Västmanländskans gravid- och bebissvammel

Är det verkligen normalt att ha ont i huvudet varje dag, hela dagen? Inte migränhuvudvärk, utan ett sådant där molande elände. Är det sömnbristen?

Idag blir vårt lilla sockergryn 10 månader!!!!

Lilla T sov hela natten - kl. 20-06 i ett svep!

Lilla T:s stolta föräldrar kan nu meddela att lilltjejen då och då står själv utan att hålla i något i fler sekunder. Men det är förstås inget hon är medveten om.

Idag tog hon också två steg utan att hålla i sig - mellan dubbelsängen och mammas sängbord - med siktet inställt på väckarklockan. Inte heller det något hon var helt medveten om.

Men ändå!

Drar mig upp till stående vid bokhyllan inne på mitt rum, plockar ut alla pekböcker en och en och slänger dem på golvet, rundar spjälsängen, går längs sängen fram till den luddiga pallen, pausar för att pussa lite på sjökon Manne som ligger där, tar mig med visst besvär runt dörrposten och ut i hallen, där står  - med lite tur -  gåvagnen, rullar iväg med vagen i rejäl fart, stannar och pratar lite med bebisen i spegeln på klädkammardörren, går vidare och om jag inte kör fast vid det lilla bordet bredvid soffan så kommer jag ända fram till vardagsrumsfönstret och om mamma och pappa inte ser så hinner jag pilla lite på den där fina krukväxen med blad som hänger ner över kanten …

Det är inte lätt att vara bebis på det här stället!

Precis är man lärt sig att dra sig upp till stående i spjälsängen och sedan ställa sig på det ihopknölade täcket I(alt. kudden) och luta sig ut över kanten för att nå saker nedanför sängen (alt. på sängbordet), så sänker pappa sängbotten.

Och precis när man kommit på hur det funkar med att ta sig fram i lägenheten genom gå längs väggarna och stödja sig på element och stolar så att man kommer fram till skåpen och lådorna i köker så sätter pappa spärrar på alla underskåp.

Taskigt!

Jag gjorde ett lite gästspel på jobbet ett par dagar för att gå en projektledrkurs. Lilla T stannade hemma med sin pappa som tog föräldradagarna. Det kändes inte så kul att åka iväg när de två låg kvar i sängen och myste och det kändes konstigt när en kollega tittade in för att visa upp sitt lilla knyte. Lite kändes det som att jag hade glömt något hela dagen och det var läskigt att det kändes som att jag inte varit borta alls fårn kontoret så fort jag satte foten innan för dörren. Men å andra sidan var det ju lyxigt att kunna läsa en bok i lugn och ro på tåget, att ha kafferast utan avbrott, att äta lunch i solen med trevliga kollegor och att gå i några affärer utan att behöva fundera på om jag skulle komma in med barnvagnen.

Och det var väldigt, väldig mysigt att komma hem till en glad bebis!

Lilla T hade haft det jättebra med sin pappa. Och han verkade gilla det med. Men var ändå lite förvånad  - "för att man har ju verkligen att göra hela dagen"

Men nu kryper jag in i min mysiga mammabubbla igen. Åtminstone till nästa kurstillfälle.

 Peka (dä, dä!)

 Fågelskådning (läs: jaga ankor)

Jag har ju glömt att berätta att lilla T är amningsfri sedan drygt tre veckor tillbaka. Hon har ju varit amningsfri på dagtid ganska länge och efter några goda råd från BVC på lilltjejens 9-månadersdag bestämde vi oss för att det var slut på nattamat också (vi har ju trappat ner lite redan innan). Enligt nya rön så ska barn inte äta alls på nätterna från ca 4 månaders ålder, så nu var det väl på tiden. Stackars lilla tjejen visste inte vad som väntade henne …

Maken laddade för att ta nattpasset med en madrass på golvet i lilltjejens rum. Själv skulle jag bara hålla mig undan (enligt instruktionerna). Natten blev ganska tuff. För lilla T som skrek och skrek och inte fattade varför hon inte fick mat. För maken som fick trösta och trösta. För mig som låg kvar i sängen med en klump i magen och kände mig som världens elakaste mamma. Och för oss alla eftersom ingen sov.

Dagen efter blev lilla T magsjuk. Och då fick vi ta att steg tilbaka med dagamningen, eftersom mammamjölk var det enda skruttisen ville äta och vi ville ju få i henne någonting. Andra natten fortsatte vi dock enligt planen och det gick lite bättre, men det var kanske för att lilla T var sjuk och trött …

Magsjukan gick snabbt över som tur var! Eftersom maken skulle upp och jobba var det min tur att sova på madrassen och söndagnatten var ganska lugn - oftast fungerade det att bara stoppa in nappen igen. Men framåt fyratiden stog lilla T upp i spjälsängen och vrålade. Jag gav upp och gjorde en flaska välling som väldigt tidig frukost. Och med tanke på hur snabbt hon slurpade i sig den flaskan så måste hon ha varit superhungrig! Mönstret upprepades sig natten därpå, så det där med att inte äta på natten verkade inte vara lilla T:s grej. Men jag antar att det är lite olika hur lång natten är. Så vi bestämde oss för att det är OK att hon får en flaska välling vid fyra-femtiden. Och med lite tur somnar hon om ett par-tre timmar efter den flaskan. Amningen verkar hon inte sakna alls däremot. Så nu är jag helt överflödig

Nu hoppas vi på att nätterna ska bli lite lugnare, för fortfarande vaknar lilla T ganska många gånger och även om man bara ska upp och stoppa i nappen så är det ganska slitigt. Det hade inte varit så farligt att göra välling klockan fem om det hade varit lungt tills dess … 

Just nu är jag ganska sliten känner jag (därav stiltjen på bloggen bland annat). Amningshormonerna har gått ur kroppen, det är svårt att somna för att jag vet att jag ska bli väckt många gånger och ibland också svårt att somna om när jag varit uppe. Men det är väl bara ännu en av mammalivets fröjder

Ingen saknad under 9 månaders graviditet.

Ingen saknad under 9 månaders amning.

Jag hade glömt hur tråkigt det är …

… "roliga veckan" …

… "tjejgrejorna" …

… "röda faran" …

… nu är den tillbaka

Blä!

En svärm nyckelpigor har invaderat lilla T:s rum och svävar ovanför hennes säng.

Nä, jag tror inte att jag bryr mig om att börja jobba igen. Inte när man kan ha sådana här härlig dagar. En lugn förmiddag, lite lunch, en promenad till parken för att mata ankor, fika i solen på Stadsparkscaféet, en sväng på stan, läsa lite på en bänk medan lilltjejen sover, babysim, lite familjemys vid middagen. Om man bortser från "kvällsracet" med grötkladd och missnöje på skötbordet och låter bli att tänka på hur många gånger jag blir väckt i natt så är tillvaron som mammaledig väldig behaglig.

Skulle ju shoppa till mig själv, men kunde inte låta bli att shoppa några saker till lilla T också. Hon har ju trots allt fyllt 9 månader

Kommer ni ihåg det där lilla projektet jag skulle sätta igång för länge sedan …

Ja, nu är det äntligen klart (tack vare Beas marsutmaning).

Först klippte jag sönder tygerna:

Sedan sydde jag ihop dem igen:

Och så blev det ett lapptäcke till lilla T.

Jag har gjort några mindre syprojekt med bebistema i marsutmaningen också.