(svårt att få till ett foto utan reflexer i glaset)

Lämna in dina P O.P-kläder så säljs de vidare till förmån för Plan Sverige.

Och att få plaska med vatten vid diskbänken.

(tunika från PoP)

En billig fleecepläd från Jysk blev bakstycke. Jag vändsydde allt, vek ner och sydde en "ficka" att trä över ryggstödet på vagnen. Sedan gjorde jag dekorsömmar runt om och några sömmar i "viket" i mitten och ryggen för bättre styrsel och passform. Stora knapphål så att remmarna kom igenom och så var det klart!

Hon bubblar och "pratar" och kvittrar när hon har det bra och ser något roligt. Hon skrattar högt när hon busar. Hon skriker i högan sky när något inte går som hon tänkt eller när hon vill ha något (alldeles särskilt när hon vill ha mat från våra tallrikar). Hon klampar när hon går. Hon skramlar, bankar och dunsar med sina leksaker (tack och lov för tålmodiga grannar!).

Men på något sätt är det väldigt mysigt (ja, förutom klagokören vid blöjbyte och nattning  - den går inte av för hackor …) för det är ju så tydligt att hon kommunicerar med oss på alla tillgängliga sätt.

Och hon är ju vårt alldeles egna lilla skrammelmonster

Men sedan två veckor tillbaka är det inte kul på kvällarna (med några undantag så klart). Det är precis som att hon har kommit på att hon missar något när hon sover. Vi lägger henne och hon studsar lika snabbt upp igen och står och "skakar galler" i spjälsängen, skriker hjärtskärande och sträcker upp armarna. Ibland plockar hon även upp kudden och täcket och sträcker upp dem mot oss. Vi brukar plocka med oss dem när vi tar in henne till oss, så det är väl hennes sätt att säga att hon vill vara där vi är. Dessutom har hon börjat vakna igen på nätterna (när hon väl somnat då). Nu är det ju maken som har nattvaken, men det betyder ju inte att jag inte vaknar.

Det hela sammanföll med att jag började jobba igen, så det är klart att jag funderar på om det har med det att göra (och får dåligt samvete). Någon slags separationsångest? Men det är kanske en fas hon skulle ha kommit in i i vilket fall som helst vid den här åldern. Vem vet? Hon är även väldigt ledsen när någon går ifrån henne och det behöver inte bara vara mamma eller pappa utan det gäller farmor, moster och okända barn på stranden också.

Det tråkigaste i hela historien är att hon blir ledsen redan när man börjar med nattningsrutinen. Så att ta på pyjamas, byta blöja och borsta tänderna på kvällen är långt ifrån en harmonisk upplevelse för någon inblandad. Vällingen är dock populär fortfarande, men tar ju slut alldeles för snabbt Lillskruttisen blir ibland superledsen bara vi går in i hennes rum på kvällen - för att inte tala om hur arg hon blir när hon förstår att vi ska lägga ner henne i sängen. Man önskar ju så att hon ska tycka att det är mysigt inne på sitt rum och gosigt i sängen, så som det verkade förut.

Men man får väl ta till alla småbarnsföräldrars mantra: "det är bara en fas, det är bara en fas, det är bara en fas".

Blä! Det är väl verkligen läskiga djur. Och helt onödiga.

Nu laddar jag för nästa vecka och försöker hitta det positiva:

• Lästid på tåget
• Kafferast
• Att jag får vara i fred på toaletten
• Att jag kan äta lunch utan att behöva mata någon annan samtidigt
• Att jag inte behöver dra runt på jätteskötväskan längre utan kan lufta mina handväskor

Och det bästa av allt är ju att få komma hem till min goa lilla tjej när dagen är slut!

Söndagsångesten brukar vara riktigt, riktigt jobbig efter t.ex. en semester.

Och nu är det söndagen före första arbetsdagen efter nästan 13 månaders föräldraledighet.

Snacka om värsta söndagsångesten!!!!

♥ På BVC:s 1-årskontroll vägde lilla T in på 10,3 kilo och 78 cm, men vi tror att de egentligen mätte fel (speciellt med tanke på att hon var 78 cm förra gången de mätte också) eller att hon har vuxit en bra bit till sedan dess. Vi har redan fått lägga undan några byxor i stl. 80 och några bodys börjar kännas trånga.

♥ Hon har ju gått nu snart i tre månader och nu är det allt stadigare och det börjar gå undan. Fortfarande ramlar hon en del, men oftast bara på rumpan och är lika snabbt uppe igen. Och hon skulle så gärna vilja springa tillsammans med kusinerna, men det är för svårt ännu.

♥ Pekar ivrigt "dä" på allt möjligt och älskar att trycka på knappar och att "nyckla" på olika saker med mammas och pappas nyckelknippa.

♥ Nu har lilltjejen 6 st små vassa tänder som hon gärna använder till att tugga på sina föräldrar med. Dessutom är tre kindtänder på gång.

♥ Äter allt mer på egen hand. Hon är en riktigt hejare med skeden och tränar gärna med gaffeln, när hon lyckas ta en av sina föräldrar, men fingrarna är förstås bäst fortfarande. Hon äter också mer och mer "vanlig" mat och snart kan vi nog äta samma mat hela familjen.

♥ Har koll på hur hundar låter ("vovovo") och blir alldeles till sig både när hon ser en livs levande hund och när hon ser sina gosedjurshundar (för att inte tala om jättegosehunden på IKEA igår!). Kråkor säger "kaa" och ankor "vaa".

♥ "Pratar" hela tiden! Inget vettig förstås, men vill vill ju gärna tro att en del ljud betyder något. Pappa och mamma har hon ju kunnat länge. Förutom djurläten tror vi att "ko" är sko, "pa" är lampa, "baa" är banan, "bap" är napp och skål (’kål") lärde hon ju sig på midsommar. Vi tror också att "gugu" är gunga och idag tyckte jag att jag hörde att "ocka" när vi lekte med dockan. Hon förstår ju dessutom rätt så mycket av vad man säger och säger "ja" och "nej" på passande ställen. Det enda som verkar riktigt, riktigt svårt att förstå är "inte bita mamma".

Update: jo, hon säger ju "ta, ta" (tack, tack) och har också sagt "katt" (med alla bokstäver och allt).

♥ Sover gör hon riktigt bra till sina föräldrars stora glädje. Ofta blir det mellan åtta på kvällen till någonstans mellan halv sju och halv åtta på morgonen. Ett nytt liv känns det som

♥ Har börjar "busa" t.ex. genom att gömma sig själv när vi leker titt-ut.

Ja, och så har det säkert hänt tusen andra saker som jag inte kommer ihåg nu!

Men det kanske blir bättre här på bloggen nu när lilltjejen är tillbaka från alla sina semesteräventyr.

Eller så kan man åka flotte på Klarälven.

Idag fyller hon 1 år. Grattis lilla T!

[ur Syster min av Barbara Voors]

Skönt, för vi begriper inte hur de skulle lyckas med att slipa med tanke på hur svårt det är att borsta hennes tänder!

Ordet?

‘kål!

[läses skål så klart!]

Ett litet "kit"från Panduro …

… blev ganska så piffiga inbjudningskort (tycker jag själv alltså).

(och för er där uppe i Västmanland som undrar om era inbjuningskort komit bort på posten, så är planen att vi firar lilla T hemma hos hennes mormor och morfar i början av juli - mer info kommer)

Det beror på att vi får jaga efter vår numera väldigt rörliga lilla tjej mest hela tiden.

Lilla T sover dessutom bara en gång om dagen nuförtiden.

Det kan jag nog vänja mig vid

Det är vingligt.

Det ramlas ofta.

Det är inte så många åt gången.

Men lilla T tar nu tveksamt, men alltmer självsäkert, sina första steg utan stöd.

Mellan mamma och pappa.

Mellan soffbordet och TV:n.

Mellan köksfönstret och köksbordet (om inte snäll person ställt dit en stol som mellanstation).

Och till andra spännande ställen.

Vi förutspår en inte så stillasittande sommar för lilla T:s föräldrar.

Bollar är roligt. När vi var hos lilla T:s morföräldrar sparkade hon och mormor en badboll över hela gräsmattan och häromkvällen satt vi hela familjen på golvet i köket och rullade/kastade en boll mellan oss och det var fantastiskt underhållande. Ja, för lilla T alltså. Men vi tyckte också det var kul - bara inte riktigt lika länge som lilltjejen

Att jaga mamma eller pappa är också skoj och vi ska låtsas vara rädda för det hon jagar oss med. Pappa jagar man bäst med den skrämmande USB-kabeln och mamma med den ruskiga tygödlan. Lilla T skrattar så hon kiknar.

Plocka i och ur saker från valfri behållare är väl en lek som de flesta barn gillar. Det kan vi också ägna långa stunder åt. Lilla T har en liten väska (ni vet en sådan där lite "kappsäck" i hårdpapp) och i den lägger vi olika småsaker som hon sedan kan plocka med lääänge.

Annars så läser vi böcker och dansar. Och så har lilla T upptäckt att det är roligt med lekparken. Gunga är jätteskoj och sandlådan börjar bli intressant. Men roligast av allt är fortfarande att titta på stora barn som leker på lekplatsen. Och kråkor!

 Lilla T har egen sandlåda på vår innergård