maken sover sedan länge. Lilltjejen sussar sött. Och jag är klarvaken!

Uppdate: extra irriterande är att veta att om jag had somnat samtidigt som lilltjejen så de jag fått sova 5 och en halv timme sammanhängande …

Hurra! Skenan är borta!!!!!!!

Håll tummarna för lilla T imorgon. Om allt ser bra ut på ultraljudet och läkarbesöket så blir hon av med skenan.

Ni därute som har små bebisar - låter era barn lika mycket som mitt? Hon går igenom hela den här repetoaren och flera ljud till som jag inte kan beskriva. Med fördel ett par timmar i sträck på morgonen efter klockan sex-amningen i ett slags halvsovande tlllstånd. Därtill går de små armana och benen som små pistonger.

Nu har både mormor och morfar och moster varit på besök. På sistone har lilla T har både levt campingliv med sina morföräldrar, shoppat på IKEA med moster och varit ute i naturen på Fulltofta naturreservat.

Hon har också träffat gammelfarmor och tittat på djur ute på hästgården hos farfar. Men lilltjejen var ännu inte så intresserad av djurlivet, utan sov gott i Babybjörnen.

Ännu ett bad på ortopeden har hon också hunnit med - förhoppningsvis det sista! - och vägdes in på 5820 g.

Men idag vinkade vi hej då till moster vid tåget, så nu är det vardag igen.

Create your own family sticker graphic at pYzam.com

Det knorras och knarras, det gnys och gnisslas, det stönas och stånkas, det smackas och smaskas …

Så många ljud från en så liten varelse!

Lilla T:s moster på besök. Hon är inte bara världens bästa moster. Hon är världens bästa syster också - hon jobbar extra här hemma som både au pair och hembiträde

Det är möjligt att en alldeles underbar bebis är nog som belöning, men borde man inte få unna sig något riktigt fint när man (och med man menas jag) har klarat en hel graviditet och en ganska så lång förlossning? Och det är ju inte precis så att maken har strött diamanter över mig …

Men vad ska jag i så fall unna mig, tro?

Rådande mode för bebisar - elefanter!

Idag när jag och T skulle ut på promenad så fick jag plötsligt total idétorka. Jag stannade barnvagnen i en korsning och kunde inte bestämma mig för vilket håll vi skulle gå. Det känns som ett dåligt tecken att ha idétorka på barnvagnsrundor efter bara fem och en halv vecka.

Idag är lilltjejen inte alls nöjd. Hon gråter och är orolig nästan hela tiden och skriker hjärtskärande så fort jag lägger ner henne. Mat och napp fungerar bara korta stunder. Hon har bara sovit två korta pass på hela dagen. Då kunde jag inte vila eftersom det ena var när i trotsade monsunregnet och gick en sväng med vagnen och under den andra "pausen" satt jag i telefonkö hos Försäkringskassan. Så inte nog med att jag är orolig för hur lilla T har det - jag är helt utmattad efter att ha gått och burit på henne hela dagen. Och just idag jobbar maken sent …

Lilltjejen kan nog kvala in som världens mest bortskämda bebis så mycket fina och omtänksamma presenter som hon har fått. Tack säger lilla T.

Efter första flaskan Minifom gjorde vi ett uppehåll för att se om det var det som gjorde att lilla T verkade bättre i magen. Eller om det bara var så att matsmältningensystemet hade kommit igång av sig själv som BVC sa att den skulle.

Men nej, det var inte ett smart drag!

Vartefter verkningarna av Minifomen började avta så skrek lilltjejen mer och mer. Så igår inhandlades en JÄTTE-flaska Minifom och vi började med en ny kur. Tyvärr tar det ju ett tag innan den börjar verka igen och igår kväll skrek vår dotter hjärtskärande timme efter timme. Någon liten stund då och då lyckades vi få henne tillräckligt lugn för att hon skulle kunna få sin dos Minifom och mat. Och när vi blev tillräckligt desperata plockade vi till och med fram en napp - något som vi egentligen inte hade tänkt att använda. Men vad ska man göra?!? Nu var lilltjejen inte så imponerad av nappen, men den lyckades i alla fall distrahera henne lite så att hon  - och vi - fick vila en liten stund.

Men, när vi vid tolvtiden lyckades få henne att somna (och själva också däckade) så var hon så slut att hon sov ända till klockan sex. Förstår ni? Sex timmars sammanhängande sömn! Även för hennes utmattade föräldrar! Fantastiskt!

Det var med viss tvekan jag tog en cykeltur idag …

Men det gick bra!

Det känns alltid lite festligt på fredagar nuförtiden. Det är nedräkning på skenan och skönt att veta att maken kommer att vara hemma på dagarna under helgen och liksom lite "födelsedag" för lilla T varje vecka. Den här veckan har jag dessutom föräldrarna i krokarna och idag ska jag få besök av en av de bästa vännerna i världen. Kan ju inte bli bättre!

Men jag fick hjärtat i halsgropen när vi badade på ortopeden idag. Sköterskan kände och kände på lilltjejens höftled och fick en bekymrad rynka i pannan. "Jag ska bara gå och hämta en läkare" sa hon och försvann. Jag hann få lite panik, men läkaren kom snabbt och konstaterade att allt bara var fint och att den svullnad som sköterskan trodde hon känt inte var något att oroa sig för. Puh! Jag såg framför mig ännu fler veckor i skena …

Skönt också att få veta att T fortsätter att växa så den knakar trots matkinkighet i värmen och fontänkräkningar.

Idag fick jag ett leende från lilltjejen som gjorde mig varmare än solen.

Hur mycket skrik är FÖR mycket egentligen? Hur vet man vad som är normalt?

Lilla T:s mormor och morfar är på besök. Men de bor inte hos oss - för sin nattsömns skull (och för att de gillar sin husvagn) så campar de vid havet en bit från Lund. Igår eftermiddag när det blivit lite svalare var jag och lilla T på besök i husvagnen. Lilltjejen verkade uppskatta utflykten - hon sov i skuggan under större delen av besöket (troligen utmatad efter att ha protesterat mot värmen hela förmiddagen) iklädd det senaste modet för campande småknattar.

 Husvagnsbody - en present från moster

Lilla T uppskattar inte alls värmen just nu. Hon är ledsen och bara skriker! Jag för för mig att skenan inte gör saken bättre - den är ju gummiklädd direkt mot hennes hud. Hon tycker till och med att det är jobbigt att amma - det som annars är hennes favoritsysselsättning. Och ännu viktigare nu när det är så varmt så att hon fårt i sig vätska. Vad ska man göra med 28 grader i lägenheten och över 30 grader ute? Det ju för varmt att vara i skuggan till och med …

Lite synd är det ju att vi inte riktigt kan utnyttja det fina vädret.

Men det känns nte riktigt som beach-läge för vare sig mig eller lill-tjejen …

Ja, då har lilltjejen redan hunnit bli en månad. På fyraveckorskontrollen kontrollerades att hon fixerar blicken, att hon följer saker med ögonen och att hon sprattlar lika mycket med alla armar och ben. Hon fick med beröm godkänt

Och så har hon redan sprängt femkilosgränsen! Hennes viktkurva i BVC:s dator ser rolig ut - den sticker rakt upp och man jämför med normalkurvan. Men man får ju hoppas att viktökningen mattas av något …

I fredags var det dags för bad igen och lilla T fick byta till en större skena, den första hade blivit för liten. Plötsligt kändes den förra skena liten och nätt i jämförelse - den som vi tyckte var sånt åbäke från början. På eftermiddagen mötte vi maken vid tåget och eftersom det var så fint väder tog vi med oss picknickmat till Stadsparken. Härligt med sommarkänsla!

Igår packade vi in oss i en varm bil och åkte ner till Höllviken för att umgås med lilla T:s farmor, faster och kusiner. Maken och de stora barnen åkte ner till stranden en stund och vi andra njöt av skuggan i trädgården.

Idag kommer mina föräldrar farandes från norr för att besöka sitt nya barnbarn. Den nyblivna mormodern har varit minst sagt otålig …  

De här är de bästa sakerna att titta på tycker lilla T:

 Lejonet vid skötbordet

 Tavlorna i hallen

 Pappas hårfäste

 Mammas svart- och vitrandiga amningströja

En bra sak med att lilltjejen är så liten är att hennes mamma får öppna alla paket.

Idag fyller lilltjejen redan fyra veckor. Det ska vi fira med ett bad på ortopeden och sedan ska vi gå till Botaniska trädgården och sitta på en filt i skuggan.

 Uppdate: Vi fick sällskap i parken av en annan mamma och hennes små

Nu ska jag bli en sån där duktigt förälder som skriver in viktiga saker om mitt barn i en "fylleribok" som hon kan läsa sedan när hon blir äldre. Den här varianten är den sötaste jag sett.

Det går åt en hel del amningsinlägg. Inte så miljövänligt med engångsvarianten tänkte jag och beställde tvättbara i ekologisk bomull och kände mig duktig. Men de är inte så särskilt bra. Vad gäller passform så kan man lika gärna ha en muffinsform i BH:n och vad gäller att hålla kläderna torra så kan man lika gärna använda en dubbelvikt näsduk - de verkar inte ha något spärrskikt alls. Hur tänkte de som tillverkade dessa?

… det första leendet!

Lilltjejen vill bara bli buren. Och det duger inte att sitta eller ligga ner med henne i famnen heller. Upprätt ställning, gärna med lätt skumpande gång ska det vara. Hon har uppenbarligen något slags lod som ger utslag så fort man ändrar ställning (när man tror att hon har somnat). Babybjörnen och bärsjalen är inte så populära. Som tur är får vagnen forfarande godkänt på barnvagnspromenaden - men bara så länge den rullar …

Å andra sidan får man starka armmuskler och blir bra på att göra saker med en hand.

Ja, då har maken åkt till jobbet och jag och lilla T börjar vår andra veckan på egen hand. Jag kände mig lite mer avslappnad mot slutet av förra veckan. Jag vågade till och med sitta ner och äta lunch vid en barnvagnspromenad (må så vara att det var en väääldigt snabb burgare på Max) och i fredags efter badet tog jag mig till och med ner på stan för att shoppa lite amningsvänliga kläder. Jag kände mig väldigt nöjd när jag fyndade två plagg på rea och det visade sig att det var ytterligare 50% på reapriset när jag kom till kassan. Jag slog också till på en matta på Åhléns som jag varit sugen på länge som även den var på halva priset. Dottern sov som en ängel hela shoppingrundan.

Men det är för mycket att säga att hon sover som en ängel hela tiden. Vissa nätter har varit väldigt tuffa och ibland dagarna också. Hon har mycket luft i magen och skriker och spänner hela den lilla kroppen efter varje amning. Det där med att barnet somnar nöjt vid bröstet som det står i alla böcker är inte min erfarenhet. Ja, eller så sover hon en liten stund och vaknar sedan och skriker hjärtskärande. Vi ville ge hennes matsmältningssystem en chans att anpassa sig innan vi började med några åtgärder. Jag provade dock att äta mjölkfritt några dagar för små barn kan vara överkänsliga mot laktos. Jag skippade även kaffet (även om intaget tidigare var ganska måttligt också)  - men inget av det hjälpte. Igår bestämde vi oss för att ändå testa Minifom för att se om det kan ge någon effekt. Det kan tydligen hjälpa till att bryta ner luften i magen till mindre bubblor och då blir det lättare att rapa och annat. Vi får se om det ger effekt. Natten var i alla falla lugn med bara de vanliga amningspassen varannan/var tredje timme och väldigt lite gråt. Men det står att det tar ett par dygn innan Minifomen ger effekt, så det hade kanske inte alls med det att göra.

Det var väldigt skönt att vara två vuxna hemma igen i helgen. Det blir mycket lättare att orka då. Förutom att det är så mysigt att umgås alla tillsammans. Vi hade makens syster och syskonbarn på besök på lördagen. Det blev kusininspektion, lunch, en stund i lekplatsen för den stora tjejen och en tupplur i barnvagnarna för småknattarna. På eftermiddagen åkte de sedan vidare till ett barnkalas och vi laddade för lillans första fest. Vi var bjudna på cocktailmingel till vänner och kände oss lite modiga, så vi bestämde oss för att gå dit en liten stund och säga hej och om det kändes stökigt för lilla T eller om hon blev ledsen så skulle vi hem igen. Men det var en barnvänlig tillställning, så vi stannade så länge som ett par timmar innan vi promenerade hem i sommarkvällen.

Igår åkte maken iväg med hela bagageluckan full med saker till återvinningstationen och till Erikshjälpen. Ett av mina projekt när jag gick och väntade på vår bebis var att röja vindsförrådet. Men det blev ju avbrutet eftersom lilla T bestämde sig för att komma en vecka tidigt. Men då fick maken släpa ner alla kartonger och ställa dem på vardagsrumsgolvet, så i amningspauserna förra veckan sorterade jag upp alla mina barn- och ungdomsböcker och märkte lådorna tydligt. Så nu hittar jag precis rätt låda till rätt fas i dotterns litterära utveckling  Jag gick också igenom några lådor med gamla leksaker och sparade det som kändes roligt och eventuellt skulle kunna fungera för dottern att leka med senare. Resten lämnade vi vidare så att något annat barn kan få glädje av dem.

På kvällen tjuvstartade vi firandet av vår ettåriga bröllopsdag med en riktigt smarrig trerätters middag. Och vin!  

Jag fick vin. Lilltjejen fick Minifom.

… ska jag strax dricka mitt första glas vin sedan i oktober

Uppdate: Oj, så gott det var!

Nu när jag faktiskt ser mina fötter igen så inser jag att de behöver lite kärlek och omsorg.

Kanske kan jag få in lite pedikyr i dagens schema som består av amning, amning, amning, blöjbyte …och ja, lite amning …

Idag har jag återupptäckt min skärp.

Det är ju en accessoar som jag inte använt på läääänge.

Idag kommer lilla T:s kusiner från Stockholm på besök och en första kusininspektion. Vi räknar med full rulle under eftermiddagen

Man bli väldigt törstig av att amma.

Och väldigt hungrig.

Och väldigt, väldigt godissugen

Det ser ut som att lilltjejens gosedjurskvot redan är fylld …

Ännu visar hon bara måttligt intresse

Jag vet att jag inte ska räkna ner för det finns en liten, liten risk att höften inte är bra efter sex veckor och lilla T får behålla skenan ett tag till. Men idag var tredje "baddagen" och ändå lite mental halvtid.

Nu är jag en sån där.

En sån där som folk tycker tar för mycket plats på trottoaren och som är i vägen i affären.

Tackar som frågar, det går ganska bra för mig och lilltjejen ensamma här hemma. Jag är kanske inte den mest avslappnade mamman i världen än. Jag springer och kollar till henne för minsta lilla ljud, har enormt svårt att sova själv när hon sover fast jag vet att man måste passa på och jag har inte riktigt ro att stanna någonstans när vi är ute på barnvagnspromenad, för hon kan ju börja skrika när som helst. Men det går lite bättre för varje dag

Vi har haft en del jobbiga nätter den här veckan. Mycket skrik och magont. Men det är helt normalt, säger vår BVC-tant övertygande. Men det hindrar ju inte mig från att gråta förtvivlat själv då och då när man känner att man inte kan trösta sitt barn och dessutom bara får sova 3-4 timmar per natt - och inte ens sammanhängande. Planen om att låta maken sova så mycket som möjligt för att orka gå upp till jobbet har inte fungerat så bra heller kan jag väl säga …

Och så tycker jag att jag ammar precis hela tiden! Toppenbra säger BVC-tanten. Och lilla T verkar också nöjd och går raskt upp i vikt (invägning på 4690 g idag).

Så, allt är nog precis som det ska när man hänger med en (snart) 3-veckors bebis hela dagarna

Sällan har väl ett ord varit mer missvisande än föräldraledig …

Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska göra. Ska man blogga sitt barn med namn, foto och allt? Nu har jag ju inte gjort det ännu utan bara skrivit lite allmänt om bebislivet. Det finns ju olika alternativ därute i bloggvärlden. Ni andra som bebisbloggar där ute - hur har ni resonerat?

Ja, då har det redan gått över två veckor sedan vår dotter kom - det är inte klokt vad tiden går snabbt! I morgon börjar maken jobba igen, så jag laddar för att vara ensam med lilltjejen. Lite läskigt - det har ju varit otroligt skönt att vara hemma båda två den här tiden. Men det är några veckor nu först och sedan har maken semester och vi är full styrka igen.

Det är lustigt att det händer så mycket och så lite på en gång med en nyfödd. Dagarna springer iväg fast vi mest sover och äter. Ja, och så har vi ju haft lite besök också. Redan i söndags när vi kom hem från patienthotellet kom en vän och så klart den nyblivna farmodern. Men de stannade bara en kort, kort stund så att vi sedan fick möjlighet att installera den lilla i vårt hem. Det är lite speciellt nu - att vi är en familj som bor här.

Måndagen var ingen rolig dag - det var då vi var på ortopeden och fick skenan. Jag grinade floder. Det gör visst alla nyblivna mammor på tredje dagen, men jag tyckte att jag hade en anledning i alla fall. Men skenan var ett faktum och inget att gå och grunna alltför mycket över. Men vi kände oss lite oroliga över att visa upp vårt barn i skenan. Ingen får ju tycka att hon ser konstig ut! Men vännerna som kom förbi på eftermiddagen såg ju - precis som vi - bara den söta lilla bebisen och inte skenan så den oron gick snabbt över.

På tisdagen vågade vi oss ut på vår första promenad. Det blev bara en sväng runt kvarteret med tanke på att jag kände mig som överkörd av en bulldozer. Men skönt ändå att komma ut i solen och det var inte så lite stolta föräldrar som rullade ut med barnvagnen Ytterligare ett lite kort besök av vänner på kvällen. Deras lilla pojke på åtta månader verkade plötsligt jättestor om man jämförde med vår nyföding.

På onsdagen var jag tillbaka på patienthotellet för att få information från en sjukgymnast om hur man ska lyfta, bära och träna efter en förlossning. Den lilla fick jag ju ta med mig och det var ett första stresstest. Hon blev så klart ledsen så fort vi klev innanför dörrarna och jag fick utföra min första offentliga amning. Sedan började hon gråta igen på apoteket efteråt, men somnade sött i vagnen sedan när den börjde rulla igen. Men det är tur att vi har så nära till sjukhuset! När vi kom hem var maken igång och storstädade. Jag placerades i en fåtölj i solen, lillan i vagnen i skuggan och så småsov vi under tiden som vårt hem blev tiptop. Det var också under onsdagen som mjölken började rinna till ordentligt. Det utnyttjade lilltjejen till fullo - hon åt för kung och fosterland!

På torsdagen var det dags för inskrivning på BVC. Vi fick en massa information av en lätt disträ sköterska med hysteriska kläder. Sedan vägdes vår lilla guldklimp och hon hade nästan gått upp till födelsevikt igen, så all amning hade i alla fall gett resultat. För att fira promenerade vi till Botan och tillbringade en mysig stund på en filt i skuggan.

 Utsikt (eller heter det uppsikt när man ligger på rygg?) från en filt i Botan

Vi lyckades också bestämma oss för ett namn på vår dotter och som grädde på moset på en bra dag åt vi sushi i solen på balkongen på kvällen. Mmmm … det har jag längtat efter!

På fredagen var det dags för det första "proffsbadet" på ortopeden. Det var ju lite trist att det inte var vi som fick bada henne för första gången, men vi fick ta foton och känna lite på henne utan skena. Och sköterskan på ortopeden har verkligen bra hand med de små och badet verkade uppskattat. Till vår glädje konstaterade sköterskan att höftleden redan låg i rätt läge, så det kändes lovande.

Under helgen fick vi sedan besök av en nybliven farfar och några vänner, vågade oss på på något längre promenader, testade bilbarnstolen på en kort biltur och så ramlade navelstumpen av. Och det var skönt för den hade verkligen börjat lukta illa!

Den andra veckan känns lite mer dimmig - kanske för att tröttheten börjar ta ut sin rätt. Men vi har nog också tagit det lite lugnare och haft lite färre besökare. Men vi har testat att gå på stan, äta middag ute och åka på en lite längre tur i bilen. Jag har blivit "utkörd" av maken på ett par korta promenader utan barn och jag var bara liiite stressad (måste jag inte tillbaka snart - tänk om hon hinner bli hungrig på en kvart …). Ytterligare besök på BVC (matchvikt 4,3 kilo) och bad på ortopeden.

Lilltjejen har blivit mer vaken och nyfiken om man jämför med första veckan. Då var hon i princip bara vaken när hon åt. Nu är hon vaken och tittar långa stunder. Hon studerar våra ansikten noga och verkar också intresserad av kontraster mellan mörkt och ljust.

Men, som sagt, nu väntar eldprovet när maken börjar jobba. Det är nog bäst jag går och lägger mig så att jag är så pigg som det går imorgon.

Vår start som nyblivna föräldrar blev kanske lite mer omtumlande än normalt. När vår lilla tjej var bara tre dagar gammal konstaterade ortopeden (vi fick en remiss efter läkarkontrollen på patienthotellet) att hon hade en höftledsluxation (instabil höft) och innan vi hann blinka hade hon fått en sk. von Rosen-skena som hon ska ha i sex veckor. Då är höften troligen helt stabiliserad. Läkaren sa att vi skulle betrakta det som en vaccination mot framtida höftledsproblem. Det är ju säkert bra, men jag grät ändå floder när de stoppade in min mjuka lilla bebis i den hårda skenan. Förmodligen lider hon inte det minsta av den själv, men det skär i föräldrahjärtat. Hon är lite knölig och fyrkantig nu och de allra minsta, söta kläderna går inte att få på över skenan. Men det är ju bara yta. Vi får inte heller bada henne sjäva utan går till ortopeden en gång i veckan för "proffs-bad" och kontroll. Efter den första chocken och efter att ha gråtit av mig lite så njuter vi nu av vår underbara lilla tjej och ser fram emot när hon ska få ta av skenan.

(bebisen på bilden är inte vår flicka utan den är hämtad från den här artikeln om sk. "lux-barn")

Ja, efter att lilltjejen hade gort entrée fick vi mysa med henne en stund. Sedan blev både hon och jag uppsnyggade, vi fick smarrig fika och vilade upp oss lite. Efter några kontroller blev vi sedan utskrivna från förlossningen och flyttade till patienthotellet. Det var ju ett superbra ställe. Det är verkligen en förmån att det finns. Eget rum, men med personal dygnet runt om vi behövde hjälp. Mat flera gånger om dagen i matsalen utan att behöva lyfta ett finger. Bara gott om tid att vila och titta på vårt underverk. Vi ringde så klart runt till familjen och lyckade överraska alla eftersom ingen trodde att bebben skulle komma för tidigt. Några MMS till vänner fick vi också iväg.

Vi stannade i två dygn, men efter nödvändiga läkarkontroller, prover och amningshjälp såg vi fram emot att få komma hem och få bekanta oss med vår nya familjemedlem.

Stor tack för alla fina saker till lilltjejen!

Det är vad det kostar att föda barn i det här landet.

Sverige är fantastiskt!!!

Tro det eller ej - jag fick på mig mina vanliga jeans! Vetedegsmagen hänger iofs snyggt (?) över linningen, men det gick!

Efter graviditets-magen känns och ser ut precis som en vetedeg …

Några undrar om detaljer kring dagen D - ja, eller dagen B, som i bebis, kanske

Det började redan på natten mellan onsdagen och torsdagen. Jag vaknade i fyrasnåret på natten och kände mig lite konstigt. Plötsligt märker jag att vattnet går. Jag rusar ut i badrummet och funderar en stund på om det kan vara något annat, men bestämmer mig sedan för att väcka maken. Men jag hade inga värkar så vi blev lite osäkra på vad vi skulle göra, men vi ringde förlossningen och hörde oss för. De sa åt mig att gå och lägga mig igen och om inga värkar hade börjat under förmiddagen så skulle jag höra av mig igen. Lättare sagt än gjort att sova i det läget, men vi gjorde ett försök.

På torsdag morgon åkte maken till jobbet och jag gick här hemma och väntade. När det fortfarande inte hade hänt något klockan elva på förmiddagen, ringde jag till förlossningen igen och fick då en tid och specialistmödravården. De kollade så att allt var bra med bebben och den mådde finemang. Så jag blev hemskickad igen, men med instruktionen att höra av mig igen på fredag morgon klockan sju om inget hade hänt innan dess. Då skulle vi få komma in och bli igångsatta. Eftermiddagen segade sig fram, jag väntade och vankade. Gick en promenad och hämtade cykeln på stationen. Men sen framåt fyratiden började en molande känsla infinna sig och när maken kom hem klockan fem så var jag tämligen säker på att värkarbetet hade satt igång.

Vi var ju medvetna om att det kunde ta tid, så vi försökte sysselsätta oss - åkte till Erikshjälpen och lämnade saker vi rensat ut ur vindsförrådet, bytte en en soptunna/blöjhink som vi skaffat men som var för liten, försökte ladda med en pastamiddag och gick en kvällspromenad. Vi försökte lägga oss och sova, eller åtminstone vila, men då började det göra ont på riktigt så det var bara att gå upp och vanka - profylaxandas, massera, använda vetevärmaren och duscha varmt. All mat jag fått i mig kom upp igen och värkarna kändes långt ifrån behagliga och det blev ju bara värre. Men profylaxen kom väl till pass och gav mig något att koncentrera mig på.

Vid fyratiden bestämde vi oss för att åka in till förlossningen. Vi bor ju väldigt nära sjukhuset och vi hade skämtat om att jag ju kunde krypa dit i nödfall. Men just då kändes det inte som ett tilltalande alternativ, så vi tog bilen. Vi blev inskrivna och fick ett rum. Jag utrustades med sjukhusets snyggaste nattskjorta och fick en "shot" antibiotika eftersom det var så länge sedan vattnet gått. Väl där kände de att jag var en bra bit på väg redan och det tog sedan två timmar innan de konstaterade att jag var fullt öppen. Så bra, tänkte vi, då har vi snart vårt barn är. Men icke! Det tog ytterligare sex timmar innan hon behagade komma ut.

Eftersom öppningsskedet gått så snabbt var det för sent för eventuell epiduralbedövning (jag visste inte om jag ville ha det, men ville veta när det var "sista chansen"), men jag fick lustgas och sterila kvaddlar (hi, hi - det är ett så roligt ord - kvaddlar) och däremellan kunde jag puffandas. Det var ju egentligen outhärdligt, men på nåt sätt så går det ändå. Märkligt!

Vid ett tillfälle blev jag lite värksvag och fick dropp för att värkarna skulle komma igång igen. Jag fick aldrig någon impuls om att ge upp och gå därifrån, som många säger att de får när det är som värst. Jag tänkte nog snarare att jag baske mig inte skulle gå därifrån utan ett barn när jag nu hade stått ut med så mycket. Däremot undrade jag flera gånger om jag verkligen skulle orka. Inte heller skällde jag ut min man för att han orsakat allt detta. Tvärtom var det väldigt skönt att ha honom där som stöd, för att uppmuntra och coacha mig. Det kändes verkligen som att vi gjorde det tillsammans.

Och så klockan 12.27 fredagen den 27/6, efter en sista kraftansträngning, så var hon där.

Vårt barn!

Och det är en känsla som inte går att beskriva i ord!

Mellanpartiet av kroppen är liksom helt instabilt. Magmusklerna är helt utänjda och det känns som jag måste anstränga mig för att hålla överkroppen upprätt. Konstig känsla …

Lite som att midjan är en sån där slinky-leksak

Jag kan sova på mage igen!

Det är inte alltid så bekvämt med tanke på det här, men det går!

Stort tack för alla grattis, lyckönskningar, blommor och presenter som vi fått med anledning av lilltjejens ankomst. Det värmer!

Jodå, jag hinner faktiskt läsa lite också.

Hmmm … jag börjar förstå hur Skolfröken har det.

Nej, gravidmagen försvann ju inte på en gång.

Men det var å andra sidan den snabbaste viktminskningen någonsin - 6,7 kilo på ett dygn

Jag tyckte ett tag under graviditeten att jag hade blivit någon slags bystdrottning.

Löjligt om man jämför med amningsbehagen …

… att vakna och titta rakt in i ett par babyblå ögon.

Trött? Ja, förlamande!

Redan …

Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
Och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står
var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.

(Erik Lindorm)

Nu kanske man inte kan ha en gravidsvammelblogg längre …

Ska man börja bebissvamla? Eller bara svamla på den andra bloggen? Eller så hinner man inte svamla alls kanske!

Många undrar om namn. Vi väntar så klart på att hon ska presentera sig

Kl 12.27 den 27/6 fick vi en liten flicka på 3830 gram och 52 cm.

 (v. 39)

Det kom ett paket på posten. Min söta farmor har stickat lite till bebben. Tack!

Bättre sent än aldrig har jag tagit tag i att träna profylaxandningen. Jag vill ju inte att kursen ska vara för gäves, men det kändes så abstrakt att sitta här och pusta för mig själv. Men sedan jag fick låna en cd av min kollega från Rund och Sund, så går det mycket lättare. Så nu kör jag ett litet pass varje dag. Puff, puff!

… som att man stöter omkull den nästan fulla tekoppen så att innehåller sprider sig över ullmattan och soffan. Inte så konstigt? Men om den enda kroppsdel som var inblandad i omkullstötandet var magen …

Jag reste mig ju bara upp!

Var det någon som sa att magen sjunker när det börjar närma sig? Det borde i så fall vara dags nu tycker jag. Det känns fortfarande som alla inre organ är upptrycka i bröstkorgen och ibland känns det som att barnets fötter skulle kunna komma upp genom halsen …

Bilbarnstolen monterad - check! Blöjhink inhandlad - check! BB-väskan packad - check!

 (fast är det normalt att ha så mycket grejor?)

Annars händer inte mycket nytt på gravidfronten. Men det är ju fortfarande ganska många dagar kvar till beräknad ankomst. Magen står verkligen i alla hörn just nu, så det är svårt att både sitta och ligga bekvämt. Men än har jag inte kommit till det desperata stadiet - att jag vill att bebben ska komma ut till varje pris. Det är fortfarande lite småmysigt att ha den på insidan

Det blir lite tråkigt i längden att bara läsa gravidböcker, men efter ett litet upphåll fyllt med annan läsning känns det OK igen.

En mammas dagbok av Karin Milles fick jag låna av en kollega. Den handlar om hur det blev sedan - när bebisen kom. Milles reflekterar över den första tiden och de roller som hon och hennes man faller in i. Trots att de båda var väldigt medvetna innan barnet kom så faller de ändå in i traditionella könsroller och "låser sig" i positioner som påverkar förhållandet negativt. Nu kan jag iofs tycka att de har osedvanligt dålig kommunikation, men jag tror också att det är väldigt, väldigt lätt att falla i de här fällorna. Jag kan ju känna igen mig i just det där att jag tycker att maken borde "fatta själv" och så går jag omkring och blir lite småsur istället för att säga något - och det är ju otroligt korkat. Men jag hoppas att jag inte blir sådan som inte "släpper in" min man och inte vågar lämna barnet till honom. Eller en sådan som byter kläder på barnet efter det att han klätt på det! Men maken har läst boken också, så nu är vi kanske båda lite medvetna om vad som kan hända.

Sedan kunde jag ju inte låta bli att läsa uppföljaren till Gravidchock - Otrogen på öppen gata av Belina Olsson - trots att jag inte gillade den första så värst. Jag var ju ändå tvungen att få veta vad som hände när barnet kom ut. Agata Hansson får en liten pojke och drabbas av bebischock - på samma lite klumpiga sätt som i den första boken beskrivs vaknätter, amningsproblem, mammagrupper och relationsproblem - allt medan huvudpersonen längtar tillbaka till jobbet. Precis som i förra boken är det harmlöst och ointressant, men en slags underhållning för stunden som dock inte lämnar något bestående efter sig. Ungefär som en "Hänt Extra".

(jag måste bara kommentera omslaget som är enormt fult - det ska nog leda tankarna till ett cigarettpaket, men nej …)

Utåtnaveln kommer väl att återgå till det normala sedan???

Skötväska fixad - check!

Jag börjar verkligen förstå mrs. Pitepalts  plöstligt utvecklade agressioner mot tonårstjejer. Igår på min lilla Köpenhamnstur blev jag absolut nerstirrad av alla tonårstjejer jag mötte - danska som svenska. De stirrar så man tror att ögonen ska trilla ut och de viskar "kolla!" till varandra på ett inte särskilt diskret sätt. OK, så jag är höggravid, men det är väl inte sååå groteskt? Andra tittar ju också och en överförfriskad man på Köpenhams central dristade sig till och med att klappa mig på mage, men tonårstjejer är värst. Är det måntro för att de har så svårt att föreställa sig att de någonsin skulle kunna utsätta sina kroppar för något liknande?

Oj, i natt drömde jag att vi hade fem (!) barn - fyra pojkar och en flicka. Jag kan inte minnas att jag lovat min man så många …

Jag tog mig en tur till Köpenhamn idag. Kanske överskattade jag min spänstighet så här i nionde månaden. Är helt slut nu!

Bättre sent än aldrig - igår hittade jag en gravidbola som nu hänger på magen och pinglar för bebben.

Idag var sista gången jag träffade min ordinarie barnmorska innan förlossningen. Nästa gång jag ska dit - om jag behöver - har jag i så fall gått över tiden och då får jag träffa någon annan. Hur som helst så var allt bra så hon kunde bara önska lycka till och så skulle vi ses på efterkontrollen.

Det firade jag och min stora mage med förmiddagsfika på Klostergatans Patisserie - ett ganska nyöppnat café, bageri och konditori med helt ekologiska bakverk.

• upp tidigt :(
• långfrukost och läsa tidningen
• tvätta, bädda, plocka i diskmaskinen, småplocka hemma
• blogga, slösurfa, mejla, förmiddagsfika framför dag-TV
• såsa runt på stan, uträtta småärende, skyltfönstershoppa, handla snittblommor på favoritbutiken, strosa lääänge på bibblan
• eftermiddagslur på soffan
• bädda barnvagn och bebispyssla
• handla mat, vika tvätt
• laga mat (och matlådor till frysen att ätas under den första bebistiden)
• titta på film
• duscha länge
• mejla (ett par till jobbet - men låtsas inte om att du läste det), blogga
• sova

Natti, natti!

Ja, så var barnvagnen bädddad och klar också.

(litet täcke från bebbens mormor och barnvagnsmobil från lill-kusinens mamma)

Igår hade vi sista pysseljuntan innan sommaren. Om det i vanliga fall är 50% pyssel och 50% fika, så var nog fördelningen 25/75 igår. Lite lojt pysslande så där … Jag knåpade lite med lagningsgrejor och nålade kantband på ett slags skötbordsunderlägg som jag fick för mig att göra ev en stuvbit och lite plastad frotté. Själva symaskinsdelen av pysslandet fixade jag idag på eftermiddagen. Tanken är att det ska ligga i skötväskan om man behöver ett underlägg att lägga bebben på. Om man inte tittar för noga på min slarviga sömnad så det rätt OK ut.

Ja, då sitter man här med det lyxiga problemet att vara ledig och ha dagar framför sig att fylla med precis vad man vill. Möjligen är det enda problemet att man inte vet hur många dagar det kommer att bli - det kan ju bli dags för bebis när som helst! Så vad ska man satsa på? Det här med att sova fungerar ju uppenbarligen inte, men man kan ju slappa ganska mycket ändå. Eller ska man fixa och dona med olika projekt nu. Sådant som man inte alls kommer hinna sedan.

Oj, oj - vilka svåra beslut

Rumpnissevagga kallade svärmor hängvaggan vi fått låna av makens syster och som svärmor var gullig nog att släpa hem på flyget från huvudstaden. Nu hänger den där och väntar på vår nya familjemedlem.

Sista veckan på jobbet tog nästan knäcken på mig, men nu har jag lämnat över alla projekt, dumpat alla pärmar hos diverse kollegor, hänvisat alla kontakter till andra personer, tömt inkorgen, städat rummet och knappat in frånvaromeddelandet - puh!

Och mitt i allt så hann jag med att luncha flera gånger med trevliga kollegor. I måndags med Å och I på en solig uteservering, i tisdags blev jag bjuden på lunch av mina bokklubbskompisar på mysiga Epicuré, i torsdags åt jag lunch och fick goda råd av föräldralediga kollegan J. och fick dessutom låna fina mamma- och bebiskläder. Och i fredags blev jag utbjuden av hela min avdelning. Jag blir så glad och rörd. Dessutom har jag fått så många lyckönskningar, kramar och omtänksamma presenter. Det är ju nästan så att jag kommer sakna jobbet. Men bara nästan

Nu hoppas jag att bebben håller "tidplanen" så att jag får en chans att vila och njuta några dagar av att ligga på soffan och läsa tidningar, böcker och mumsa i mig den goda chokladen.

"Passa nu på att sova ordentligt innan bebben kommer" - det är nog det råd jag fått flest gånger nu innan jag gick hem från jobbet. Men hur 17 ska det gå till!?! Jag vakar ju flera gången per natt och är kissnödig, har kramp i vaden, är för varm, får ingen luft, hittar ingen bekväm ställning för magen … (förlåt om jag är gnällig, men det är bara för jag har varit vaken sedan fyra på min första lediga dag).

… officiellt mammaledig

… borde man träna mer på den där profylaxandningen?

Tre veckor kvar till bebben kommer - varför sitter jag kvar på kontoret när klockan är tjugo i åtta?????

Sista veckan på jobbet - men hu, vilken vecka det kommer bli …

… att värme, en stor mage och en middag bestående av pizza och cola inte gör underverk för nattsömnen …

… fin-fina namntavlor från Minna Illustrationer.

På baksidan av Belinda Olssons bok Gravidchock utlovar samtliga recensenter att jag ska skratta högt  - ofta av igenkänning. Det gör jag inte. Skrattar högt, alltså. Jag småler knappt. Inte känner jag igen mig så värst heller. Jo, i vissa saker, men jag har svårt att relatera till karriärkris och suget efter att festa och röka. Men vissa nojor och osäkerhetsattacker är nog samma för alla gravida kvinnor och boken är precis så lätt-tuggad som mitt trötta huvud klarar av just nu.

Igår var det dags för ett besök på MVC igen. Barnmorskan klämde och kände och konstaterade att bebben nu var fixerad. Fast jag vet i sjutton - just nu känns det mest som att den ligger på tvären! Sedan tog hon en massa blod och skällde på mig för att jag jobbar för mycket. Jo, det är ju sant. Men nu är det bara en jobbvecka kvar.

Nu när jag gått in i nionde månaden så känns det ju verkligen i kroppen att man bär runt på extra vikt. Korsryggen gör ont när jag står eller går för länge och det är jobbigt och flåsigt. Men det intressanta är att jag väger precis lika mycket nu som höggravid som jag gjorde när jag var som tyngst (utan att vara gravid). Tänk att jag bar runt på så mycket! Men det var väl jämnare fördelat då …

Snälla lilla bebben - kan du inte låta bli att slå kullerbyttor hela nätterna och istället låta din stackars mamma sova. Åtminstone nu innan du kommer ut!

En månad kvar idag.

Fyra veckor.

30 dagar.

 (v. 36)

Oj, har precis fått veta att om bebben kommer enligt planen så kommer den väga över 4 kilo. Låter mycket … 

… och då tänker jag inte främst på magen, utan på alla kuddar jag numera får ha får att palla upp och stödja både här och där.

Hi, hi! Precis så här känns det just nu.

Förkylningen är inte så mycket bättre, men bebben verkar må bra. Den börjar bli stor och tung att bära runt på. Vi var på kontroll igen i fredags och allt var bara fint med oss båda. Jag hade extremt bra järnvärden för att vara i åttonde månaden, trots att jag slutade med tabletterna. Jag får väl tacka maken som matat mig med blodpudding och leverpastej

Det borde inte vara tillåtet att bli smittad av en dunderförkylning när man är gravid …

Ja, då är det redan v 34. Det går snabbt nu tycker jag! Det börjar också blir lite bökigare att bära runt på den här magen - lite tyngre, lite svårare att sova. Men det är väl kroppens sätt att trötta ut en, så att när det väl blir dags så bryr man sig inte om hur det går till - bara bebisen kommer ut!

Vi har varit på två föräldrakurstillfällen till. Förra veckan handlade allt om smärtlindring. Det kändes ganska befriande att barnmorskan inte lade några värderingar i vilka metoder som var bra eller dåliga. På profylaxkursen kändes det ju ganska tydligt att de var emot all medicinsk smärtlindring, även om de aldrig sa de rakt ut. Här blev vi mer presenterade för alla alternativ, så att vi själva kan fundera och välja. Jag har själv ingen aning om var jag står, men det var skönt att få höra att oavsett vad man väljer - om man kör helt naturligt eller tar alla droger man kan få - så är det ändå alltid jag som fött mitt barn och det är en prestation hur det än har gått till. Vi fick även se en förlossningsfilm från 80-talet (snacka om roliga frisyrer och glasögon), som kändes lite föråldrad men säkerligen naturtrogen. Nu när "Barnmorskorna" går på TV varje vecka så har kanske det där gamla filmerna spelat ut sin roll lite.

Igår var det dags att prata amning. Vi fick se en enormt käck norsk film som hette "Bryst er best". Den inleddes med att en norsk kvinna i folkdräkt kom skidande ner från fjället med barnen i en sele på magen, slirade in framför kamerna, satte sig ner och slängde fram brösten för att amma. Det var svårt att hålla sig för skratt

Maken har dessutom lite problem med att ta konceptet "bröstmjölkspump" på allvar - det är tydligen hysteriskt roligt av någon anledning. Amning verkar på det hela taget ganska bökigt och inte alls så naturligt som man skulle kunna tro. Men jag antar att det är väldigt praktiskt när det fungerar.

I veckan är det också dags för maken att gå på pappaföreläsning och för ett besök på MVC.

Jag har tre gissningar på pojke och två på flicka, baserat på magformen. Nån mer som vill vara med och gissa?

Jag vet att det kommer att kännas som en petitess i sammanhanget sedan, men en av de läskigaste sakerna just nu med att vara gravid är att naveln ibland vänder sig utåt. Ryyys!

Det är många som har tipsat mig om Gudrun Abascals bok Att föda och när vi var i Stockholm då lånade jag den av vännen där. Det är en lätt-tillgänglig och konkret bok om förlossning och allt vad det kan innbära. En del berättelser ur "verkliga livet" är insprängda i en mer faktabaserad text och det hela är befriande utan pekpinnar.

I morse surade jag lite över att det är så svårt att klä sig just nu - magen ser riktigt konstig ut i vissa plagg och en del saker känns bra på morgonen, men blir obekväma och skaver senare på dagen.

Men sedan är jag satt på tåget till jobbet så började jag tänka på hur tacksam jag är ändå över hur bra min kropp hanterar att vara gravid. Det är ju verkligen inte någon självklarhet när man inventerar i bekantskapskretsen. Många mår ruskigt dåligt, har ont överallt och måste - i värsta fall - vara sängliggande i flera månader. Men jag känner mig frisk och stark! Några småkrämpor sådär, men verkligen ingenting att beklaga sig över. Och så är det spännande att gå från att vara en sån person som nästan alltid har varit lite missnöjd med kroppen, till att känna sig lite stolt över att den fyller någon slags ursprunglig funktion (ja, jag vet  - lite av en floskel, men det känns så).

Ja, och plötsligt kändes inte det där med kläderna så viktigt.

Jag hoppas verkligen att det här inte händer mig!!!!!

 (v. 33)

Det fina vädret inspirerade till en cykelutflykt till Alnarpsparken. Det gick ganska bra, magen till trots, men det gick ju i lite långsammare tempo än vanligt och det var ganska svettigt. Det kan vara så att det var den sista cykelutflykten på den här sidan bebbens ankomst. Blir magen bara lite större så får jag nog problem med att den tar emot när jag trampar.

Mmmm … Gaviscon! Min nya kvällskompis.

Ja, nu är det början av åttonde månaden. Inte långt kvar nu. Igår började vi på föräldrakursen där de ska lära oss allt de kan

Första tillfället handlade om förlossningen. Barnmorskan sa väl inget nytt som vi inte redan har läst oss till, men det kände ändå betryggande att få höra det igen från en "auktoriserad" källa. Alla tittade sig nyfiket omkring, kollade in de andra föräldrana, funderade över potentiella fikakompisar under föräldraledigheten …

Och apropå fika så var det väldigt dåligt ställt med det. Här har man hört om kaffe, goda mackor och frukt på andra föräldragrupper, men vi fick bara ljummet vatten i en "varsågodochskölj"-mugg och frånvaron av kaffemaskin var plågsam. Vi får ta en termos med oss nästa gång

… Emmaljunga Classic Duo -06 (dvs. både liggdel och vändbar sittdel)

Vi hittade den på Blocket där den såldes på grund av utlandsflytt, så den var i princip i nyskick. Kanske hade det varit kul med en roligare färg, men vi får piffa med en snygg skötväska och bädda fint. Den känns klassisk och stabil. En pålitlig smålänning kan väl inte vara fel? Eller vad säger du, min svägerska?

(notera dagen - första söndagen i maj)

Så ligger de där, ganska prydligt, och väntar …

Vi har fått en del av mina gamla babykläder av mina föräldrar. En del av dem är helt rätt 70-talsretro just nu.

 Den här hade nästan lika gärna kunnat hänga på Lindex idag.

 Rolig gulorange dress och supersöt omlott-tröja

Andra saker är kanske inte lika snygga - men desto roligare:

 Den här stickade dressen hade jag på mig på min dopdag (efter ceremonin)

I gömmorna på vinden hittade jag det här tyget som jag gillar supermycket. Jag kommer så otroligt väl ihåg det från när jag var mindre - speciellt den rödprickiga kaninen av någon anledning. Nu klurar jag på hur det kan komma till användning i bebbens rum.

Jag vet att jag säkert kommer att få mer än nog av det här inom en snar framtid, men just nu känns det både lite konstigt och väldigt lustigt att det hänger sådan här små plagg på tork hemma hos oss:

De senaste dagarna har bebben levt om som 17 inne i magen. Slår den kullerbyttor? Eller leker torktumlare?

Idag råkade jag höra en isländsk mamma prata med sin lilla dotter inne på P.o.P.

" - Ser du kvinnan där. Kan du gissa varför hon har så stor mage? Tror du kanske att hon har ätit jättemycket?"

De pratade om mig, men de kunde ju såklart inte veta att jag förstår så pass mycket isländska

Pregnomage den 27 april - jag har samma form som vår "barbapappa"-lampa

Igår upptäckte jag att man kan beställa nya klädslar till många barnvagnar. Kanske är det den gyllene medlevägen - en begagnad vagn från Blocket, men en fräsch ny klädsel?

… så kan man väl ha en body med rosa elefanter på en liten bebiskille också om det skulle bli så? Det är ju "Fem myror är fler än fyra elefanter"-elefanter. De ska vara rosa!

Jag svajar lite fram och tillbaka i ämnet barnvagn. Ibland tänker jag att det finns hundratals schyssta begagnade barnvagnar på Blocket och en av dem duger fint och ibland tänker jag att jag absolut vill ha en ny fin vagn till bebben. Och jag vet att man då måste vara ute i god tid. Men igår när jag surfade in på Kronans hemsida så upptäckte jag att vagnarna där hade leveranstid i september. Hallå - fyra månader! Är inte det lite och ta i? Då skulle vi ha beställt vagn i februari. Och då fattade vi ju knappt ännu att vi skulle ha barn!

Så det blir nog Blocket ändå

Jag blir så glad över alla snälla och gulliga människor i vår närhet. Det här med att bli förälder är lite som att komma med i en ny "klubb" där alla hjälps åt. Förutom alla goda råd, så får vi och/eller får låna massor av praktiska saker - böcker, mammakläder och bebissaker. Nu senast en stor kasse fina bebiskläder från svägerskan i Stockholm.

Dagens koll visade att jag har gått ner i vikt. Troligen på grund av de otäcka järntabletterna. Så nu har jag fått dispens från Niferexen och får drick Blutsaft (något som den vikarierande barnmorskan förra gången sa att de absolut inte kunde rekommendera), så får jag förhoppningsvis styr på både järnvärdena och magen. Men de andra värdena var bara bra och bebben växer och har starka hjärtljud. Det är väl så finurligt ordnat att barnet tar den näring den behöver helt enkelt.

Precis som Mrs. Pitepalt blev jag ruskigt förtjust i de söta babykläderna med motiv från Fem myror är fler än fyra elefanter som finns på Lindex just nu. De är ju ett måste för en sjuttiotalist med bebbe på gång.

Ja, för dem som räknar - det är v. 30 nu.

… inföll tidigt i år. Nämligen redan igår. Då gick turen till Babyland för att spana på barnvagnar och babyskydd och sedan till IKEA för att titta på spjälsängar och annat smått. Vi handlade inte så mycket utan tittade mest, men vi kom i alla fall hem med lite saker till skötbordet - bland annant en färgglad mobil. Så var det med makens principer

Fick ett mejl från en författare med massor med fina bilder på bebisar - gjorda i marsipan. Det kan man ju inte tro när man ser dem - så verklighetstrogna!

Ja, så ägnade vi hela fredag kväll och lördag förmiddag åt att nypas, djupandas, krysta med k och tänka ut målbilder. Intensivkurs i profylax alltså. Det kändes på det stora hela som ett bra sätt att förbereda sig. Andningsövningarna vara väldigt konkreta och kan nog verkligen hjälpa. Men det är troligen en småsak att andas och försöka slappna av när maken nyper en, jämfört med när ett helt barn försöker ta sig ut… Massagetipsen var också bra och jag tror att alla partners fick en tydligare bild av hur de kan hjälpa till under förlossningen. Svårare var det att tänka ut målbilder och beskriva mina förväntningar och förhoppningar inför den perfekta förlossningen. För det första så känns det fortfarande som att det inte riktigt gäller mig, att det nog är någon annan person som ska göra just den biten, och för det andra så är väl målet med den perfekta förlossningen att barnet kommer ut. Eller?

"Relalalaxa - tryck på paus och softa - det gör man ju för sällan alldeles för ofta. Skäl för bråttom - finns det för gott om - så låt mig istället rabelibabbla nåt om motiv - för att relalaxera - A - dé känns bra - behöver’u flera?"

Nej, nu är det ju inte relax-kurs vi ska på utan profylax-kurs! Men jag kan ändå inte få Just D:s gamla slagdänga ur huvudet.

Ja, det ska vi göra på en fredagkväll. Hur firar ni helgen?

Ja, nu har jag fått börja äta järntabletter, någon som min stackar känsliga mage inte alls uppskattar. Jag fick rådet att äta tabletten på kvällen innan läggdags för att märka minsta möjliga av den. Men men får absolut inte ta den samtidigt som läkemedel mot halsbränna för då förtas effekten. Och när jag jag som mest halsbränna? Jo, såklart på kvällen när jag lägger mig. Så det blir till att välja mellan två onda ting …

Idag hade jag tid hos tandläkaren, men undersökningen fick ett hastigt avslut när bebben bestämde sig för att det inte alls var kul att ligga bakåtlutad i en tandläkarstol. Nu när bebisen börjar bli stor så kan den tydligen ligga emot kroppspulsådern när man ligger platt på rygg, vilket resulterar i att blodet inte cirkulerar som det ska. Jag fick smidigt (?) glida ner på golvet och sätta mig med huvudet mellan knäna och bara vänta tills suset i öronen, kallsvettningara och illamåendet gick över. Jag var otroligt nära att tuppa av, men det gick över efter ett tag. Tandläkaren sa att jag hade en mindre klädsam kritvit färg i ansiktet!

Hon hann konstatera att jag inte hade några hål, men resten av undersökningen (ta bort tandsten, putsning och sånt) för dock vänta till efter sommaren …

Av väninnan i Jönköping som var på besök i helgen fick vi en söt "fylleri"-bok av det slaget man brukar ha till bebisens första år. Men skillnaden var att den här hette Mitt första år som mamma. Och vände man på den så hette den Mitt första år som pappa. Där kan man fylla i tankar, förväntningar, förhoppningar och annat som har med det väntade barnet och dess första år att göra.

Idag var det en man som ledde passet i "vänta-barn"-gympa. Jag vet inte om vi såg skeptiska ut för han förklarade noga att ha hade varit ledare för sådana här pass förut och att det var han som hade ansvar för bl.a. rygg-gympan. Ja, och inte var det någon skillnad på passet - jo, han pratade föresten inget om bäckenbottenmuskulaturen

Jag träffade en gammal korridorskamrat på passet som jag inte sett på länge. Det var lite lustigt att se henne med mage, men hon tyckte kanske samma sak …

Nej, det ska jag ju inte - det vet jag, men maken fick låna den här boken av en kollega till mig. Det står i inledningen att det inte är en bok för kvinnor och att det automatiskt betyder att alla kvinnor kommer att läsa den. Och jag är naturligtvis inte sämre (eller bättre) än någon annan, så jag läste den såklart.

Dick Sundevalls bok Du ska bli pappa tar upp graviditet, förlossning och att leva med barn ur pappans perspektiv men med stort fokus på mamman. Det är mycket "ställ upp för din kvinna" och så i boken. Lite grabbigt ibland kanske, men varför inte?

Som kvinna kan jag känna att jag nog inte utnyttjar den är graviditeten tillräckligt. Det är ju tydligen OK att uppföra sig hur som helst och männen förväntar sig också det och ska ställa upp utan att knota. Jag har inte skickat iväg maken mitt i natten en enda gång för att köpa glass - vilken miss!

Urk, sitter här och känner mig lite konstig efter glukosbelastningen. Det är verkligen JÄTTE-SÖTT att dricka sockerlösning. Citronen hjälper (jag hade såklart glömt min, men jag fick en halv av en annan pregno-tjej) men det är ändå ganska läskigt på fastande mage. Först kändes det OK, sen blev jag illamående, sedan helt speedad och till slut supertrött. Jag hade optimistiskt nog tagit med mig datorn och tänkte att jag kunde jobba lite under de där två timmarna, men det fanns inte en chans. Jag kunde inte fokusera på någonting - det enda som fungerade var att bläddra förstrött i någon gammal föräldratidning jag hittade.

Men jag hade värden långt under riskzonen, så det känns ju skönt.

Sen fick jag äntligen äta! Men kroppen protesterar nog ändå lite mot att bli behandlad så här - nu mår jag illa och känner en huvudvärk komma smygande …

Tittade just på "Barnmorskorna" på SVT. Alla säger att det är ett så fint och mysigt program. Men nä, jag vet inte det … jag tycker ändå inte att det verkar nåt vidare med förlossning …

Sitter här och funderar på vad som är bäst taktik inför glukosbelastningen imorgon. Jag ska vara fastande från midnatt. Klockan åtta ska jag hälla i mig 3 dl sockerlösning. Sedan får jag inte äta på ytterligare två timmar. Men när blodprovet sedan är taget så är det fritt fram. Men vad är bäst taktik nu - är det att äta lite och lätt mat så att man vänjer sig vid att inte ha magen full eller är det att äta så mycker som möjligt fram til midnatt så att jag står mig? Hmmm …

Precis just nu så sparkade bebben så hårt att det "bumpade ut" en bula på magen

Profylaxkursen är inbokad - check!

Lägesrapport - v. 28 börjar idag. Magen växer och frodas. Bebben sparkar och far runt. Jag har upptäckt några mindre förtjusande sidor av graviditeten - halsbränna till exempel. Fy!

När får man börja köpa bebissaker? frågade jag maken hoppfullt …

Inte en dag före första söndagen i maj, säger han.

OK, gravidmagen är ju mysig, men det är inte helt lätt att hantera att kroppen sväller åt alla håll och kanter. Jag vet att jag ska gå upp i vikt nu, jag vet att det är helt normalt och jag vet också att jag inte gått upp mer än jag borde. Men det betyder ju inte att det känns kul (speciellt inte när man tidigare kämpat för att gå ner i vikt) och det är inte kul att bli kallad tjockis - inte ens när man är gravid.

Roligt tips på mobil att hänga ovanför skötbord eller säng hittar man på Jojos blogg.

Note to myself -bebben gillar inte gyrostallrik …

Jag har ju räknat fel - jag har gått och trott att förra veckan var v. 25, men det var det inte utan v. 26 och idag börjar alltså v. 27.

Uppdrag: MAMMA (red. Karin Salmson) är en samling av krönikor/betraktelser/mejl och annat från ett gäng "moderna"  - och lite kända - mammor t.ex. Linda Skugge, Martina Haag och Emma Hamberg. Den har några år på nacken och jag har läst den en gång förut i jobbet, men tänkte det var nyttigt att läsa om nu med nytt perspektiv. Nu har jag ju inte blivit mamma än, men jag har väldigt svårt att känna att jag identifierar mig med de här kvinnorna i medievärlden i Stockholm. Vissa saker är förstås allmänna och de är lite roliga att läsa om då de oftast presenteras på ett humoristiskt sätt. Och visst, jag respekterar det resonemang som ligger bakom att man ska ha möjlighet att gå tillbaka till jobbet som frilansskribent en vecka efter att barnet är fött, men jag är inte säker på att jag förstår varför man vill göra det.

… att hitta en halv påse bortglömda lakritskarameller i handväskan, när man varit sugen på godis hela kvällen!

Ett stort paket kom på posten fullt med gravidkläder som jag får låna. Där var många fina saker som säkert kommer till nytta. Skönt att ha lite att byta med. Men där låg också en fin present som min duktiga svägerska sytt:

Supersött till barnvagnen. Tänk attt det här funkade Det är ju så mycket roligare att ha sådana som någon man känner har gjort.

Tack, tack, tack - vad du är snäll! :)

Idag var jag på MVC igen på invägning och tog lite prover. Alla värden på både mig om bebben är ovanligt bra och det känns ju skönt. Inte hade jag behövt oroa mig för mina groteska matvanor heller för jag hade inte gått upp mer än normalt och magen låg till och med lite under normalkurvan.

Fast jag tycker ju att det börjar bli en rejäl kula.

 (v. 26)

Testa den mysiga massageoljan Therapy från Lush. Den kom till mig i ett påskägg och jag trodde först att det var en tvål. Men "tvålen" blir en väldoftande massageolja när den värms upp av huden och den ska vara extra bra till växande pregnomagar.

På väg från min InDesign-kurs passerar jag var onsdag Vinylbaren på KB. Där sitter folk och äter, myser och dricker rödvin. Jag blir såååå sugen!

Makens systerdotter konstaterar: Du har en ganska stor mage!

Ja, det kan man ju inte neka till

Till vännen i Portugal som uttryckt önskemål om att få se mig i pregnokläder. Vad gör jag inte för din skull. Men det är egentligen bara brallorna som är "riktiga" mammakläder. Än så länge funkar många vanliga överdelar.

Det kan väl inte finnas något som "för mycket" när det gäller påskchoklad i kombination med graviditet?

Jag har förstått att en del tycker att en av de bästa sakerna med graviditeten än att "behagen" blir större. Men det senaste BH:n jag skaffade var faktiskt löjligt stor …

Alla planer på en lång och skön sovmorgon gick om intet när bebben bestämde sig för att utöva någon slags avancerad modern dans inne i magen …

Hoppas jag på att bli i den här gula, glada klänningen/tunikan som syrran hjälpte mig att fixa från Me & I (tack!). Magen bör få plats. Risken är väl bara att jag ser ut som en stor gul boll

När jag var ute och jagade tapeter åt syrran igår så hittade också en blus och ett par träningbyxor som förhoppningvis inte klämmer åt alltför mycket när jag ska gå på vänta barn-gympan. Och som tur var hade H&M 10% på allt för medlemmar

… undrar just om mitt överdrivna intresse för glass med chokladsås från McDonald’s är en craving eller bara en fix idé?

Nu måste det bli vår snart! Jag börjar få problem med att knäppa vinterkappan …

Nu känns bebisens rörelser lite mer definierade - inte så mycket sprattlande utan som riktiga små sparkar. Till makens stora glädje så kunde han igår för första gången känna det utanpå magen också

Idag är jag så glad - jag har hittat en fetaost på pastöriserad mjölk (ICAs äkta grekiska feta) som faktiskt smakar fetaost och inte plast och en bredbar getost (Chavroux) som också är pastöriserad. Hur god som helst på rostat bröd med lite honung. Mmmm …

Bebisbekännelser - guide för nybörjarföräldrar av Lotta Sjöberg är en riktigt roligt bok

Usch, jag såg mig själv i spegel nyss. Graviditet i kombination med influensa gör inga underverk för självförtroendet precis. Var är det härligt tjocka håret och strålglansen som jag trodde skulle ingå i konceptet?

Vi har inte börjat fundera på bebisnamn på allvar ännu, men på en trevlig blogg har LindaK listat en massa bra förslag. Hi, hi.

Annars förespråkar min författare självklart namn ur de barnböcker vi jobbar med, men jag vet inte … 

 (v. 23)

Om Annika Lantz bok om mammalivet var ocensurerad, dråplig och väldigt rolig, så är Vicki Iovines Så överlever du ditt första råd som mamma raka motsatsen. Ja, eller den är inte heller särskilt förskönande, men det känns liksom som den har fokus på fel saker. Det är lite för mycket prat om fuktkrämens och läppstiftets goda inverkan på din självbild som mamma och rådet om att ta med sig sin egen hårtork till BB käns liksom helt överflödigt. Översättaren har nog gjort sitt bästa för att anpassa texten till svenska förhållanden, men den känns ändå hopplöst amerikansk. Och det tråkigaste är nog att författaren verkligen försöker vara rolig, men jag småler inte ens. Jag ska nog ägna mig åt lite annan läsning ett tag nu.

I rättvisans namn så måste jag ju också visa en bild på maken som alldeles ny också.

Fick ett tips idag på ett företag som gör kläder som funkar både under och efter graviditeten - speciellt smarta verkar deras byxor och tunikor. Paola Maria heter de och har återförsäljare runt om i landet. Jag ska nog kolla in butiken i Malmö.

Hittade den här bilden av mamma och mig när jag var alldeles nyfödd. Oj, vad med hår jag hade! Synd att det inte höll i sig … Det ska bli spännande att se hur vår lilla filur ser ut och vem han/hon blir lik.

Jag har precis kommit hem efter mitt första pass vänta barn-gympa. Det krävdes ganska stor viljestyrka - av en även i vanliga fall mycket träningsovillig person - att ge sig iväg på söndagkvällen i regn och blåst för att gympa, men det ska ju vara nyttigt sägs det i allmänhet och för gravida i synnerlighet. Så vad gör man inte för sin bebbe, sin rygg och sin falska ischias. Det var lite spännande att gympa ihop med en massa gravida magar i olika storlekar. Jag var nog "minst" gravid i gruppen, men en del var så stora att man undrade om de inte skulle föda närsomhelst. Tur att Gerdahallen ligger nära BB! Den väldigt käcka - och också mycket gravida - ledaren guidade oss genom bra övningar för rygg, nacke, axlar och bäckenbottenmuskulaturen. Det är annars en muskelgrupp som det inte näms så mycket om på andra gympa-pass!  Lite pinig var att jag var den enda som tog den lättaste stången. Bra var att man inte behövde bekymra sig för att hålla in magen i omklädningsrummet

Annika Lantz bok 9 och en halv månad syftar inte på graviditetens längd utan på den tid hon är hemma och föräldraledig med sitt andra barn. Det är en kaotisk värld av kolik och kroppsvätskor beskriven på ett oerhört dråpligt sätt med massor av humor och värme. Jag skrattar högt flera gånger!

Ja, alltså inte en sådan där man hänger ovanför skötbordet, utan en sådana avsedd för att transportera det nya livet och alla tillbehör (för de verkar ju onekligen komma med en hel del sådana). Istället för det behändiga, lilla, bensinsnåla sak vi funderat på tidigare, så blev det en rejäl kombi.

På sistone har jag nojat lite över att jag säkert hade en blodpropp i benen. Jag vaknade en natt av att hela benet pulserade och värkte. Men tillsammans med symptomen "kniv i skinkan" och strålade smärta på baksidan av låret har jag lyckats google-diagnosticera det till "falsk ischias" som tydligen inte är helt ovanligt under graviditet. Men ont gör det ju i alla fall till och från - isch, isch!

Inte nog med att jag känner mig ful, otymplig och andfådd - jag har nog blivit dum också

Gleerups bokhandel i Lund har en av de finaste barnavdelningar jag vet. De har förutom ett mycket bra sortiment av barnböcker även en massa mysiga småsaker för barn. Tidigare har jag haft anledning att hänga där i och med jobbet, men nu kan jag ju titta av helt andra anledningar Nu hade de dessutom rea på massor av fina barnsaker - men jag vet ju inte om eller när man behöver sånt här?

Ja, jag hamnade ändå på bokrean till slut och kom hem med en liten skörd av helt nödvändiga (eller?) böcker.

Jag är helt säker på att den bästa maten för bebben just nu är ostmackor och saltlakrits!

De illsöta filurerna på Designtorget. Men om jag inte har fel för mig så har jag en svägerska som kan mönstret till några nästan ännu finare?

Hi, hi - nu har maken också börjat drömma konstiga bebisdrömmar. I natt drömde han att var ute på stan och fikade med en kompis när han kom på att hade bebisen med sig - i en papperskasse! Men det kanske är ett bra alternativ till barnvagn

Nä, just nu händer det inte så mycket. Magen växer lite, bebben fisksprattlar och vi funderar på det där med att köpa bil (men bestämde oss för att måla om köket istället). Och så väntar vi.

Jag har blivit en snarkare

Maken mobbar mig för att jag låter. Men det är faktiskt inte mitt fel - det står i min pregno-bok att man kan få svullna slemhinnor när man är gravid och därför är man konstant täpp i näsan. Och om man dessutom måste sova på rygg, så är det ju inte så konstigt att man snarkar lite, eller? För övrigt tycker jag inte att det är mer än rättvist att han också ska sova dåligt när jag gör det - för det gör jag just nu. Sämre än någonsin och det vill ju inte säga lite.

Andra spännande effekter av pregnoläget är att jag äter hela tiden - konstant! - jag kommer att väga ett ton i juni. Jag är dessutom kissnödig precis jämt (ännu en bidragande orsak till dålig sömn) och min tidigare ganska besvärliga stressmage har spårat ur totalt. Härligt!

Å andra sidan har man ju alla ursäkter i världen för nästan vilket beteende som helst, man behöver man inte ha bekymmer med "roliga veckan" eller anledning att stressa upp sig över beach-08

… så inser jag ju att "problemet" i mitt inlägg nedan är ett rent lyxproblem.

Egentligen blir jag lite trött av att tänka på vad man behöver till bebisen hela tiden (ja, alltså - det är ingen som tvingar mig - det är bara min hjärna som går på högvarv). Kanske kunde man koppla bort den delen av hjärnan ett par månader och aktivera den igen när det verkligen börjar bli dag att tänka på bilbarnstolar, barnvagnar och spjälsängar? Nu kollar jag liksom lite på sånt hela tiden …

Fast den här spjälsängen från Stokke var ju väldigt fin …

Nu har jag läst klart Att bli mamma av Malin Bergström. Det var en lättläst bok om graviditet, förlossning och att leva med barn. Egentligen ar det en sån där bok som säger "intet är fel - allt är normalt" och det kan ju vara ganska trist, men på samma gång är det skönt att få bekräftat att tankar och funderingar man har är helt normala och att man inte är ensam. När det dessutom är skrivet på ett lättsamt och presigelöst sätt utan pekpinnar så tilltalar det mig ändå. Och en skön motvikt till de mer "tekniska" böckerna om fostrets utveckling.

Jag fick ett mejl med barncitat av vännen i Jönköping appropå bebisar och graviditet:

För att få barn måste fröna tävla. Om de spurtar riktigt mycket är det risk att man får trillingar.
/Johan 7 år

För att det ska bli barn måste pappan spruta massvis av baciller in mammans ägg. Ägget är stort som ett gåsägg. Sedan slåss tjejbacillerna med killbacillerna. Och om tjejerna vinner så blir det en flickbaby.
/Julie 6 år

Om man inte kan få barn kan läkaren göra ett i provrör. Men de flesta barn är gjorda med vanliga rör.

Kejsarsnitt betyder att man skär ut babyn genom nödutgången.
/Martina 6 år
 
En gynekolog är… en som inte vet så mycket om halsen på folk.
/Erland 6 år

En sån här söt body från Me&I kanske?

Det är väl så nära bebben kommer att komma en husvagn, i alla fall om bebbens mamma (som är lite lätt allergisk mot husvagnsliv - till skillnad från andra i familjen) får bestämma

Kan inte sova för bebben buffar en massa på mig. Det blir nog ett kvällspiggt barn.

Idag har jag ägnat förmiddagen åt att försöka att inte se gravid ut Vi startar upp nya projekt och vi ville inte oroa våra nya samarbetspartners med att de kanske måste byta redaktör mitt i allt, så jag höll lite låg profil - i alla fall tills de kommit igång lite och ser att det funkar fint!

Vem var det som sa att man får ökad lung-kapacitet när man är gravid (jag har faktiskt läst det någonstans)? Jag blir redan helt knäckt av att cykla från stationen och hem. Det är iofs en ganska seg - svagt, svagt lutande - uppförsbacke hela vägen, men så dålig kondis har jag ju faktiskt inte. Det känns som att lungorna liksom inte får plats. Det trodde jag var ett problem först senare när magen är stor.

Ja, då har halva tiden gått. Helt otroligt. Men jag antar att hela gravidgrejen blir mer påtaglig tiden jag har framför mig när magen börjar växa rejält och man också uppfattas som gravid av omgivning.

Jag blev lite full i skratt idag när jag såg vad som ligger på mitt sängbord just nu. Det är inte utan att min läsning har tagit lite andra spår på senaste tiden:

Just nu läser jag Att bli mamma av Malin Bergström, men däremellan bläddrar vi i boken Vänta barn som man får på MVC vid inskrivningen. Den är ganska torr och tråkig, men instruktiv om barnets utveckling. Även Att vänta och föda barn av Sheila Kitzinger som jag fick av barndomsväninnan är bra att bläddra i, men är lite för amerikansk.

Lite mer levande är Lennart Nilssons bok Ett barn blir till som vi lånade av vännerna i Dalby. Där finns vackra, nästan övernaturliga fotografier av hur bebisar utvecklas inne i magen.

I förmiddags läste jag Välkommen till det nya livet av Fredrik Emdén. Den hade jag lånat hem från jobbet för att maken skulle läsa lite om pappalivet, men jag var lite nyfiken själv och eftersom den består av korta krönikor så tog det bara en liten stund att läsa. Nu är väl min man inte en lika förvånad eller lika ung pappa, men han kan säkert känna igen sig lite.

Huruvida boken om mammagympa som jag också fick av barndomsväninnan blir mer läst/använd av mig än av henne återstår att se …

Lite "vanlig" läsning hinner jag ändå med, men det kan man läsa om på den andra bloggen.

Tips - Mrs Pitepalts trevliga blogg - nu med gravidtema

En pytteliten ekologisk och en med crazy-mönster att växa lite i.

På sistone har har jag känns ganska mycket av något som känns som en fisk som spritter inne i magen (ja, eller så som man tänker sig att det kanske kunde kännas om man nu hade haft en fisk som spritter inne i magen). Barnmorskan bekräftade att de första fosterrörelserna ofta känns just så. Hi, hi!

Var inne i en barnvagnsaffär på lunchen. Jag måste erkänna att jag blev lite chockad över hur otroligt många modeller det finns. Och lite över vad de faktiskt kostar. Vi har ju fått ett erbjudande om att få en begagnad vagn av barndomsväninnan. Det känns väldigt lockande just nu.

Helt plötsligt så dyker det upp saker i vardaglig konversation ("Men hur ligger din moderkaka?") som man aldrig trodde att man skulle prata om för bara nån vecka sedan …

Ja, då var jag på mitt andra besök på MVC i morse. Allt var bra med bebben. Jag fick lyssna på hjärtljudet - det var spännande. Starkt och regelbundet! Och jag mådde visst också bra Inga förhöjda värden, onormal viktökning eller andra konstigheter. Skönt. Nu är det fem veckor till nästa besök.

Två gången den här veckan har jag träffat min föräldralediga kollega och hennes lilla frö. Den flickan är så härlig - glad, harmonisk och tillfreds! Kan man beställa en sån?

Imorgon ska jag på andra besöket på BVC och nu har det ju faktiskt hänt lite.

 (mage v. 13 hemma i vardagsrummet)

 (mage v. 18 på Miami Beach)

Det här med graviditet öppnar ju upp helt nya shoppingmöjligheter …

Bildbevis