Västmanländskans gravid- och bebissvammel

Precis så här dags - 12.27  - den 27 juni förra året dök hon upp i våra liv.

Idag fyller hon 1 år. Grattis lilla T!

Sedan fanns hon där, och lika obegripligt som det var innan, lika påtagligt är det när hon väl kommit ut. Hon gör sig påmind, hon tar mer plats än jag trodde att något så litet skulle kunna göra. Jag är förstummad, ibland förlorad, ofta förförd - allt annat än oberörd. Denna ogripbara kärlek, dessa fingrar som sluts kring mina, denna kropp som jag tung av värme bär mot min egen, som lever av mig. Sedan frustrationen över att inte veta om jag gör rätt, tills jag inser att det inte finns någon God Mor. Det finns bara jag. Att det är gott nog. Hon kräver uppmärksamhet, jag äger inte längre min egen tid - vad är det här, att bara komma och kräva, hennes behov före mina? - och genom nattsvarta nätter och ömmande bröst, på grund av allt detta, älskar jag henne.

[ur Syster min av Barbara Voors]

… vid den här tiden den 26 juni förra året: att det bara var början på hur ont det skulle göra (trots allt jag hade läst och hört).

… dem 26 juni förra året: att det kunde kännas så surrelistiskt att gå och vänta på att förlossningen skulle sätta igång. På TV föds barnen alltid jättesnabbt efter det att vattnet har gått ju ….

… när jag gjorde mig i ordning för att gå och sova den 25 juni förra året: att jag skulle vakna mitt i natten av att vattnet gick!

Lilla T råkade knacka bort en liten, liten flisa ur sin nästan alldeles nya framtand. Vi fick snabbt en tid hos tandläkaren, men hon konstaterade att det var ett så litet jack att det inte behövdes slipas.

Skönt, för vi begriper inte hur de skulle lyckas med att slipa med tanke på hur svårt det är att borsta hennes tänder!

Hur kan det komma sig att lilla T:s nya ord dyker upp så här lagom i midsommarhelgen?

Ordet?

‘kål!

[läses skål så klart!]

Lilla T önskar er en glad midsommarhelg!

Vi märkte att lilla T var väldigt intresserad av fotona på sina små kusiner som vi har i arbetsrummet och av foton på de där fina bebisarna i datorn (ja, bilder på henne själv alltså). Så nu har vi fixat en egen "kortlek" till henne. Vi lånade en lamineringsmaskin och plastade in ansiktsbilder på de närmaste släktingarna. Hon kan redan plocka fram kusinerna och sina föräldrar bland bilderna. Nu övar vi på mor- och farföräldrar och våra syskon.

För dem som undrat vad lilla T önskar sig i ettårspresent så finns en önskelista här.

Vi är ju förstås väldigt glada för vår lilla tjej hela tiden, men just nu så är hon så där alldeles extra supersöt och mysig! Vi går runt här och är liksom alldeles nyförälskade i henne. Det känns som att vi håller på att spricka!

Snart är det dags för 1-årskalas. Även om det bara blir den närmsta familjen, så kändes det roligt att knåpa ihop några inbjudningskort.

Ett litet "kit"från Panduro …

… blev ganska så piffiga inbjudningskort (tycker jag själv alltså).

(och för er där uppe i Västmanland som undrar om era inbjuningskort komit bort på posten, så är planen att vi firar lilla T hemma hos hennes mormor och morfar i början av juli - mer info kommer)

Tänk så spännande livet är för en liten. Känna på en ananas, klappa ett får, titta på en lyftkran, gunga - promenaden till ICA är rena äventyrssemestern!

Det bloggas dåligt här …

Det beror på att vi får jaga efter vår numera väldigt rörliga lilla tjej mest hela tiden.

Lilla T sover dessutom bara en gång om dagen nuförtiden.

Igår knäckte lilla T det här med att gå på riktigt. Nu går hon kors och tvärs över lägenheten utan att hålla i sig. Och hon verkar mycket nöjd med att kunna ta sig fram obehindrat. 

Vi fick låna några par skor av lilla T:s kusiner. Nu tror jag att vi har så vi klarar oss ett tag …