Västmanländskans gravid- och bebissvammel

Här kommer ett tips på ett nyutkommet seriealbum. Duktiga illustratören Jojo Falk  - som jag haft förmånen att få jobba ihop med - fångar små och stora betraktelser om livet som nyblivna föräldrar med massor av humor. Alla småbarnsföräldrar kommer att le (och ibland gapskratta) igenkännande. Ett plus - vårat nya liv som småbarnsföräldrar är dagens boktips! Nananinanana …

Även om mitt litteraturintag till största delen består av sådana här böcker nu för tiden, så hinner jag ibland läsa annat också.

Jodå, jag hinner fortfarande läsa lite emellanåt. De här böckerna till exempel.

Nu ska jag bli en sån där duktigt förälder som skriver in viktiga saker om mitt barn i en "fylleribok" som hon kan läsa sedan när hon blir äldre. Den här varianten är den sötaste jag sett.

Jodå, jag hinner faktiskt läsa lite också.

Det blir lite tråkigt i längden att bara läsa gravidböcker, men efter ett litet upphåll fyllt med annan läsning känns det OK igen.

En mammas dagbok av Karin Milles fick jag låna av en kollega. Den handlar om hur det blev sedan - när bebisen kom. Milles reflekterar över den första tiden och de roller som hon och hennes man faller in i. Trots att de båda var väldigt medvetna innan barnet kom så faller de ändå in i traditionella könsroller och "låser sig" i positioner som påverkar förhållandet negativt. Nu kan jag iofs tycka att de har osedvanligt dålig kommunikation, men jag tror också att det är väldigt, väldigt lätt att falla i de här fällorna. Jag kan ju känna igen mig i just det där att jag tycker att maken borde "fatta själv" och så går jag omkring och blir lite småsur istället för att säga något - och det är ju otroligt korkat. Men jag hoppas att jag inte blir sådan som inte "släpper in" min man och inte vågar lämna barnet till honom. Eller en sådan som byter kläder på barnet efter det att han klätt på det! Men maken har läst boken också, så nu är vi kanske båda lite medvetna om vad som kan hända.

Sedan kunde jag ju inte låta bli att läsa uppföljaren till Gravidchock - Otrogen på öppen gata av Belina Olsson - trots att jag inte gillade den första så värst. Jag var ju ändå tvungen att få veta vad som hände när barnet kom ut. Agata Hansson får en liten pojke och drabbas av bebischock - på samma lite klumpiga sätt som i den första boken beskrivs vaknätter, amningsproblem, mammagrupper och relationsproblem - allt medan huvudpersonen längtar tillbaka till jobbet. Precis som i förra boken är det harmlöst och ointressant, men en slags underhållning för stunden som dock inte lämnar något bestående efter sig. Ungefär som en "Hänt Extra".

(jag måste bara kommentera omslaget som är enormt fult - det ska nog leda tankarna till ett cigarettpaket, men nej …)

På baksidan av Belinda Olssons bok Gravidchock utlovar samtliga recensenter att jag ska skratta högt  - ofta av igenkänning. Det gör jag inte. Skrattar högt, alltså. Jag småler knappt. Inte känner jag igen mig så värst heller. Jo, i vissa saker, men jag har svårt att relatera till karriärkris och suget efter att festa och röka. Men vissa nojor och osäkerhetsattacker är nog samma för alla gravida kvinnor och boken är precis så lätt-tuggad som mitt trötta huvud klarar av just nu.

Det är många som har tipsat mig om Gudrun Abascals bok Att föda och när vi var i Stockholm då lånade jag den av vännen där. Det är en lätt-tillgänglig och konkret bok om förlossning och allt vad det kan innbära. En del berättelser ur "verkliga livet" är insprängda i en mer faktabaserad text och det hela är befriande utan pekpinnar.

Av väninnan i Jönköping som var på besök i helgen fick vi en söt "fylleri"-bok av det slaget man brukar ha till bebisens första år. Men skillnaden var att den här hette Mitt första år som mamma. Och vände man på den så hette den Mitt första år som pappa. Där kan man fylla i tankar, förväntningar, förhoppningar och annat som har med det väntade barnet och dess första år att göra.

Nej, det ska jag ju inte - det vet jag, men maken fick låna den här boken av en kollega till mig. Det står i inledningen att det inte är en bok för kvinnor och att det automatiskt betyder att alla kvinnor kommer att läsa den. Och jag är naturligtvis inte sämre (eller bättre) än någon annan, så jag läste den såklart.

Dick Sundevalls bok Du ska bli pappa tar upp graviditet, förlossning och att leva med barn ur pappans perspektiv men med stort fokus på mamman. Det är mycket "ställ upp för din kvinna" och så i boken. Lite grabbigt ibland kanske, men varför inte?

Som kvinna kan jag känna att jag nog inte utnyttjar den är graviditeten tillräckligt. Det är ju tydligen OK att uppföra sig hur som helst och männen förväntar sig också det och ska ställa upp utan att knota. Jag har inte skickat iväg maken mitt i natten en enda gång för att köpa glass - vilken miss!

Uppdrag: MAMMA (red. Karin Salmson) är en samling av krönikor/betraktelser/mejl och annat från ett gäng "moderna"  - och lite kända - mammor t.ex. Linda Skugge, Martina Haag och Emma Hamberg. Den har några år på nacken och jag har läst den en gång förut i jobbet, men tänkte det var nyttigt att läsa om nu med nytt perspektiv. Nu har jag ju inte blivit mamma än, men jag har väldigt svårt att känna att jag identifierar mig med de här kvinnorna i medievärlden i Stockholm. Vissa saker är förstås allmänna och de är lite roliga att läsa om då de oftast presenteras på ett humoristiskt sätt. Och visst, jag respekterar det resonemang som ligger bakom att man ska ha möjlighet att gå tillbaka till jobbet som frilansskribent en vecka efter att barnet är fött, men jag är inte säker på att jag förstår varför man vill göra det.

Bebisbekännelser - guide för nybörjarföräldrar av Lotta Sjöberg är en riktigt roligt bok

Om Annika Lantz bok om mammalivet var ocensurerad, dråplig och väldigt rolig, så är Vicki Iovines Så överlever du ditt första råd som mamma raka motsatsen. Ja, eller den är inte heller särskilt förskönande, men det känns liksom som den har fokus på fel saker. Det är lite för mycket prat om fuktkrämens och läppstiftets goda inverkan på din självbild som mamma och rådet om att ta med sig sin egen hårtork till BB käns liksom helt överflödigt. Översättaren har nog gjort sitt bästa för att anpassa texten till svenska förhållanden, men den känns ändå hopplöst amerikansk. Och det tråkigaste är nog att författaren verkligen försöker vara rolig, men jag småler inte ens. Jag ska nog ägna mig åt lite annan läsning ett tag nu.

Annika Lantz bok 9 och en halv månad syftar inte på graviditetens längd utan på den tid hon är hemma och föräldraledig med sitt andra barn. Det är en kaotisk värld av kolik och kroppsvätskor beskriven på ett oerhört dråpligt sätt med massor av humor och värme. Jag skrattar högt flera gånger!

Ja, jag hamnade ändå på bokrean till slut och kom hem med en liten skörd av helt nödvändiga (eller?) böcker.

Nu har jag läst klart Att bli mamma av Malin Bergström. Det var en lättläst bok om graviditet, förlossning och att leva med barn. Egentligen ar det en sån där bok som säger "intet är fel - allt är normalt" och det kan ju vara ganska trist, men på samma gång är det skönt att få bekräftat att tankar och funderingar man har är helt normala och att man inte är ensam. När det dessutom är skrivet på ett lättsamt och presigelöst sätt utan pekpinnar så tilltalar det mig ändå. Och en skön motvikt till de mer "tekniska" böckerna om fostrets utveckling.

Jag blev lite full i skratt idag när jag såg vad som ligger på mitt sängbord just nu. Det är inte utan att min läsning har tagit lite andra spår på senaste tiden:

Just nu läser jag Att bli mamma av Malin Bergström, men däremellan bläddrar vi i boken Vänta barn som man får på MVC vid inskrivningen. Den är ganska torr och tråkig, men instruktiv om barnets utveckling. Även Att vänta och föda barn av Sheila Kitzinger som jag fick av barndomsväninnan är bra att bläddra i, men är lite för amerikansk.

Lite mer levande är Lennart Nilssons bok Ett barn blir till som vi lånade av vännerna i Dalby. Där finns vackra, nästan övernaturliga fotografier av hur bebisar utvecklas inne i magen.

I förmiddags läste jag Välkommen till det nya livet av Fredrik Emdén. Den hade jag lånat hem från jobbet för att maken skulle läsa lite om pappalivet, men jag var lite nyfiken själv och eftersom den består av korta krönikor så tog det bara en liten stund att läsa. Nu är väl min man inte en lika förvånad eller lika ung pappa, men han kan säkert känna igen sig lite.

Huruvida boken om mammagympa som jag också fick av barndomsväninnan blir mer läst/använd av mig än av henne återstår att se …

Lite "vanlig" läsning hinner jag ändå med, men det kan man läsa om på den andra bloggen.