Västmanländskans gravid- och bebissvammel

Idag har jag blivit firad på min allra första mor dag med paket, teckning, blommor och lyxig frukost.

Det kan jag nog vänja mig vid

Det går inte snabbt.

Det är vingligt.

Det ramlas ofta.

Det är inte så många åt gången.

Men lilla T tar nu tveksamt, men alltmer självsäkert, sina första steg utan stöd.

Mellan mamma och pappa.

Mellan soffbordet och TV:n.

Mellan köksfönstret och köksbordet (om inte snäll person ställt dit en stol som mellanstation).

Och till andra spännande ställen.

Vi förutspår en inte så stillasittande sommar för lilla T:s föräldrar.

Idag blir lilla T 11 månader. Vi har firat det genom att umgås med farmor, gunga och med att få tand nummer tre.

Idag var det cykelpremiär för lilla T. Med nyinköpt cykelsits och hjälm bar det av en liten kort runda runt kvarteret. Hjälmen var pyton, men cykelturen var kul. Nu ska bara lilla T:s föräldrar skaffa cykelhjälmar också och så ska vi lägga oss i hårdträning inför cykelsemestern på Bornholm i sommar.

Det är väldigt populärt att gå ut. Så fort ytterdörren ellar balkongdörren öppnas är det en liten tjej som är snabb som blixten över tröskeln.

Lilla T har börjat uppskatta lek mer och mer. Förut har det ju handlat mer om att vi roar henne eller att hon tuggar på/bankar med närmste leksak. Men titt-ut har fungerat länge och det är alltid lika skoj.

Bollar är roligt. När vi var hos lilla T:s morföräldrar sparkade hon och mormor en badboll över hela gräsmattan och häromkvällen satt vi hela familjen på golvet i köket och rullade/kastade en boll mellan oss och det var fantastiskt underhållande. Ja, för lilla T alltså. Men vi tyckte också det var kul - bara inte riktigt lika länge som lilltjejen

Att jaga mamma eller pappa är också skoj och vi ska låtsas vara rädda för det hon jagar oss med. Pappa jagar man bäst med den skrämmande USB-kabeln och mamma med den ruskiga tygödlan. Lilla T skrattar så hon kiknar.

Plocka i och ur saker från valfri behållare är väl en lek som de flesta barn gillar. Det kan vi också ägna långa stunder åt. Lilla T har en liten väska (ni vet en sådan där lite "kappsäck" i hårdpapp) och i den lägger vi olika småsaker som hon sedan kan plocka med lääänge.

Annars så läser vi böcker och dansar. Och så har lilla T upptäckt att det är roligt med lekparken. Gunga är jätteskoj och sandlådan börjar bli intressant. Men roligast av allt är fortfarande att titta på stora barn som leker på lekplatsen. Och kråkor!

 Lilla T har egen sandlåda på vår innergård

Även om mitt litteraturintag till största delen består av sådana här böcker nu för tiden, så hinner jag ibland läsa annat också.

Vad får en bebis att ta sina första steg?

Är det glädjen av att se sin pappa?

Är det av längtan till mamma?

Nej, det är för att komma åt verktygslådan!

Var inne på jobbet på kurs igår och hejade på en kollega vid kaffemaskinen. "Ja, nu är jag utsläppt ur mammabubblan en stund och ute i verkligheten", sa jag lite skämtsamt. "Nej, nej", svarade hon, "det är det här stället som är bubblan och mammalivet som är verkligheten!".

Tänk att jag inte bara har trevliga kollegor, utan kloka också!

Jag har ju glömt att berätta hur det gick på lilla T:s 10-månaderskontroll förra måndagen.

Först blev hon vägd och mätt av sköterskan. Ni väger hon 9,3 kilo och är 78 cm lång. Hon ligger fortfarande lite över medel för sin ålder på längdkurvan  - inte undra på att hon växer ur kläderna i stl. 74 på löpande band.

Sedan var det dags för läkarundersökningen. Men det var en väldigt stressad läkare och det kändes lite "jagat" hela tiden. De hade bokat undersökningar väldigt tätt (jag träffade nästan alla från föräldragruppen i väntrummet) och det fanns ingen tid att ställa frågor eller prata lite mer allmänt. Jag antar att de vill vara effektiva, men det kändes sådär …

Förutom att lyssna på hjärta och lungor och "känna igenom" kroppen testade läkaren om lilla T slog ihop två klossar och om hon leker tittut. Det klarade hon ju galant! De andra kontrollpunkterna testade de inte som jag trodde utan de bara frågade mig om hon plockar upp saker med pincettgrepp, om hon står och går utmed möbler, om hon förstår enstaka ord och liknande. Men som stolt mamma kunde jag ju svara ja på allt utan att tveka

Lilltjejen blir allt duktigare och stadigare på att resa sig mot möbler och väggar och hon står och går med stöd i en väldig fart. Gåvagnen är väldigt poppis! Ibland står hon utan att hålla i sig, men det vet hon inte om förstås. Hon har till och med setts gå ett par steg, men bara om hon håller en leksak i vardera handen. Men hon vågar inte gå t.ex. mellan mamma och pappa och vi försöker med det. Kryper gör hon inte nu heller, men hon har utvecklat en väldigt bra teknik på för rumphasning. Det är skönt för henne att vara lite mer rörlig, det känns som mycket frustration har släppt nu.

Vi har också upptäckt att hon förstår väldigt många ord. "Hund", "gris", "kråka", "fisk", "apa" och "anka" prickar hon in bland leksakerna (när hon är på humör). Hon vet dessutom att kråkan säger kra-kra (kaa) och att ankan säger kvack (vaa). Napp och kossa (en gosefiltskossa som hon har i sängen) har hon också full koll på. Och banan (baa). Säkert är det flera ord som jag glömt just nu. Vi är i alla fall överens om att hon är mycket intelligent

Böcker börjar bli intressanta. Mest att slänga ner från bokhyllan i en hög på golvet, men också allt oftare att bläddra i. Vi ska läsa och peka i samma bok - om och om igen! Som sig bör Hon är också väldigt nöjd med att hon lärt sig att själv trycka in knappar på leksaker som har sådana och få dem att låta. Det är ju dock mindre lämpligt att hon också gärna vill trycka på t.ex. larmknappen på offentliga toaletter och sånt.

Lilltjejen har ju kunnat vinka länge, men nu gör hon det lite mer medvetet. Och för ett par helger sedan lärde hon sig att klappa i händerna och nu gör hon det hela tiden! Ja, förutom när det är klappsånger på öppna förskolan och man ska klappa. Annars är favoritsysselsättningen att peka. På allt! Och vi ska säga: "Ja, titta bil!" (eller hund, eller fågel eller vad vi nu gissar oss till att hon menar). "Mata" mamma och pappa, kasta ner saker på golvet när hon sitter i barnstolen och att "byta" saker (hon ger oss en sak, vi säger tack, hon får tillbaka saken, vi säger varsågod) är också nya roliga lekar.

Ja, som ni förstår så är det full rulle här hemma!

Två av de bröllopsbloggar jag hängde lite på inför vårt bröllop gått och blivit gravidbloggar. Både evasleva och I nöd och lust väntar tillökning. Spännande - lycka till!

Och så har en gravid- och bebisblogg gått och blivit lite bröllopsblogg - emsidemsi har inte långt kvar till sin bröllopsdag. Hoppas det blir en härlig dag!

Titta vilka söta plåster jag hittade i dag. 70-talsnostalgi från Apoteket

Innan jag fick barn tänkte jag att mitt barn inte skulle vara ett sånt där kladdigt, smutsigt och snorigt barn. Ja, ni vet - sådana där barn som man ser ibland på stan och man tänker "hur svårt kan det vara att hålla ungen ren!".

Nu får jag ta tillbaka alla sådana tankar för nu vet jag hur svårt det kan vara att hålla små barn rena. Det gick väl an under amningen - lite mjölkkräk syns knappt på kläderna och är lätt att torka bort från barnet. Men nu! Oj,oj - vad det kladdas med mat! Maten hamnar lika ofta på kläderna, i håret, bakom öronen och i hela ansiktet, som i munnen. Och jag har fått ett barn som skriker hysteriskt när jag försöker torka hennes händer och ansikte. Men jag har förstått att de flesta barn är sådana.

Vi gör vårt bästa för att gno av henne kladdet snabbt så att plågan ska bli kort, men då blir rengöringen inte så effektiv som man kunde önska. Ofta ser det OK ut i inomhusbelysning, men när man kommer ut så ser man att hela barnet är svagt orange av tomatpuré eller flagig av intorkad gröt. Det i kombination med rinnsnuva nästan hela triden gör att lilla T ser ut precis som ett sådan barn som jag förr i världen tittade på med lite lätt rynkad näsa. Nu är ju hon sötast i världen ändå (så klart!), men jag tycker ändå att det är lite förargligt. Speciellt om man träffar någon som man känner.

Men jag inser det omöjliga i att hålla lilltjejen fläckfri, så jag siktar på att hon åtminstone ska ha rena kläder när vi lämnar hemmet. Min mamma brukar säga att det räcker om man är snygg när man kommer (när man är bortbjuden på fest eller så). Vi siktar på att vara snygga när vi går. Resten av dagen får det gå som det går.

Att lilla T har slutat amma innebär visst också att jag får sluta stoppa i mig obegränsade mängder onyttigheter. På bara en amningsfrimånad vände vågen snabbt upp igen. Oj då! Nu blir det vatten och bröd framöver. Och brödet ska inte vara kanelbullar