Västmanländskans gravid- och bebissvammel

Själv sitter jag på tåget på väg till ett författarmöte och nuförtiden är det maken som sköter BVC-besöken. Men jag fick just rapport via SMS att lilla T numera är 83,5 cm lång och väger 11 kg.

Att gunga!

Och att få plaska med vatten vid diskbänken.

Lilla T håller sin pappa fullt sysselsatt på dagarna. Det är väldigt mycket spring i de där 14-månadersbenen.

Nu sover lilla T bättre igen, men nu har JAG börjat sova jättedåligt. Nu går jag sedan flera dagar tillbaka runt som i en dimma och jag kan inte ens skylla på att jag är en nattvakande småbarnsförälder.

Ibland undrar vi hur vi har kunnat få ett så högljutt barn? Vi är båda ganska tysta av oss. Men lilla T låter massor!

Hon bubblar och "pratar" och kvittrar när hon har det bra och ser något roligt. Hon skrattar högt när hon busar. Hon skriker i högan sky när något inte går som hon tänkt eller när hon vill ha något (alldeles särskilt när hon vill ha mat från våra tallrikar). Hon klampar när hon går. Hon skramlar, bankar och dunsar med sina leksaker (tack och lov för tålmodiga grannar!).

Men på något sätt är det väldigt mysigt (ja, förutom klagokören vid blöjbyte och nattning  - den går inte av för hackor …) för det är ju så tydligt att hon kommunicerar med oss på alla tillgängliga sätt.

Och hon är ju vårt alldeles egna lilla skrammelmonster

På sistone har lilla T blivit ganska orolig på kvällarna. Vi har ju haft tur för lilltjejen har alltid varit ganska lätt att lägga och har sovit i egen säng i eget rum sedan hon var drygt tre månader. Ofta lägger vi bara ner henne med napp och gosekossa och så lägger hon sig på sidan och somnar. Sedan en tid tillbaka sover hon också oftast hela natten utan problem. Kanske vaknar hon till vid sexsnåret och då brukar vi ta in henne till oss och så sover hon vidare en timme eller två till.

Men sedan två veckor tillbaka är det inte kul på kvällarna (med några undantag så klart). Det är precis som att hon har kommit på att hon missar något när hon sover. Vi lägger henne och hon studsar lika snabbt upp igen och står och "skakar galler" i spjälsängen, skriker hjärtskärande och sträcker upp armarna. Ibland plockar hon även upp kudden och täcket och sträcker upp dem mot oss. Vi brukar plocka med oss dem när vi tar in henne till oss, så det är väl hennes sätt att säga att hon vill vara där vi är. Dessutom har hon börjat vakna igen på nätterna (när hon väl somnat då). Nu är det ju maken som har nattvaken, men det betyder ju inte att jag inte vaknar.

Det hela sammanföll med att jag började jobba igen, så det är klart att jag funderar på om det har med det att göra (och får dåligt samvete). Någon slags separationsångest? Men det är kanske en fas hon skulle ha kommit in i i vilket fall som helst vid den här åldern. Vem vet? Hon är även väldigt ledsen när någon går ifrån henne och det behöver inte bara vara mamma eller pappa utan det gäller farmor, moster och okända barn på stranden också.

Det tråkigaste i hela historien är att hon blir ledsen redan när man börjar med nattningsrutinen. Så att ta på pyjamas, byta blöja och borsta tänderna på kvällen är långt ifrån en harmonisk upplevelse för någon inblandad. Vällingen är dock populär fortfarande, men tar ju slut alldeles för snabbt Lillskruttisen blir ibland superledsen bara vi går in i hennes rum på kvällen - för att inte tala om hur arg hon blir när hon förstår att vi ska lägga ner henne i sängen. Man önskar ju så att hon ska tycka att det är mysigt inne på sitt rum och gosigt i sängen, så som det verkade förut.

Men man får väl ta till alla småbarnsföräldrars mantra: "det är bara en fas, det är bara en fas, det är bara en fas".

Lilla T blev ju ett år mitt uppe i semesterbestyren, så jag har inte hunnit med någon månadsrapport. Nu är ju hon redan en bit in på sin 14:e levnadsmånad, men en liten lista ska vi väl få till i alla fall:

♥ På BVC:s 1-årskontroll vägde lilla T in på 10,3 kilo och 78 cm, men vi tror att de egentligen mätte fel (speciellt med tanke på att hon var 78 cm förra gången de mätte också) eller att hon har vuxit en bra bit till sedan dess. Vi har redan fått lägga undan några byxor i stl. 80 och några bodys börjar kännas trånga.

♥ Hon har ju gått nu snart i tre månader och nu är det allt stadigare och det börjar gå undan. Fortfarande ramlar hon en del, men oftast bara på rumpan och är lika snabbt uppe igen. Och hon skulle så gärna vilja springa tillsammans med kusinerna, men det är för svårt ännu.

♥ Pekar ivrigt "dä" på allt möjligt och älskar att trycka på knappar och att "nyckla" på olika saker med mammas och pappas nyckelknippa.

♥ Nu har lilltjejen 6 st små vassa tänder som hon gärna använder till att tugga på sina föräldrar med. Dessutom är tre kindtänder på gång.

♥ Äter allt mer på egen hand. Hon är en riktigt hejare med skeden och tränar gärna med gaffeln, när hon lyckas ta en av sina föräldrar, men fingrarna är förstås bäst fortfarande. Hon äter också mer och mer "vanlig" mat och snart kan vi nog äta samma mat hela familjen.

♥ Har koll på hur hundar låter ("vovovo") och blir alldeles till sig både när hon ser en livs levande hund och när hon ser sina gosedjurshundar (för att inte tala om jättegosehunden på IKEA igår!). Kråkor säger "kaa" och ankor "vaa".

♥ "Pratar" hela tiden! Inget vettig förstås, men vill vill ju gärna tro att en del ljud betyder något. Pappa och mamma har hon ju kunnat länge. Förutom djurläten tror vi att "ko" är sko, "pa" är lampa, "baa" är banan, "bap" är napp och skål (’kål") lärde hon ju sig på midsommar. Vi tror också att "gugu" är gunga och idag tyckte jag att jag hörde att "ocka" när vi lekte med dockan. Hon förstår ju dessutom rätt så mycket av vad man säger och säger "ja" och "nej" på passande ställen. Det enda som verkar riktigt, riktigt svårt att förstå är "inte bita mamma".

Update: jo, hon säger ju "ta, ta" (tack, tack) och har också sagt "katt" (med alla bokstäver och allt).

♥ Sover gör hon riktigt bra till sina föräldrars stora glädje. Ofta blir det mellan åtta på kvällen till någonstans mellan halv sju och halv åtta på morgonen. Ett nytt liv känns det som

♥ Har börjar "busa" t.ex. genom att gömma sig själv när vi leker titt-ut.

Ja, och så har det säkert hänt tusen andra saker som jag inte kommer ihåg nu!

Precis så här dags - 12.27  - den 27 juni förra året dök hon upp i våra liv.

Idag fyller hon 1 år. Grattis lilla T!

Lilla T råkade knacka bort en liten, liten flisa ur sin nästan alldeles nya framtand. Vi fick snabbt en tid hos tandläkaren, men hon konstaterade att det var ett så litet jack att det inte behövdes slipas.

Skönt, för vi begriper inte hur de skulle lyckas med att slipa med tanke på hur svårt det är att borsta hennes tänder!

Hur kan det komma sig att lilla T:s nya ord dyker upp så här lagom i midsommarhelgen?

Ordet?

‘kål!

[läses skål så klart!]

För dem som undrat vad lilla T önskar sig i ettårspresent så finns en önskelista här.

Tänk så spännande livet är för en liten. Känna på en ananas, klappa ett får, titta på en lyftkran, gunga - promenaden till ICA är rena äventyrssemestern!

Det bloggas dåligt här …

Det beror på att vi får jaga efter vår numera väldigt rörliga lilla tjej mest hela tiden.

Lilla T sover dessutom bara en gång om dagen nuförtiden.

Igår knäckte lilla T det här med att gå på riktigt. Nu går hon kors och tvärs över lägenheten utan att hålla i sig. Och hon verkar mycket nöjd med att kunna ta sig fram obehindrat. 

Vi fick låna några par skor av lilla T:s kusiner. Nu tror jag att vi har så vi klarar oss ett tag …

Idag blir lilla T 11 månader. Vi har firat det genom att umgås med farmor, gunga och med att få tand nummer tre.

Idag var det cykelpremiär för lilla T. Med nyinköpt cykelsits och hjälm bar det av en liten kort runda runt kvarteret. Hjälmen var pyton, men cykelturen var kul. Nu ska bara lilla T:s föräldrar skaffa cykelhjälmar också och så ska vi lägga oss i hårdträning inför cykelsemestern på Bornholm i sommar.

Det är väldigt populärt att gå ut. Så fort ytterdörren ellar balkongdörren öppnas är det en liten tjej som är snabb som blixten över tröskeln.

Lilla T har börjat uppskatta lek mer och mer. Förut har det ju handlat mer om att vi roar henne eller att hon tuggar på/bankar med närmste leksak. Men titt-ut har fungerat länge och det är alltid lika skoj.

Bollar är roligt. När vi var hos lilla T:s morföräldrar sparkade hon och mormor en badboll över hela gräsmattan och häromkvällen satt vi hela familjen på golvet i köket och rullade/kastade en boll mellan oss och det var fantastiskt underhållande. Ja, för lilla T alltså. Men vi tyckte också det var kul - bara inte riktigt lika länge som lilltjejen

Att jaga mamma eller pappa är också skoj och vi ska låtsas vara rädda för det hon jagar oss med. Pappa jagar man bäst med den skrämmande USB-kabeln och mamma med den ruskiga tygödlan. Lilla T skrattar så hon kiknar.

Plocka i och ur saker från valfri behållare är väl en lek som de flesta barn gillar. Det kan vi också ägna långa stunder åt. Lilla T har en liten väska (ni vet en sådan där lite "kappsäck" i hårdpapp) och i den lägger vi olika småsaker som hon sedan kan plocka med lääänge.

Annars så läser vi böcker och dansar. Och så har lilla T upptäckt att det är roligt med lekparken. Gunga är jätteskoj och sandlådan börjar bli intressant. Men roligast av allt är fortfarande att titta på stora barn som leker på lekplatsen. Och kråkor!

 Lilla T har egen sandlåda på vår innergård

Vad får en bebis att ta sina första steg?

Är det glädjen av att se sin pappa?

Är det av längtan till mamma?

Nej, det är för att komma åt verktygslådan!

Jag har ju glömt att berätta hur det gick på lilla T:s 10-månaderskontroll förra måndagen.

Först blev hon vägd och mätt av sköterskan. Ni väger hon 9,3 kilo och är 78 cm lång. Hon ligger fortfarande lite över medel för sin ålder på längdkurvan  - inte undra på att hon växer ur kläderna i stl. 74 på löpande band.

Sedan var det dags för läkarundersökningen. Men det var en väldigt stressad läkare och det kändes lite "jagat" hela tiden. De hade bokat undersökningar väldigt tätt (jag träffade nästan alla från föräldragruppen i väntrummet) och det fanns ingen tid att ställa frågor eller prata lite mer allmänt. Jag antar att de vill vara effektiva, men det kändes sådär …

Förutom att lyssna på hjärta och lungor och "känna igenom" kroppen testade läkaren om lilla T slog ihop två klossar och om hon leker tittut. Det klarade hon ju galant! De andra kontrollpunkterna testade de inte som jag trodde utan de bara frågade mig om hon plockar upp saker med pincettgrepp, om hon står och går utmed möbler, om hon förstår enstaka ord och liknande. Men som stolt mamma kunde jag ju svara ja på allt utan att tveka

Lilltjejen blir allt duktigare och stadigare på att resa sig mot möbler och väggar och hon står och går med stöd i en väldig fart. Gåvagnen är väldigt poppis! Ibland står hon utan att hålla i sig, men det vet hon inte om förstås. Hon har till och med setts gå ett par steg, men bara om hon håller en leksak i vardera handen. Men hon vågar inte gå t.ex. mellan mamma och pappa och vi försöker med det. Kryper gör hon inte nu heller, men hon har utvecklat en väldigt bra teknik på för rumphasning. Det är skönt för henne att vara lite mer rörlig, det känns som mycket frustration har släppt nu.

Vi har också upptäckt att hon förstår väldigt många ord. "Hund", "gris", "kråka", "fisk", "apa" och "anka" prickar hon in bland leksakerna (när hon är på humör). Hon vet dessutom att kråkan säger kra-kra (kaa) och att ankan säger kvack (vaa). Napp och kossa (en gosefiltskossa som hon har i sängen) har hon också full koll på. Och banan (baa). Säkert är det flera ord som jag glömt just nu. Vi är i alla fall överens om att hon är mycket intelligent

Böcker börjar bli intressanta. Mest att slänga ner från bokhyllan i en hög på golvet, men också allt oftare att bläddra i. Vi ska läsa och peka i samma bok - om och om igen! Som sig bör Hon är också väldigt nöjd med att hon lärt sig att själv trycka in knappar på leksaker som har sådana och få dem att låta. Det är ju dock mindre lämpligt att hon också gärna vill trycka på t.ex. larmknappen på offentliga toaletter och sånt.

Lilltjejen har ju kunnat vinka länge, men nu gör hon det lite mer medvetet. Och för ett par helger sedan lärde hon sig att klappa i händerna och nu gör hon det hela tiden! Ja, förutom när det är klappsånger på öppna förskolan och man ska klappa. Annars är favoritsysselsättningen att peka. På allt! Och vi ska säga: "Ja, titta bil!" (eller hund, eller fågel eller vad vi nu gissar oss till att hon menar). "Mata" mamma och pappa, kasta ner saker på golvet när hon sitter i barnstolen och att "byta" saker (hon ger oss en sak, vi säger tack, hon får tillbaka saken, vi säger varsågod) är också nya roliga lekar.

Ja, som ni förstår så är det full rulle här hemma!

Innan jag fick barn tänkte jag att mitt barn inte skulle vara ett sånt där kladdigt, smutsigt och snorigt barn. Ja, ni vet - sådana där barn som man ser ibland på stan och man tänker "hur svårt kan det vara att hålla ungen ren!".

Nu får jag ta tillbaka alla sådana tankar för nu vet jag hur svårt det kan vara att hålla små barn rena. Det gick väl an under amningen - lite mjölkkräk syns knappt på kläderna och är lätt att torka bort från barnet. Men nu! Oj,oj - vad det kladdas med mat! Maten hamnar lika ofta på kläderna, i håret, bakom öronen och i hela ansiktet, som i munnen. Och jag har fått ett barn som skriker hysteriskt när jag försöker torka hennes händer och ansikte. Men jag har förstått att de flesta barn är sådana.

Vi gör vårt bästa för att gno av henne kladdet snabbt så att plågan ska bli kort, men då blir rengöringen inte så effektiv som man kunde önska. Ofta ser det OK ut i inomhusbelysning, men när man kommer ut så ser man att hela barnet är svagt orange av tomatpuré eller flagig av intorkad gröt. Det i kombination med rinnsnuva nästan hela triden gör att lilla T ser ut precis som ett sådan barn som jag förr i världen tittade på med lite lätt rynkad näsa. Nu är ju hon sötast i världen ändå (så klart!), men jag tycker ändå att det är lite förargligt. Speciellt om man träffar någon som man känner.

Men jag inser det omöjliga i att hålla lilltjejen fläckfri, så jag siktar på att hon åtminstone ska ha rena kläder när vi lämnar hemmet. Min mamma brukar säga att det räcker om man är snygg när man kommer (när man är bortbjuden på fest eller så). Vi siktar på att vara snygga när vi går. Resten av dagen får det gå som det går.

Idag blir vårt lilla sockergryn 10 månader!!!!

Lilla T sov hela natten - kl. 20-06 i ett svep!

Lilla T:s stolta föräldrar kan nu meddela att lilltjejen då och då står själv utan att hålla i något i fler sekunder. Men det är förstås inget hon är medveten om.

Idag tog hon också två steg utan att hålla i sig - mellan dubbelsängen och mammas sängbord - med siktet inställt på väckarklockan. Inte heller det något hon var helt medveten om.

Men ändå!

Drar mig upp till stående vid bokhyllan inne på mitt rum, plockar ut alla pekböcker en och en och slänger dem på golvet, rundar spjälsängen, går längs sängen fram till den luddiga pallen, pausar för att pussa lite på sjökon Manne som ligger där, tar mig med visst besvär runt dörrposten och ut i hallen, där står  - med lite tur -  gåvagnen, rullar iväg med vagen i rejäl fart, stannar och pratar lite med bebisen i spegeln på klädkammardörren, går vidare och om jag inte kör fast vid det lilla bordet bredvid soffan så kommer jag ända fram till vardagsrumsfönstret och om mamma och pappa inte ser så hinner jag pilla lite på den där fina krukväxen med blad som hänger ner över kanten …

Det är inte lätt att vara bebis på det här stället!

Precis är man lärt sig att dra sig upp till stående i spjälsängen och sedan ställa sig på det ihopknölade täcket I(alt. kudden) och luta sig ut över kanten för att nå saker nedanför sängen (alt. på sängbordet), så sänker pappa sängbotten.

Och precis när man kommit på hur det funkar med att ta sig fram i lägenheten genom gå längs väggarna och stödja sig på element och stolar så att man kommer fram till skåpen och lådorna i köker så sätter pappa spärrar på alla underskåp.

Taskigt!

Jag gjorde ett lite gästspel på jobbet ett par dagar för att gå en projektledrkurs. Lilla T stannade hemma med sin pappa som tog föräldradagarna. Det kändes inte så kul att åka iväg när de två låg kvar i sängen och myste och det kändes konstigt när en kollega tittade in för att visa upp sitt lilla knyte. Lite kändes det som att jag hade glömt något hela dagen och det var läskigt att det kändes som att jag inte varit borta alls fårn kontoret så fort jag satte foten innan för dörren. Men å andra sidan var det ju lyxigt att kunna läsa en bok i lugn och ro på tåget, att ha kafferast utan avbrott, att äta lunch i solen med trevliga kollegor och att gå i några affärer utan att behöva fundera på om jag skulle komma in med barnvagnen.

Och det var väldigt, väldig mysigt att komma hem till en glad bebis!

Lilla T hade haft det jättebra med sin pappa. Och han verkade gilla det med. Men var ändå lite förvånad  - "för att man har ju verkligen att göra hela dagen"

Men nu kryper jag in i min mysiga mammabubbla igen. Åtminstone till nästa kurstillfälle.

 Peka (dä, dä!)

 Fågelskådning (läs: jaga ankor)

Jag har ju glömt att berätta att lilla T är amningsfri sedan drygt tre veckor tillbaka. Hon har ju varit amningsfri på dagtid ganska länge och efter några goda råd från BVC på lilltjejens 9-månadersdag bestämde vi oss för att det var slut på nattamat också (vi har ju trappat ner lite redan innan). Enligt nya rön så ska barn inte äta alls på nätterna från ca 4 månaders ålder, så nu var det väl på tiden. Stackars lilla tjejen visste inte vad som väntade henne …

Maken laddade för att ta nattpasset med en madrass på golvet i lilltjejens rum. Själv skulle jag bara hålla mig undan (enligt instruktionerna). Natten blev ganska tuff. För lilla T som skrek och skrek och inte fattade varför hon inte fick mat. För maken som fick trösta och trösta. För mig som låg kvar i sängen med en klump i magen och kände mig som världens elakaste mamma. Och för oss alla eftersom ingen sov.

Dagen efter blev lilla T magsjuk. Och då fick vi ta att steg tilbaka med dagamningen, eftersom mammamjölk var det enda skruttisen ville äta och vi ville ju få i henne någonting. Andra natten fortsatte vi dock enligt planen och det gick lite bättre, men det var kanske för att lilla T var sjuk och trött …

Magsjukan gick snabbt över som tur var! Eftersom maken skulle upp och jobba var det min tur att sova på madrassen och söndagnatten var ganska lugn - oftast fungerade det att bara stoppa in nappen igen. Men framåt fyratiden stog lilla T upp i spjälsängen och vrålade. Jag gav upp och gjorde en flaska välling som väldigt tidig frukost. Och med tanke på hur snabbt hon slurpade i sig den flaskan så måste hon ha varit superhungrig! Mönstret upprepades sig natten därpå, så det där med att inte äta på natten verkade inte vara lilla T:s grej. Men jag antar att det är lite olika hur lång natten är. Så vi bestämde oss för att det är OK att hon får en flaska välling vid fyra-femtiden. Och med lite tur somnar hon om ett par-tre timmar efter den flaskan. Amningen verkar hon inte sakna alls däremot. Så nu är jag helt överflödig

Nu hoppas vi på att nätterna ska bli lite lugnare, för fortfarande vaknar lilla T ganska många gånger och även om man bara ska upp och stoppa i nappen så är det ganska slitigt. Det hade inte varit så farligt att göra välling klockan fem om det hade varit lungt tills dess … 

Just nu är jag ganska sliten känner jag (därav stiltjen på bloggen bland annat). Amningshormonerna har gått ur kroppen, det är svårt att somna för att jag vet att jag ska bli väckt många gånger och ibland också svårt att somna om när jag varit uppe. Men det är väl bara ännu en av mammalivets fröjder

Nä, jag tror inte att jag bryr mig om att börja jobba igen. Inte när man kan ha sådana här härlig dagar. En lugn förmiddag, lite lunch, en promenad till parken för att mata ankor, fika i solen på Stadsparkscaféet, en sväng på stan, läsa lite på en bänk medan lilltjejen sover, babysim, lite familjemys vid middagen. Om man bortser från "kvällsracet" med grötkladd och missnöje på skötbordet och låter bli att tänka på hur många gånger jag blir väckt i natt så är tillvaron som mammaledig väldig behaglig.

Vi var på 9-månaderskontroll på BVC i fredags och lilla T är nu uppe i nästan nio kilo och är 76 cm lång. Lång för sin ålder enlig kurvorna. Just nu är hon fantastiskt mysig (ja, jag vet att att säger det varje månad). Det händer så mycket.

Det pratas en massa! "Dadada", "papapa" och "mamama" har funnits på repetoaren länge, men nu är det också mycket "jajaja" (fast nästan lite på skånska "jaujaujau") och "dä" som vi så klart tolkar som "där". Om man frågar "Var är lampan?" så tittar hon upp taket och ser jätteglad ut. Ibland säger hon "pa" ("lampa"). I och för sig får man samma reaktion om man frågar "Var är pappa?", så det råder lite begreppsförvirring där Och om hon får en bit smörgåsrån eller likande så kan hon säga "ta, ta" ("tack") med lite hjälp, men allt oftare självmant.

Det är för övrigt en rolig lek just nu att "ge" mamma och pappa saker - nappen, halvätna kex, salivkladdiga leksaker och annat mysigt. Då ska vi se glada ut och säga "tack, tack" och sedan ge tillbaka dem. Helst vill hon stoppa in sakerna i våra munnar (för det är ju där allt ska vara  - det vet man ju) och roligast av allt är att hjälpa pappa att borsta tänderna. Titt-ut är en annan favoritlek. Och hon är jättebra på att vinka.

Krypa vill lilla T inte göra på några villkors vis, men hon är ganska rörlig ändå. Från sittande "roterar" hon bra åt alla håll och hon har en väldigt bra räckvidd. Ibland ställer hon sig på alla fyra för att nå/se något, men mer än så blir det inte. Ofta slutar det med att hon landar pladask på magen.

Hon vill nog hemskt gärna stå och gå, men det klarar hon inte utan hjälp. Men hon försöker komma upp, men då hamnar hon oftast i en situation som hon ine kan ta sig ur riktigt.

Med hjälp är hon däremot väldigt duktig. Hon drar sig upp till stående mot olika saker och ofta möts jag av en glad lite bebis som står upp i spjälsängen efter tuppluren. Hon går ganska stadigt med lite hjälp längs bordskanter och väggar och har blivit duktigt på att lista ut var hon kan stödja sig för att komma vidare. Men fortfarande vill hon helst hålla i någons händer. De är pålitligast. Den nya gåvagnen är ganska intressant, men inte helt godkänd ännu. Men snart kör hon nog så det ryker.

På dagtid ammas hon inte alls längre utan äter riktigt mat. Nattamningen är snart ett minne blott hoppas vi. Fortfarande är burkmaten myckt bättre än mammas hemlagade och gröt är storfavorit. Den godaste frukten är mandarin (så nu har vi orangea fläckar som inte går bort på nästan alla kläder - haklapparna står inte emot mycket). Två små framtänder i överkäken har också tittat fram så smått.

Annars går veckorna som vanligt med babysin, mammabarn-gympa och besök på öppna förskolan. Andra barn är väldigt spännande just nu och lilla T är väldigt snäll och delar med sig av sina leksaker. Hon vill gärna ta på barnen och då får man passa henne lite eftersom hon är mest intresserad av ögonen och kan peta lite väl våldsamt på/i dem. Men det är inte illa menat, det är nog bara väldigt intresant med de där ögonfransarna som fladdrar hela tiden.

Nu ser vi fram emot att hon ska komma ur sin mammiga period som är lite påfrestande för oss alla och så ser vi fram emot vår och att det bir lite enklare att ta sig ut utan att hålla på att böka med en massa kläder.

Nu ligger vårt lilla sockergryn och sover. Hon är så fin! Tänk att vi har haft henne hos oss i nio månader. Tänk att hon har funnits här "ute" lika länge som hon låg i magen …

Är det månne de första små tänderna som skymtas där i överkäken?

Lilla T:s vecka i fjällen:

• Tågresor: 2 (långa!)
• Mysdagar med farfar: 2
• Turer upp på Åreskutan: 1 (somnade)
• Bad på äventyrsbad: 1 (spännande)
• Promenader i motvind och snöglopp: 2 (men det var mest synd om mamma)
• Resturangbesök: 2
• Tupplurar med mamma: flera
• Pulkaåkningar: många
• Antal varv runt soffbordet: oräkneliga

Sämst: Alla jobbiga ytterkläder som ska på och av.        Bäst: Att få sova nära mamma och pappa hela veckan.

Nu åker lilla T på fjällsemester, så det blir tyst (hrm, ännu tystare) här på bloggen några dagar.

Lilla T kan inte krypa.

Men ibland tror hon att hon kan.

Det slutar oftast med att hon dunsar rakt ner i golvet med ansiktet före.

Oftast går det bara bra. Men idag uppstod blodvite och hon kan nu stoltsera (eller?) med sin första fläskläpp.

Stackars lilla T.

I går kväll testade vi att ha barnvakt till lilla T på kvällen för första gången (vi har ju haft barnvakt på dagen en gång förut). Jag hade ett presentkort på bio och barnvakt innestående hos lilla T:s farmor och nu när hon (T alltså, inte farmor) inte behöver ammas för att nattas så tänkte vi göra ett försök.

Tyvärr var det kanske inte den bästa av dagar för lilltjejen har varit förstoppad och haft det riktigt jobbigt med sin mage. Dessutom är hon riktigt mammig nu. Lilla T vaknade strax innan farmor med sambo kom och var på lite dåligt humör redan då. Ingen annan än mamma dög (och knappt det heller). Men vi stoppade ner lilla T i barnvagnen och skickade iväg henne på promenad med farmor. Ett beprövat kort som fungerat förut. Under tiden smet vi iväg på bio och middag.

Vi fick inget krissamtal och när vi kom hem var det stilla i lilla T:s rum. Det visade sig att lilla T hade somnat tidigt, men före det hade farmor fått jobba hårt med att sjunga, dansa och underhålla - för om det inte hände något skoj så var det gnälligt. Men det var nog ansträngande för lilla T att hålla igång farmor eftersom hon somnade tidigt och utan att vilja ha kvällsgröten

Men på det stora hela gick det fint och farmor sa att hon kunde tänka sig att vara barnvakt igen. Det är vi glada för

Kom på att igår var den första helt amningsfria dagen för lilla T. Från klockan sex på morgonen till första nattmålet klockan två så ammade hon inget. Alltså inte ett helt amningsfritt dygn, det dröjer nog, men en hel dag. Positivt att hon kan klara sig utan sin mamma för mat. Det var dock lite obekvämt för mamman framåt kvällen

Under den tidigare nedtrappningen har hon fått en eller ett par slurkar som mellanmål, men på dagarna har hon så mycket för sig att hon inte hinner sakna det så mycket tror jag. Dessutom har hon "tappat tekniken" och är ganska ofokuserad.

Jag, däremot, börjar faktiskt sakna det lite, nu när den lilla mysstunden är på väg att försvinna. Motsägelsefullt - jag vet!

Bäst just nu:

• mandariner
• leka tittut
• riva ut alla böcker ur bokhyllan

Sämst just nu:

• näsfridan
• att bli torkad om munnen
• att ligga på mage

Idag satte sig lilla T upp från ryggliggande för fösta gången, men hon har tränat länge. Värsta sit-upsen

Och det blev man visst hungrig av för till lunch klämde hon för första gången en hel burk (190 g) mat för 8-månadersbebisar. Ekologisk spaghetti bolognese var en hit.

Idag blev lilla T åtta månader. Det blev så otroligt uppenbart att hon är stora tjejen nu när vi träffade kollegans lille nyföding igår.

Och en mysig ålder är det också, även om hon håller sina föräldrar fullt sysselsatta. Och då kan hon inte ta sig runt på egen hand ännu Men stå och gå vill hon gärna och då får vi vackert finna oss i att hjälpa henne. Krypa verkar inte vara något alternativ. Att dra sig upp från sittande och stå mot olika saker funkar bra och även att röra sig lite i sidläge längs bokhyllor och så. Snart har hon lärt sig att sätta sig upp från ryggläge också. Där är annars huvudet lite fört tungt ännu.

Ett annat tecken på att hon är en stor tjej nu är väl att hon snart bara äter vanlig mat. På natten vill hon förstås gärna snutta, men på dagen verkar hon klara sig  bra ändå.  Ja, bara maten inte har för stora bitar bara (som mammas hemlagade), men det löser sig väl när hon får ett par små tänder.

I övrigt så har lilla T även testat att åka pulka för första gången som uppladdning inför skidresan om ett par veckor.

Nedtrappningen av amningen på dagtid går ganska bra. Lilla T äter nästan bara "vanlig" mat, men får sig en lite slurk då och då när inget annat fungerar.

Nu har vi även påbörjat projekt nedtrappning på natten. Just nu råder ransonering av nattmaten. 6 timmar (minst) ska de små liven klara sig utan mat. Får man gröt vid åttatiden så behöver man alltså inte äta förän vid tvåtiden nästa gång. Även om man vaknar vid tolv och är lite småsugen ….

Sakta med säkert tar lilla T över rummet som blir mer och mer barnrum och mindre och mindre kontor …

Lilla T:s namn som väggdekoration ovanför spjälsängen. (fanerbokstäver målade med hobbylack - från Panduro)

Vi hade ju en av de är vinteroverallerna som Po.P återkallade, så när vi åkte för att byta den passade vi på att ekipera lilla T inför den stundande resan till Åre och vi hittade det allra sötaste lilla underställ i merinoull! Vindfleece och söta små vinterkängor är inropade på Tradera sedan tidigare. Vi får se hur hon gillar att "upp och stå" i snön.

Annars tänker hennes mamma mest mys i stugan, pulka, och att sitta och läsa mot en vägg i solen när lilla T sover

Lilla T blir ju 8-månader först på fredag, men idag har hon varit på 8-månaderskontroll och gjort BOEL-test (blicken orienterar efter ljudet). Några problem med hörseln har vi inte misstänkt med tanke på att hon håller på att vrida nacken ur led när hon här något bakom sig, men det är alltid bra att få det bekräftat. Med beröm godkänt på samtliga punkter.

Hon växer också så det knakar: 8,6 kg och 74 cm lång.

Lite sjuka här.

Igen.

Ja, Lilla T har ju egentligen gått på babysim i flera veckor nu, men vi har ju glömt att berätta om det.

Vatten är fantastiskt roligt! Det är roligt att plaska, hoppa, simma på rygg och på mage, hoppa från kanten, simma i tunnel och sjunga vattensånger. Men det är inte kul att dyka. Vad ska man ner därunder vattnet att göra - då får man ju vatten i näsan. Usch!

Det har tidigare påståtts här på bloggen att lilla T inte gillar frukt. Hon ber om en kraftig dementi. Frukt är godis!

Bäst just nu är clementin - hon skakar i hela kroppen när hon får syn på en. Banan är toppen, speciellt när man får dela den med pappa och får "bita" av bitar själv. Hallon-, mango- och katrinplommonpuré är också smaskens.

Här gör man sig till och lagar bebismat på fina och ekologiska råvaror, men nähä då - burkmat är bättre! Min fisk fick tummen ner av lilla T, men Sempers spätta och potatispuré är mums. Köttfärssrätten jag gjorde går ner, men är inte poppis. Hipps ekologiska lasagne slinker ner snabbare än jag hinner mata in. Imorgon ska vi se hur min fina (men inte så uppskattade) köttgryta står sig mot köttgryta på burk.

Kanske är det lika bra att lägga ner matlagningsprojektet …

Tanken är nu att lila T ska trappa ner på amningen och så småningom sluta helt. Jag det är inte min ambition att amma i evighet. 8-9 månader verkar rätt bra tycker jag, men det är ju upp till var och en (men, jag tycker hursomhelst att om barnet kan gå fram, lyfta upp tröjan och knäppa upp amningsbh:n själv - då är det dags att sluta amma). Å andra sidan känns amningfria nätter väldigt långt borta just nu …

På dagtid testar vi just nu - gröt till frukost, riktigt mat till lunch, välling som eftermiddagsmål och gröt innan läggdags. Däremellan lite amning som mellanmål. När de funkar (och det gör det oftast om inte lillskruttisen är sjuk), tar vi tag i resten.

Men det betyder nog också att jag borde trappa ner på mitt intag av godis och kakor, annars kanske vågen sticker iväg igen. Anna Skipper skulle gråta om hon såg min diet just nu …

De senaste 3-4 veckorna har lilla T haft feber en dag - i ungefär 18 timmar - och inga andra symptom. Idag är en sådan dag.

3-dagarsfeber har man ju hört talas om, men 18-timmarsfeber?

Lilla T har gått och blivit en riktigt mammagris. Hon blir jättegnällig så fort jag lämnar rummet eller bara rör mig för långt bort från henne. Ibland duger inte ens pappa. Lite trist för honom.

Trist också för lilltjejens moster på besök. Hon ville så klart gosa massor med lilla T, men det fungerar inte riktigt just nu. Men några mysstunder har de två fått i alla fall, när lilla T glömmer bort mig och kommer på att hon har världens bästa lekmoster. Utbildad för jobbet och allt!

Mamma envisas med att klä mig i sina gamla bebiskläder. Hallå, de har ju inte varit moderna sedan typ 70-talet. Men mamma påstår att det är inne med vintage. Ja, ja …

Lilla T tycker fortfarade att det roligaste som finns är att stå. Nu har hon kommit på att man kan hålla i andra saker än mamma och pappa.

 Babygymmet får nytt användningsområde, men det är lite farligt för det välter när on försöker dra sig upp.

 Spjälsängen funkar bäst för att dra sig upp på egen hand.

 Kanske borde vi inte uppmuntra intresse för att dansa kring blanka stänger …

Ja, just det - idag blir lilla T sju månader. Hurra, hurra!

Det firar vi med att gå på föräldragruppen där kommunala förskolan ska prata om sin verksamhet idag.

Det är väl inte möjligt att en sjumånaders bebis ska sluta sova sin förmiddagslur redan???

Lördagens rapport till pappa: lite tråkig dag idag - ont i magen (stånk-dag), vill inte äta, inte sova, blev lite glad när mamma gav mig massage, jättepigg på kvällen (mamma inte lika pigg). Vi ses imorgon!

Spåren efter lilla T:s kvällsrutin:

Fredagens rapport till pappa: sov i mammas säng nästan hela natten, bet henne i näsan (då vaknade hon), hjälpt mamma att prata i telefon, promenerat i Skrylle med M, ätit massor av gröt. Kom hem snart!

Torsdagens rapport till pappa: har varit på bra humör hela dagen, gympat, promenerat med en annan kompis i mammagruppen, åt lunch helt själv (kladdigt), skallat bebisen i spegeln (aj, inte kul), åt bebis-macka (ganska gott) och välling (blä) till kvällsmat. Stor blöt puss!

Onsdagens rapport till pappa: lekt med farmor, promenerat med kompisen i mamma-gruppen, sångstund på öppna förskolan, tog en tugga på mammas muffins när hon inte såg (mums!), badade, mamma sprutade vatten på mig, jag kissade på mamma, somnade sött. Saknar dig!

Eftersom lilla T "fyllde" 6 månader mitt i julveckan dröjde det lite innan vi fick komma på sexmånaderskontroll. Men i måndags var vi hos läkaren och den stolta modern kan rapportera att lillltjejen fick godkänt utan anmärkning på alla kontrollpunkter :)

Vi är ju lite oroliga för att lilla T aldrig kommer att lära sig att krypa. Sedan hon lärde sig att sitta skriker hon i högan sky när vi lägger henne ner. Ryggläge är inte kul, men på mage är ännu värre. Men läkaren tyckte inte vi behövde oroa oss. En del barn kryper ju inte heller utan tar sig fram genom att hasa på rumpan tills de lär sig gå.

Matchvikt 8245 gram och hela 72,5 cm lång. Och det märks - alla kläder i stl. 68 har blivit för små så när som på någon enstaka kofta. Men det är härligt att hon växer som hon ska - det betyder ju att vi gör rätt med maten. Numera äter lilla T riktig mat till lunch och en stor portion gröt på kvällen. Vi funderar på att ge henne frukostgröt också snart och bara ha amning som mellanmål och nattmat. För amningsfria nätter känns långt borta … Trots kvällsgröten vaknar T numera ofta tre gånger per natt jämfört med de två gånger som vi var nere i för inte så längesedan (oh, ljuva tid!).

Men i övrigt är lilla T på strålande humör för det mesta och hon "pratar" som bara sjutton. Många nya vokalljud och en hel del förtjusta "pfsst" och "bububub". Ibland får hon till någon som låter lite som "mamamamama", men jag inser ju att hon inte säger mamma riktigt än.

Lilla T pratar

När lilla T är pigg är annars hennes nya intresse att stå. Sitta är ju kul, men det är så mycket roligare att få dra sig upp med hjälp av mamma eller pappa och så stå där och vingla. Ännu roligare är att få låtsasgå fram och tillbaka i lägenheten. Vi förutspår föräldrar med trötta ryggar!

Precis när vi kommit igenom förkylningen och fått ett par nätter med ganska OK nattsömn, så är vi igång igen. Nu har lilla T fått feber. Hon är så varm, så varm. Stackars lilla knyte!

Febern är väl inte vansinnig hög, men hon verkar ganska tagen av det och sover väldigt oroligt. När hon är vaken är hon ganska slak och gnällig. Och det är väl inte så konstigt. I natt var vi periodvis uppe en gång i kvarten. Jag blev lite orolig för att hon inte ville amma. Det är ju viktigt med vätska vid feber. Men vi lyckades få i henne lite Alvedon och efter en stund blev hon lugn och kunde äta. Sedan fick hon ligga mellan oss sängen så att jag lätt kunde ge henne mat och natta om henne när nappen trillade ut. Där låg hon hela natten och ångade - som en gnyende liten varmvattenflaska.

Morgonen var lite orolig och en temperaturkoll visade att febern inte gått ner. En ny dos Alvedon och ett samtal för att ställa in en utflykt och så kröp vi tillbaka i sängen igen. Det blir en lugn dag hemma idag.

Mitt i alla julförberedelser fick vi också iväg ansökan om förskoleplats för lilla T. Om allt går som det ska börjar hon förskolan i januari 2010. Känns långt borta. Och det kommer nog gå snabbare än vi kan ana …

Lilla T firar det nya året med en förkylning

(kusinträff)

Och så här firade hon nyår.

Så här firade lilla T sin jul.

Så här i jultider med mycket stoj och massor av mat är det är skönt att pusta ut en stund på soffan med en tidning.

Ett gott nytt år önskar lilla T er alla!

Lilla T tackar för alla sina fina julklappar!

Idag firar vi att lilla T fyller 6 månader.

Nu är lilltjejen julbadad. Att bada är jätteroligt nuförtiden. Det plaskas så det står härliga till. Hela badrummet (inkusive den badande föräldern) blir blött.

Förra gången testade vi att en av oss badade tillsammans med henne i det stora badkaret och det fungerade jättebra, men man måste nästan vara två hemma då, så att en kan lyfta i och ur henne. Men vill ju inte riskera att halka med en blöt lite bebis i famnen när man ska i och ur badkaret.

Vattengläden lovar ju gott inför babysimmet efter nyår.

Lilla T har så klart fått lite julpyntat också. En fin paketmobil ovanför sängen till exempel.

Kanske blir lilla T vegetarian. Hon verkar i alla fall inte ett dugg imponerad av kyckligpuré.

Lilla T har visst blivit inspirerad av Kotten och börjat tugga med sina tandlösa små gommar när hon ammar. Hon har gjort de en gång förut lite försiktigt, men nu har hon börjat tugga loss ordentligt. Aj!

Idag bjöds det trerätters lunch för bebisar. Efter att ha tuggat (nåja) sig igenom en massa rotfrukter, grönsaker och frukter är det dags att gå på de tunga grejerna. Så idag fick lilla T kycklingpuré, ärtor och mango.

Nu har vi testat oss igenom lite olika fruktpuréer, men lilla T är inte imponerad.

Banan mottages skeptiskt, hallon var inte alls gott, mango var ganska OK och katrinplommonpurén accepterades endast för att den var på gröten.

Och på tal om blöjor och annat i den regionen så har lilla T blivit uppgraderad en blöjstorlek. Numera har hon maxiblöjor (stl. 4). 

Hon har också fått byta från sin rumpnissevagga till spjälsängen, så att hon kan sträcka ut ordentligt.

Stora tjejen!

Inte nog med att lilla T har varit förkyld. Hon har varit förstoppad också - stackars lilla tjejen! Som hon har jobbat. Stönat, stånkat, pustat och frustat tills hon blev alldeles knallröd i ansiktet och man trodde att ögonen skulle plopppa ur. Men utan resultat. Vi har masserat, matat med katrinplommonpuré och andra saker som skulle sätta lite sprutt. Men det gick en hel vecka utan något resultat. Men sedan lossnade det - tack och lov - och ordentligt också.

Tänk att man kan bli så glad över att få att byta bajsblöjor!

Ja, vi har blivit sådana där småbarnföräldrar som obesvärat pratar om vad som händer i vår bebis brallor. Till och med vid middagsbordet ibland. Men bara när vi är ensamma (hoppas jag).

Och ja - det här är ett blogginlägg om bajs.

Nu tror jag att vi är ute på andra sidan av den här förkylningen (peppar, peppar ..). Maken däckade totalt. Lilltjejen var ganska dålig med rätt mycket gnäll och jobbiga nätter som följd. Jag klarade mig ändå rätt så bra, men är ju trött som attan.

Som andra småbarnsföräldrar sjunger jag Näsfridans lov (eller Nose-Frida som den heter nuförtiden)!

Visst har vi haft en liten lucia här idag. Men hon ville hellre äta luciakronan än att ha den på sig.

Nu har vi fått besked. Lilla T ska få börja på babysim efter nyår.

04.30 Första frukost. Jag är ganska pigg, men mamma säger att det fortfarande är natt så jag får väl somna om då.

06.30 Vaknar och pratar lite med fiskarna i mobilen ovanför sängen. Får en liten morgonslurk i mammas säng. Sedan hittar jag på en ny lek - först suger jag på min leksaksfisk i plysch så att den blir riktigt blöt, sedan bankar jag den i ansiktet på mamma.

07.10 Tittar på när mamma och pappa äter frukost. Hjälper pappa att läsa tidningen. Blir lite ledsen när pappa går till jobbet.

07.40 Leker i babygymmet en stund medan mamma läser de där bloggarna hon är så hemskt intresserad av.

08.10 Hjälper mamma lite vid datorn.

08.20 Övar på att sitta själv. Det går ganska bra - jag ramlar bara ibland. Det är jobbigast att ramla framåt på näsan. Tur att det är mjukt under!

08.30 Påklädning. Mamma påstår att det skulle gå mycket lättare om jag inte försökte äta kläderna samtidigt. Men man måste väl få smaka lite?

08.45 Dags för en liten matslurk igen. Sedan lite mys på soffan och en sångstund.

09.45 Jag blir lite ledsen och kinkig. Mamma säger att jag är trött och behöver sova en förmiddagslur. Kanske har hon rätt, men man kan väl inte gå och lägga sig utan protester, eller?

10.30 Somnar väl då, så att mamma kan tvätta, städa, laga mat och annat som hon tycker är roligt. (Men idag tror jag faktiskt att hon sov en liten stund också)

12.15 Jag vaknar och är hungrig. Mamma har lagat potatis- och broccolipuré, men det vill jag inte alls ha - inte ens fast mamma säger att det var min lilla kusins favoritmat när hon var lika liten som jag. Jag dricker lite mjölk istället, men det smakar inte heller så gott idag. Mamma ser lite trött ut när jag kräks potatis- och broccoliblandad mjölk i soffan och på mammas byxor.

13.00 Hjälper mamma att bädda och hänga tvätt.

13.30 Vi går på promenad. Jag somnar i vagnen. Skönt!

15.50 Vaknar. Vi har en mysig stund i soffan. Jag äter och mamma tittar på Top Model. Sedan hjälper jag mamma att slå in paket. De röda snörena är väldigt fina.

17.00 Mamma ska laga mat. Jag får sitta i Babybjörnen och hålla uppsikt så att allt går rätt till.

17:50 Jag får kvällsmat. Tar en liten power nap. När jag vaknar har pappa kommit hem. Jag klappar honom lite. Handen var visst lite kladdig - det blir lätt så när man mumsar på dem lite då och då.

18.30 Håller mamma och pappa sällskap när de äter.

19.00 Kvällsrace - då äter jag och skriker om vartannat. Men pappa har smittat mig med sin förkylning så ikväll tycker jag faktiskt att jag har rätt att vara lite gnällig.

19.30 Byter om till pyjamas och blir omstoppad. Lite tidigare än vanligt, men det kan nog bli skönt att sova.

20.00 Somnar.

Idag var det dags för mammagruppen att gå på studiebesök på öppna förskolan. De flesta hade nog, precis som vi, varit där förut, men passade på att hänga med för lite part och fika. Vi fick en liten genomgång av verksamheten och lite informationspapper. Sedan var det fri lek De som ville fick också göra gipsavtryck av bebisarnas händer eller fötter. Lilla T gillade att sitta i "babypoolen" och småsnacka med de andra bebisarna. Hon fick också äta sin smakportion där, det hann vi inte innan vi gick. Jag var lite orolig att hon inte skulle kunna koncentrera sig, men ännu så länge vinner gröten kampen om upmärksamheten. Det är tydligen fantastiskt gott!

För ett par veckor sedan var några ur mammagruppen hemma hos oss och fikade. Jag och lilla T skulle ju missa ett tillfälle när vi åkte till Vänliga Västmanland och det kändes som att det skulle bli väldigt långt mellan gångerna (vi träffas varannan vecka ungefär) så jag bjöd hem gänget till oss. Då dåg det ut så här hemma på vårt vardagsrumsgolv:

 Bebisar på parad

Ja, förra veckan fyllde lilla T hela fem månader och det händer massor! Hon är väldigt social och vill vara med där det händer hela tiden. Babysittern duger bara i nödfall - att få sitta med vid bordet i nya stolen är bäst. Likaså i vagnen. Ligga ner duger bara när hon sover - annars vill hon sitta upp eller bli buren i babybjörnen. Hon har börjat bli leden om vi lämnar rummet eller om hon inte ser oss. Det räcker ibland med att stå bakom den öppna kylskåpsdörren för att hon ska bli ledsen. Men det går snabbt över när vi tittar fram igen. Hon kräver också mycket mer underhålling nu och det är inte helt lätt. Förut var hon nöjd med att ligga och sprattla i babygymmet ganska långa stunder, men det är inte alls så poppis om inte någon sitter bredvid och pratar med henne. Och det är väl inte så kul att ligga platt på rygg när man kommit på det där med att sitta. Hon sitter ganska stadig nu, men inte helt på egen hand - det händer fortfarande att hon ramlar åt ett eller annat håll så vi får lägga kuddar runt henne på golvet.

Idag var vi på BVC och vägde in lilltjejen på 7 725 g. Jag som varit lite orolig för att hon inte äter tillräckligt. Det var tydligen ingen fara! Vi har ju börjat med smakportioner och det mesta slinker ner utan problem, men på sistone har hon inte varit så intresserad av att amma. I alla fall inte på dagtid. Men BVC-sköterskan sa att det var vanligt för att bebisar i den här åldern är så nyfikna på omvärlden att de inte riktigt har tid att ligga still och äta. Och de stämmer ju ganska bra. Händer det något annat i närheten  - om någon pratar, om TV:n är på, om jag bläddrar för ivrigt i min bok - så är det mer intressant är att äta. Däremot äter hon oftare på natten igen. Hon sover oftast från nio till halv två-två i ett svep, men sedan vill hon (till min stora förtvivlan) ha mat varannan timme. Och efter matningen klockan sex är det ingen idé att försöka få henne att somna om. Då är hon pigg och på ett strålande humör!

Igår testade vi gröt för första gången (en liten smakis) och det var nog det mumsigaste som hon fått någonsin. Hon brås viss på sin kusin Lite, lite banan fick hon också smaka, men den mottogs mer tveksamt.

BVC-sköterskan mätte förstås lilla T fortfarande. Nu är hon 70 cm lång. Det märks på kläderna - en del saker i stl. 68 har vi redan fått ta undan. Å andra sidan verkar det ibland beror mer på modellen än storleken - en del plagg i stl. 62 fungerar fortfarande och andra i stl. 68 har känns jättetrånga länge.

Sedan fick hon sin andra spruta - påfyllningen av vaccinet. Hon var så duktig och skrek bara en liten, liten stund. Men hon blev visst trött av det för hon har sussat sött i vagnen i snart tre timmar. Förra gången sov hon också länge och var lite gnällig på kvällen. Vi får se hur det blir idag.

Och med det sagt (skrivet) så hör jag hur det gnyr och gnäller från vagnen. Dags för matpatrullen att rycka ut!

Några har frågat efter den. Så lilla T fick knåpa ihop en. Önskelista alltså.

Dagens rätt: broccolipuré

Smakpanelens bedömning: mums! (men fy, vilken sprutt det satte på magen!)

Det har fungerat väldigt bra ett par gånger att pumpa ur och ge lilla T flaska. Så har jag fått chansen att lämna hemmet en lite längre stund. För några veckor sedan när jag skulle på pysseljunta, ville maken ha lite mystid med dottern. Vi var inte alls oroliga för jag skulle ju bara vara borta några timmar och hon skulle ju äta smakportion och vi hade gott om mjölk i frysen. Och dessutom modersmjölksersättning om det skulle behövas ännu mer mat.

Men se, då passade det inte alls att äta ur flaska. Gumminappen var blä och innehållet smakade visst inte så värst gott heller. Maken testade att ge lilltjejen mjök på sked, men det passade inte heller. Lite vatten i flaska för att se om det var innehåll eller förpackning som var värst funkade inte heller. Lilla T ville ha tutte helt enkelt. Det var inte läge att testa om modersmjölksersättningen var ett alternativ. Maken lyckades dock få i henne ytterligare potatispuré och höll på så vis ställningarna, men när jag kom hem var läget tämligen gnälligt och T ammade sedan som om hon aldrig skulle få mat igen.

Synd tyckte vi som såg både mysig pappadotter-tid och en utovad barnvaktskväll med bio flyga sin kos.

I morse gjorde maken ett nytt försök med flaskan - denna gång med modersmjölksersättning i - för att jag skulle få en liten sovmorgon. Denna gång var nog flaskan helt OK, men fy för att dricka sånt skräp! Usch och blä! Men vi får försöka igen  - det kanske tar lite tid att vänja sig vid smaken. Det skulle ju vara himla bra att ha som alternativ om det inte funkar att pumpa. Ja, om skruttisen vill ta flaska överhuvud taget då.

To be continued …

Idag fyller lilla T fem månader!

I helgen när vi var på flera håll i Stockholm var det inte helt praktiskt att göra egen puré, så vi testade ett par av de varianter som fanns på det lokala Coop hemma hos mina föräldrar. Utbudet av ekologisk barnmat var knappt, så vi fick ta Sempers vanliga sortiment (som ju i alla fall till stor del är närproducerad).

Morotspurén var ett säkert kort - den slank ner lika bra som mammas hemlagade. Majs- och potatispurén mottogs skeptiskt första gången, men slank ner fint andra gången.

Det är ju väldigt smidigt med färdig puré, men än så länge är det inte så ansträngande att göra egen, så jag tror att jag fortsätter att mixa hemma lite till. Burkarna kan vi ta till när vi är på språng.

I tordags satt lilla T prov för första gången utan stöd! Ja, ingen lång stund, men i alla fall! Första gången var i vagnen när vi var ute på stan med mormor. Hon sträckte sig efter knapparna på min kappa som låg över fotänden på vagnen. Och så satt hon

 Kappan var lite tung, så hon nöjde sig med sin mössa

Färdigheten testades sedan på mormors köksgolv när vi kom hem - till lilla T:s egen förtjusning.

 En kudde bakom är bra som säkerhet när hon tappar balansen och ramlar baklänges.

Vår stora tjej!

Ett annat trick som hon testade för första gången dagen efter vara tt fånga sina fötter på skötbordet. Hon har inte varit så intresserad av sina fötter förut (troligen pga. skenan) men nu fick hon ett fast grepp.

Ja, i tisdags morse laddade jag barnvagnen med lilla T och allt vi kunde tänkas behöva för nästan en vecka borta från hemmets lugna vrå. Jag packade smart i ryggsäck och fick även med babyskyddet under barnvagnen. Maken följde med oss till stationen och hjälpte till att lyfta upp vagnen på tåget. Där var det trångt! Men vi hittade en plats att ställa vagnen (till några kostymklädda unga killars förtret - där ville de hänga sina fina överrockar). Jag lyfte ur mjukliften och kunde på så vis få med mig lilltjejen till vår plats. En egen plats för ett så litet barn kostar bara en femma och det är det helt klart värt!

Lilla T tyckte det var väldigt roligt att åka tåg. Hon hade fullt upp med att titta ut genom fönstret och på alla medpassagerare. Bäst var den lilla flickan som just lärt sig gå och som passerade i gången om och om igen (hon ville inte sitta still nu när hon lärt sig denna nya färdighet - till hennes mors förtvivlan).

Det var egentligen meningen att vi skulle åka till Stockholm och byta där, men på grund av elfel på Stockholms central så rekommenderades byte i Norrköping. Lilla T passade på att somna precis lagom till bytet, så det fungerade bra att packa ner henne i vagnen igen och hon sov sig igenom en liten skumpig avstigning (tack till den rökande tanten som hjälpte mig) och en väldigt gnisslig rullstols/barnvagnshiss på regiontåget. Tyvärr var sätena otroligt obekväma så hennes mamma fick inte sova, men annars var regiontågen väldigt mycket smidigare än X2000. Bara att rulla på och åka den lilla hissen. Gott om plats att ställa vagnen så att man kunde sitta bredvid den och det gick till och med att ta med sig hela ekipaget in på toaletten - som dessutom var utrustad med skötbord. Konduktörerna var dessutom väldigt trevliga. Mycket gott betyg för Tåg i Bergslagen alltså.

När lilltjejen sedan vaknade åt hon en lång stund, satt i mitt knä en stund och lekte med sin randiga kanin. Eftersom hissen var lite långsam och det inte är slutstation så ville jag vara ute i god tid inför nästa byte, men lilla T gjorde klart att det inte var kul att bli ner bäddat igen i vagnen. För varmt med alla kläder och så går det inte att sitta upp när mjukliften ligger i. Usch och fy! Men, hon somnade igen så snart vi kommit ut i friska luften och jag hann med en fika på Waynes innan vi byte till nästa regiontåg.

Väl framme i Metropolen kvistade jag in på Coop för att handla blöjor och lite barnmat (onödigt att släpa) och sedan promenerade vi sista biten hem till lilla T:s mormor och morfar. Men det är en annan historia.

Lilla T har också testat dubbeldäckståg mellan Västerås och Stockholm - även de var föredömligt barnvagnsvänliga (ja, man får ju välja nedre botten så klart!) - samt pendeltåg, tunnelbana och stadsbuss i huvudstaden. Allt går ju bra men tar lite tid. Det blir mycket upp och ner i långsamma hissar från och till perronger och i tunnelbanan är det ju väl mycket folk. Men lilltjejen tog allt med gott mod.

Tågresan hem gick med X2000 hela vägen och det fungerade fint även denna gång - då hade dessutom maken slutit upp - men i höjd med Nässjö började lilla T tycka att det fick vara nog med allt kuskande med olika färdmedel och vi fick jobba hårt för att hålla henne nöjd och glad den sista biten.

Och vi vet inte om vi inbillar oss - men hon såg väldigt glad ut när vi kom hem till lägenheten.

Dagens rätt (ja, eller förra onsdagens rätt): ärtpuré

Smakpanelens bedömning: smaskens!

 Men fy, vad ont i magen man kan få av ärtor - och blöjkontot blev hårt belastat …

Nu snurrar lilla T år alla håll och kanter. Från rygg, till sida och till mage och sedan tillbaka igen för att göra samma sak åt andra hållet. Men den där sista lilla knycken för att komma helt runt på magen är svår  - där ena armen är i vägen - det lyckas bara ibland.

Hon jobbar också bra på att röra sig ett helt varv motsols i babygymmet - först ligger hon med fötterna nedåt, sedan vrider hon ett kvarts varv i taget tills hon kommer hela varvt runt.

Hennes föräldrar tycker så klart att hon är så begåvad

Nu fixar lilla T att ta sig runt från rygg till mage!

Dagens rätt: timjankryddad puré av palsternacka

Smakpanelens omdöme: med beröm godkänt

Dagens rätt: morotspuré

Smakpanelens bedömning: entusiastisk

Lilla T uppvaktar sin pappa på hans alldeles första fars dag med ett kort som vi gjorde på öppna förskolan. Och vit choklad.

Eftersom jag har varit lite krasslig den här veckan så har det inte blivit så många aktiviteter utöver föräldragruppen (med efterföljande fika) och några promenader. Jämfört med förra veckan när vi lunchade, fikade, sjöng, kollade film och annat så ha det varit en väääldigt lugn vecka. Idag verkade lilla T totalt uttråkad av att bara se sin mamma. Jag svär att hon sa "nä, nu får du väl ge dig" när jag försökte roa henne med en liten sångstund och drog samma repertoar som alltid.

Så vad gör man inte för sitt barn - jag fick packa ihop oss och knata iväg i regnet till öppna förskolan, där de brukar ha sångstund och annat. Det var premiär för oss, men jag hade hört att fredageftermiddagar brukar vara ganska lugna. Och där var bara en handfull mammor (och en pappa) med sina barn. Vi hälsades välkomna av av en trevlig förskollärare, som visade oss runt och berättade hur allt funkade. Jag hälsade på ett par mammor som jag kände igen från babysången. De flesta hade barn i bästa "slå varandra med klossar"-ålder, så mammorna sprang omkring och jagade sina telingar för att försökte hindra dem från att skada varandra alltför mycket. Lite svårt att prata med dem alltså. Jag försökte istället konversera pappan som satt ensam i ett hörn med sin dottern, men det gick trögt. Men jag förstod snart att det inte var mig personligen han hade något emot, utan bristen på gensvar i kommunikationen berodde på att han bara talade persiska.

För att undvika att lilla T skulle få en kloss i huvudet tittade vi på när några stillsamma flickor målade i ritrummet. Sedan var det dags för sångstund (jag hoppades på lite inspiration till nya sånger). Det tyckte lilltjejen var fantastiskt roligt! Förskolläraren som spelade ukulele och sången med en grön handdocka i form av en groda var bäst - då var lyckan total.

Sedan var det fika. Men se, det tyckte lilla T var urtråkigt. Tanken på att hennes mamma skulle få sitta ner en stund med en kopp kaffe och kanske prata med någon annan vuxen var visst outhärdlig! Så vi tackde för oss och traskade hem.

Men, så här i efterhand, var det nog inte av missunsamhet som lilltjejen protesterade mot fikat. Istället var det nog så att hon var så trött av alla nya intryck att hon bara längtade efter att få sova i vagnen. Hon slocknade nämligen i samma sekund som jag la ner henne.

På menyn idag: rotmos (rotpuré?)

Smakpanelens bedömning: lätt skeptisk

Update: rotmosen vann i längden

Efter att ha ätit potaispuré med stor entusiasm i fyra dagar verkade lilla T lite trött på den färglösa purén idag. Hon var mer intresserad av min smoothie.

Men imorgon ska hon få morotspuré - det är ju lite mer färg på det så jag hoppas det faller bättre i smaken.

Jag måste få säga att lilla T har varit en ängel de här dagarna när jag inte mått så toppen. Det är precis som att hon förstår att hon ska sova lite extra länge när hon sover på dagen, så att mamma också får sova. Att hon ska amma länge så att mamma hinner titta på ett helt avsnitt av Gilmore Girls (ur boxen som lilla T gav sin mor i födelsedagspresent, avsedd just som amningsunderhållning) och hon verkar nöjd med lugna lekar och mys på soffan.

Inspirerad av Mrs. Pitepalt gav även jag mig på att baka med bebis på magen (ja, fast i ärlighetes namn sov hon (bebisen, inte mrs. Pitepalt) i vagnen det mesta av tiden och satt bara i Babybjörnen under slutfasen av bakandet).

Det blev smarriga mintiga chokladbröd (recept ur Stora & Små) och jordnötskakor (recept ur min nya pysselbok, men de blev tyvärr inte alls så goda, så jag struntar i att ge receptet) och på det hela taget en ganska lyckad aktivitet för både mor och dotter.

Hmmm … potatispurén har verkligen fått igång magen på lilla T …

Potatispuré är fortsatt populärt.

Lilla T har ju passerat fyra månader och då är det dags att börja testa lite annan mat än bara mammas mjölk. Så idag, efter att ha inhandlat en för ändamålet avsedd stavmixer, så puréade vi loss. På menyn: potatispuré med rapsolja och modersmjölk (idag och fyra dagar framöver).

Lilla T verkade försiktigt entusiastisk, men egentligen var nog skeden det mest spännande. För att inte tala om den totala uppmärksamheten från hennes båda föräldrar, som fick henne att kuttra förtjust och visa upp ett stort potatiskladdigt leende

I väntan på att växa i de supercoola gympaskorna som lilla T fått i present av familjen "over there", finns det ju mycket annat sött att sätta på fötterna.

ö.t.v - supermjuka stickade raggsockar som lillkusinens mamma stickat

ö.t.h - tovade ulltofflor present från mormor och morfar

n.t.v - sötaste strumporna från Trumpett lånade av kollegans lilla Pyre

n.t.h - små "stövlar" som min farmor stickat

Och så de nya tossorna förstås!

Just som ja satt här vid datorn så vände sig lilla T över på sidan där hon låg på aktivitetsfilten. För första gången helt på egen hand

Det kom ett brev på posten med ett par söta hemstickade tossor till lilla T. Hon säger tack till vännen i Årsta

Idag fyller lilla T fyra månader. Det är inte klokt vad snabbt det går! (ja, jag vet - det säger alla). Vi var på BVC idag och kollade vikt (7 270 g) och längd (68 cm). Lilltjejen fick ett presentkort på en bok (att hämtas på biblioteket) i 4-månaderspresent. Jag fick en massa information om smakportioner. Japp, nu är det dags för potatispuré och sånt

Vi har testat att låta T sitta korta stunder i barnstolen och det har hon uppskattat. Hon vill vara med hela tiden nu - det duger inte att sitta i babysittern på golvet. På bordet ska det vara. Eller helst i knät hos mamma eller pappa. När vi är ute och går så är det Babybjörnen som gäller i vaket tillstånd - och helst också framåtvänd så att hon ser riktigt bra. Ligga ner i vagnen går nästan bara när hon sover, men att halvsitta upp-pallad med kuddar funkar också som kompromiss.

Det dräglas också en hel del och ofta är båda händrna inne i munnen. Eller någon leksak. Men vi har inte sett till några tänder ännu. BVC-sköterskan säger att att det är normalt (såklart!)  att bebisar stoppar saker så långt in i munnen att de nästan kräks. Så det var ju bra

Det är ett herrans liv på henne också. Massor av nya ljud och sm skrik som låter extra roliga i vårt tämligen "kala" kök (klinkersgolv och många hårda ytor).

Det där med att ställa om klockan var inget som lilla T brydde sig särskilt mycket om. Hon vaknade strax före klockan sex som vanligt. Men som nu är strax före fem till hennes mors förtvivlan …

Vi beklagar - kära vänner och familj - ni som ansträngt er för att hitta fina och pedagogiska leksaker i present åt lilla T. Den bästa leksaken någonsin är ändå ett tomt paket ekologisk mellanmjölk från Skånemejerier.

Så hade jag byltat på både mig och lilltjejen kläder för att gå på babysången. Jag fick underhålla lilla T hela vägen dit för att hon inte skulle somna i vagnen (vill inte sitta och sjunga "trygga ekan" utan barn …). Och så var det inställt idag! Äsch!

Så det fick bli en långpromenad på St. Hans backar istället. Lilla T somnade sött efter en stund. Efteråt fick jag fika på överbliven äppelkaka här hemma istället. Det blev kanske inte så "äsch" ändå. Sjunga kan vi ju göra själva också.

Lilla T:s nya grej - att sova med snuttetrasan över ansiktet.

Se tidigare sovteknik här.

Idag har vi varit på föräldragruppen på BVC för första gången. Lilla T tyckte att det var väldigt intressant och spännande med alla de andra barnen och försökte konversera dem.

Lilla T:s mamma tyckte däremot inte att det var så skoj. Jag hade ju läst att Skolfröken inte var så nöjd med sin grupp och heller inte kollegan J, men jag hoppades ju ändå lite. Men det var väldigt ostrukturerat - vilket inte var en så stor överraskning med tanke på att vår BVC-sköterska är en smula förvirrad. Ingen info som man inte redan kände till och ofta ett svar på en helt annan fråga än den man ställde. Och inget fika!

Nä, det kanske man får fixa själv efteråt eller så, men det kändes redan som att alla kände varandra "två och två" och när timmen var slut så försvann alla snabbare än ögat. Just på slutet där var jag iofs lite ouppmärksam för då hade lilltjejen tröttnat av alla intryck och var jätteledsen! Så om någon försökte få kontakt så kanske jag inte uppfattade det just då. Några bekanta ansikten - och deras nya små knyten -  från föräldrautbildningen på MVC fanns där i alla fall.

Bättre lycka nästa gång, eller något …

04.30 - Morgonmat, somnar om.

07.40 - frukost och mys i mammas säng.

08.30 - "pratar" med Lilla Anna i babysittern när mamma äter frukost.

08.45 - påklädning och mys.

09.05 - maratonätning.

10.15 - leker i babygymet lite när mamma klär på sig och plockar undan lite.

10.30 - hjälper mamma att bädda sängen, det är ju så roligt med gosiga kuddar och täcken som viftar.

10.40 - jättetrött, men vill inte sova i vaggan. Då är det mysigare om mamma bär mig.

11.00 - mamma ger upp försöken att få mig att sova. Vi har sångstund på soffan istället - det är mycket roligare! Äter igen.

11.30 - overallpåklädning, mamma gör iordning vagnen, men jag protesterar - ska det behöva ta så lång tid att få på regnskyddet så att vagnen börjar rulla!

11.45 - promenad i regnet, jag har det varmt och torrt inne i vagnen. Det är riktigt höst nu - mamma borde ha tagit på sig vantar. Jag får i alla fall användning för min prickiga regnrock, säger hon. När vagnen rullat en stund somnar jag.

12.45 - när jag vaknar igen ar mamma hunnit vara på banken och nu är vi på barnvagnsbio. Filmen är sådär tycker jag, men det är väldigt fina lampor i taket. När mamma ändå bara sitter still så passar jag på att äta ordentligt.

14.15 - efter bion vill mamma gå i affärer. Det tycker jag är ganska tråkigt, så jag protesterar lite, men bestämmer mig sedan för att sova en stund. Mamma tar den långa vägen hem från stan så att jag får sova klart.

16.10 - nu måste jag äta igen. Mamma tittar på Top Model under tiden.

16.30 - jag får jätteont i magen och skriker massor!

17.00 - Somnar i rena utmattningen.

19.00 - maratonätning igen.

20.00 - pappa är borta ikväll, så mamma hade tänkt att jag skulle bada och att vi skulle mysa lite, men jag är trött och tycker det är lika bra att vi tar på pyjamasen och gör kväll tidigt. God natt!

Efter en lite stökig natt och en väldigt pigg morgon (lilla T - inte jag) tog vi oss iväg till mammabarn-gympan. Lilltjejen tyckte det var fantastiskt roligt och kluckade förtjust mest hela tiden. Bäst är att få bli hissad och att åka flyplan på mina uppböjda ben medan stackars jag får göra sit ups. Sedan somnade hon en stund i vagnen, men vaknade av "hissrycket" (vår hiss startar med ett kraftigt ryck - lilla T kan sova hur gott som helst men vaknar alltid av det) och somnade inte om. Efter att vi båda fått i oss lite lunch fick T följa med in i duschen - först i babysittern utanför duschkabinen och sedan lät jag henne få känna hur det kändes att duscha. Mjuka, mjuka strålar och bebisvänlig temperatur. Hon brukar gilla att bada, men duscha var visst inte så kul. Men när vi ändå hade tagit av alla kläder myste vi med lite babymassage istället och nu sover lilltjejen gott i min säng.

Jag hoppas att hon sover en liten stund nu. Kaffet är på gång och jag fick med mig en kanelbulle och senaste numret av Mama med mig hem från Pressbyrån. Håll tummarna för att jag får en välbehövlig paus i soffan.

Lilla T har blivit intresserad av tidningen. Hon funderar väl på vad det där är som hennes föräldrar ägnar så stor uppmärksamhet och som prasslar så kul. Men hur nyttigt är det egentligen för bebisar att äta trycksvärta …

Jösses, vad det dräglas nuförtiden. Det är blött överallt!

Ja, i ärligheten namn var det väl lilla T:s mamma som ville testa barnvangsbion. Ett bra koncept - bio mitt på dagen, lite lägre pris, lite lägre ljudnivå, lite ljusare i salongen, paus med fika till självkostnadspris samt gratis barnmat för de större barnen och massor av skötbord med gratis blöjor. Och det var väldigt poppis - massor av mammor med barnvagnar! Lilla T tyckte det var sådär, men sov lite, åt lite och där emellan fick jag stå upp i gången och "guppa" henne. Men det gick bra det också. Filmen hette Maria Larssons eviga ögonblick och den har jag skrivit mer om här.

Lilla T:s favoritleksaker just nu:

 Den alltid lika populära blomman. Den smakar dessutom gott.

 Giraffen Sophie - den är ju så kul när den piper!

 Karro Kanin - den kan man ha långa konversationer med.

 Nyfunnen vänskap - nallarna vi fick ärva av barndomsvännens pojkar är fantastiskt fina.

Vi fick en inbjudan till babysång på församlingsgården tillhörade kyrkan i närheten. Sång, lek, fika och en liten stunds andakt utlovades. Sång låter ju OK, men andakt? Å enda sidan är jag är ju inte troende och vi har valt att inte döpa vårt barn. Å andra sidan har jag själv tillbringat mycket tid i kyrkan, båda mina syskon arbetar i församlingar och jag har en väldigt positiv inställning till deras verksamhet. Så jag bestämde mig för att gå dit förra veckan och se hur det kändes.

Jag kom prick på utsatt klockslag, men det gjorde ingen annan. Jag hade missat att det var "drop in", så första halvtimmen var jag och lilla T ensamma med diakonen ( iofs en väldigt trevlig och lättpratad kvinna) och sången kom igång först efter en timme. Då var lilltjejen redan trött av alla nya intryck och av att titta på de andra barnen. Hon blev lite ledsen och inte så mottaglig för sången. Andakten visade sig vara ett tänt ljus och en välkomstbön i början av sångstunden samt ett par kristna sånger och en avslutande bön i slutet. Och det är ju väldigt svårt att ha något emot att sjunga "Tryggare kan ingen vara" och "Du vet väl om att du är värdefull". Efter sången var det fika till självkostnadspris. De större barnen lekte, de små ammade och de vuxna kunde prata lite. På det hela taget ganska trevlig. En ytligt bekant (vi har ett par gemensamma vänner) dök också upp  med sina två barn.

Idag gick vi dit igen, men med lite annan taktik. Jag såg till att komma ganska lagom till sångstunden. Då fungerade det bättre för lilla T, som tyckte det mesta var roligt. Vi sjöng ju favoriten "I ett hus vid skogens slut". Den där haren som skuttar är nog bland det roligaste som finns! Men jag tror egentligen att tidpunkten för hela tillställningen sammanfaller med tidpunkten för lilltjejens förmiddagslur, så det kan nog vara svårt att få henne nöjd och glad hela tiden. Men efter lite mat somnade hon sedan skönt i vagnen.

Det var ju nästan lite sorgligt att plocka undan lilltjejens minsta små klädesplagg, men så är det ju. Passade på att införskaffa lite bra förvaring så att vi kan lätt kan byta storlek vartefter hon växer.

Ja, lådorna ska alltså inte stå här på vardagsrumsgolvet, utan på vinden.

Lilla T vägdes in på 6 905 g idag på månadskontrollen. Och så mättes hon för första gången sedan hon föddes. Det har vi inte fått göra tidigare pga. skenan, men nu är det OK och hon är hela 65 cm lång!

Ja, och så skulle hon få trippelvaccination. Det var ju mindre skoj. Varken jag eller lilla T tyckte det var så särskilt roligt att de satte en nål i henne

Ja, det är inte klokt vad snabbt det har gått. Tänk att vår lilla tjej redan är tre månader gammal. Nu ligger hon här på aktivitetsfilten på golvet, sprattlar förnöjt och ler mot mig (och dregglar en massa). Det var ju inte länge sedan hon bara var vaken när hon åt. Eller när hon skrek

Hon gillar fortfarande att äta mycket och ofta, men som tur är får hon inte lika ofta onti magen efter maten. Hon sover i eget rum och oftast mellan klockan nio och klockan tre för att somna om efter lite mat och sova till sextiden. Och allt oftare hoppar hon över "nattmaten" och sover till halv sex-sex i ett svep. På dagarna är hon vaken och uppmärksam och vill gärna titta på världen från babybjörnen hellre än att ligga i vagnen. Hon ler hon stort mot och "småpratar" ofta med sina föräldrar och sina leksaker. Hon har upptäckt sina händer och mumsar gärna på dem. Hon lyckas ibland - mer eller mindre medvetet - få tag på olika saker och då åker de också in i munnen. Hon vill gärna bli underhållen och älskar när vi sjunger för henne och hela kroppen spritter av förtjusning när pappa gör roliga rörelser och grimaser (mamma försöker för all del också, men pappa är bäst på det).

Uppdate: söta kläder i 3-månaderspresent från farmor. Tack!

Lilla T fyller 3 månader idag!

Gårdagen var ingen bra dag för lilla T. Hon skrek hjärtskärande långa, långa stunder och ville inte äta. Det är ju annars hennes favoritsysselsättning. Det var lite trixigt på mammabarn-gympan (tredje gången: första gången sov hon, andra gången var det jättekul och nu tredje gången var det visst inte alls skoj). Hon somnade ibland i rena utmattningen, men bara om jag bar henne. Men framåt eftermiddagen blev det lite bättre och hon åt i alla fall lite och kvällen var ganska lugn. Men det var nog jobbigt för i natt sov hon från halv nio till kvart i sex. Och nu på morgonen har vi bara tagit det lugnt. Myst i sängen, småsovit (båda) och småsnuttat (lilla T). Vi får hoppas att det blir en bättre dag idag.

I helgen var det dags för släkt och vänner norröver att få träffa lilltjejen. Och premiär för långtur i "babymobilen" för hela familjen. Lilla T passade på att slå sovrekord natten innan vi skulle iväg (nio timmar!) så vi var lite oroliga för hur det skulle gå - vi hoppades ju på att hon skulle sova mycket under färden. Men det gick jättebra! Lilla T sov i tvåtimmarsintervaller, så det blev precis lagom med pauser för att låta henne sträcka på ryggen och fylla på mat för alla.

 (lite pappamys på en rastplats)

Vi tog en lite längre paus hos makens morbror i Mjölby och några kortare på rastplatser längs vägen. Visst tog det tid, men det gick bra och vi anlände till Metropolen lagom till kvällsmaten. Där väntade lilltjejens mormor, morfar och moster som inte hade träffat henne sedan i augusti. Och strax efter oss dök lilla T:s morbror upp och det blev "premiärvisning" för hans familj. Men kusinerna var lite för trötta för att orka bekanta sig med varandra.

Dagen efter var det dags för ett litet välkomstkalas efter samma koncept som inflyttningsfesten. Vi skålade i bubbel för lilla T och fick, visa upp henne för, förutom den närmsta familjen, mina farföräldrar och barndomsvännen. Vi hade beställt smörgåstårta och mamma hade bakat sin fantastiska schwarzwaldtårta.

Lilla T var dock inte helt förtjust i att gå från famn till famn, utan trivdes nog bäst i babysittern där hennes  lillkusin, som är två år, bjöd också på underhållning i form av sånger och annat. Det tyckte lilla T väldigt mycket om. De var så söta tillsammans

Lilltjejen fick också massor av fina presenter. Stort tack!

På söndagen hann vi prata lite med min bror och hans lilla familj och inspektera deras husvagn, vi åkte för att titta på syrrans lägenhet, gick en tur i skogen för att plocka svamp och fikade hos barndomsvännen och hennes tre vildbattingar.

 (i svampskogen)

Och på måndagen vände bilen tillbaka mot Skåne. Även hemresan gick bra, men bara lite gnäll och knorr när vi precis hade passerat gränsen till Skåne. Då tyckte väl lilla T att det fick vara nog med bilåkande …

Nej, det blev ingen "tredje gången gillt" vad gäller nattsömnen. I natt var det dags förr nattamat igen.

Jag hoppas på att kunna väcka lilltjejens litteraturintresse. Den enda bok hon varit intresserad av hittills är badboken i plast. Och det är nog mest för att den är färgglad och fin.

Lilltjejen sov hela natten igen!

Om nu bara hennes mamma kunde sova på nätterna också - istället för att blogga - så skulle det ju vara helt OK att gå upp kl. sex.

Ja, eller i alla fall "halv sex-sovare"  - för igår natt sov lilltjejen från halv tio till halv sex. Åtta timmar! Jag vågar inte hoppas på att det är en ny trend …

 I barnvagnen

 På skötbordet

 I babysittern

 På mage på filten

 I vaggan

Lilla T har börjat göra som Kotten och kräks mest hela tiden - även samtidigt som hon ammar …

Nu när lilltjejen "bara" vaknar 2 gånger per natt har hon fått flytta in i sitt eget rum. Tidigare sov hon inne hos oss så att jag lätt kunde lyfta upp henne i sängen och amma. Men nu testar vi alltså att lägga henne i "rumpnissevaggan".

Vi har ställt en fåtölj bredvid och när hon vaknar och är hungrig så kan jag gå in och amma henne där. Vi hoppas att alla inblandade ska sova bättre på nätterna framöver. Men på premiärnatten vakande lilla T fyra gånger. Men hon var inte ledsen - bara väldigt hungrig. Jag tror det också berodde på hon somnade tidigare igår kväll än vad hon brukar, så då räckte väl inte "kvällsmaten" lika länge.

Lilltjejen har fått gå upp en blöjstorlek. Nu är hon inte "mini" längre utan "midi"

Jepp, då är vi nyss hemkomna från det första passet i mamma-barn gympa. Tänkt dig 45 mammor i en sal med bebisar i olika åldrar. Mammorna i gympakläder. Bebisarna på mattor på golvet med diverse filtar och leksaker. Gympan var lätt med fokus på mage, rygg och bäckenbotten. I vissa övningar kunde man engagera barnet också, men min lilla snutta sov sig igenom nästan hela timmen trots musik och stegrande ljudnivå på bebisarna runt omkring henne. Två gånger i veckan kan man gympa. Vi får se om vi blir stammisar.

Lilla T:s dag:

05.30 Första frukost, somnar om

08.30 Andra frukost, leker i babysittern och pratar med mamma som äter frukost

09.30 Sprattlar på mage på fårskinnet, gosar med mamma

10.00 Sover en stund

11.30 Hjälper mamma att blogga

11.30 Lunch

12.00 På väg ut med vagnen, pratar med den trevliga granntanten

12.15 Sover gott i vagnen medan mamman rullar runt på stan och läser lite på en bänk i solen

14.00 Litet mellanmål i Botaniska trädgården

14.30 Åker BabyBjörn hem, tittar på träden, pratar med grannpojken

15.00 Tränar lite på mage igen

15.30 Tupplur

16.00 Mellanmål och sångstund

16.30 Leker i babysittern och pratar med mamma som förbereder middag

17.00 Tränar på mage igen, sång- och massagestund på skötbordet, pratar med lejonet

17.30 Myser med mamma på soffan, småsnuttar, somnar

19.00 Kvällsgnäll medan mamma och pappa turas om att äta middag. Jag får också middag

19.30 Leker med pappa

20.30 Byter om till pyjamas, får AD-droppar, äter ett litet kvällsmål

21.15 Natti, natti!

03.05 Nattamat

Nya rutiner på barnvagnspromenaden.

Lilla T säger: barnvagnen är väl OK när jag sover, men när jag är vaken så sätt mig för bövelen i Baby Björnen så jag ser något!

Ja, då har maken börjat jobba igen och det är bara lilla T och jag hemma. På de sista dagarna av makens semester hann vi med fika i parken, grillning hos vänner och att fira lilla T:s farmor på födelsedagen. I fredags lyckades vi planera det så att jag fick lite egentid - jag lämnade maken och lilltjejen hemma med en flaska och åkte ner på stan. Jag hade en klipptid, satt en stund på torget med en bok och en glass, strosade i affärer och fixade ett par födelsedagspresenter. Mammalyx. Hela två timmar vågade jag stanna borta den är gången

Jag inser nu vad mycket som hänt i lilla T:s utveckling på kort tid och vad mycket mer vaken hon är. Och då vill hon bli underhållen. Så vi sjunger, pratar, masserar, sprattlar på mage, boxar med leksakerna (uppmonterade i olika snillrika konstruktioner att hänga ovanför babysittern. Vi försökte hitta ett babygym, men de var så gräsliga - bara plastiga från Fisher Price) och annat. Det går ganska bra att roa sig själv i babysitter, men bara så länge mamma eller pappa tittar på, pratar och puffar på leksakerna så de rör sig. Så det kräver lite mer insats nu när vi inte är två som kan turas om. Men jag får helt enkelt strunta i att städa, tvätta och laga mat. När hon sover måste jag ju läsa och blogga

Ja, och så äts det ju fortfarande en hel del. Jag måste nog byta amningshörna i soffan snart så att den inte blir  helt nedsutten bara i ena änden. Lilltjejens mage är nog lite bättre, även om det är en del skrik direkt efter maten. Vi har i alla fall slutat med Minifom och kör naturellt. Det var så himla trixigt att hålla på med de där dropparna.

Nästan alla små plagg i stl. 56 är bortplockade och en del i stl. 62 börjar bli lite små också. Vi vet ju ännu inte exakt hur lång lilltjejen är men det verkar som att hon är över 60 cm i alla fall. Matchvikt förra veckan: 6250 g

Nej, nu ska vi nog strax ta oss ut en sväng med barnvagnen i det fina vädret. Glad måndag!

Uppdate: med strax menade jag sisådär en timme senare när jag bytt på Lilla T, bytt igen eftersom hon gjorde i brallan så fort den nya blöjan var på plats, ammat, lyckats klä mig själv, slängt i mig ett par mackor och riggat barnvagnen.

Lilltjejen har fått skorv. Massor av skorv - inte bara i hårbotten utan den sträcker sig ner i pannan, ögonbrynen, kinderna och öronen. En riktig torrboll alltså. På BVC sa de att vi skulle - gissa två gånger - smörja in henne med bröstmjölk (detta underverk mot alla åkommor!). Men sedan blev vi rekommenderade att använda krämen Borgao och har nu börjat smörja in hene tre gånger om dagen med den. Det är riktigt kladdigt och kletigt och hon ser rejält flottig ut i håret, men förhoppningsvis blir skorven bättre i alla fall.

Vandra Skåneleden med en bebis - fungerar det? Lilla T kan rapportera att det fungerade alldeles utmärkt.

Vi var förstås lite fundersamma på hur det skulle fungera (speciellt med tanke på vädret) , men fördelen med Skånleden är att man väldigt sällan är särskilt långt från en väg där det går en buss till civilisationen. Alltså kan man avbryta om det inte fungerar (men vädret var kanon).

Men lilltjejen är glad och nöjd i Babybjörnen nuförtiden. Eftersom hon också blivit väldigt sällskapssjuk på sistone passade det henne väldigt bra att få sitta när mamma eller pappa hela tiden. Det var mindre gnäll och gråt än en normal dag hemma. Kanske funkade magen lite bättre för henne när hon fick vara mycket upprätt. Vi försökte också packa lätt så att våra ryggsäckar inte skulle vara för tunga och hade bokat boende så att vi garanterat visste att vi skulle sova varmt, torrt och med alla bekvämligheter.

Korta sträckor och många pauser var också förutsättningen. Vi hade med lilltjejens mjuklift så att vi alltid hade en torr och varm plats att lägga ner henne på (och sängplats på natten). Då fick hon också chansen att vila ryggen och sprattla ordentligt. Vi hade också packat gott om filtar och kunde med lager-på-lager av kläder och filtar anpassa och hålla henne lagom varm. Regnskydd hade vi fixat och världens sötaste lilla sydväst att ha på huvudet. Och hennes mat har jag ju alltid med mig

 Blöjbyte i det fria

För mig var det lite klurigt att hitta kläder som funkade både att gå i och att amma i. Amnings-bh med många spännen i kombination med ryggsäckens bärremmar var inte helt lyckat! Men eftersom det var bra väder så blev det inte knöligt med för många lager och jag hade garderat mig med "tuttvärmare" i fleece "om-utifall-att".

Ja, det fungerade på det stora hela väldigt bra och var en trevlig liten familjesemester. Kan rekommenderas - om man gillar sånt alltså.  Men väl värt att nämna för ev. läsare som inte känner mig är att jag verkligen inte är en särskilt sportig och hurtig person, så fixar jag detta gör alla det. Lilla T brydde sig kanske inte så värst om den vackra naturen på Österlen, men är ju oftast nöjd så länge hennes föräldrar är i närheten

Ja, inte min semester utan makens. Men det blir ju semester för mig också. Det är så otroligt mycket lättare och roligare att vara småbarnsförälder när man är två vuxna hemma. Och mysig att umgås som en familj.

Sådär värst fint väder har ju semesterveckan inte bjudit på, men i måndags var det ganska fint, så vi bestämde oss för att ta med en vän och köra till Dalby stenbrott för en liten picknick. Maken var modig och hoppade i plurret, men vi andra stannade på torra land.

På tisdagen hällregnade det hela dagen, men jag av mig ut i alla fall. Vi hade bestämt att jag skulle få en timme ensam på stan efter lilltjejens morgonmatning och maken skulle hålla ställningarna hemma. Sagt och gjort kastade jag mig på cykeln och lyckades shoppa lite välbehövliga nya underkläder. Inget spännande, men jag behövde en amnings-BH till och lite nya trosor. Jag är mer än lovligt trött på mina gravid-trosor … Ett par presenter, lite scrapgrejor och en söt liten höstmössa blev det också. Och så hann jag in på apoteket och bibblan också. Det kändes riktigt lyxigt att få den timmen för mig själv! Och hemma hade allt gått bara fint

På kvällen kom vännen från Spånga förbi efter ett möte i Köpenhamn. Det var trevligt att ses, det var nog i julas vi sågs sist. Lilltjejen fick en stor påse med badankor i present.

Den 27:e firade vi att lilla T fyllde två månader. Stora tjejen redan! Hon blir mer och mer av en personlighet varje dag - ler, småsnackar och har börjat intressera sig mer för sina leksaker. Maken konstuerar olika anordningar för att hon ska kunna titta på, prata med  - och kanske till och med knocka till  - olika saker. Kaninen är populär och prassel-blomman som man fick i BB-påsen.

Den här veckan har vi också besökt våra arbetsplatser och visat upp vår guldklimp. Lite ångestladdat - man vill ju att bebisen vara fin och lugn och så vill man ju själv se snygg och samlad ut. Men det var ändå rätt så trevligt att träffa arbetskamraterna igen. Lilla T var på sitt allra bästa humör och söt som socker i kläderna hon fått av vännerna i Mörarp.

Vi fick fika, vackra blommor och lilla T blev ytterligare bortskämd med presenter.

Att träffa alla "tanter" på mitt jobb och de inte riktigt lika många "farbröderna" på makens jobb måste ha varit utmattande för lilltjejen somnade som en stock halv tio och vaknade inte förrän klockan sex morgonen därpå! Och den här gången lyckades även jag sova, om inte riktigt lika länge så åtminstone från halv tolv. Sömnrekord!

Nu har vi testat min nya bekantskap. Jag fick pumpen av en kompis och vi testade om lilla T kunde tänka sig att äta ur flaska. Maken matade och jag höll mig på avstånd så att hon inte skulle förstå att "originalförpackningen" fanns i närheten. Och hon tog flaskan på en gång! Men hon hade nog gärna ätit lite mer. Planen är nu att bygga upp ett reservlager och ha i frysen så att jag kanske kan få gå iväg på något ensam då och då.

Drömmer om bio …

Det är julafton varje dag för lilla T.

Som sagt, lilltjejen och jag har haft fullt upp i veckan. Minst en aktivitet om dagen - det är mycket för oss

I måndags tog vi en promenad till bibblan. Jag har utveckat en bra taktik där eftersom jag känner mig lite ängsligt för att lilla T ska börja gallskrika just när vi är på biblioteket. För att minimera tiden vi är därinne så förbeställer jag böckerna på nätet hemmifrån. Då hamnar de i en särskild reservationshylla och man kan snabbt dyka in, hämta upp sina böcker och låna och lämna tillbaka i bokomaterna. När lilltjejen blir större hoppas jag att vi ska kunna hänga på biblioteket tillsammans lite längre stunder. Förhoppningsvis kommer hon gilla bibblan lika mycket som jag gjorde när jag var liten. Ja, och fortfarande gör faktiskt.

På eftermiddagen kom sedan en vän förbi och hjälpte oss att äta upp resterna av makens födelsedagstårta.

På tisdagen kom en kollega och hennes lilla tjej på besök. Ett par månader är vi föräldralediga samtidigt och kan få till trevliga fikaträffar. Det kändes verkligen som det var nyss kollegan gick på föräldraledig, men flickan är redan ett år och ett par månader. En härligt pigg liten tjej som tyckte det var spännnade med bebisen (och klappade snällt för det mesta) och de vuxnas fikabröd.

På onsdagen var det dags för 7-veckorskontroll och det gick galant! Lilla T väger nu 6 003 g. Vi vet inte hur lång hon har blivit, för vi får ännu inte sträcka ut hennes ben helt. Men vissa saker i stl. 56 har hon redan växt ur. Doktor kollade även lungor, hjärta, ryggrad, ögon, öron och gom och allt såg bara fint ut. Han ville även veta om hon öppnade händerna och om hon börjat ge svarsleenden och svarsljud. Och det har hon såklart Det är helt underbart att titta ner i vaggan på morgonen och mötas av ett jätteleende och hon har börjat småsnacka lite också när hon är på bra humör. Men hon har ju tyvärr fortfarande ganska mycket ont i magen.

På kvällen kom vännerna i Torna Hällestad förbi på fika och berättade lite om sina semesteräventyr. De hade inte sett Lilla T sedan hon var två dagar gammal så det var på tiden att de fick se vad stor hon blivit.

Sedan var det min tur att gå till doktorn på torsdagen. Ja, eller i alla fall till barnmorskan - dags för efterkontroll alltså. Men även jag fick godkänt på samtliga kontrollpunkter  Barnmorskan frågade sedan om jag hade hunnit fundera något på preventivmedel. Som om att minnet av förlossningen inte skulle vara preventivmedel nog …

På eftermiddagen skulle vi ha åkt till vännen i Anderslöv, men då både hon och hennes lille kille blivit förkylda stannade jag och lilla T hemma istället och hängde lite i Botaniska trädgården. Det gäller att passa på för det mysiga lilla caféet har bara öppet till sista augusti. Parken har förstås öppet alltid, men då får man fixa kaffet själv.

Ett besök hos föräldralediga väninnan i Bunkeflo och hennes mysiga tjejer var inplanerat på fredagen. Lilla T fick testa minsta flickans babygym och det uppskattade hon mycket. Kanske måste vi fixa ett sådant åt henne snart. Bunkeflo måste för övrigt vara barnvagnsmaffians högborg - man ser enorma mängder barnvagnar när man är ute och promenerar där. Ja, och vi bidrog såklart med två vagnar till. Sedan fick jag skynda mig hem för att snabbstäda lite i lägeheten innan vännerna från Danmark dök upp. De var på väg hem från semester i Småland och skulle stanna över natten. De väntar sitt första barn i oktober och fick öva lite på lilla T. Hon visade sig kanske inte från sin allra mest soliga sida på kvällen, men sådant ska de ju också öva på. Å andra sidan sov hon i ett sträck från halv elva till halv fem, så de fick ju inte nattsömnen störd i alla fall.

På lördagen regnade det precis hela dagen, så när våra övernattningsgäster åkt slappade vi bara hela dagen. Lilltjejen fortsatte sitt sömnmaraton hela dagen. Kanske var det vädret som gjorde henne lika slö som sina föräldrar. Men lite babymassage, bad och skorvbehandling blev det i alla fall.

Sömnkuren gjorde nog susen för på söndagen vaknade lilla T och var världens piggaste och gladaste bebis. Vi kunde mysa, skratta och småsnacka hela morgonen. Härligt! Vädret var fint så hela familjen promenerade ner på stan och vi hittade ett café med brunch och en solig uteservering. Sedan ringde vi makens kollega. Han bor mitt i stan med sin lilla familj och de har sagt att vi ska titta förbi vid tillfälle. Och vi hamnade mitt i ett barnkalas! Deras lilla kille fyllde ett och firades av sina små vänner och deras förälar. Vilken ljudnivå!!! Och vi fick en glimt av hur vår familjeframtid kommer att se ut

Men nu är det en ny vecka och nya upptåg. Maken har semester så jag ser fram emot ett par sköna veckor med delat ansvar och kanske lite mer sömn

Man ska ju inte klaga på att bebisen sover - problemet är ju ofta det omvända. Men i natt sov hon jättemycket och nu har hon nästan sovit hela dagen också. Ska man bli oroligt?

Jag tycker att  det är svårt att veta hur mycket kläder, filtar och så vi ska ha till lilltjejen när vi går ut med vagnen. Det blåser ju ganska mycket i Skåne, men det är ju fortfarande varmt. Och det sägs att det kan bli väldigt varmt i insatsen om man har sufletten uppe. Vi fick ju dessutom vara extra försiktiga när lilla T hade skenan. Hon fick inte bli för varm då eftersom hon kunde få skavsår och utslag under skenan. Hon har ett tunt vadderat täcke under sig och oftast blir det bara en filt och mössa utöver det. Om det är lite svalare och hon har kortärmat, så tar vi en liten kofta. Är det blåsigt så fäller vi upp sufletten och knäpper på det där lilla skyddet som hör till barnvagnen (vet någon vad det heter?). Det kanske är för lite?

Men idag såg jag en liten bebis som var nerbäddad för något slags arktiskt klimat. Först ett stort fårskinn, sedan ett fluffigt vadderat täcke. På det låg bebisen i långärmad tröja, mössa och små vantar. Ovanpå det ytterligare ett vadderat täcke, och så var suflettern uppfälld och barnvagnsskyddet (vad det nu kan heta …) var fastknäppt och uppdraget till hälften.

Termometern idag visar 22 plusgrader. Var inte det överkurs ändå? Hur ska de göra när det blir minusgrader …

Går på kräftkalas iförd lämplig klädsel.

Firar pappas födelsedag med fin present.

Går på promenad i Skrylle.

Hjälper pappa att storstäda.

Ni därute som har små bebisar - låter era barn lika mycket som mitt? Hon går igenom hela den här repetoaren och flera ljud till som jag inte kan beskriva. Med fördel ett par timmar i sträck på morgonen efter klockan sex-amningen i ett slags halvsovande tlllstånd. Därtill går de små armana och benen som små pistonger.

Nu har både mormor och morfar och moster varit på besök. På sistone har lilla T har både levt campingliv med sina morföräldrar, shoppat på IKEA med moster och varit ute i naturen på Fulltofta naturreservat.

Hon har också träffat gammelfarmor och tittat på djur ute på hästgården hos farfar. Men lilltjejen var ännu inte så intresserad av djurlivet, utan sov gott i Babybjörnen.

Ännu ett bad på ortopeden har hon också hunnit med - förhoppningsvis det sista! - och vägdes in på 5820 g.

Men idag vinkade vi hej då till moster vid tåget, så nu är det vardag igen.

Idag är lilltjejen inte alls nöjd. Hon gråter och är orolig nästan hela tiden och skriker hjärtskärande så fort jag lägger ner henne. Mat och napp fungerar bara korta stunder. Hon har bara sovit två korta pass på hela dagen. Då kunde jag inte vila eftersom det ena var när i trotsade monsunregnet och gick en sväng med vagnen och under den andra "pausen" satt jag i telefonkö hos Försäkringskassan. Så inte nog med att jag är orolig för hur lilla T har det - jag är helt utmattad efter att ha gått och burit på henne hela dagen. Och just idag jobbar maken sent …

Efter första flaskan Minifom gjorde vi ett uppehåll för att se om det var det som gjorde att lilla T verkade bättre i magen. Eller om det bara var så att matsmältningensystemet hade kommit igång av sig själv som BVC sa att den skulle.

Men nej, det var inte ett smart drag!

Vartefter verkningarna av Minifomen började avta så skrek lilltjejen mer och mer. Så igår inhandlades en JÄTTE-flaska Minifom och vi började med en ny kur. Tyvärr tar det ju ett tag innan den börjar verka igen och igår kväll skrek vår dotter hjärtskärande timme efter timme. Någon liten stund då och då lyckades vi få henne tillräckligt lugn för att hon skulle kunna få sin dos Minifom och mat. Och när vi blev tillräckligt desperata plockade vi till och med fram en napp - något som vi egentligen inte hade tänkt att använda. Men vad ska man göra?!? Nu var lilltjejen inte så imponerad av nappen, men den lyckades i alla fall distrahera henne lite så att hon  - och vi - fick vila en liten stund.

Men, när vi vid tolvtiden lyckades få henne att somna (och själva också däckade) så var hon så slut att hon sov ända till klockan sex. Förstår ni? Sex timmars sammanhängande sömn! Även för hennes utmattade föräldrar! Fantastiskt!

Det känns alltid lite festligt på fredagar nuförtiden. Det är nedräkning på skenan och skönt att veta att maken kommer att vara hemma på dagarna under helgen och liksom lite "födelsedag" för lilla T varje vecka. Den här veckan har jag dessutom föräldrarna i krokarna och idag ska jag få besök av en av de bästa vännerna i världen. Kan ju inte bli bättre!

Men jag fick hjärtat i halsgropen när vi badade på ortopeden idag. Sköterskan kände och kände på lilltjejens höftled och fick en bekymrad rynka i pannan. "Jag ska bara gå och hämta en läkare" sa hon och försvann. Jag hann få lite panik, men läkaren kom snabbt och konstaterade att allt bara var fint och att den svullnad som sköterskan trodde hon känt inte var något att oroa sig för. Puh! Jag såg framför mig ännu fler veckor i skena …

Skönt också att få veta att T fortsätter att växa så den knakar trots matkinkighet i värmen och fontänkräkningar.

Hur mycket skrik är FÖR mycket egentligen? Hur vet man vad som är normalt?

Lilla T:s mormor och morfar är på besök. Men de bor inte hos oss - för sin nattsömns skull (och för att de gillar sin husvagn) så campar de vid havet en bit från Lund. Igår eftermiddag när det blivit lite svalare var jag och lilla T på besök i husvagnen. Lilltjejen verkade uppskatta utflykten - hon sov i skuggan under större delen av besöket (troligen utmatad efter att ha protesterat mot värmen hela förmiddagen) iklädd det senaste modet för campande småknattar.

 Husvagnsbody - en present från moster

Ja, då har lilltjejen redan hunnit bli en månad. På fyraveckorskontrollen kontrollerades att hon fixerar blicken, att hon följer saker med ögonen och att hon sprattlar lika mycket med alla armar och ben. Hon fick med beröm godkänt

Och så har hon redan sprängt femkilosgränsen! Hennes viktkurva i BVC:s dator ser rolig ut - den sticker rakt upp och man jämför med normalkurvan. Men man får ju hoppas att viktökningen mattas av något …

I fredags var det dags för bad igen och lilla T fick byta till en större skena, den första hade blivit för liten. Plötsligt kändes den förra skena liten och nätt i jämförelse - den som vi tyckte var sånt åbäke från början. På eftermiddagen mötte vi maken vid tåget och eftersom det var så fint väder tog vi med oss picknickmat till Stadsparken. Härligt med sommarkänsla!

Igår packade vi in oss i en varm bil och åkte ner till Höllviken för att umgås med lilla T:s farmor, faster och kusiner. Maken och de stora barnen åkte ner till stranden en stund och vi andra njöt av skuggan i trädgården.

Idag kommer mina föräldrar farandes från norr för att besöka sitt nya barnbarn. Den nyblivna mormodern har varit minst sagt otålig …  

De här är de bästa sakerna att titta på tycker lilla T:

 Lejonet vid skötbordet

 Tavlorna i hallen

 Pappas hårfäste

 Mammas svart- och vitrandiga amningströja

Lilltjejen vill bara bli buren. Och det duger inte att sitta eller ligga ner med henne i famnen heller. Upprätt ställning, gärna med lätt skumpande gång ska det vara. Hon har uppenbarligen något slags lod som ger utslag så fort man ändrar ställning (när man tror att hon har somnat). Babybjörnen och bärsjalen är inte så populära. Som tur är får vagnen forfarande godkänt på barnvagnspromenaden - men bara så länge den rullar …

Å andra sidan får man starka armmuskler och blir bra på att göra saker med en hand.

Ja, då har maken åkt till jobbet och jag och lilla T börjar vår andra veckan på egen hand. Jag kände mig lite mer avslappnad mot slutet av förra veckan. Jag vågade till och med sitta ner och äta lunch vid en barnvagnspromenad (må så vara att det var en väääldigt snabb burgare på Max) och i fredags efter badet tog jag mig till och med ner på stan för att shoppa lite amningsvänliga kläder. Jag kände mig väldigt nöjd när jag fyndade två plagg på rea och det visade sig att det var ytterligare 50% på reapriset när jag kom till kassan. Jag slog också till på en matta på Åhléns som jag varit sugen på länge som även den var på halva priset. Dottern sov som en ängel hela shoppingrundan.

Men det är för mycket att säga att hon sover som en ängel hela tiden. Vissa nätter har varit väldigt tuffa och ibland dagarna också. Hon har mycket luft i magen och skriker och spänner hela den lilla kroppen efter varje amning. Det där med att barnet somnar nöjt vid bröstet som det står i alla böcker är inte min erfarenhet. Ja, eller så sover hon en liten stund och vaknar sedan och skriker hjärtskärande. Vi ville ge hennes matsmältningssystem en chans att anpassa sig innan vi började med några åtgärder. Jag provade dock att äta mjölkfritt några dagar för små barn kan vara överkänsliga mot laktos. Jag skippade även kaffet (även om intaget tidigare var ganska måttligt också)  - men inget av det hjälpte. Igår bestämde vi oss för att ändå testa Minifom för att se om det kan ge någon effekt. Det kan tydligen hjälpa till att bryta ner luften i magen till mindre bubblor och då blir det lättare att rapa och annat. Vi får se om det ger effekt. Natten var i alla falla lugn med bara de vanliga amningspassen varannan/var tredje timme och väldigt lite gråt. Men det står att det tar ett par dygn innan Minifomen ger effekt, så det hade kanske inte alls med det att göra.

Det var väldigt skönt att vara två vuxna hemma igen i helgen. Det blir mycket lättare att orka då. Förutom att det är så mysigt att umgås alla tillsammans. Vi hade makens syster och syskonbarn på besök på lördagen. Det blev kusininspektion, lunch, en stund i lekplatsen för den stora tjejen och en tupplur i barnvagnarna för småknattarna. På eftermiddagen åkte de sedan vidare till ett barnkalas och vi laddade för lillans första fest. Vi var bjudna på cocktailmingel till vänner och kände oss lite modiga, så vi bestämde oss för att gå dit en liten stund och säga hej och om det kändes stökigt för lilla T eller om hon blev ledsen så skulle vi hem igen. Men det var en barnvänlig tillställning, så vi stannade så länge som ett par timmar innan vi promenerade hem i sommarkvällen.

Igår åkte maken iväg med hela bagageluckan full med saker till återvinningstationen och till Erikshjälpen. Ett av mina projekt när jag gick och väntade på vår bebis var att röja vindsförrådet. Men det blev ju avbrutet eftersom lilla T bestämde sig för att komma en vecka tidigt. Men då fick maken släpa ner alla kartonger och ställa dem på vardagsrumsgolvet, så i amningspauserna förra veckan sorterade jag upp alla mina barn- och ungdomsböcker och märkte lådorna tydligt. Så nu hittar jag precis rätt låda till rätt fas i dotterns litterära utveckling  Jag gick också igenom några lådor med gamla leksaker och sparade det som kändes roligt och eventuellt skulle kunna fungera för dottern att leka med senare. Resten lämnade vi vidare så att något annat barn kan få glädje av dem.

På kvällen tjuvstartade vi firandet av vår ettåriga bröllopsdag med en riktigt smarrig trerätters middag. Och vin!  

Tackar som frågar, det går ganska bra för mig och lilltjejen ensamma här hemma. Jag är kanske inte den mest avslappnade mamman i världen än. Jag springer och kollar till henne för minsta lilla ljud, har enormt svårt att sova själv när hon sover fast jag vet att man måste passa på och jag har inte riktigt ro att stanna någonstans när vi är ute på barnvagnspromenad, för hon kan ju börja skrika när som helst. Men det går lite bättre för varje dag

Vi har haft en del jobbiga nätter den här veckan. Mycket skrik och magont. Men det är helt normalt, säger vår BVC-tant övertygande. Men det hindrar ju inte mig från att gråta förtvivlat själv då och då när man känner att man inte kan trösta sitt barn och dessutom bara får sova 3-4 timmar per natt - och inte ens sammanhängande. Planen om att låta maken sova så mycket som möjligt för att orka gå upp till jobbet har inte fungerat så bra heller kan jag väl säga …

Och så tycker jag att jag ammar precis hela tiden! Toppenbra säger BVC-tanten. Och lilla T verkar också nöjd och går raskt upp i vikt (invägning på 4690 g idag).

Så, allt är nog precis som det ska när man hänger med en (snart) 3-veckors bebis hela dagarna

Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska göra. Ska man blogga sitt barn med namn, foto och allt? Nu har jag ju inte gjort det ännu utan bara skrivit lite allmänt om bebislivet. Det finns ju olika alternativ därute i bloggvärlden. Ni andra som bebisbloggar där ute - hur har ni resonerat?

Ja, då har det redan gått över två veckor sedan vår dotter kom - det är inte klokt vad tiden går snabbt! I morgon börjar maken jobba igen, så jag laddar för att vara ensam med lilltjejen. Lite läskigt - det har ju varit otroligt skönt att vara hemma båda två den här tiden. Men det är några veckor nu först och sedan har maken semester och vi är full styrka igen.

Det är lustigt att det händer så mycket och så lite på en gång med en nyfödd. Dagarna springer iväg fast vi mest sover och äter. Ja, och så har vi ju haft lite besök också. Redan i söndags när vi kom hem från patienthotellet kom en vän och så klart den nyblivna farmodern. Men de stannade bara en kort, kort stund så att vi sedan fick möjlighet att installera den lilla i vårt hem. Det är lite speciellt nu - att vi är en familj som bor här.

Måndagen var ingen rolig dag - det var då vi var på ortopeden och fick skenan. Jag grinade floder. Det gör visst alla nyblivna mammor på tredje dagen, men jag tyckte att jag hade en anledning i alla fall. Men skenan var ett faktum och inget att gå och grunna alltför mycket över. Men vi kände oss lite oroliga över att visa upp vårt barn i skenan. Ingen får ju tycka att hon ser konstig ut! Men vännerna som kom förbi på eftermiddagen såg ju - precis som vi - bara den söta lilla bebisen och inte skenan så den oron gick snabbt över.

På tisdagen vågade vi oss ut på vår första promenad. Det blev bara en sväng runt kvarteret med tanke på att jag kände mig som överkörd av en bulldozer. Men skönt ändå att komma ut i solen och det var inte så lite stolta föräldrar som rullade ut med barnvagnen Ytterligare ett lite kort besök av vänner på kvällen. Deras lilla pojke på åtta månader verkade plötsligt jättestor om man jämförde med vår nyföding.

På onsdagen var jag tillbaka på patienthotellet för att få information från en sjukgymnast om hur man ska lyfta, bära och träna efter en förlossning. Den lilla fick jag ju ta med mig och det var ett första stresstest. Hon blev så klart ledsen så fort vi klev innanför dörrarna och jag fick utföra min första offentliga amning. Sedan började hon gråta igen på apoteket efteråt, men somnade sött i vagnen sedan när den börjde rulla igen. Men det är tur att vi har så nära till sjukhuset! När vi kom hem var maken igång och storstädade. Jag placerades i en fåtölj i solen, lillan i vagnen i skuggan och så småsov vi under tiden som vårt hem blev tiptop. Det var också under onsdagen som mjölken började rinna till ordentligt. Det utnyttjade lilltjejen till fullo - hon åt för kung och fosterland!

På torsdagen var det dags för inskrivning på BVC. Vi fick en massa information av en lätt disträ sköterska med hysteriska kläder. Sedan vägdes vår lilla guldklimp och hon hade nästan gått upp till födelsevikt igen, så all amning hade i alla fall gett resultat. För att fira promenerade vi till Botan och tillbringade en mysig stund på en filt i skuggan.

 Utsikt (eller heter det uppsikt när man ligger på rygg?) från en filt i Botan

Vi lyckades också bestämma oss för ett namn på vår dotter och som grädde på moset på en bra dag åt vi sushi i solen på balkongen på kvällen. Mmmm … det har jag längtat efter!

På fredagen var det dags för det första "proffsbadet" på ortopeden. Det var ju lite trist att det inte var vi som fick bada henne för första gången, men vi fick ta foton och känna lite på henne utan skena. Och sköterskan på ortopeden har verkligen bra hand med de små och badet verkade uppskattat. Till vår glädje konstaterade sköterskan att höftleden redan låg i rätt läge, så det kändes lovande.

Under helgen fick vi sedan besök av en nybliven farfar och några vänner, vågade oss på på något längre promenader, testade bilbarnstolen på en kort biltur och så ramlade navelstumpen av. Och det var skönt för den hade verkligen börjat lukta illa!

Den andra veckan känns lite mer dimmig - kanske för att tröttheten börjar ta ut sin rätt. Men vi har nog också tagit det lite lugnare och haft lite färre besökare. Men vi har testat att gå på stan, äta middag ute och åka på en lite längre tur i bilen. Jag har blivit "utkörd" av maken på ett par korta promenader utan barn och jag var bara liiite stressad (måste jag inte tillbaka snart - tänk om hon hinner bli hungrig på en kvart …). Ytterligare besök på BVC (matchvikt 4,3 kilo) och bad på ortopeden.

Lilltjejen har blivit mer vaken och nyfiken om man jämför med första veckan. Då var hon i princip bara vaken när hon åt. Nu är hon vaken och tittar långa stunder. Hon studerar våra ansikten noga och verkar också intresserad av kontraster mellan mörkt och ljust.

Men, som sagt, nu väntar eldprovet när maken börjar jobba. Det är nog bäst jag går och lägger mig så att jag är så pigg som det går imorgon.