Västmanländskans gravid- och bebissvammel

Själv sitter jag på tåget på väg till ett författarmöte och nuförtiden är det maken som sköter BVC-besöken. Men jag fick just rapport via SMS att lilla T numera är 83,5 cm lång och väger 11 kg.

Nu sover lilla T bättre igen, men nu har JAG börjat sova jättedåligt. Nu går jag sedan flera dagar tillbaka runt som i en dimma och jag kan inte ens skylla på att jag är en nattvakande småbarnsförälder.

Jaha, då kan jag konstatera att jag överlevde min första vecka tillbaka på jobbet och att man inte hinner/orkar göra något annat när man jobbar än att jobba.

Nu laddar jag för nästa vecka och försöker hitta det positiva:

• Lästid på tåget
• Kafferast
• Att jag får vara i fred på toaletten
• Att jag kan äta lunch utan att behöva mata någon annan samtidigt
• Att jag inte behöver dra runt på jätteskötväskan längre utan kan lufta mina handväskor

Och det bästa av allt är ju att få komma hem till min goa lilla tjej när dagen är slut!

Jag brukar drabbas av en ganska jobbig söndagsångest i vanliga fall. Ni vet den där känslan av att helgen har gått för fort, man har inte hunnit med allt man ville göra och man får lite panik över alla saker man måste hinna veckan som kommer.

Söndagsångesten brukar vara riktigt, riktigt jobbig efter t.ex. en semester.

Och nu är det söndagen före första arbetsdagen efter nästan 13 månaders föräldraledighet.

Snacka om värsta söndagsångesten!!!!

… att trötta småbarnsföräldrar som lämnar bort sitt barn för första gången skulle satsa på en lyxig semester och sköna hotellsängar …

Eller så kan man åka flotte på Klarälven.

Precis så här dags - 12.27  - den 27 juni förra året dök hon upp i våra liv.

Idag fyller hon 1 år. Grattis lilla T!

Sedan fanns hon där, och lika obegripligt som det var innan, lika påtagligt är det när hon väl kommit ut. Hon gör sig påmind, hon tar mer plats än jag trodde att något så litet skulle kunna göra. Jag är förstummad, ibland förlorad, ofta förförd - allt annat än oberörd. Denna ogripbara kärlek, dessa fingrar som sluts kring mina, denna kropp som jag tung av värme bär mot min egen, som lever av mig. Sedan frustrationen över att inte veta om jag gör rätt, tills jag inser att det inte finns någon God Mor. Det finns bara jag. Att det är gott nog. Hon kräver uppmärksamhet, jag äger inte längre min egen tid - vad är det här, att bara komma och kräva, hennes behov före mina? - och genom nattsvarta nätter och ömmande bröst, på grund av allt detta, älskar jag henne.

[ur Syster min av Barbara Voors]

… vid den här tiden den 26 juni förra året: att det bara var början på hur ont det skulle göra (trots allt jag hade läst och hört).

… dem 26 juni förra året: att det kunde kännas så surrelistiskt att gå och vänta på att förlossningen skulle sätta igång. På TV föds barnen alltid jättesnabbt efter det att vattnet har gått ju ….

… när jag gjorde mig i ordning för att gå och sova den 25 juni förra året: att jag skulle vakna mitt i natten av att vattnet gick!

Vi är ju förstås väldigt glada för vår lilla tjej hela tiden, men just nu så är hon så där alldeles extra supersöt och mysig! Vi går runt här och är liksom alldeles nyförälskade i henne. Det känns som att vi håller på att spricka!

Det bloggas dåligt här …

Det beror på att vi får jaga efter vår numera väldigt rörliga lilla tjej mest hela tiden.

Lilla T sover dessutom bara en gång om dagen nuförtiden.

Idag har jag blivit firad på min allra första mor dag med paket, teckning, blommor och lyxig frukost.

Det kan jag nog vänja mig vid

Var inne på jobbet på kurs igår och hejade på en kollega vid kaffemaskinen. "Ja, nu är jag utsläppt ur mammabubblan en stund och ute i verkligheten", sa jag lite skämtsamt. "Nej, nej", svarade hon, "det är det här stället som är bubblan och mammalivet som är verkligheten!".

Tänk att jag inte bara har trevliga kollegor, utan kloka också!

Innan jag fick barn tänkte jag att mitt barn inte skulle vara ett sånt där kladdigt, smutsigt och snorigt barn. Ja, ni vet - sådana där barn som man ser ibland på stan och man tänker "hur svårt kan det vara att hålla ungen ren!".

Nu får jag ta tillbaka alla sådana tankar för nu vet jag hur svårt det kan vara att hålla små barn rena. Det gick väl an under amningen - lite mjölkkräk syns knappt på kläderna och är lätt att torka bort från barnet. Men nu! Oj,oj - vad det kladdas med mat! Maten hamnar lika ofta på kläderna, i håret, bakom öronen och i hela ansiktet, som i munnen. Och jag har fått ett barn som skriker hysteriskt när jag försöker torka hennes händer och ansikte. Men jag har förstått att de flesta barn är sådana.

Vi gör vårt bästa för att gno av henne kladdet snabbt så att plågan ska bli kort, men då blir rengöringen inte så effektiv som man kunde önska. Ofta ser det OK ut i inomhusbelysning, men när man kommer ut så ser man att hela barnet är svagt orange av tomatpuré eller flagig av intorkad gröt. Det i kombination med rinnsnuva nästan hela triden gör att lilla T ser ut precis som ett sådan barn som jag förr i världen tittade på med lite lätt rynkad näsa. Nu är ju hon sötast i världen ändå (så klart!), men jag tycker ändå att det är lite förargligt. Speciellt om man träffar någon som man känner.

Men jag inser det omöjliga i att hålla lilltjejen fläckfri, så jag siktar på att hon åtminstone ska ha rena kläder när vi lämnar hemmet. Min mamma brukar säga att det räcker om man är snygg när man kommer (när man är bortbjuden på fest eller så). Vi siktar på att vara snygga när vi går. Resten av dagen får det gå som det går.

Att lilla T har slutat amma innebär visst också att jag får sluta stoppa i mig obegränsade mängder onyttigheter. På bara en amningsfrimånad vände vågen snabbt upp igen. Oj då! Nu blir det vatten och bröd framöver. Och brödet ska inte vara kanelbullar

Är det verkligen normalt att ha ont i huvudet varje dag, hela dagen? Inte migränhuvudvärk, utan ett sådant där molande elände. Är det sömnbristen?

Lilla T sov hela natten - kl. 20-06 i ett svep!

Jag gjorde ett lite gästspel på jobbet ett par dagar för att gå en projektledrkurs. Lilla T stannade hemma med sin pappa som tog föräldradagarna. Det kändes inte så kul att åka iväg när de två låg kvar i sängen och myste och det kändes konstigt när en kollega tittade in för att visa upp sitt lilla knyte. Lite kändes det som att jag hade glömt något hela dagen och det var läskigt att det kändes som att jag inte varit borta alls fårn kontoret så fort jag satte foten innan för dörren. Men å andra sidan var det ju lyxigt att kunna läsa en bok i lugn och ro på tåget, att ha kafferast utan avbrott, att äta lunch i solen med trevliga kollegor och att gå i några affärer utan att behöva fundera på om jag skulle komma in med barnvagnen.

Och det var väldigt, väldig mysigt att komma hem till en glad bebis!

Lilla T hade haft det jättebra med sin pappa. Och han verkade gilla det med. Men var ändå lite förvånad  - "för att man har ju verkligen att göra hela dagen"

Men nu kryper jag in i min mysiga mammabubbla igen. Åtminstone till nästa kurstillfälle.

Jag har ju glömt att berätta att lilla T är amningsfri sedan drygt tre veckor tillbaka. Hon har ju varit amningsfri på dagtid ganska länge och efter några goda råd från BVC på lilltjejens 9-månadersdag bestämde vi oss för att det var slut på nattamat också (vi har ju trappat ner lite redan innan). Enligt nya rön så ska barn inte äta alls på nätterna från ca 4 månaders ålder, så nu var det väl på tiden. Stackars lilla tjejen visste inte vad som väntade henne …

Maken laddade för att ta nattpasset med en madrass på golvet i lilltjejens rum. Själv skulle jag bara hålla mig undan (enligt instruktionerna). Natten blev ganska tuff. För lilla T som skrek och skrek och inte fattade varför hon inte fick mat. För maken som fick trösta och trösta. För mig som låg kvar i sängen med en klump i magen och kände mig som världens elakaste mamma. Och för oss alla eftersom ingen sov.

Dagen efter blev lilla T magsjuk. Och då fick vi ta att steg tilbaka med dagamningen, eftersom mammamjölk var det enda skruttisen ville äta och vi ville ju få i henne någonting. Andra natten fortsatte vi dock enligt planen och det gick lite bättre, men det var kanske för att lilla T var sjuk och trött …

Magsjukan gick snabbt över som tur var! Eftersom maken skulle upp och jobba var det min tur att sova på madrassen och söndagnatten var ganska lugn - oftast fungerade det att bara stoppa in nappen igen. Men framåt fyratiden stog lilla T upp i spjälsängen och vrålade. Jag gav upp och gjorde en flaska välling som väldigt tidig frukost. Och med tanke på hur snabbt hon slurpade i sig den flaskan så måste hon ha varit superhungrig! Mönstret upprepades sig natten därpå, så det där med att inte äta på natten verkade inte vara lilla T:s grej. Men jag antar att det är lite olika hur lång natten är. Så vi bestämde oss för att det är OK att hon får en flaska välling vid fyra-femtiden. Och med lite tur somnar hon om ett par-tre timmar efter den flaskan. Amningen verkar hon inte sakna alls däremot. Så nu är jag helt överflödig

Nu hoppas vi på att nätterna ska bli lite lugnare, för fortfarande vaknar lilla T ganska många gånger och även om man bara ska upp och stoppa i nappen så är det ganska slitigt. Det hade inte varit så farligt att göra välling klockan fem om det hade varit lungt tills dess … 

Just nu är jag ganska sliten känner jag (därav stiltjen på bloggen bland annat). Amningshormonerna har gått ur kroppen, det är svårt att somna för att jag vet att jag ska bli väckt många gånger och ibland också svårt att somna om när jag varit uppe. Men det är väl bara ännu en av mammalivets fröjder

Ingen saknad under 9 månaders graviditet.

Ingen saknad under 9 månaders amning.

Jag hade glömt hur tråkigt det är …

… "roliga veckan" …

… "tjejgrejorna" …

… "röda faran" …

… nu är den tillbaka

Blä!

Nä, jag tror inte att jag bryr mig om att börja jobba igen. Inte när man kan ha sådana här härlig dagar. En lugn förmiddag, lite lunch, en promenad till parken för att mata ankor, fika i solen på Stadsparkscaféet, en sväng på stan, läsa lite på en bänk medan lilltjejen sover, babysim, lite familjemys vid middagen. Om man bortser från "kvällsracet" med grötkladd och missnöje på skötbordet och låter bli att tänka på hur många gånger jag blir väckt i natt så är tillvaron som mammaledig väldig behaglig.

Det finns dagar då Västmanländskan lämnar hemmet och går på stadens gator i vanliga kläder och vanlig BH, utan amningsluckor

Nu plockar jag undan amningströjorna. Trotjänarna från Boob har varit väldigt bra, men nu när det inte ammas på dagtid längre så behövs de ju inte. OM det blir en akututryckning får vi lösa det ändå. Det ska det bli skönt att få lägga undan dem - jag har gått i samma sex tröjor i nio månader nu …

I går kväll testade vi att ha barnvakt till lilla T på kvällen för första gången (vi har ju haft barnvakt på dagen en gång förut). Jag hade ett presentkort på bio och barnvakt innestående hos lilla T:s farmor och nu när hon (T alltså, inte farmor) inte behöver ammas för att nattas så tänkte vi göra ett försök.

Tyvärr var det kanske inte den bästa av dagar för lilltjejen har varit förstoppad och haft det riktigt jobbigt med sin mage. Dessutom är hon riktigt mammig nu. Lilla T vaknade strax innan farmor med sambo kom och var på lite dåligt humör redan då. Ingen annan än mamma dög (och knappt det heller). Men vi stoppade ner lilla T i barnvagnen och skickade iväg henne på promenad med farmor. Ett beprövat kort som fungerat förut. Under tiden smet vi iväg på bio och middag.

Vi fick inget krissamtal och när vi kom hem var det stilla i lilla T:s rum. Det visade sig att lilla T hade somnat tidigt, men före det hade farmor fått jobba hårt med att sjunga, dansa och underhålla - för om det inte hände något skoj så var det gnälligt. Men det var nog ansträngande för lilla T att hålla igång farmor eftersom hon somnade tidigt och utan att vilja ha kvällsgröten

Men på det stora hela gick det fint och farmor sa att hon kunde tänka sig att vara barnvakt igen. Det är vi glada för

Kom på att igår var den första helt amningsfria dagen för lilla T. Från klockan sex på morgonen till första nattmålet klockan två så ammade hon inget. Alltså inte ett helt amningsfritt dygn, det dröjer nog, men en hel dag. Positivt att hon kan klara sig utan sin mamma för mat. Det var dock lite obekvämt för mamman framåt kvällen

Under den tidigare nedtrappningen har hon fått en eller ett par slurkar som mellanmål, men på dagarna har hon så mycket för sig att hon inte hinner sakna det så mycket tror jag. Dessutom har hon "tappat tekniken" och är ganska ofokuserad.

Jag, däremot, börjar faktiskt sakna det lite, nu när den lilla mysstunden är på väg att försvinna. Motsägelsefullt - jag vet!

Man vet att man har tittat på för mycket dag-TV när repriserna börjar gå i repris …

Vi hade ju en av de är vinteroverallerna som Po.P återkallade, så när vi åkte för att byta den passade vi på att ekipera lilla T inför den stundande resan till Åre och vi hittade det allra sötaste lilla underställ i merinoull! Vindfleece och söta små vinterkängor är inropade på Tradera sedan tidigare. Vi får se hur hon gillar att "upp och stå" i snön.

Annars tänker hennes mamma mest mys i stugan, pulka, och att sitta och läsa mot en vägg i solen när lilla T sover

Bara för att det inte händer så mycket här på bloggen, betyder ju inte att det inte händer massor i lilla T:s liv. Det gör det.

Men hennes mamma är lite trött just nu. Det är nog förkylning kombinerat med avtagnade amningshormoner och stökiga nätter som gör det.

Uppdateringar kommer …

Lite sjuka här.

Igen.

Här gör man sig till och lagar bebismat på fina och ekologiska råvaror, men nähä då - burkmat är bättre! Min fisk fick tummen ner av lilla T, men Sempers spätta och potatispuré är mums. Köttfärssrätten jag gjorde går ner, men är inte poppis. Hipps ekologiska lasagne slinker ner snabbare än jag hinner mata in. Imorgon ska vi se hur min fina (men inte så uppskattade) köttgryta står sig mot köttgryta på burk.

Kanske är det lika bra att lägga ner matlagningsprojektet …

Tanken är nu att lila T ska trappa ner på amningen och så småningom sluta helt. Jag det är inte min ambition att amma i evighet. 8-9 månader verkar rätt bra tycker jag, men det är ju upp till var och en (men, jag tycker hursomhelst att om barnet kan gå fram, lyfta upp tröjan och knäppa upp amningsbh:n själv - då är det dags att sluta amma). Å andra sidan känns amningfria nätter väldigt långt borta just nu …

På dagtid testar vi just nu - gröt till frukost, riktigt mat till lunch, välling som eftermiddagsmål och gröt innan läggdags. Däremellan lite amning som mellanmål. När de funkar (och det gör det oftast om inte lillskruttisen är sjuk), tar vi tag i resten.

Men det betyder nog också att jag borde trappa ner på mitt intag av godis och kakor, annars kanske vågen sticker iväg igen. Anna Skipper skulle gråta om hon såg min diet just nu …

Hur glad blir man inte när maken kommer hem med godis och blommor till mig efter en lång natt och en jobbig dag med en febrig liten bebis.

Lilla T har gått och blivit en riktigt mammagris. Hon blir jättegnällig så fort jag lämnar rummet eller bara rör mig för långt bort från henne. Ibland duger inte ens pappa. Lite trist för honom.

Trist också för lilltjejens moster på besök. Hon ville så klart gosa massor med lilla T, men det fungerar inte riktigt just nu. Men några mysstunder har de två fått i alla fall, när lilla T glömmer bort mig och kommer på att hon har världens bästa lekmoster. Utbildad för jobbet och allt!

Jaha, vad gör ni idag då?

Själv kokar jag rotfruktsmos till lilla T.

O, mitt rafflande liv!

Idag på eftermiddagen kom lilla T:s farmor hit och tog med lilltjejen på en lång promenad. Skönt för mig som varit ensam med henne hela veckan att få en stund för mig själv. Jag hann pyssla lite, data lite, läsa en stund och jag tror till och med att jag somnade till ett litet slag.

Och när farmor och lilla T kom tillbaka hade de med sig semlor till en lyxig eftermiddagsfika.

Lilla T och jag tackar båda två. Kom snart igen!

Ofta vill jag inte göra något annat än att snusa på lilla T:s duniga huvud.

Oj, hade ju inte tänkt på att det här med babysim också innebär att jag ska bada.

Min egenvård har varit lite eftersatt på sistone. Kan inte minnas sist jag rakade benen …

Lilla T har visst blivit inspirerad av Kotten och börjat tugga med sina tandlösa små gommar när hon ammar. Hon har gjort de en gång förut lite försiktigt, men nu har hon börjat tugga loss ordentligt. Aj!

Nu tror jag att vi är ute på andra sidan av den här förkylningen (peppar, peppar ..). Maken däckade totalt. Lilltjejen var ganska dålig med rätt mycket gnäll och jobbiga nätter som följd. Jag klarade mig ändå rätt så bra, men är ju trött som attan.

Som andra småbarnsföräldrar sjunger jag Näsfridans lov (eller Nose-Frida som den heter nuförtiden)!

Två saker som jag inte saknade under graviditeten: "roliga veckan" och min migrän.

Migränen är tillbaka nu - med dunder och brak!

Skolfröken har tappat sitt språk. Jag är bara allmänt förvirrad. Det yttrar sig till exempel så här:

Går förbi sophuset men blöjpåsen i handen, glömmer att slänga den och kommer på det först när jag är halvvägs ner på stan.

Lägger breven jag ska posta framför mig på barnvagnen så att jag garanterat inte ska glömma att stoppa dem på lådan. Har med mig dem hem igen.

Tar fram ett gryntunderlägg för att ställa den varma kastrullen på. Ställer kastrullen bredvid (och gör ett brännmärke på köksbänken av trä).

Glömmer att låsa ytterdörren och kommer hem till olåst lägenhet där också TV:n står på för fullt.

Idag var det dags för mammagruppen att gå på studiebesök på öppna förskolan. De flesta hade nog, precis som vi, varit där förut, men passade på att hänga med för lite part och fika. Vi fick en liten genomgång av verksamheten och lite informationspapper. Sedan var det fri lek De som ville fick också göra gipsavtryck av bebisarnas händer eller fötter. Lilla T gillade att sitta i "babypoolen" och småsnacka med de andra bebisarna. Hon fick också äta sin smakportion där, det hann vi inte innan vi gick. Jag var lite orolig att hon inte skulle kunna koncentrera sig, men ännu så länge vinner gröten kampen om upmärksamheten. Det är tydligen fantastiskt gott!

För ett par veckor sedan var några ur mammagruppen hemma hos oss och fikade. Jag och lilla T skulle ju missa ett tillfälle när vi åkte till Vänliga Västmanland och det kändes som att det skulle bli väldigt långt mellan gångerna (vi träffas varannan vecka ungefär) så jag bjöd hem gänget till oss. Då dåg det ut så här hemma på vårt vardagsrumsgolv:

 Bebisar på parad

Usch, idag är en sån där dag när inget känns bra. Jag är så in i bängen trött! Mitt redan tunna hår känns mer än lovligt risigt (och dessutom har jag bebiskräks i det!). Jag är innerligt trött på mina amningströjor som börjar bli riktigt urtvättade. För att inte tala om amnings-BH:arna - fy för! Jag är dessutom novemberglåmig, lite småfinnig och har ont i lederna. 

Hjälp! Jag behöver en mamma-make over!

Efter genrepet för ett par veckor sedan var det dags för vår barnvaktspremiär. I fredags kom lille M och hans festklädda föräldrar hem till oss i god tid innan de behövde gå till sin fest. Då kunde de ge M hans kvällmat och han hann vänja sig lite vid oss innan de gick. Det ynkades ett par gånger vid dörren när föräldrarna gick, men sedan fick M clementinbitar (mycket populärt!) och satt snällt i lilla T:s stol och plockade med dem när vi åt vår middag. Lilla T fick sitta i babysittern på köksbordet så att hon hade full koll på alla.

Sedan lekte vi en stund allihop innan det var dags för M:s kvällsgröt. Kanske gjorde jag inte den precis som hans föräldrar för den var inte så populär. Men vi hade fått tipset att ge honom en leverpastejmacka om inget annat funkade och den slank snabbt ner. Sedan fick maken ta hand om pyjamaspåklädning, tandborstning och nattning medan lilla T fick sin kvällsmat. M kom till ro ganska så snart, lilla T strax därefter och vi kunde pusta ut med popcorn i TV-soffan.

Tyvärr vaknade det lilla pyret vid tolvtiden och blev enormt ledsen när han inte kände igen sig. Maken tog till alla knep för att få honom att somna om, men det var inte lätt. Jag försökte sova, men det var inte heller lätt. Efter en timme eller så tog jag över, men maken hade nog gjort grovjobbet för M somnade ganska så snart. Lite senare på natten blev han hämtad av sina föräldrar och då sov han som en stock genom både påklädning och transport till barnvagnen.

Men vi fick godkänt på barnvaktningen av föräldrarna och förhoppningsvis fick lilla M inte några bestående men

Eftersom jag har varit lite krasslig den här veckan så har det inte blivit så många aktiviteter utöver föräldragruppen (med efterföljande fika) och några promenader. Jämfört med förra veckan när vi lunchade, fikade, sjöng, kollade film och annat så ha det varit en väääldigt lugn vecka. Idag verkade lilla T totalt uttråkad av att bara se sin mamma. Jag svär att hon sa "nä, nu får du väl ge dig" när jag försökte roa henne med en liten sångstund och drog samma repertoar som alltid.

Så vad gör man inte för sitt barn - jag fick packa ihop oss och knata iväg i regnet till öppna förskolan, där de brukar ha sångstund och annat. Det var premiär för oss, men jag hade hört att fredageftermiddagar brukar vara ganska lugna. Och där var bara en handfull mammor (och en pappa) med sina barn. Vi hälsades välkomna av av en trevlig förskollärare, som visade oss runt och berättade hur allt funkade. Jag hälsade på ett par mammor som jag kände igen från babysången. De flesta hade barn i bästa "slå varandra med klossar"-ålder, så mammorna sprang omkring och jagade sina telingar för att försökte hindra dem från att skada varandra alltför mycket. Lite svårt att prata med dem alltså. Jag försökte istället konversera pappan som satt ensam i ett hörn med sin dottern, men det gick trögt. Men jag förstod snart att det inte var mig personligen han hade något emot, utan bristen på gensvar i kommunikationen berodde på att han bara talade persiska.

För att undvika att lilla T skulle få en kloss i huvudet tittade vi på när några stillsamma flickor målade i ritrummet. Sedan var det dags för sångstund (jag hoppades på lite inspiration till nya sånger). Det tyckte lilltjejen var fantastiskt roligt! Förskolläraren som spelade ukulele och sången med en grön handdocka i form av en groda var bäst - då var lyckan total.

Sedan var det fika. Men se, det tyckte lilla T var urtråkigt. Tanken på att hennes mamma skulle få sitta ner en stund med en kopp kaffe och kanske prata med någon annan vuxen var visst outhärdlig! Så vi tackde för oss och traskade hem.

Men, så här i efterhand, var det nog inte av missunsamhet som lilltjejen protesterade mot fikat. Istället var det nog så att hon var så trött av alla nya intryck att hon bara längtade efter att få sova i vagnen. Hon slocknade nämligen i samma sekund som jag la ner henne.

Igår efter mammagruppen på BVC fick jag sällskap en bit av en annan mamma. Precis innan vi skulle ta olika vägar tog jag mod till mig - och bjöd upp henne och hennes lille pojke på fika! Var det inte modigt, så säg?

Det var en ganska trevlig stund där vi mest pratade om och jämförde våra barns utveckling (men det är väl ganska naturligt). Innan hon gick föreslog hon att vi skulle ta sällskap på barnvagnspromenad någon dag. Det är väl mammaledigas motsvarighet till småskolans "ska vi leka"?

Jag måste få säga att lilla T har varit en ängel de här dagarna när jag inte mått så toppen. Det är precis som att hon förstår att hon ska sova lite extra länge när hon sover på dagen, så att mamma också får sova. Att hon ska amma länge så att mamma hinner titta på ett helt avsnitt av Gilmore Girls (ur boxen som lilla T gav sin mor i födelsedagspresent, avsedd just som amningsunderhållning) och hon verkar nöjd med lugna lekar och mys på soffan.

Inspirerad av Mrs. Pitepalt gav även jag mig på att baka med bebis på magen (ja, fast i ärlighetes namn sov hon (bebisen, inte mrs. Pitepalt) i vagnen det mesta av tiden och satt bara i Babybjörnen under slutfasen av bakandet).

Det blev smarriga mintiga chokladbröd (recept ur Stora & Små) och jordnötskakor (recept ur min nya pysselbok, men de blev tyvärr inte alls så goda, så jag struntar i att ge receptet) och på det hela taget en ganska lyckad aktivitet för både mor och dotter.

Här är det lite gnälligt och snorigt idag. Ja, jag alltså - inte lilla T. Hon är på bra humör.

Det känns svårt att vara en bra mamma när man är sjuk.

Oj, nu har den stora tröttheten slagit till! Känner mig helt färdig. Jag har ändå tyckt att det har fungerat ganska bra att vakna på nätterna och amma - det har inte känts oöverstigligt och har fungerat ganska bra på dagarna även om jag inte alltid hinner sova när lilla T sover (som man ju ska). Men nu - oj, oj! Jag känner mig mer död än levande när jag ska upp på natten och dagarna är ganska dimmiga. Lilltjejens nya sovtider gör ju inte saken bättre … Och för att göra det hela extra besvärligt så har jag hamnat i någon slags konstig stressbubbla och känner mig märkligt speedad och uppe i varv trots att jag är helt slut. Konstigt.

Det kan väl ha lite att göra med att det blivit riktigt höst nu också. Det är ju enormt trist väder och vissa dagar blir det inte ljust på hela dagen, så en liten höstdepp att toppa det hela med kommer som att brev på posten. Det blir inte lika långa barnvagnspromenader ute i friska luften när det spöregnar och det gör väl sitt till.

Missförstå mig inte nu - jag är enormt glad för lilla T och förmånen att få vara hemma med henne - men just nu känns det lite som att jag är fast i ett liknande scenario som i den där filmen med Bill Murray där han vaknar upp till samma dag varenda dag. Groundhog Day tror jag den heter.

Men vi har bestämt att vi ska styra upp helgerna lite bättre. Jag måste ju upp och mata, men i övrigt ska vi ta en helgmorgon var så att vi båda får chans att vila upp oss lite. Kanske ska vi också hjälpa varandra att ta en tupplur under dagen - det är vi båda dåliga på.

Jag ska verkligen försöka ta mig ut och gå med vagnen även om det är busväder. Det är lite svårare nu när lilla T helst vill sitta i Babybjörnen och inte alls ligga nerbäddad i vagnen, men det får vi lösa. Och så ska jag nog inte slarva med mammabarn-gympan. Det är nog nödvändigt att röra på sig och jag känner att jag är alldeles stel i axlar och skulderblad (dock är jag lite bekymrad för att jag har fått så ont i knälederna på sistone - det känns dåligt, mitt liv kommer nog innehålla en hel del kravlande på golvet osv. de närmsta åren). Ett lite mer allvarligt tag med min "avgiftning" är nog inte heller fel. Men jag håller fast vid att jag måste får äta choklad

Det är nog bara en liten svacka just nu - det löser sig nog till det bästa.

Idag har jag testat livet som tvåbarnsmamma.

Men bara i en timme

Jag hade lovat en (snart inte längre) mammaledigkompis att vara barnvakt så att hon kunde gå till frisören och piffa sig inför jobbstart på måndag. Jag hade planerat det smart så att lilla T skulle sova. Och det fungerade - i ungefär fem minuter! Men hon var ändå nöjd i babysittern där hon tittande beundrande på lille M och jag kämpade för att underhålla dem båda. Hon pratade och bubblade förtjust, men han var inte lika intresserad. Men det vet man ju hur det är - stora killar är inte intresserade av småtjejer

Men sedan blev lilla T ledsen och började gråta. Och då började M också gråta! Vad gör man - två ledsna bebisar som båda vill bli burna. Men en snabb avledningsmanöver (jag slet fram några nya leksaker) lugnade dem och precis då kom vännen tillbaka från frissan. Men då hände något konstigt - M började storgråta när han såg sin mamma och klängde på mig! Konstigt …  Men han tog henne till nåder en stund senare.

Det gick ganska bra, men det var skönt att det bara var en timme. Det verkar inte så lite körigt att vara tvåbarnsmamma! Men förhoppningsvis kommer jag aldrig ha en ettåring och en fyramånaders bebis samtidigt. Lite längre mellan barnen än så vore nog bra. Och hatten av för min lilla mamma som hade två blöjbarn samtidigt (18 månader mellan mig och min storebror)och en man som reste jämt. Puh!

Barnvaktstimmen var genrep inför en hel barnvaktskväll om ett par veckor. Men då är maken också hemma.

Det där med att ställa om klockan var inget som lilla T brydde sig särskilt mycket om. Hon vaknade strax före klockan sex som vanligt. Men som nu är strax före fem till hennes mors förtvivlan …

… att från och med nu blir jag inte bara uppvaktad av maken på födelsedagen. Utan av en liten dotter också. Så mysigt!

Så hade jag byltat på både mig och lilltjejen kläder för att gå på babysången. Jag fick underhålla lilla T hela vägen dit för att hon inte skulle somna i vagnen (vill inte sitta och sjunga "trygga ekan" utan barn …). Och så var det inställt idag! Äsch!

Så det fick bli en långpromenad på St. Hans backar istället. Lilla T somnade sött efter en stund. Efteråt fick jag fika på överbliven äppelkaka här hemma istället. Det blev kanske inte så "äsch" ändå. Sjunga kan vi ju göra själva också.

Idag har vi varit på föräldragruppen på BVC för första gången. Lilla T tyckte att det var väldigt intressant och spännande med alla de andra barnen och försökte konversera dem.

Lilla T:s mamma tyckte däremot inte att det var så skoj. Jag hade ju läst att Skolfröken inte var så nöjd med sin grupp och heller inte kollegan J, men jag hoppades ju ändå lite. Men det var väldigt ostrukturerat - vilket inte var en så stor överraskning med tanke på att vår BVC-sköterska är en smula förvirrad. Ingen info som man inte redan kände till och ofta ett svar på en helt annan fråga än den man ställde. Och inget fika!

Nä, det kanske man får fixa själv efteråt eller så, men det kändes redan som att alla kände varandra "två och två" och när timmen var slut så försvann alla snabbare än ögat. Just på slutet där var jag iofs lite ouppmärksam för då hade lilltjejen tröttnat av alla intryck och var jätteledsen! Så om någon försökte få kontakt så kanske jag inte uppfattade det just då. Några bekanta ansikten - och deras nya små knyten -  från föräldrautbildningen på MVC fanns där i alla fall.

Bättre lycka nästa gång, eller något …

Livet som hemmamamma gör inga underverk för mina matvanor. Men nu ska jag försöka ta tag i mina dåliga vanor - ett steg i taget.

Efter en lite stökig natt och en väldigt pigg morgon (lilla T - inte jag) tog vi oss iväg till mammabarn-gympan. Lilltjejen tyckte det var fantastiskt roligt och kluckade förtjust mest hela tiden. Bäst är att få bli hissad och att åka flyplan på mina uppböjda ben medan stackars jag får göra sit ups. Sedan somnade hon en stund i vagnen, men vaknade av "hissrycket" (vår hiss startar med ett kraftigt ryck - lilla T kan sova hur gott som helst men vaknar alltid av det) och somnade inte om. Efter att vi båda fått i oss lite lunch fick T följa med in i duschen - först i babysittern utanför duschkabinen och sedan lät jag henne få känna hur det kändes att duscha. Mjuka, mjuka strålar och bebisvänlig temperatur. Hon brukar gilla att bada, men duscha var visst inte så kul. Men när vi ändå hade tagit av alla kläder myste vi med lite babymassage istället och nu sover lilltjejen gott i min säng.

Jag hoppas att hon sover en liten stund nu. Kaffet är på gång och jag fick med mig en kanelbulle och senaste numret av Mama med mig hem från Pressbyrån. Håll tummarna för att jag får en välbehövlig paus i soffan.

Ja, i ärligheten namn var det väl lilla T:s mamma som ville testa barnvangsbion. Ett bra koncept - bio mitt på dagen, lite lägre pris, lite lägre ljudnivå, lite ljusare i salongen, paus med fika till självkostnadspris samt gratis barnmat för de större barnen och massor av skötbord med gratis blöjor. Och det var väldigt poppis - massor av mammor med barnvagnar! Lilla T tyckte det var sådär, men sov lite, åt lite och där emellan fick jag stå upp i gången och "guppa" henne. Men det gick bra det också. Filmen hette Maria Larssons eviga ögonblick och den har jag skrivit mer om här.

Både i måndags och idag har lilla T haft vänligheten att sova ganska länge i sin vagn och tillåtit sin mamma att sitta på en bänk i det fina höstvädret och läsa. Härligt! Även om lästakten inte är vad den brukar, så hinner jag ju i alla fall med en och annan bok.

Jag funderar lite på hur tillverkarna tänkte när de klämde dit några strass-stenar på amningsnattlinnet. "Vi lägger till lite bling-bling så känner sig mammorna glamourösa när de går upp och ammar klockan tre på natten."

Det funkar inte, kan jag berätta …

Mammabarn-gympa idag igen. Och jag klarar av att göra armhävningar. På knä iofs, men ändå ..

Det jag nog en välväxt bebis och en barnvagn modell "pansar cruiser" att tacka för!

Torkade jordgubbar och choklad med havssalt.

Jag håller på att tappa allt mitt hår!!!! Jag har hört att det är vanligt att fälla mycket hår under amningsperioden och det hade väl varit OK om jag nu hade fått det där extra tjocka och glansiga håret under gravititeten. Men det lyste med sin frånvaro och det som nu fäller är ju från min vanliga tunna kalufs. Snyft!

Den är veckan har varit en riktigt "mammaledig"-vecka. Fika på stan med föräldraledig kollega i måndags. "Mamma-barn"-gympa i tisdags och därefter barnvagnslunch på stan. Idag var jag bjuden till Malmö av min föräldralediga kollega. Hon hade även bjudit dit en vän - som vi tidigare hade listat ut var en gammal skolkamrat till mig - och hennes lille pojke. Det var trevligt att träffa henne igen - hon var sig precis lik. Det blev en mysig dag med god lunch och smarrig fika. Lilla T hade också turen att få låna massor av fina kläder som kollegans flicka vuxit ur samt en rolig mobil och några andra praktiska saker. Toppenbra! På eftermiddagen kom lilltjejens farmor förbi för att få sin veckodos av sitt barnbarn. Och i helgen är det mormor och morfars tur. De har inte träffat lilla T sedan i början av augusti och det har ju hänt massor sedan dess.

I helgen när barndomsvännerna var på besök "smet" jag hemifrån en längre stund för första gången sedan lilla T föddes. Tack vare mjölkpumpen kunde jag njuta av en god middag, ett glas vin och massor av prat med väninnorna. Och jag kunde ta på mig lite fina kläder, utan att behöva tänka på amningsvänlighet. Mammalyx! Lilltjejen och maken hade haft en bra kväll och de sov sött båda två när vi kom hem.

Jepp, då är vi nyss hemkomna från det första passet i mamma-barn gympa. Tänkt dig 45 mammor i en sal med bebisar i olika åldrar. Mammorna i gympakläder. Bebisarna på mattor på golvet med diverse filtar och leksaker. Gympan var lätt med fokus på mage, rygg och bäckenbotten. I vissa övningar kunde man engagera barnet också, men min lilla snutta sov sig igenom nästan hela timmen trots musik och stegrande ljudnivå på bebisarna runt omkring henne. Två gånger i veckan kan man gympa. Vi får se om vi blir stammisar.

Ja, då har maken börjat jobba igen och det är bara lilla T och jag hemma. På de sista dagarna av makens semester hann vi med fika i parken, grillning hos vänner och att fira lilla T:s farmor på födelsedagen. I fredags lyckades vi planera det så att jag fick lite egentid - jag lämnade maken och lilltjejen hemma med en flaska och åkte ner på stan. Jag hade en klipptid, satt en stund på torget med en bok och en glass, strosade i affärer och fixade ett par födelsedagspresenter. Mammalyx. Hela två timmar vågade jag stanna borta den är gången

Jag inser nu vad mycket som hänt i lilla T:s utveckling på kort tid och vad mycket mer vaken hon är. Och då vill hon bli underhållen. Så vi sjunger, pratar, masserar, sprattlar på mage, boxar med leksakerna (uppmonterade i olika snillrika konstruktioner att hänga ovanför babysittern. Vi försökte hitta ett babygym, men de var så gräsliga - bara plastiga från Fisher Price) och annat. Det går ganska bra att roa sig själv i babysitter, men bara så länge mamma eller pappa tittar på, pratar och puffar på leksakerna så de rör sig. Så det kräver lite mer insats nu när vi inte är två som kan turas om. Men jag får helt enkelt strunta i att städa, tvätta och laga mat. När hon sover måste jag ju läsa och blogga

Ja, och så äts det ju fortfarande en hel del. Jag måste nog byta amningshörna i soffan snart så att den inte blir  helt nedsutten bara i ena änden. Lilltjejens mage är nog lite bättre, även om det är en del skrik direkt efter maten. Vi har i alla fall slutat med Minifom och kör naturellt. Det var så himla trixigt att hålla på med de där dropparna.

Nästan alla små plagg i stl. 56 är bortplockade och en del i stl. 62 börjar bli lite små också. Vi vet ju ännu inte exakt hur lång lilltjejen är men det verkar som att hon är över 60 cm i alla fall. Matchvikt förra veckan: 6250 g

Nej, nu ska vi nog strax ta oss ut en sväng med barnvagnen i det fina vädret. Glad måndag!

Uppdate: med strax menade jag sisådär en timme senare när jag bytt på Lilla T, bytt igen eftersom hon gjorde i brallan så fort den nya blöjan var på plats, ammat, lyckats klä mig själv, slängt i mig ett par mackor och riggat barnvagnen.

Ja, inte min semester utan makens. Men det blir ju semester för mig också. Det är så otroligt mycket lättare och roligare att vara småbarnsförälder när man är två vuxna hemma. Och mysig att umgås som en familj.

Sådär värst fint väder har ju semesterveckan inte bjudit på, men i måndags var det ganska fint, så vi bestämde oss för att ta med en vän och köra till Dalby stenbrott för en liten picknick. Maken var modig och hoppade i plurret, men vi andra stannade på torra land.

På tisdagen hällregnade det hela dagen, men jag av mig ut i alla fall. Vi hade bestämt att jag skulle få en timme ensam på stan efter lilltjejens morgonmatning och maken skulle hålla ställningarna hemma. Sagt och gjort kastade jag mig på cykeln och lyckades shoppa lite välbehövliga nya underkläder. Inget spännande, men jag behövde en amnings-BH till och lite nya trosor. Jag är mer än lovligt trött på mina gravid-trosor … Ett par presenter, lite scrapgrejor och en söt liten höstmössa blev det också. Och så hann jag in på apoteket och bibblan också. Det kändes riktigt lyxigt att få den timmen för mig själv! Och hemma hade allt gått bara fint

På kvällen kom vännen från Spånga förbi efter ett möte i Köpenhamn. Det var trevligt att ses, det var nog i julas vi sågs sist. Lilltjejen fick en stor påse med badankor i present.

Den 27:e firade vi att lilla T fyllde två månader. Stora tjejen redan! Hon blir mer och mer av en personlighet varje dag - ler, småsnackar och har börjat intressera sig mer för sina leksaker. Maken konstuerar olika anordningar för att hon ska kunna titta på, prata med  - och kanske till och med knocka till  - olika saker. Kaninen är populär och prassel-blomman som man fick i BB-påsen.

Den här veckan har vi också besökt våra arbetsplatser och visat upp vår guldklimp. Lite ångestladdat - man vill ju att bebisen vara fin och lugn och så vill man ju själv se snygg och samlad ut. Men det var ändå rätt så trevligt att träffa arbetskamraterna igen. Lilla T var på sitt allra bästa humör och söt som socker i kläderna hon fått av vännerna i Mörarp.

Vi fick fika, vackra blommor och lilla T blev ytterligare bortskämd med presenter.

Att träffa alla "tanter" på mitt jobb och de inte riktigt lika många "farbröderna" på makens jobb måste ha varit utmattande för lilltjejen somnade som en stock halv tio och vaknade inte förrän klockan sex morgonen därpå! Och den här gången lyckades även jag sova, om inte riktigt lika länge så åtminstone från halv tolv. Sömnrekord!

Som sagt, lilltjejen och jag har haft fullt upp i veckan. Minst en aktivitet om dagen - det är mycket för oss

I måndags tog vi en promenad till bibblan. Jag har utveckat en bra taktik där eftersom jag känner mig lite ängsligt för att lilla T ska börja gallskrika just när vi är på biblioteket. För att minimera tiden vi är därinne så förbeställer jag böckerna på nätet hemmifrån. Då hamnar de i en särskild reservationshylla och man kan snabbt dyka in, hämta upp sina böcker och låna och lämna tillbaka i bokomaterna. När lilltjejen blir större hoppas jag att vi ska kunna hänga på biblioteket tillsammans lite längre stunder. Förhoppningsvis kommer hon gilla bibblan lika mycket som jag gjorde när jag var liten. Ja, och fortfarande gör faktiskt.

På eftermiddagen kom sedan en vän förbi och hjälpte oss att äta upp resterna av makens födelsedagstårta.

På tisdagen kom en kollega och hennes lilla tjej på besök. Ett par månader är vi föräldralediga samtidigt och kan få till trevliga fikaträffar. Det kändes verkligen som det var nyss kollegan gick på föräldraledig, men flickan är redan ett år och ett par månader. En härligt pigg liten tjej som tyckte det var spännnade med bebisen (och klappade snällt för det mesta) och de vuxnas fikabröd.

På onsdagen var det dags för 7-veckorskontroll och det gick galant! Lilla T väger nu 6 003 g. Vi vet inte hur lång hon har blivit, för vi får ännu inte sträcka ut hennes ben helt. Men vissa saker i stl. 56 har hon redan växt ur. Doktor kollade även lungor, hjärta, ryggrad, ögon, öron och gom och allt såg bara fint ut. Han ville även veta om hon öppnade händerna och om hon börjat ge svarsleenden och svarsljud. Och det har hon såklart Det är helt underbart att titta ner i vaggan på morgonen och mötas av ett jätteleende och hon har börjat småsnacka lite också när hon är på bra humör. Men hon har ju tyvärr fortfarande ganska mycket ont i magen.

På kvällen kom vännerna i Torna Hällestad förbi på fika och berättade lite om sina semesteräventyr. De hade inte sett Lilla T sedan hon var två dagar gammal så det var på tiden att de fick se vad stor hon blivit.

Sedan var det min tur att gå till doktorn på torsdagen. Ja, eller i alla fall till barnmorskan - dags för efterkontroll alltså. Men även jag fick godkänt på samtliga kontrollpunkter  Barnmorskan frågade sedan om jag hade hunnit fundera något på preventivmedel. Som om att minnet av förlossningen inte skulle vara preventivmedel nog …

På eftermiddagen skulle vi ha åkt till vännen i Anderslöv, men då både hon och hennes lille kille blivit förkylda stannade jag och lilla T hemma istället och hängde lite i Botaniska trädgården. Det gäller att passa på för det mysiga lilla caféet har bara öppet till sista augusti. Parken har förstås öppet alltid, men då får man fixa kaffet själv.

Ett besök hos föräldralediga väninnan i Bunkeflo och hennes mysiga tjejer var inplanerat på fredagen. Lilla T fick testa minsta flickans babygym och det uppskattade hon mycket. Kanske måste vi fixa ett sådant åt henne snart. Bunkeflo måste för övrigt vara barnvagnsmaffians högborg - man ser enorma mängder barnvagnar när man är ute och promenerar där. Ja, och vi bidrog såklart med två vagnar till. Sedan fick jag skynda mig hem för att snabbstäda lite i lägeheten innan vännerna från Danmark dök upp. De var på väg hem från semester i Småland och skulle stanna över natten. De väntar sitt första barn i oktober och fick öva lite på lilla T. Hon visade sig kanske inte från sin allra mest soliga sida på kvällen, men sådant ska de ju också öva på. Å andra sidan sov hon i ett sträck från halv elva till halv fem, så de fick ju inte nattsömnen störd i alla fall.

På lördagen regnade det precis hela dagen, så när våra övernattningsgäster åkt slappade vi bara hela dagen. Lilltjejen fortsatte sitt sömnmaraton hela dagen. Kanske var det vädret som gjorde henne lika slö som sina föräldrar. Men lite babymassage, bad och skorvbehandling blev det i alla fall.

Sömnkuren gjorde nog susen för på söndagen vaknade lilla T och var världens piggaste och gladaste bebis. Vi kunde mysa, skratta och småsnacka hela morgonen. Härligt! Vädret var fint så hela familjen promenerade ner på stan och vi hittade ett café med brunch och en solig uteservering. Sedan ringde vi makens kollega. Han bor mitt i stan med sin lilla familj och de har sagt att vi ska titta förbi vid tillfälle. Och vi hamnade mitt i ett barnkalas! Deras lilla kille fyllde ett och firades av sina små vänner och deras förälar. Vilken ljudnivå!!! Och vi fick en glimt av hur vår familjeframtid kommer att se ut

Men nu är det en ny vecka och nya upptåg. Maken har semester så jag ser fram emot ett par sköna veckor med delat ansvar och kanske lite mer sömn

Jag tycker att  det är svårt att veta hur mycket kläder, filtar och så vi ska ha till lilltjejen när vi går ut med vagnen. Det blåser ju ganska mycket i Skåne, men det är ju fortfarande varmt. Och det sägs att det kan bli väldigt varmt i insatsen om man har sufletten uppe. Vi fick ju dessutom vara extra försiktiga när lilla T hade skenan. Hon fick inte bli för varm då eftersom hon kunde få skavsår och utslag under skenan. Hon har ett tunt vadderat täcke under sig och oftast blir det bara en filt och mössa utöver det. Om det är lite svalare och hon har kortärmat, så tar vi en liten kofta. Är det blåsigt så fäller vi upp sufletten och knäpper på det där lilla skyddet som hör till barnvagnen (vet någon vad det heter?). Det kanske är för lite?

Men idag såg jag en liten bebis som var nerbäddad för något slags arktiskt klimat. Först ett stort fårskinn, sedan ett fluffigt vadderat täcke. På det låg bebisen i långärmad tröja, mössa och små vantar. Ovanpå det ytterligare ett vadderat täcke, och så var suflettern uppfälld och barnvagnsskyddet (vad det nu kan heta …) var fastknäppt och uppdraget till hälften.

Termometern idag visar 22 plusgrader. Var inte det överkurs ändå? Hur ska de göra när det blir minusgrader …

Amning är en bra bantningsmetod. Alla gravidkilona är borta.

Men jag får nog passa mig. Det är otroligt lätt att gå och "naffla" i skåpen när man går hemma. Och att unna sig en glass på barnvagnspromenaden - varje gång …

Det är möjligt att en alldeles underbar bebis är nog som belöning, men borde man inte få unna sig något riktigt fint när man (och med man menas jag) har klarat en hel graviditet och en ganska så lång förlossning? Och det är ju inte precis så att maken har strött diamanter över mig …

Men vad ska jag i så fall unna mig, tro?

Idag när jag och T skulle ut på promenad så fick jag plötsligt total idétorka. Jag stannade barnvagnen i en korsning och kunde inte bestämma mig för vilket håll vi skulle gå. Det känns som ett dåligt tecken att ha idétorka på barnvagnsrundor efter bara fem och en halv vecka.

Idag är lilltjejen inte alls nöjd. Hon gråter och är orolig nästan hela tiden och skriker hjärtskärande så fort jag lägger ner henne. Mat och napp fungerar bara korta stunder. Hon har bara sovit två korta pass på hela dagen. Då kunde jag inte vila eftersom det ena var när i trotsade monsunregnet och gick en sväng med vagnen och under den andra "pausen" satt jag i telefonkö hos Försäkringskassan. Så inte nog med att jag är orolig för hur lilla T har det - jag är helt utmattad efter att ha gått och burit på henne hela dagen. Och just idag jobbar maken sent …

Det var med viss tvekan jag tog en cykeltur idag …

Men det gick bra!

Ja, då har lilltjejen redan hunnit bli en månad. På fyraveckorskontrollen kontrollerades att hon fixerar blicken, att hon följer saker med ögonen och att hon sprattlar lika mycket med alla armar och ben. Hon fick med beröm godkänt

Och så har hon redan sprängt femkilosgränsen! Hennes viktkurva i BVC:s dator ser rolig ut - den sticker rakt upp och man jämför med normalkurvan. Men man får ju hoppas att viktökningen mattas av något …

I fredags var det dags för bad igen och lilla T fick byta till en större skena, den första hade blivit för liten. Plötsligt kändes den förra skena liten och nätt i jämförelse - den som vi tyckte var sånt åbäke från början. På eftermiddagen mötte vi maken vid tåget och eftersom det var så fint väder tog vi med oss picknickmat till Stadsparken. Härligt med sommarkänsla!

Igår packade vi in oss i en varm bil och åkte ner till Höllviken för att umgås med lilla T:s farmor, faster och kusiner. Maken och de stora barnen åkte ner till stranden en stund och vi andra njöt av skuggan i trädgården.

Idag kommer mina föräldrar farandes från norr för att besöka sitt nya barnbarn. Den nyblivna mormodern har varit minst sagt otålig …  

Det går åt en hel del amningsinlägg. Inte så miljövänligt med engångsvarianten tänkte jag och beställde tvättbara i ekologisk bomull och kände mig duktig. Men de är inte så särskilt bra. Vad gäller passform så kan man lika gärna ha en muffinsform i BH:n och vad gäller att hålla kläderna torra så kan man lika gärna använda en dubbelvikt näsduk - de verkar inte ha något spärrskikt alls. Hur tänkte de som tillverkade dessa?

Lilltjejen vill bara bli buren. Och det duger inte att sitta eller ligga ner med henne i famnen heller. Upprätt ställning, gärna med lätt skumpande gång ska det vara. Hon har uppenbarligen något slags lod som ger utslag så fort man ändrar ställning (när man tror att hon har somnat). Babybjörnen och bärsjalen är inte så populära. Som tur är får vagnen forfarande godkänt på barnvagnspromenaden - men bara så länge den rullar …

Å andra sidan får man starka armmuskler och blir bra på att göra saker med en hand.

Ja, då har maken åkt till jobbet och jag och lilla T börjar vår andra veckan på egen hand. Jag kände mig lite mer avslappnad mot slutet av förra veckan. Jag vågade till och med sitta ner och äta lunch vid en barnvagnspromenad (må så vara att det var en väääldigt snabb burgare på Max) och i fredags efter badet tog jag mig till och med ner på stan för att shoppa lite amningsvänliga kläder. Jag kände mig väldigt nöjd när jag fyndade två plagg på rea och det visade sig att det var ytterligare 50% på reapriset när jag kom till kassan. Jag slog också till på en matta på Åhléns som jag varit sugen på länge som även den var på halva priset. Dottern sov som en ängel hela shoppingrundan.

Men det är för mycket att säga att hon sover som en ängel hela tiden. Vissa nätter har varit väldigt tuffa och ibland dagarna också. Hon har mycket luft i magen och skriker och spänner hela den lilla kroppen efter varje amning. Det där med att barnet somnar nöjt vid bröstet som det står i alla böcker är inte min erfarenhet. Ja, eller så sover hon en liten stund och vaknar sedan och skriker hjärtskärande. Vi ville ge hennes matsmältningssystem en chans att anpassa sig innan vi började med några åtgärder. Jag provade dock att äta mjölkfritt några dagar för små barn kan vara överkänsliga mot laktos. Jag skippade även kaffet (även om intaget tidigare var ganska måttligt också)  - men inget av det hjälpte. Igår bestämde vi oss för att ändå testa Minifom för att se om det kan ge någon effekt. Det kan tydligen hjälpa till att bryta ner luften i magen till mindre bubblor och då blir det lättare att rapa och annat. Vi får se om det ger effekt. Natten var i alla falla lugn med bara de vanliga amningspassen varannan/var tredje timme och väldigt lite gråt. Men det står att det tar ett par dygn innan Minifomen ger effekt, så det hade kanske inte alls med det att göra.

Det var väldigt skönt att vara två vuxna hemma igen i helgen. Det blir mycket lättare att orka då. Förutom att det är så mysigt att umgås alla tillsammans. Vi hade makens syster och syskonbarn på besök på lördagen. Det blev kusininspektion, lunch, en stund i lekplatsen för den stora tjejen och en tupplur i barnvagnarna för småknattarna. På eftermiddagen åkte de sedan vidare till ett barnkalas och vi laddade för lillans första fest. Vi var bjudna på cocktailmingel till vänner och kände oss lite modiga, så vi bestämde oss för att gå dit en liten stund och säga hej och om det kändes stökigt för lilla T eller om hon blev ledsen så skulle vi hem igen. Men det var en barnvänlig tillställning, så vi stannade så länge som ett par timmar innan vi promenerade hem i sommarkvällen.

Igår åkte maken iväg med hela bagageluckan full med saker till återvinningstationen och till Erikshjälpen. Ett av mina projekt när jag gick och väntade på vår bebis var att röja vindsförrådet. Men det blev ju avbrutet eftersom lilla T bestämde sig för att komma en vecka tidigt. Men då fick maken släpa ner alla kartonger och ställa dem på vardagsrumsgolvet, så i amningspauserna förra veckan sorterade jag upp alla mina barn- och ungdomsböcker och märkte lådorna tydligt. Så nu hittar jag precis rätt låda till rätt fas i dotterns litterära utveckling  Jag gick också igenom några lådor med gamla leksaker och sparade det som kändes roligt och eventuellt skulle kunna fungera för dottern att leka med senare. Resten lämnade vi vidare så att något annat barn kan få glädje av dem.

På kvällen tjuvstartade vi firandet av vår ettåriga bröllopsdag med en riktigt smarrig trerätters middag. Och vin!  

Nu när jag faktiskt ser mina fötter igen så inser jag att de behöver lite kärlek och omsorg.

Kanske kan jag få in lite pedikyr i dagens schema som består av amning, amning, amning, blöjbyte …och ja, lite amning …

Idag har jag återupptäckt min skärp.

Det är ju en accessoar som jag inte använt på läääänge.

Man bli väldigt törstig av att amma.

Och väldigt hungrig.

Och väldigt, väldigt godissugen

Nu är jag en sån där.

En sån där som folk tycker tar för mycket plats på trottoaren och som är i vägen i affären.

Tackar som frågar, det går ganska bra för mig och lilltjejen ensamma här hemma. Jag är kanske inte den mest avslappnade mamman i världen än. Jag springer och kollar till henne för minsta lilla ljud, har enormt svårt att sova själv när hon sover fast jag vet att man måste passa på och jag har inte riktigt ro att stanna någonstans när vi är ute på barnvagnspromenad, för hon kan ju börja skrika när som helst. Men det går lite bättre för varje dag

Vi har haft en del jobbiga nätter den här veckan. Mycket skrik och magont. Men det är helt normalt, säger vår BVC-tant övertygande. Men det hindrar ju inte mig från att gråta förtvivlat själv då och då när man känner att man inte kan trösta sitt barn och dessutom bara får sova 3-4 timmar per natt - och inte ens sammanhängande. Planen om att låta maken sova så mycket som möjligt för att orka gå upp till jobbet har inte fungerat så bra heller kan jag väl säga …

Och så tycker jag att jag ammar precis hela tiden! Toppenbra säger BVC-tanten. Och lilla T verkar också nöjd och går raskt upp i vikt (invägning på 4690 g idag).

Så, allt är nog precis som det ska när man hänger med en (snart) 3-veckors bebis hela dagarna

Sällan har väl ett ord varit mer missvisande än föräldraledig …

Ja, då har det redan gått över två veckor sedan vår dotter kom - det är inte klokt vad tiden går snabbt! I morgon börjar maken jobba igen, så jag laddar för att vara ensam med lilltjejen. Lite läskigt - det har ju varit otroligt skönt att vara hemma båda två den här tiden. Men det är några veckor nu först och sedan har maken semester och vi är full styrka igen.

Det är lustigt att det händer så mycket och så lite på en gång med en nyfödd. Dagarna springer iväg fast vi mest sover och äter. Ja, och så har vi ju haft lite besök också. Redan i söndags när vi kom hem från patienthotellet kom en vän och så klart den nyblivna farmodern. Men de stannade bara en kort, kort stund så att vi sedan fick möjlighet att installera den lilla i vårt hem. Det är lite speciellt nu - att vi är en familj som bor här.

Måndagen var ingen rolig dag - det var då vi var på ortopeden och fick skenan. Jag grinade floder. Det gör visst alla nyblivna mammor på tredje dagen, men jag tyckte att jag hade en anledning i alla fall. Men skenan var ett faktum och inget att gå och grunna alltför mycket över. Men vi kände oss lite oroliga över att visa upp vårt barn i skenan. Ingen får ju tycka att hon ser konstig ut! Men vännerna som kom förbi på eftermiddagen såg ju - precis som vi - bara den söta lilla bebisen och inte skenan så den oron gick snabbt över.

På tisdagen vågade vi oss ut på vår första promenad. Det blev bara en sväng runt kvarteret med tanke på att jag kände mig som överkörd av en bulldozer. Men skönt ändå att komma ut i solen och det var inte så lite stolta föräldrar som rullade ut med barnvagnen Ytterligare ett lite kort besök av vänner på kvällen. Deras lilla pojke på åtta månader verkade plötsligt jättestor om man jämförde med vår nyföding.

På onsdagen var jag tillbaka på patienthotellet för att få information från en sjukgymnast om hur man ska lyfta, bära och träna efter en förlossning. Den lilla fick jag ju ta med mig och det var ett första stresstest. Hon blev så klart ledsen så fort vi klev innanför dörrarna och jag fick utföra min första offentliga amning. Sedan började hon gråta igen på apoteket efteråt, men somnade sött i vagnen sedan när den börjde rulla igen. Men det är tur att vi har så nära till sjukhuset! När vi kom hem var maken igång och storstädade. Jag placerades i en fåtölj i solen, lillan i vagnen i skuggan och så småsov vi under tiden som vårt hem blev tiptop. Det var också under onsdagen som mjölken började rinna till ordentligt. Det utnyttjade lilltjejen till fullo - hon åt för kung och fosterland!

På torsdagen var det dags för inskrivning på BVC. Vi fick en massa information av en lätt disträ sköterska med hysteriska kläder. Sedan vägdes vår lilla guldklimp och hon hade nästan gått upp till födelsevikt igen, så all amning hade i alla fall gett resultat. För att fira promenerade vi till Botan och tillbringade en mysig stund på en filt i skuggan.

 Utsikt (eller heter det uppsikt när man ligger på rygg?) från en filt i Botan

Vi lyckades också bestämma oss för ett namn på vår dotter och som grädde på moset på en bra dag åt vi sushi i solen på balkongen på kvällen. Mmmm … det har jag längtat efter!

På fredagen var det dags för det första "proffsbadet" på ortopeden. Det var ju lite trist att det inte var vi som fick bada henne för första gången, men vi fick ta foton och känna lite på henne utan skena. Och sköterskan på ortopeden har verkligen bra hand med de små och badet verkade uppskattat. Till vår glädje konstaterade sköterskan att höftleden redan låg i rätt läge, så det kändes lovande.

Under helgen fick vi sedan besök av en nybliven farfar och några vänner, vågade oss på på något längre promenader, testade bilbarnstolen på en kort biltur och så ramlade navelstumpen av. Och det var skönt för den hade verkligen börjat lukta illa!

Den andra veckan känns lite mer dimmig - kanske för att tröttheten börjar ta ut sin rätt. Men vi har nog också tagit det lite lugnare och haft lite färre besökare. Men vi har testat att gå på stan, äta middag ute och åka på en lite längre tur i bilen. Jag har blivit "utkörd" av maken på ett par korta promenader utan barn och jag var bara liiite stressad (måste jag inte tillbaka snart - tänk om hon hinner bli hungrig på en kvart …). Ytterligare besök på BVC (matchvikt 4,3 kilo) och bad på ortopeden.

Lilltjejen har blivit mer vaken och nyfiken om man jämför med första veckan. Då var hon i princip bara vaken när hon åt. Nu är hon vaken och tittar långa stunder. Hon studerar våra ansikten noga och verkar också intresserad av kontraster mellan mörkt och ljust.

Men, som sagt, nu väntar eldprovet när maken börjar jobba. Det är nog bäst jag går och lägger mig så att jag är så pigg som det går imorgon.

Tro det eller ej - jag fick på mig mina vanliga jeans! Vetedegsmagen hänger iofs snyggt (?) över linningen, men det gick!

Efter graviditets-magen känns och ser ut precis som en vetedeg …

Mellanpartiet av kroppen är liksom helt instabilt. Magmusklerna är helt utänjda och det känns som jag måste anstränga mig för att hålla överkroppen upprätt. Konstig känsla …

Lite som att midjan är en sån där slinky-leksak

Jag kan sova på mage igen!

Det är inte alltid så bekvämt med tanke på det här, men det går!