Västmanländskans gravid- och bebissvammel

Dagens rätt: broccolipuré

Smakpanelens bedömning: mums! (men fy, vilken sprutt det satte på magen!)

Det har fungerat väldigt bra ett par gånger att pumpa ur och ge lilla T flaska. Så har jag fått chansen att lämna hemmet en lite längre stund. För några veckor sedan när jag skulle på pysseljunta, ville maken ha lite mystid med dottern. Vi var inte alls oroliga för jag skulle ju bara vara borta några timmar och hon skulle ju äta smakportion och vi hade gott om mjölk i frysen. Och dessutom modersmjölksersättning om det skulle behövas ännu mer mat.

Men se, då passade det inte alls att äta ur flaska. Gumminappen var blä och innehållet smakade visst inte så värst gott heller. Maken testade att ge lilltjejen mjök på sked, men det passade inte heller. Lite vatten i flaska för att se om det var innehåll eller förpackning som var värst funkade inte heller. Lilla T ville ha tutte helt enkelt. Det var inte läge att testa om modersmjölksersättningen var ett alternativ. Maken lyckades dock få i henne ytterligare potatispuré och höll på så vis ställningarna, men när jag kom hem var läget tämligen gnälligt och T ammade sedan som om hon aldrig skulle få mat igen.

Synd tyckte vi som såg både mysig pappadotter-tid och en utovad barnvaktskväll med bio flyga sin kos.

I morse gjorde maken ett nytt försök med flaskan - denna gång med modersmjölksersättning i - för att jag skulle få en liten sovmorgon. Denna gång var nog flaskan helt OK, men fy för att dricka sånt skräp! Usch och blä! Men vi får försöka igen  - det kanske tar lite tid att vänja sig vid smaken. Det skulle ju vara himla bra att ha som alternativ om det inte funkar att pumpa. Ja, om skruttisen vill ta flaska överhuvud taget då.

To be continued …

Vi gillade inte någon av de dynor man kunde skaffa till TrippTrappstolen (och de passade inte heller i vårt gröna kök), så jag fick knåpa ihop en själv. Jag är verkligen ingen virtuos vid symaskinen, men efter lite expertkonsulting från mamma så gick det bra. Titta inte för noga bara

(dessutom med praktiskt avtorkbart vaxat tyg - till skilllnad från ljusa pastelltyger med nallebjörnar på)

Dagens rätt: majspuré

Smakpanelens bedömning: mumsigt

Men kocken tyckte att det var svårt att få till en jämn puré. Mycket skal. Hur gör man - det kan väl ändå inte vara meningen att man ska "sprätta" majskornen som man gör när man skållar mandel …

Idag fyller lilla T fem månader!

Funkar att pilla med.

Funkar att banka i köksbordet med.

Funkar att smula sönder.

Funkar att slänga på golvet.

Äta? Nej, det tror jag inte på …

I helgen när vi var på flera håll i Stockholm var det inte helt praktiskt att göra egen puré, så vi testade ett par av de varianter som fanns på det lokala Coop hemma hos mina föräldrar. Utbudet av ekologisk barnmat var knappt, så vi fick ta Sempers vanliga sortiment (som ju i alla fall till stor del är närproducerad).

Morotspurén var ett säkert kort - den slank ner lika bra som mammas hemlagade. Majs- och potatispurén mottogs skeptiskt första gången, men slank ner fint andra gången.

Det är ju väldigt smidigt med färdig puré, men än så länge är det inte så ansträngande att göra egen, så jag tror att jag fortsätter att mixa hemma lite till. Burkarna kan vi ta till när vi är på språng.

I tordags satt lilla T prov för första gången utan stöd! Ja, ingen lång stund, men i alla fall! Första gången var i vagnen när vi var ute på stan med mormor. Hon sträckte sig efter knapparna på min kappa som låg över fotänden på vagnen. Och så satt hon

 Kappan var lite tung, så hon nöjde sig med sin mössa

Färdigheten testades sedan på mormors köksgolv när vi kom hem - till lilla T:s egen förtjusning.

 En kudde bakom är bra som säkerhet när hon tappar balansen och ramlar baklänges.

Vår stora tjej!

Ett annat trick som hon testade för första gången dagen efter vara tt fånga sina fötter på skötbordet. Hon har inte varit så intresserad av sina fötter förut (troligen pga. skenan) men nu fick hon ett fast grepp.

Ja, i tisdags morse laddade jag barnvagnen med lilla T och allt vi kunde tänkas behöva för nästan en vecka borta från hemmets lugna vrå. Jag packade smart i ryggsäck och fick även med babyskyddet under barnvagnen. Maken följde med oss till stationen och hjälpte till att lyfta upp vagnen på tåget. Där var det trångt! Men vi hittade en plats att ställa vagnen (till några kostymklädda unga killars förtret - där ville de hänga sina fina överrockar). Jag lyfte ur mjukliften och kunde på så vis få med mig lilltjejen till vår plats. En egen plats för ett så litet barn kostar bara en femma och det är det helt klart värt!

Lilla T tyckte det var väldigt roligt att åka tåg. Hon hade fullt upp med att titta ut genom fönstret och på alla medpassagerare. Bäst var den lilla flickan som just lärt sig gå och som passerade i gången om och om igen (hon ville inte sitta still nu när hon lärt sig denna nya färdighet - till hennes mors förtvivlan).

Det var egentligen meningen att vi skulle åka till Stockholm och byta där, men på grund av elfel på Stockholms central så rekommenderades byte i Norrköping. Lilla T passade på att somna precis lagom till bytet, så det fungerade bra att packa ner henne i vagnen igen och hon sov sig igenom en liten skumpig avstigning (tack till den rökande tanten som hjälpte mig) och en väldigt gnisslig rullstols/barnvagnshiss på regiontåget. Tyvärr var sätena otroligt obekväma så hennes mamma fick inte sova, men annars var regiontågen väldigt mycket smidigare än X2000. Bara att rulla på och åka den lilla hissen. Gott om plats att ställa vagnen så att man kunde sitta bredvid den och det gick till och med att ta med sig hela ekipaget in på toaletten - som dessutom var utrustad med skötbord. Konduktörerna var dessutom väldigt trevliga. Mycket gott betyg för Tåg i Bergslagen alltså.

När lilltjejen sedan vaknade åt hon en lång stund, satt i mitt knä en stund och lekte med sin randiga kanin. Eftersom hissen var lite långsam och det inte är slutstation så ville jag vara ute i god tid inför nästa byte, men lilla T gjorde klart att det inte var kul att bli ner bäddat igen i vagnen. För varmt med alla kläder och så går det inte att sitta upp när mjukliften ligger i. Usch och fy! Men, hon somnade igen så snart vi kommit ut i friska luften och jag hann med en fika på Waynes innan vi byte till nästa regiontåg.

Väl framme i Metropolen kvistade jag in på Coop för att handla blöjor och lite barnmat (onödigt att släpa) och sedan promenerade vi sista biten hem till lilla T:s mormor och morfar. Men det är en annan historia.

Lilla T har också testat dubbeldäckståg mellan Västerås och Stockholm - även de var föredömligt barnvagnsvänliga (ja, man får ju välja nedre botten så klart!) - samt pendeltåg, tunnelbana och stadsbuss i huvudstaden. Allt går ju bra men tar lite tid. Det blir mycket upp och ner i långsamma hissar från och till perronger och i tunnelbanan är det ju väl mycket folk. Men lilltjejen tog allt med gott mod.

Tågresan hem gick med X2000 hela vägen och det fungerade fint även denna gång - då hade dessutom maken slutit upp - men i höjd med Nässjö började lilla T tycka att det fick vara nog med allt kuskande med olika färdmedel och vi fick jobba hårt för att hålla henne nöjd och glad den sista biten.

Och vi vet inte om vi inbillar oss - men hon såg väldigt glad ut när vi kom hem till lägenheten.

Usch, idag är en sån där dag när inget känns bra. Jag är så in i bängen trött! Mitt redan tunna hår känns mer än lovligt risigt (och dessutom har jag bebiskräks i det!). Jag är innerligt trött på mina amningströjor som börjar bli riktigt urtvättade. För att inte tala om amnings-BH:arna - fy för! Jag är dessutom novemberglåmig, lite småfinnig och har ont i lederna. 

Hjälp! Jag behöver en mamma-make over!

Dagens rätt (ja, eller förra onsdagens rätt): ärtpuré

Smakpanelens bedömning: smaskens!

 Men fy, vad ont i magen man kan få av ärtor - och blöjkontot blev hårt belastat …

Nu är vi hemma igen!

Lilla T har varit med om massor av roliga saker som vi ska blogga om så snart vi hinner. Men idag ska vi mest njuta av en helt vanlig dag hemma.

Nu drar lilla T norrut för att testa X2000, träffa mormor och morfar och gå på fest. Vi ses!

Nu snurrar lilla T år alla håll och kanter. Från rygg, till sida och till mage och sedan tillbaka igen för att göra samma sak åt andra hållet. Men den där sista lilla knycken för att komma helt runt på magen är svår  - där ena armen är i vägen - det lyckas bara ibland.

Hon jobbar också bra på att röra sig ett helt varv motsols i babygymmet - först ligger hon med fötterna nedåt, sedan vrider hon ett kvarts varv i taget tills hon kommer hela varvt runt.

Hennes föräldrar tycker så klart att hon är så begåvad

Efter genrepet för ett par veckor sedan var det dags för vår barnvaktspremiär. I fredags kom lille M och hans festklädda föräldrar hem till oss i god tid innan de behövde gå till sin fest. Då kunde de ge M hans kvällmat och han hann vänja sig lite vid oss innan de gick. Det ynkades ett par gånger vid dörren när föräldrarna gick, men sedan fick M clementinbitar (mycket populärt!) och satt snällt i lilla T:s stol och plockade med dem när vi åt vår middag. Lilla T fick sitta i babysittern på köksbordet så att hon hade full koll på alla.

Sedan lekte vi en stund allihop innan det var dags för M:s kvällsgröt. Kanske gjorde jag inte den precis som hans föräldrar för den var inte så populär. Men vi hade fått tipset att ge honom en leverpastejmacka om inget annat funkade och den slank snabbt ner. Sedan fick maken ta hand om pyjamaspåklädning, tandborstning och nattning medan lilla T fick sin kvällsmat. M kom till ro ganska så snart, lilla T strax därefter och vi kunde pusta ut med popcorn i TV-soffan.

Tyvärr vaknade det lilla pyret vid tolvtiden och blev enormt ledsen när han inte kände igen sig. Maken tog till alla knep för att få honom att somna om, men det var inte lätt. Jag försökte sova, men det var inte heller lätt. Efter en timme eller så tog jag över, men maken hade nog gjort grovjobbet för M somnade ganska så snart. Lite senare på natten blev han hämtad av sina föräldrar och då sov han som en stock genom både påklädning och transport till barnvagnen.

Men vi fick godkänt på barnvaktningen av föräldrarna och förhoppningsvis fick lilla M inte några bestående men

Nu fixar lilla T att ta sig runt från rygg till mage!

Dagens rätt: timjankryddad puré av palsternacka

Smakpanelens omdöme: med beröm godkänt

Hmmm … någon som kan tipsa om ett bra sätt att få bort morotspuré från kläder?

Det var en lång och jobbig kamp.

Förnuftet vs. fåfängan.

Förnuftet sa: vi har redan en stol till lilla T. Den är praktisk och vi fick den gratis.

Fåfängan sa: men den är ful! Tänk vad fint det skulle vara med en som passar i köket. Den ska ju stå framme hela tiden.

Förnuftet sa: men den här är lätt att göra ren. Och dessutom lätt att montera ner och ta med sig.

Fåfängan sa: ja, men tänk vad praktiskt med en stol som lilla T kan ha lääänge. Och så är den ju snygg också.

Fåfängan vann!

Nu står den en TrippTrapp i vårt kök.

Dagens rätt: morotspuré

Smakpanelens bedömning: entusiastisk

Lilla T uppvaktar sin pappa på hans alldeles första fars dag med ett kort som vi gjorde på öppna förskolan. Och vit choklad.

Eftersom jag har varit lite krasslig den här veckan så har det inte blivit så många aktiviteter utöver föräldragruppen (med efterföljande fika) och några promenader. Jämfört med förra veckan när vi lunchade, fikade, sjöng, kollade film och annat så ha det varit en väääldigt lugn vecka. Idag verkade lilla T totalt uttråkad av att bara se sin mamma. Jag svär att hon sa "nä, nu får du väl ge dig" när jag försökte roa henne med en liten sångstund och drog samma repertoar som alltid.

Så vad gör man inte för sitt barn - jag fick packa ihop oss och knata iväg i regnet till öppna förskolan, där de brukar ha sångstund och annat. Det var premiär för oss, men jag hade hört att fredageftermiddagar brukar vara ganska lugna. Och där var bara en handfull mammor (och en pappa) med sina barn. Vi hälsades välkomna av av en trevlig förskollärare, som visade oss runt och berättade hur allt funkade. Jag hälsade på ett par mammor som jag kände igen från babysången. De flesta hade barn i bästa "slå varandra med klossar"-ålder, så mammorna sprang omkring och jagade sina telingar för att försökte hindra dem från att skada varandra alltför mycket. Lite svårt att prata med dem alltså. Jag försökte istället konversera pappan som satt ensam i ett hörn med sin dottern, men det gick trögt. Men jag förstod snart att det inte var mig personligen han hade något emot, utan bristen på gensvar i kommunikationen berodde på att han bara talade persiska.

För att undvika att lilla T skulle få en kloss i huvudet tittade vi på när några stillsamma flickor målade i ritrummet. Sedan var det dags för sångstund (jag hoppades på lite inspiration till nya sånger). Det tyckte lilltjejen var fantastiskt roligt! Förskolläraren som spelade ukulele och sången med en grön handdocka i form av en groda var bäst - då var lyckan total.

Sedan var det fika. Men se, det tyckte lilla T var urtråkigt. Tanken på att hennes mamma skulle få sitta ner en stund med en kopp kaffe och kanske prata med någon annan vuxen var visst outhärdlig! Så vi tackde för oss och traskade hem.

Men, så här i efterhand, var det nog inte av missunsamhet som lilltjejen protesterade mot fikat. Istället var det nog så att hon var så trött av alla nya intryck att hon bara längtade efter att få sova i vagnen. Hon slocknade nämligen i samma sekund som jag la ner henne.

Stort grattis till vännerna i Anderslöv som blivit föräldrar till ännu en fin pojke!

På menyn idag: rotmos (rotpuré?)

Smakpanelens bedömning: lätt skeptisk

Update: rotmosen vann i längden

Jag hade ju lite tur när tävlade på Kulturbloggen, så jag hoppas på tur även i den här tävlingen om en ekologisk luvtröja från Petit Pure (kolla t.ex. i deras söta tröjor med prickiga fåglar):

Jag är med och tävlar hos En Mölnbobos Liv, tävlingen sponsras av Petit Pure och vinsten är en luvtröja för barn upp till 2 år. Alla kan vara med och tävla även de utan blogg. Tävlingen avslutas 5 december.

Visste ni att morot luktar förfärligt illa när man kokar torrt i katrullen?

Idag får lilla T rotmos istället.

Uppdate: hur lång tid tar det egentligen att koka en kålrot? Jag har skurit den i pyttesmå bitar och nu efter 30 minuter (jag vaktar kastrullen noga för att inte koka torrt igen) är den fortfarande stenhård …

Efter att ha ätit potaispuré med stor entusiasm i fyra dagar verkade lilla T lite trött på den färglösa purén idag. Hon var mer intresserad av min smoothie.

Men imorgon ska hon få morotspuré - det är ju lite mer färg på det så jag hoppas det faller bättre i smaken.

Igår efter mammagruppen på BVC fick jag sällskap en bit av en annan mamma. Precis innan vi skulle ta olika vägar tog jag mod till mig - och bjöd upp henne och hennes lille pojke på fika! Var det inte modigt, så säg?

Det var en ganska trevlig stund där vi mest pratade om och jämförde våra barns utveckling (men det är väl ganska naturligt). Innan hon gick föreslog hon att vi skulle ta sällskap på barnvagnspromenad någon dag. Det är väl mammaledigas motsvarighet till småskolans "ska vi leka"?

Jag måste få säga att lilla T har varit en ängel de här dagarna när jag inte mått så toppen. Det är precis som att hon förstår att hon ska sova lite extra länge när hon sover på dagen, så att mamma också får sova. Att hon ska amma länge så att mamma hinner titta på ett helt avsnitt av Gilmore Girls (ur boxen som lilla T gav sin mor i födelsedagspresent, avsedd just som amningsunderhållning) och hon verkar nöjd med lugna lekar och mys på soffan.

Inspirerad av Mrs. Pitepalt gav även jag mig på att baka med bebis på magen (ja, fast i ärlighetes namn sov hon (bebisen, inte mrs. Pitepalt) i vagnen det mesta av tiden och satt bara i Babybjörnen under slutfasen av bakandet).

Det blev smarriga mintiga chokladbröd (recept ur Stora & Små) och jordnötskakor (recept ur min nya pysselbok, men de blev tyvärr inte alls så goda, så jag struntar i att ge receptet) och på det hela taget en ganska lyckad aktivitet för både mor och dotter.

Hmmm … potatispurén har verkligen fått igång magen på lilla T …

Potatispuré är fortsatt populärt.

Här är det lite gnälligt och snorigt idag. Ja, jag alltså - inte lilla T. Hon är på bra humör.

Det känns svårt att vara en bra mamma när man är sjuk.

Lilla T har ju passerat fyra månader och då är det dags att börja testa lite annan mat än bara mammas mjölk. Så idag, efter att ha inhandlat en för ändamålet avsedd stavmixer, så puréade vi loss. På menyn: potatispuré med rapsolja och modersmjölk (idag och fyra dagar framöver).

Lilla T verkade försiktigt entusiastisk, men egentligen var nog skeden det mest spännande. För att inte tala om den totala uppmärksamheten från hennes båda föräldrar, som fick henne att kuttra förtjust och visa upp ett stort potatiskladdigt leende